Vilket intressant klipp, det ställer ju allt på ända när det gäller teorin om rang i flock. En teori jag trodde va huggen i sten. Jag får nog söka på youtube på fler liknande klipp
Uppfödaren är jätteduktig. Hen avlar på dom bästa djuren i Sverige och utomlands.
Hen har bland dom bäst utsedda i Sverige
Uppfödaren sa att hen kan inte släppa ihop en hane och en tik med resten av hanar resp. tikar då blir det slagsmål och bråk om rang
Varför slåss vissa hundar med andra om det inte gäller att visa vem som bestämmer?
Tikar kan ju slåss tills en dör ( har jag hört). Är det också en myt?
Visst är det intressant! Jag har faktiskt tittat på det flera gånger för att kunna snappa upp så mycket som möjligt av det som sägs där
Att söka på youtube efter fler sådana klipp är en utmärkt idé! Du får gärna hojta till om du hittar mer intressant, jag tittar också gärna på mer.
Det finns absolut raser där det är ganska vanligt med könsbunden aggressivitet, om jag inte missuppfattat det så är det ofta vanligast bland lite "skarpare" hundar som i grund och botten är framtagna för att vara arbetshundar men som sedan avlats för att enbart vara fina i en utställningsring. Att titta på hundraser som från början är framtagna för att vara sällskapshundar eller titta på hundar som fortfarande avlas för att fungera i arbete kan därför vara klokt. Genom att försöka ändra en arbetande hund till en sällskapshund skapar man lätt problem eftersom det inte är så lätt som många tror att avla bort starka drifter.
Precis som det sägs i klippet jag länkade till så slåss hundar om de anser att det behövs. Det kan vara osäkerhet som kommer av dålig socialisering i valpstadiet, det kan vara stress pga dålig livsmiljö eller dålig avel, det kan vara att hunden har ont, det kan vara att hunden helt enkelt inte trivs ihop med hunden den tvingas bo med.
Jag själv har haft två tikar som slogs, eller rättare sagt, den ena hoppade på den andra. Anledningen var felaktig uppväxt där hon dessutom tvingats in i hundbråk och aldrig fått chansen att därefter bete sig vettigt med andra hundar. Om jag skulle ge en godis till andra hunden, då flög "bråkiga hunden" på den hunden, rejält. Hon kunde flyga på i situationer där det borde ha varit "helt utan anledning", men när jag väl lärde mig läsa av henne ordentligt kunde jag se att allt bottnade i att hon var osäker och hade ett stort kontrollbehov. När hon kände att hon hade kontroll över situationen, inte behövde oroa sig för att tex bli av med sin mat och liknande, då slutade hon också ge sig på den andra hunden. Helt bra blev det inte, men med tanke på att hon var 8 år när jag började träna bort det så gjorde hon enorma framsteg.
På kenneln där jag bott, där har de ibland haft 8 hundar i samma rum. Det har varit unga hanar, unga tikar, gamla hanar, gamla tikar... Blandade åldrar och kön i en enda röra. Resultatet? Ja inte har det varit något bråk i alla fall! Det har varit lugnt, avslappat och hur fint som helst för det mesta. Enda gångerna det varit bråk har varit om någon unghund busar så vilt att den nästan ramlar över en äldre hund, då har den äldre sagt ifrån. En gång har jag också varit med om att en äldre hane konstant var "på" en yngre hane och såg ut att hela tiden trycka ner honom "i onödan". Den yngre flyttade sedan och blev ett riktigt pain in the ass på de andra hundarna som bodde där... Den äldre hanen var troligtvis betydligt klokare än människorna och såg till att hålla ordning i flocken och hålla den bråkiga unghunden på plats. Väldigt spännande att få iaktta flocklivet där i vilket fall som helst
