Diplomaten
Trådstartare
För några veckor sedan åkte en av min och sambons arbetskollegor på en helgkurs med sina två 11 månaders Schäferhundar. Kursen hölls av en man som idag nämns som en av Norges bästa hundtränare. Varken jag eller sambon har någon direkt vetskap om honom eller hans träning, men kollegan pratade gott om upplägg och kunskap, så vi ansåg att detta möjligen kunde vara något för oss. Vi bestämde oss dock att avvakta till ett annat datum p.g.a det ena hanen nyligen blivit kastrerad.
Jag tränar själv tillsammans med en ganska nystartad hundklubb i kommunen. Det funkar oerhört bra - med trevliga och rutinerade hundmänniskor som grundbas. De samarbetar med två personer ifrån Oslo som kommer och håller längre kurser, med mycket goda resultat. Dock kände både jag och min sambo att det alltid är intressant att åka ut och få mer rutin och insikt. Så, kollegan lovade oss att uppdatera hundkursen så fort hon kom tillbaka.
Kursen hade enligt min kollega varit oerhört lärorik. Hon och hennes man hade "kommit hem med två nya hundar". Dagarna hade gett oerhörda resultat! Jag var djupt intresserad av upplägget och mannens träningsmetoder och hon svarade gott på mina frågor. Jag häpnade av upplägget!
Den första dagen på planen bestod av, i mina öron, enbart av slit och drag i hundarna. Alla band på hundarna byttes ut mot helt kedjestryp. Korrigeringarna var rejäla slit med ena handen och sedan beröm med den andra. Resultat; hennes hundar hade vid hemkomsten sönderskavda halsar. Jag mötte dem för några dagar sedan, då hade håret börjat att växa ut igen. Det sågfasansfullt ut! Kollegan berättade att hon hade mått dåligt över det första upplägget och faktiskt var på väg att åka hem. Men, hennes man ansåg att de skulle ge det en chans. Hon ångrade inte detta idag.
I klubben tränar vi mycket på kontakt med hunden. Vi använder oss inte av slit och drag. Och vi uppnår bra resultat med våra hundar. Varför väljer man då en sådan här träningsmetod?
Och hur kan detta vara sammanhörande med en av Norges bästa tränare? Är det enbart snabba resultat som räknas för många hundmänniskor? Jag vet med bestämdhet att detta inte är något för mig eller mina hundar.
Tränar någon där ute av er, verkligen med dessa metoder?
Hur försvar man något sådant?
Jag tränar själv tillsammans med en ganska nystartad hundklubb i kommunen. Det funkar oerhört bra - med trevliga och rutinerade hundmänniskor som grundbas. De samarbetar med två personer ifrån Oslo som kommer och håller längre kurser, med mycket goda resultat. Dock kände både jag och min sambo att det alltid är intressant att åka ut och få mer rutin och insikt. Så, kollegan lovade oss att uppdatera hundkursen så fort hon kom tillbaka.
Kursen hade enligt min kollega varit oerhört lärorik. Hon och hennes man hade "kommit hem med två nya hundar". Dagarna hade gett oerhörda resultat! Jag var djupt intresserad av upplägget och mannens träningsmetoder och hon svarade gott på mina frågor. Jag häpnade av upplägget!
Den första dagen på planen bestod av, i mina öron, enbart av slit och drag i hundarna. Alla band på hundarna byttes ut mot helt kedjestryp. Korrigeringarna var rejäla slit med ena handen och sedan beröm med den andra. Resultat; hennes hundar hade vid hemkomsten sönderskavda halsar. Jag mötte dem för några dagar sedan, då hade håret börjat att växa ut igen. Det sågfasansfullt ut! Kollegan berättade att hon hade mått dåligt över det första upplägget och faktiskt var på väg att åka hem. Men, hennes man ansåg att de skulle ge det en chans. Hon ångrade inte detta idag.
I klubben tränar vi mycket på kontakt med hunden. Vi använder oss inte av slit och drag. Och vi uppnår bra resultat med våra hundar. Varför väljer man då en sådan här träningsmetod?
Och hur kan detta vara sammanhörande med en av Norges bästa tränare? Är det enbart snabba resultat som räknas för många hundmänniskor? Jag vet med bestämdhet att detta inte är något för mig eller mina hundar.
Tränar någon där ute av er, verkligen med dessa metoder?
Hur försvar man något sådant?