Anonymt nick.
Varning: småäcklig tråd för den äckelmagade eller emetofober.
....
Efter en (högst ofrivillig) flytt med strul och skit för ett tag sedan fick min kropp uppenbarligen för sig att protestera
.
Det började med diarré (i konsistenskategori: brunfärgat vatten), varje morgon utan undantag, oftast tre gånger akuta (!!) toalettbesök inom en halvtimme och sedan frid och fröjd till nästa morgon. Hållit på i ungefär ett år nu, vilket är småirriterande. Började första morgonen i nya hemmet.
Tvivlar på att det är något fysiskt fel, eftersom det går över när jag varit "hem-hemma" i ungefär en vecka (och kommer tillbaka några dagar efter att jag återvänt till "bort-hemma").
Har dessutom fått sår/sprickor i ändtarmsområdet av detta, som svider något överjävligt. Det kom efter att situationen pågått några månader. Dessa blir bättre när magen blir stabiliserad några dagar i hem-hemmet.
Nu har kroppen fått en ny idé! Tandborstning är visst djävulens påfund! Men bara på morgonen. Så snart tandborsten kommer i närheten av munnen får uppenbarligen magen ett starkt behov av att kräkas! Det hulkas och står i, varenda jäkla morgon . Aldrig upplevt liknande tidigare. Det är inte så att jag har känsliga kräkreflexer, för... eh... det är inga problem med "erotiska aktiviteter som involverar manliga könsdelar oralt" .
Min stress har förhistoria som visat att den gärna uppmärksammar sig själv kroppsligt. Det gick många år med grav magkatarr och söndergnisslade (!) tänder innan jag fattade det. Så jag förstår ju ursprunget av kväljningar och tarmproblem. Men vad gör man åt det?? Om det inte är möjligt att lösa det psykiska just nu alltså.
Fanskapet är dessutom självförstärkande. Får ju för fasen kväljningar bara jag tänker på att hämta tandborsten ur skåpet numera.
Tips på hur man blir vän med tandborsten igen? Femtielva toalettbesök varje morgon har jag typ vant mig vid. Krävs lite extra planerande och tidigare uppstigande ur sängen än vad som skulle behövas egentligen, men tandborstkriget är mitt största problem just nu.
Hilfe!
Varning: småäcklig tråd för den äckelmagade eller emetofober.
....
Efter en (högst ofrivillig) flytt med strul och skit för ett tag sedan fick min kropp uppenbarligen för sig att protestera
. Det började med diarré (i konsistenskategori: brunfärgat vatten), varje morgon utan undantag, oftast tre gånger akuta (!!) toalettbesök inom en halvtimme och sedan frid och fröjd till nästa morgon. Hållit på i ungefär ett år nu, vilket är småirriterande
. Började första morgonen i nya hemmet.Tvivlar på att det är något fysiskt fel, eftersom det går över när jag varit "hem-hemma" i ungefär en vecka (och kommer tillbaka några dagar efter att jag återvänt till "bort-hemma").
Har dessutom fått sår/sprickor i ändtarmsområdet av detta, som svider något överjävligt. Det kom efter att situationen pågått några månader. Dessa blir bättre när magen blir stabiliserad några dagar i hem-hemmet.
Nu har kroppen fått en ny idé
! Tandborstning är visst djävulens påfund! Men bara på morgonen. Så snart tandborsten kommer i närheten av munnen får uppenbarligen magen ett starkt behov av att kräkas! Det hulkas och står i, varenda jäkla morgon . Aldrig upplevt liknande tidigare. Det är inte så att jag har känsliga kräkreflexer, för... eh... det är inga problem med "erotiska aktiviteter som involverar manliga könsdelar oralt" . Min stress har förhistoria som visat att den gärna uppmärksammar sig själv kroppsligt. Det gick många år med grav magkatarr och söndergnisslade (!) tänder innan jag fattade det
. Så jag förstår ju ursprunget av kväljningar och tarmproblem. Men vad gör man åt det?? Om det inte är möjligt att lösa det psykiska just nu alltså. Fanskapet är dessutom självförstärkande. Får ju för fasen kväljningar bara jag tänker på att hämta tandborsten ur skåpet numera
. Tips på hur man blir vän med tandborsten igen? Femtielva toalettbesök varje morgon har jag typ vant mig vid. Krävs lite extra planerande och tidigare uppstigande ur sängen än vad som skulle behövas egentligen, men tandborstkriget är mitt största problem just nu
. Hilfe!
