Tonårsdottern har börjat röka😈

Jag tror att ALLA rökande tonåringar redan har fått föreläsningar, redan vet om allt om sjukdomar nästan och redan vet hur fel det är. Det vet att föräldrarna inte vill att de röker.

Men ändå röker de. Hur kan det komma sig att just dina barn skulle sluta röka för att just du tog upp det där? Och har du inte gjort det redan tidigare?

Allvarligt talat, det är inte alls så lätt som det kanske verkar.
Ja men exakt. Jag skulle tro att de flesta rökande tonåringar möter de reaktioner som @Sleepy beskriver. Och jag skulle tro att det möjligen hjälper i några enstaka fall. Resten fortsätter röka.
 
Jag tänker nog att det faktum att hon försöker dölja att hon röker och att hon ljuger om det är ganska goda tecken. Hon vet uppenbarligen att rökning anses farligt och dumt.

Många unga röker ett tag och slutar sedan. Båda mina ungar rökte i tonåren och numera feströker de sporadiskt. Det gäller också för många av mina mer jämngamla vänner.

Att feströka ibland är ju ingen större hälsorisk.
Vilken sten lever du under ?

https://24kalmar.se/sa-farligt-ar-det-att-festroka

All rökning är en hälsorisk.

Jag tycker inte alls det var vanligt att ungar rökte i tonåren. Det är vissa "gäng" som gör det och det är dom som är svaga för grupptryck.
 
Mina söner röker. Den ena är 17,5 år och den andra är strax 16. Jag har fyra syskon varav jag är den enda som inte röker. Min bror slutade dock för ett halvår sedan, min mamma slutade för 16 år sedan, det är alltså en rökande familj/släkt och bara jag har varit motpolen här. Pratat om hur dåligt rökning är för oss, både passiv rökning och för den som röker, att man inte behöver bli sjuk omedelbart utan kan bli det på lång sikt, allvarliga och till och med dödliga sjukdomar. Vi har pratat om att jag inte tål röklukten, den är jobbig för min hals och gör att jag hostar, och det luktar gräsligt med röklukt.

De vet att det finns en viss risk att de har ärvt sin pappas sjukdom och då är rökning mycket dumt. De har fått massor av information. Jag lovar och svär, mina söner var så smarta och förnuftiga fram till de var runt 13 i det här (och mycket annat)! De höll med, de rynkade på näsan och de skulle ALDRIG någonsin börja röka!! Nähä? Tills kompisarna började och de inte kunde säga nej. Det är en grej kompisar emellan.

Det är förbjudet att röka hemma. Inte ens på balkongen får de röka, där får vuxna röka, men inte mina barn. De är inte vuxna. De får inga pengar till cigaretter, jag köper inte ut till dem och kommer inte ens göra när de är vuxna. Jag vill inte se mina vettiga barn röka, jag vill inte se dem förstöra sig själv. Äldsta sonen rökte ofta när han pratade med mig (gillar att ha längre samtal i telefon, det är lättare att prata känslor då), men jag bad honom sluta för jag vill inte veta, vill inte vara med om det liksom och det har han nu gjort. Ingen av dem röker i min närhet. Den äldsta sonen luktar ofta rök eftersom han är i ett hem efter skolan och spelar där det röks och ibland när jag tycker det är för mycket ber jag honom att byta kläder och det är inga problem. Son nummer två har ännu inte riktigt kommit dit ännu så han är fortfarande sur över att jag har åsikter över hans rökning, att han inte får röka var och hur han vill, att jag ber honom byta kläder pga röklukt som får mig att må dåligt osv, han är på väg att ändra inställning dock.

Jag har gjort ALLT för att de inte ska röka, de har fått all information. Jag tar varje tillfälle jag får att sticka in med lite information om rökningens hälsorisker, att lära dem något, svara på några av deras frågor som de faktiskt ibland har, berätta om något som någon vi känner råkat ut för (en bekant fick en stroke, jag passade på att berätta om riskfaktorerna för det och den äldsta lyssnar och tar faktiskt till sig allt jag berättar och har följdfrågor medan den yngre sonen himlar med ögonen och tycker att jag är sååååååååååå fucking dum i huvudet och har sååååååååå fel i allt just nu). Och ändå röker de. Man kan inte kontrollera ungarna helt och hållet, man har inte makt över dem när de är i tonåren. Jag väntar och hoppas på att de snart kommer ur tonårsbubblan och det förnuftiga och vettiga kommer åter. Den äldsta har redan ena foten ute ur tonårsbubblan och har fått tillbaka mycket av "sitt rätta jag".
För innerst inne är de två smarta grabbar! De gör bara som alla andra tonåringar.

Och ja, jag är en hemsk mamma som inte har kunnat förhindra mina barn att börja röka. Jag trodde jag kunde, de fattade allt, var med på allt. Men sedan blev kompisarnas åsikt viktigare än min. Det är bättre att gå emot mammas röst och göra henne besviken för mamma har man alltid kvar, än att göra kompisarna besvikna. Dem kan man förlora. Jag vet inte, men tror det kan handla lite om det. Tonåren är en svår period att förstå sig på alltid, tycker jag.
 
Ja men exakt. Jag skulle tro att de flesta rökande tonåringar möter de reaktioner som @Sleepy beskriver. Och jag skulle tro att det möjligen hjälper i några enstaka fall. Resten fortsätter röka.
Min erfarenhet är att även skolan är otroligt duktig på att informera, informera och informera, så en tonåring vet en hel del om hälsorisker osv även om föräldrarna inte tar den biten. Skolan vill ju inte ha rökande ungdomar heller.
Riktigt bra, för det kan ju finnas föräldrar som inte bryr sig ett dugg.
 
Mina söner röker. Den ena är 17,5 år och den andra är strax 16. Jag har fyra syskon varav jag är den enda som inte röker. Min bror slutade dock för ett halvår sedan, min mamma slutade för 16 år sedan, det är alltså en rökande familj/släkt och bara jag har varit motpolen här. Pratat om hur dåligt rökning är för oss, både passiv rökning och för den som röker, att man inte behöver bli sjuk omedelbart utan kan bli det på lång sikt, allvarliga och till och med dödliga sjukdomar. Vi har pratat om att jag inte tål röklukten, den är jobbig för min hals och gör att jag hostar, och det luktar gräsligt med röklukt.

De vet att det finns en viss risk att de har ärvt sin pappas sjukdom och då är rökning mycket dumt. De har fått massor av information. Jag lovar och svär, mina söner var så smarta och förnuftiga fram till de var runt 13 i det här (och mycket annat)! De höll med, de rynkade på näsan och de skulle ALDRIG någonsin börja röka!! Nähä? Tills kompisarna började och de inte kunde säga nej. Det är en grej kompisar emellan.

Det är förbjudet att röka hemma. Inte ens på balkongen får de röka, där får vuxna röka, men inte mina barn. De är inte vuxna. De får inga pengar till cigaretter, jag köper inte ut till dem och kommer inte ens göra när de är vuxna. Jag vill inte se mina vettiga barn röka, jag vill inte se dem förstöra sig själv. Äldsta sonen rökte ofta när han pratade med mig (gillar att ha längre samtal i telefon, det är lättare att prata känslor då), men jag bad honom sluta för jag vill inte veta, vill inte vara med om det liksom och det har han nu gjort. Ingen av dem röker i min närhet. Den äldsta sonen luktar ofta rök eftersom han är i ett hem efter skolan och spelar där det röks och ibland när jag tycker det är för mycket ber jag honom att byta kläder och det är inga problem. Son nummer två har ännu inte riktigt kommit dit ännu så han är fortfarande sur över att jag har åsikter över hans rökning, att han inte får röka var och hur han vill, att jag ber honom byta kläder pga röklukt som får mig att må dåligt osv, han är på väg att ändra inställning dock.

Jag har gjort ALLT för att de inte ska röka, de har fått all information. Jag tar varje tillfälle jag får att sticka in med lite information om rökningens hälsorisker, att lära dem något, svara på några av deras frågor som de faktiskt ibland har, berätta om något som någon vi känner råkat ut för (en bekant fick en stroke, jag passade på att berätta om riskfaktorerna för det och den äldsta lyssnar och tar faktiskt till sig allt jag berättar och har följdfrågor medan den yngre sonen himlar med ögonen och tycker att jag är sååååååååååå fucking dum i huvudet och har sååååååååå fel i allt just nu). Och ändå röker de. Man kan inte kontrollera ungarna helt och hållet, man har inte makt över dem när de är i tonåren. Jag väntar och hoppas på att de snart kommer ur tonårsbubblan och det förnuftiga och vettiga kommer åter. Den äldsta har redan ena foten ute ur tonårsbubblan och har fått tillbaka mycket av "sitt rätta jag".
För innerst inne är de två smarta grabbar! De gör bara som alla andra tonåringar.

Och ja, jag är en hemsk mamma som inte har kunnat förhindra mina barn att börja röka. Jag trodde jag kunde, de fattade allt, var med på allt. Men sedan blev kompisarnas åsikt viktigare än min. Det är bättre att gå emot mammas röst och göra henne besviken för mamma har man alltid kvar, än att göra kompisarna besvikna. Dem kan man förlora. Jag vet inte, men tror det kan handla lite om det. Tonåren är en svår period att förstå sig på alltid, tycker jag.
Barn är mycket mer förnuftiga när de är små. Dina. Mina. De flestas.

Jag tror att du hanterar rökningen så bra man kan. Och faktum är ju att många fler unga än medelålders röker. Det är god chans att de slutar om några år.
 
Barn är mycket mer förnuftiga när de är små. Dina. Mina. De flestas.

Jag tror att du hanterar rökningen så bra man kan. Och faktum är ju att många fler unga än medelålders röker. Det är god chans att de slutar om några år.
Ja eller hur är de! Och där nånstans blir man lurad att tro att det kommer förbli så... men så inträffar TonÅren. Någon har bytt ut ungarna!

Jag har försökt komma på hur man kan bestraffa dem för att att de röker utan lov (även jag har varit arg för att de inte lyssnat på mig, de förstår ju allt det här, de är ju så vettiga egentligen)- kommit fram till att det kan man inte. Jag har skällt på dem för att de röker och beter sig så dumt och fått till svar "och vad ska du göra åt det?". Jag har funderat på att förbjuda dem att umgås med sina kompisar, allvarligt, då skulle nog halva skolan förbjudas umgås med mina barn och hur skulle kontrollen se ut med tanke på att rökningen sker när jag ändå inte ser? Det är ju det som kallas smygrökning. Så till slut resonerade jag med mig själv att jag inte kan förhindra, men jag ska i alla fall inte tillåta det. Aldrig hemma, vare sig jag är hemma eller ej- det straffar jag omedelbart. Inte i närheten av mig, någonsin. Och det funkar, det respekteras. Och med tanke på hur mycket de är hemma så är rökningen från och till inte alltid så stor kan jag tänka mig. Så jag håller tummarna för att de tar sitt förnuft till fånga och slutar röka sedan. Det är även äldsta sonens plan säger han, att sluta när han slutat skolan. Kompisarna och deras åsikter är jobbiga.
 
Ok. Ja lukten kan ju sitta i ett tag kanske hela dagen i värsta fall om man vistas i en väldigt rökig miljö.
Men jag tycker du är lite för hård mot henne. Att banna och gräla kommer inte göra saken bättre, tvärtom.
Du kan se till att hon inte röker inne eller på terassen Och du ska givetvis inte plocka undan efter henne eller hennes kompisar utan de måste städa efter sig.
Men att sedan vägra hämta upp din dotter för att hon fortfarande luktar tycker jag är att gå ett steg för långt.
Ja det är hårt att inte skjutsa dottern för att hon röker, men inte för att värna om sitt eget mående. Det är liksom en konsekvens av rökningen och inte ett straff.
 
Hos mig hade det tagit fyr i helvetet. Jag hade fullständigt exploderat i både ilska, besvikelse och förtvivlade tårar. En lång föreläsning om hälsa och risker hade följt, inkluderat vad jag tycker om både rökning och rökare. Lämpligheten i umgänget hade diskuterats och hot om indragna förmåner. De hade inte gjort om det.

Pust. Blev upprörd bara av att tänka tanken.
Har du använt det i praktiken, det låter som en utopi att det skulle fungera.
 
Jag tror att ALLA rökande tonåringar redan har fått föreläsningar, redan vet om allt om sjukdomar nästan och redan vet hur fel det är. Det vet att föräldrarna inte vill att de röker.

Men ändå röker de. Hur kan det komma sig att just dina barn skulle sluta röka för att just du tog upp det där? Och har du inte gjort det redan tidigare?

Allvarligt talat, det är inte alls så lätt som det kanske verkar.
Du har fel. De flesta tonåringar som fortsätter röka har föräldrar som trott att det INTE gick att hindra Kidsen. Man ska säga Nej. Aldrig. Inte i mitt hus och för mina pengar. DÅ minskar risken att få ett rökande vuxet barn.
 
Du har fel. De flesta tonåringar som fortsätter röka har föräldrar som trott att det INTE gick att hindra Kidsen. Man ska säga Nej. Aldrig. Inte i mitt hus och för mina pengar. DÅ minskar risken att få ett rökande vuxet barn.
Det är ju just det jag gör? Självklart ska man inte tillåta sitt barn röka, självklart ska man inte ge dem pengar för det osv, men hur kontrollerar du att de inte röker när du inte är i närheten? Min söner har inte ens cigaretter hemma. En dag förra veckan gjorde ena misstaget att ha med sig hem för att han bara skulle hem och duscha innan ut igen när han trodde jag inte var hemma, han blev givetvis av med dem.

Jag kan givetvis säga "Jag förbjuder dig att röka överhuvudtaget" vilket i deras värld betyder "jag förbjuder dig att röka, men jag kan inte kontrollera dig i skolan och vad ska jag göra åt det om du gör det?". Indragen månadspeng? Ok. testat. Effektivt? Nej, kompisar är snälla. Jag är arbetslös och har försörjningsstöd så du kan ju gissa att pengarna de får av mig varje månad inte är så jättemycket, jag vet vad de köper för sina pengar och det är faktiskt inte cigaretter.
Jag kan kontrollera miljön där jag är i. Här. Inte hos deras rökande kompisar eller i skolan eller så. De får inte röka hos släktingar eller hos familjen heller och gör inte. Skolan säger att det är rökförbud på skolområdet. Men de kan inte låsa in tonåringar på skolområdet.
 
Du har fel. De flesta tonåringar som fortsätter röka har föräldrar som trott att det INTE gick att hindra Kidsen. Man ska säga Nej. Aldrig. Inte i mitt hus och för mina pengar. DÅ minskar risken att få ett rökande vuxet barn.
Det är ju exakt vad både @Enya och jag och flera andra säger att vi gör eller gjorde, och @alazzi får förslag i den stilen.

Att försöka få tonåringen att sluta röka NU genom att hota med att kasta ut henne eller med att hon från artonårsdagen får försörja sin mamma, framstår däremot för mig som väldigt konstigt föräldraskap.
 
Mina söner röker. Den ena är 17,5 år och den andra är strax 16. Jag har fyra syskon varav jag är den enda som inte röker. Min bror slutade dock för ett halvår sedan, min mamma slutade för 16 år sedan, det är alltså en rökande familj/släkt och bara jag har varit motpolen här. Pratat om hur dåligt rökning är för oss, både passiv rökning och för den som röker, att man inte behöver bli sjuk omedelbart utan kan bli det på lång sikt, allvarliga och till och med dödliga sjukdomar. Vi har pratat om att jag inte tål röklukten, den är jobbig för min hals och gör att jag hostar, och det luktar gräsligt med röklukt.

De vet att det finns en viss risk att de har ärvt sin pappas sjukdom och då är rökning mycket dumt. De har fått massor av information. Jag lovar och svär, mina söner var så smarta och förnuftiga fram till de var runt 13 i det här (och mycket annat)! De höll med, de rynkade på näsan och de skulle ALDRIG någonsin börja röka!! Nähä? Tills kompisarna började och de inte kunde säga nej. Det är en grej kompisar emellan.

Det är förbjudet att röka hemma. Inte ens på balkongen får de röka, där får vuxna röka, men inte mina barn. De är inte vuxna. De får inga pengar till cigaretter, jag köper inte ut till dem och kommer inte ens göra när de är vuxna. Jag vill inte se mina vettiga barn röka, jag vill inte se dem förstöra sig själv. Äldsta sonen rökte ofta när han pratade med mig (gillar att ha längre samtal i telefon, det är lättare att prata känslor då), men jag bad honom sluta för jag vill inte veta, vill inte vara med om det liksom och det har han nu gjort. Ingen av dem röker i min närhet. Den äldsta sonen luktar ofta rök eftersom han är i ett hem efter skolan och spelar där det röks och ibland när jag tycker det är för mycket ber jag honom att byta kläder och det är inga problem. Son nummer två har ännu inte riktigt kommit dit ännu så han är fortfarande sur över att jag har åsikter över hans rökning, att han inte får röka var och hur han vill, att jag ber honom byta kläder pga röklukt som får mig att må dåligt osv, han är på väg att ändra inställning dock.

Jag har gjort ALLT för att de inte ska röka, de har fått all information. Jag tar varje tillfälle jag får att sticka in med lite information om rökningens hälsorisker, att lära dem något, svara på några av deras frågor som de faktiskt ibland har, berätta om något som någon vi känner råkat ut för (en bekant fick en stroke, jag passade på att berätta om riskfaktorerna för det och den äldsta lyssnar och tar faktiskt till sig allt jag berättar och har följdfrågor medan den yngre sonen himlar med ögonen och tycker att jag är sååååååååååå fucking dum i huvudet och har sååååååååå fel i allt just nu). Och ändå röker de. Man kan inte kontrollera ungarna helt och hållet, man har inte makt över dem när de är i tonåren. Jag väntar och hoppas på att de snart kommer ur tonårsbubblan och det förnuftiga och vettiga kommer åter. Den äldsta har redan ena foten ute ur tonårsbubblan och har fått tillbaka mycket av "sitt rätta jag".
För innerst inne är de två smarta grabbar! De gör bara som alla andra tonåringar.

Och ja, jag är en hemsk mamma som inte har kunnat förhindra mina barn att börja röka. Jag trodde jag kunde, de fattade allt, var med på allt. Men sedan blev kompisarnas åsikt viktigare än min. Det är bättre att gå emot mammas röst och göra henne besviken för mamma har man alltid kvar, än att göra kompisarna besvikna. Dem kan man förlora. Jag vet inte, men tror det kan handla lite om det. Tonåren är en svår period att förstå sig på alltid, tycker jag.
Det du gör är just det som är rätt. Vilket ÖKAR chansen att dom kommer att sluta . Till skillnad mot barn vars föräldrar drar kortet, -Det spelar ingen roll vad jag gör. JAG har ju 20 års erfarenhet av att ha pratat om tobak med hundratals tonåringar. Jag har hört allt, föräldrar som köper billigare cigg så ingen unge behöver göra av med så mycket pengar, delningar av ciggpaket, Vafan, morsan, hälften av paketet var ju mitt , du fick ju av mig igår...gemensamma rullsittningar hemma vid köksbordet med farsan och så vidare. Och för varje enkel cigg en unge får kan hen dela med sig. Och ja, jag kanske skuldbelägger föräldrar som inte sätter ner foten. Det bjuder jag på. Men då är ju inte du en av dom.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det finns vissa människor som framkallar mina sämre sidor. Människor som får mig att bli någon jag inte vill vara. Jag skulle så oerhört...
Svar
0
· Visningar
1 138
Senast: cassiopeja
·
T
Hästvård Jag har en B-ponny på 17 år som jag köpte när han var 10 och då var helt förstörd både fysiskt och psykiskt. Efter massa, massa jobb och...
Svar
8
· Visningar
3 293
Senast: TooFatToFly
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp