- Svar: 8
- Visningar: 1 374
Det behövs en rejäl uppsträckning för att förbättra säkerheten och hästvälfärden på tävlingar. Det skriver hästägaren och debattören Lena Engberg som delar med sig av hårresande erfarenheter från det gångna tävlingsåret.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja det är jättebra att man vågar säga till osv men jag måste säga att jag är på många av dom större tävlingarna runt om i Sverige och ser inte alls samma saker som hon beskriver tex om framhoppningar osv. Är även på mkt ”unghästtävlingar” här nere och ser inte det då heller. Kan också tycka det är upp till var och en om hur många språng ens häst behöver hoppa fram och endast sett en gång på typ 2 år en medhjälpare som höjde upp högre än vad höjden ryttaren skulle hoppa i klassen men då fick den personen en tillsägelse av en funktionär om det och så var det inte mer med det.Väldigt bra att någon vågar vara kritisk.
Det är nog inte så på alla ställen men i min klubb så måste man vara över olika ålder för olika saker om man är funktionär. Som exempel jag har bara stått på banan för det är nästan bara det man får om man är under 15. Sen 15-18 får göra detmesta men vissa saker måste vara över 18. Och tillexempel på framhoppningen så måste minst en vara vuxen och så. Och domare och såna är alltid vuxna!Nu är det mer än 10+ år sedan jag hjälpte till på hopptävling och ännu längre sedan jag stod på framhoppningen.
Det jag minns är att jag slutligen vägrade stå på framhoppningen eftersom det mest kändes livsfarligt. Ett annat stort problem var att i den klubb jag hjälpte till då så fick de som var funktionärer ingen som helst information om vare sig vad man förväntades göra där för de ridande, skulle man sköta hindren, eller om de regler som gällde och vilka befogenheter man hade. Mitt minne är att det var hästar överallt och viss betedde sig som om de ägde världen och det gällde helt klart att hålla sig undan. Någon "domare" fanns inte i närheten utan det var en tonårig tjej, ibland i yngre tonåren, som skulle stå där.
Klart som fan att det var kaos och utan instruktioner så stod man sig slätt både vad gäller usel ridning och felaktig utrustning.
Jag hoppas det blivit lite bättre sedan dess men tvivlar på det för det är inte lättare att få tag i funktionärer idag än det var då.
Har inte heller hopptävlat på ca 10 år. Men med tanke på hur det såg ut då, borde en domare närvara där hela tiden. Kaoset var en av anledningarna till att jag bytte gren.Nu är det mer än 10+ år sedan jag hjälpte till på hopptävling och ännu längre sedan jag stod på framhoppningen.
Det jag minns är att jag slutligen vägrade stå på framhoppningen eftersom det mest kändes livsfarligt. Ett annat stort problem var att i den klubb jag hjälpte till då så fick de som var funktionärer ingen som helst information om vare sig vad man förväntades göra där för de ridande, skulle man sköta hindren, eller om de regler som gällde och vilka befogenheter man hade. Mitt minne är att det var hästar överallt och viss betedde sig som om de ägde världen och det gällde helt klart att hålla sig undan. Någon "domare" fanns inte i närheten utan det var en tonårig tjej, ibland i yngre tonåren, som skulle stå där.
Klart som fan att det var kaos och utan instruktioner så stod man sig slätt både vad gäller usel ridning och felaktig utrustning.
Jag hoppas det blivit lite bättre sedan dess men tvivlar på det för det är inte lättare att få tag i funktionärer idag än det var då.