Jag har länge grunnat på vad som kan vara fel med min 3.5 åriga halvblodssto och mitt beteende. Igår fick jag dock en liten aha-upplevelse.
Hon har alltså under hösten haft ett väldigt häfftigt humör. Vissa saker vill hon inte alls och hon visar väldigt tydligt vad hon tycker. Hon har med andra ord varit tjurig som attans!
Jag har haft kiropraktor och veterinär ute. Hon hade låsningar i några muskler som hon nu är "friskförklarad" från. Hon är alltså frisk!
Tjurigheten fortsatte dock och jag började tvivla på mitt ledarskap. Igår släppte jag henne på ridbanan och hon följde mig i stort sätt hela tiden. Vi lekte och hade riktigt roligt. Jag kan flytta henne för tryck och hon litar på mig. Inget större fel på mitt ledarskap alltså (tycker jag iallafall).
Hon fortsatte dock att tjura när man kommer in i boxen och jag tror säkerligen hon kommer fortsätta med sin istadighet när man t ex ska ta in henne från hagen. Jag kan fånga henne men sen står hon som fastfrusen.
Hon har fått mycket vila i höst så jag tror inte att hon är "slutkörd".
Vad som nu står kvar (enligt mig) är att hon är rastlös och en aning uttråkad. Vi varierar dock vår träning ofta men det kanske ska vara lite mer lek ibland. Sen tror jag det kan vara hennes tonårshormoner som lever lajbans (jag var typ sån när jag var tonåring... sådan matte sådan häst
) eller att hon helt enkelt är sådan. Det är allt eller inget som gäller. Antingen så tycker hon om det vi gör och då är det öronen frammåt och hon njuter av fulla muggar eller så visar hon tydligt att hon inte gillar det. Veterinärens kommentar var t ex "Hon har ett väldans temprament".
Vad tror ni?
Inte lätt att säga såhär på ett forum... men nån kanske har några bra åsikter!
/Snorpan
Hon har alltså under hösten haft ett väldigt häfftigt humör. Vissa saker vill hon inte alls och hon visar väldigt tydligt vad hon tycker. Hon har med andra ord varit tjurig som attans!
Jag har haft kiropraktor och veterinär ute. Hon hade låsningar i några muskler som hon nu är "friskförklarad" från. Hon är alltså frisk!
Tjurigheten fortsatte dock och jag började tvivla på mitt ledarskap. Igår släppte jag henne på ridbanan och hon följde mig i stort sätt hela tiden. Vi lekte och hade riktigt roligt. Jag kan flytta henne för tryck och hon litar på mig. Inget större fel på mitt ledarskap alltså (tycker jag iallafall).
Hon fortsatte dock att tjura när man kommer in i boxen och jag tror säkerligen hon kommer fortsätta med sin istadighet när man t ex ska ta in henne från hagen. Jag kan fånga henne men sen står hon som fastfrusen.
Hon har fått mycket vila i höst så jag tror inte att hon är "slutkörd".
Vad som nu står kvar (enligt mig) är att hon är rastlös och en aning uttråkad. Vi varierar dock vår träning ofta men det kanske ska vara lite mer lek ibland. Sen tror jag det kan vara hennes tonårshormoner som lever lajbans (jag var typ sån när jag var tonåring... sådan matte sådan häst
) eller att hon helt enkelt är sådan. Det är allt eller inget som gäller. Antingen så tycker hon om det vi gör och då är det öronen frammåt och hon njuter av fulla muggar eller så visar hon tydligt att hon inte gillar det. Veterinärens kommentar var t ex "Hon har ett väldans temprament".Vad tror ni?
Inte lätt att säga såhär på ett forum... men nån kanske har några bra åsikter!
/Snorpan
