Sv: Transport i bucasgrimmor?
Jag har nog varit med om min beskärda del av "olyckor" vad det gäller saker som gått sönder.
Jag har inte haft en enda (mest nylon och några läder) grimma som INTE gått sönder i spännena när hästen kastat sig där den varit uppbunden. Jag har haft både de tunna platta, och de lite grövre som är gjutna. Båda har ploppat av som inget alls... Kan väll tillägga att de flesta hänt med små B-ponnyer men några av D-ponny. Den enda grimman som inte gått sönder är en grov dubbelsydd lädergrimma med grova spännen (det är väll då iofs förståeligt).
Har även varit med om att en kedja (själva pistolhagen) gått av, men det var vid en uppbindning och hästen tröck på lite bara (något intressant att tita på). Inget panikkastandes där inte. Och det sa bara tjoff...
På det har jag dessutom haft pistolhakar lossnat tre gånger.
Så numera är det endast läder som gäller för min del del - som man knäpper ihop och inte med någon form av hake. Det är det enda jag litar på då jag leder min hingst mitt bland ston på en utställning t.ex...
Jag anser också att det är värre att få en häst lös när man inte vill, efter som det sannolikt händer oftare för mig i.af. Fler oyckor sker garanterat med en lös häst än med en icke lös.
Däremot så använder jag tots detta lädergrimmor vid uppbindning, men det är för att OM nu spännena mot förmodan inte skulle gå sönder (vilket kanske kan händai en transport där hästenhamnar lite tokigt med benen eller så och de inte har "kastat" sig. Och det är för att läder är MYCKET lättare att skära i. En helt ny kniv sitter alltid i transporten vid behov.
Men vill man nu ha en grimma som faktiskt går sönder, då skulle jag köpa en riktigt smal lädergrimma (typ inte allt för grovt träns-tjocklek) om jag har har stor häst, eller till lite mindre hästar skära ett jack i lädergrimman och p så vis försvaga den.
Nylon är hållbarare än läder - JA, men det är 99% av gångerna som spännena går sönder före lädret (räknat med en "nomal" lädergrimma som ofta bruka vara lite mer robusta än nylonen till storlek)...
Jag vet inte hur folk gör för att få sina hästar transporträdda, men av de drygt 30 hästar vi haft som jag hunnit uppleva så har inte en enda haft någon panik när de varit i transporten. Några få som tyckt det varit läskigt att backa neråt (men gladerligen gått på) är allt jag upplevt.
Då kanske en del säger "men om man har en häst som kastar sig osv osv"...? Då sätter man inte fast dem helt enkelt *punkt*
Och för er som undrar om det är dubbelmoral jag kör med, så nej. När jag var liten och hade en aktiv men inte allt för förstående hästmamma så har jag hunnit se det mesta när vi hade stuteri. Idag skulle jag själv aldrig sätta fast en häst som inte accepterar det, men måste jag av någon anledning så brukar vi köra med balsnören som jag klipper lite mellan grimma och skaft vilket fungerar väldigt bra som säkerhetsgrej och som skonar grimman istället. Ett tipps för att börja träna en häst som kan finna det obehagligt till en början (unghästar t.ex) är grimmskaft med ressår och panikhake. Då hinner man lösa ut hakarna innan hästen riktigt känner att den sitter helt fast.
Sedan får man givetvsi ha andra åsikter, och man kan ha haft väldig otur med hästar som gjort illa sig just för att grimman INTE gått sönder. Sedan är hästar individer, och för vissa funkar inte vissa saker helt enkelt, så är det bara. Men preis som med allt annat (t.ex köra bil) så finns det fördelar och det finns risker. Men då får man väga dem mot varandra. T.ex så är det givetvis värre att en hingst (eller kanske sto) kommer löst än en valack. Och självklart ska man inte sätta fast en häst stenhårt med don som håller när man vet de får panik ofta, medan det kan finnas andra som "testar" då och då och därför behöver något hållbart för att inte göra saken värre.
Don efter person...
Jag har nog varit med om min beskärda del av "olyckor" vad det gäller saker som gått sönder.
Jag har inte haft en enda (mest nylon och några läder) grimma som INTE gått sönder i spännena när hästen kastat sig där den varit uppbunden. Jag har haft både de tunna platta, och de lite grövre som är gjutna. Båda har ploppat av som inget alls... Kan väll tillägga att de flesta hänt med små B-ponnyer men några av D-ponny. Den enda grimman som inte gått sönder är en grov dubbelsydd lädergrimma med grova spännen (det är väll då iofs förståeligt).
Har även varit med om att en kedja (själva pistolhagen) gått av, men det var vid en uppbindning och hästen tröck på lite bara (något intressant att tita på). Inget panikkastandes där inte. Och det sa bara tjoff...
På det har jag dessutom haft pistolhakar lossnat tre gånger.
Så numera är det endast läder som gäller för min del del - som man knäpper ihop och inte med någon form av hake. Det är det enda jag litar på då jag leder min hingst mitt bland ston på en utställning t.ex...
Jag anser också att det är värre att få en häst lös när man inte vill, efter som det sannolikt händer oftare för mig i.af. Fler oyckor sker garanterat med en lös häst än med en icke lös.
Däremot så använder jag tots detta lädergrimmor vid uppbindning, men det är för att OM nu spännena mot förmodan inte skulle gå sönder (vilket kanske kan händai en transport där hästenhamnar lite tokigt med benen eller så och de inte har "kastat" sig. Och det är för att läder är MYCKET lättare att skära i. En helt ny kniv sitter alltid i transporten vid behov.
Men vill man nu ha en grimma som faktiskt går sönder, då skulle jag köpa en riktigt smal lädergrimma (typ inte allt för grovt träns-tjocklek) om jag har har stor häst, eller till lite mindre hästar skära ett jack i lädergrimman och p så vis försvaga den.
Nylon är hållbarare än läder - JA, men det är 99% av gångerna som spännena går sönder före lädret (räknat med en "nomal" lädergrimma som ofta bruka vara lite mer robusta än nylonen till storlek)...
Jag vet inte hur folk gör för att få sina hästar transporträdda, men av de drygt 30 hästar vi haft som jag hunnit uppleva så har inte en enda haft någon panik när de varit i transporten. Några få som tyckt det varit läskigt att backa neråt (men gladerligen gått på) är allt jag upplevt.
Då kanske en del säger "men om man har en häst som kastar sig osv osv"...? Då sätter man inte fast dem helt enkelt *punkt*
Och för er som undrar om det är dubbelmoral jag kör med, så nej. När jag var liten och hade en aktiv men inte allt för förstående hästmamma så har jag hunnit se det mesta när vi hade stuteri. Idag skulle jag själv aldrig sätta fast en häst som inte accepterar det, men måste jag av någon anledning så brukar vi köra med balsnören som jag klipper lite mellan grimma och skaft vilket fungerar väldigt bra som säkerhetsgrej och som skonar grimman istället. Ett tipps för att börja träna en häst som kan finna det obehagligt till en början (unghästar t.ex) är grimmskaft med ressår och panikhake. Då hinner man lösa ut hakarna innan hästen riktigt känner att den sitter helt fast.
Sedan får man givetvsi ha andra åsikter, och man kan ha haft väldig otur med hästar som gjort illa sig just för att grimman INTE gått sönder. Sedan är hästar individer, och för vissa funkar inte vissa saker helt enkelt, så är det bara. Men preis som med allt annat (t.ex köra bil) så finns det fördelar och det finns risker. Men då får man väga dem mot varandra. T.ex så är det givetvis värre att en hingst (eller kanske sto) kommer löst än en valack. Och självklart ska man inte sätta fast en häst stenhårt med don som håller när man vet de får panik ofta, medan det kan finnas andra som "testar" då och då och därför behöver något hållbart för att inte göra saken värre.
Don efter person...
