Att saker är olika läskiga i olika varv kan jag på något sätt köpa, för det ser inte likadant ut. Men att han fortfarande är lika rädd för läktaren 6 år senare är för mig obegripligt. Eller att han VARJE dag smyger sig förbi diskhon eftersom den är läskig. Det borde ju gå över någon gång tycker jag? När han till slut inser att diskhon inte hoppade upp och bet honom i nosen den här gången heller....
Grejen är väl utöver det som skrivits om att de måste se saker med båda ögon etc så är vissa hästar sådana som i flock i hagen har som uppgift att se allt, ha koll, vara spanare och varna resten.
För såna hästar kan det lätt bli så att deras kast-reflex är lite samma som år att blinka för att skydda ögat om något kommer farande mot det. För vissa krävs det extremt liten retning för att framkalla blinkande/kast etc.
Sen kan det gå att jobba bort eller iaf dämpa. Men jag upplever att hästar som min tex, som redan som föl snabbt kastade sig i hagen och märker ALLT så är det en färskvara dessutom. Han kan ha gått lugnt och sansat i månader och inte reagerat. Sen står han eller man rider på ställen där saker inte triggar, tex i stall där det typ aldrig var folk vare sig på gården, i skogen, i ridhus etc. Sen är man på något ställe där någon råkar röra sig och hästen slänger sig som ett jehu.
Och samma när han är ute 24/7. Då kommer instinkterna att vakta och ev fly fram mer och han blir skvättigare öht.
Ska man få väck rädslan måste man på något vis få till rätt känsla, positiv sådan i de lägen där hästen vill fly/är rädd etc. Och göra det så mycket att den jobbiga känslan först späds ut, tänk blanda saft liksom.. Ett mått vatten och 89 rädsla först. Och sedan om man får till den positiva känslan motsvarande tid la 3 mått vatten och 87 mått rädsla så späds det ut. Och så jobbar man på att hitta den känslan i mer och mer tid så att den mesta tiden blir bra.
Oftast når man ju inte dit tillräckligt mycket alt vill öva annat med.
Vi måste gå förbi garage/snickarbod varje dag till och från hage. Häst tycker huset är mkt suspekt. Iom att jag iaf med handsignaler kan skicka honom att gå nära det om det behövs när jag har annan häst med så orkade jag inte ta det där direkt. Han får mest stora ögon och en tyngdpunkt 2 m upp redo att fly vid behov. Men så ledsnade jag och tog tag i det, mer än att bara gå förbi, stanna där etc. Och det är väl såna små saker man behöver göra och sen löpande underhålla den färskvaran på såna individer.
Jag tycker det förutom att man jobbar med att släcka trigger är kanon att lära signalsystem där man dels kan be hästen ta ner huvud och slappna av, suga upp underhals/inte spänna sig/bli hyfsat lösgjord och även att flytta undan innerhjälper no matter what är bästa bot för att kunna få hästen att vara där man vill. Och gärna rulla på där i trav.
Sen: Är den rädd för läskigt hörn, läktare etc.. går det att dumpa andra märkliga prylar lite här och var i ridhuset, byta fokus..?
Tur att det är extremt sällan numer! Jag är fan också för gammal för ryggstryk så mkt som det var förr. 
