L
Lonly
Skriver under annat nick då jag inte vet om någon känner igen mig här.
Vet inte heller om inlägget hammnar rätt eller fel. ligger det fel så får moderator flytta det.
Kännde bara för att jag måste skriva av mig lite. Då jag inte har någon att prata med om lite problem och funderingar. Ganska långt inllägg..
Ialla fall så är jag bara så trött och lessen på allt och alla just nu.
Det handlar mycket om min familj(jag, sambon och våran son).
Det hela började för ca 2 år sen då jag vart ihop med en kille som jag då tyckte var det rätta. Vi vart ihop i början av 2007 coh 4 månader senare förlovade vi oss. (kanske lite tidigt eftersom vi bara hade känt varande 1 6 månader). Vi började planera för barn, bröllop och att köpa hus.
Nu 2 år senare sitter jag här med en liten son(6 månader). Vi bor i en lägenhet och har inte gift oss. vet inte ens om vi är förlovade längre, då sambon inte haft sin ring på sig på ca 1,5 år och jag tog av mig den när jag vart gravid för 1 år sen. Sen har den inte kommit på igen och jag klarar inte av att ha den på heller kängre efter en del saker som kommit fram.
hela vårt förhållande har egentligen vart helt upp och ner och kaotiskt sen vi vart ihop så jag fattar inte ens att vi är ihop fortfranade ännu mindre att jag skaffade barn med sambon. Det förstår inte mina föraäldrar heller för ingen av dom tycker om sambon inte ens dom få kompisar jag har gör det heller längre.
Vi har bråkat och tjaffsat sen vi vart ihop, mycket om pengar, jobb och andra tjejer.
sambon/killen är gansk(läs jätte) flörtig av sig och har träffat ett fåtal tjjej bakom ryggen på mig. Sagt att han varit hos killkompisar sig som senare vissat sig varit tjejer. Han har kontakt med flera på olika forum, genom sms och skriver, puss, kyss och att han vill vara "intim" med dom. Sen har han klagat på mig att jag är så himmla svartsjuk och han inte får göra något för mig då jag bara blir arg och irriterad när han ska någonstans enligt honom.
Så fort vi börjar bråka så får han för sig att jag legat med massa killar och ska enligt honom ha en kk varpå jag frågot honomm vem det skulle vara. För jag har ingen och har aldirig gjort något med någon. Har sagt upp kontaklten med killkompisarna jag hade(2 st) bara för hans skull.
Och så har det väl varit under dom här två åren.
Så när jag vart gravid och födde barnet i början av vintern 2008. Så låg jag inne på bb i 2 dagar. åkte hem på tredje dagen för jag orkade inte ligga kvar där.
2 dagar senare på fredag kvällen fick han för sig att han skulle ut och åka en sväng och lämmna mig hemma själv med sonen på 5 dagar i 1 timme. (Sonen var ganska jobbig där i början för jag fick inte igång mjölkproduktionen så han var konstant hungrig och bara skrek). Jag vart ganska grinig då när han skulle åka iväg, dels hade jag jätte ont efter förlossningen, var väldigt trött då jag fick sköta sonen + hushållet hellt själv + att sonen var lessen hela tiden.
Så efter 4 timmar ringde jag och frågade vart han var. fick till svar att han var hemma hos en arbetskollega och tittade på film och att han skulle åka hemåt då. Han kommer hem efter ca 30 minuter till mig och en trött och lessen bebis. Ger mig en kram varpå jag känner att han luktar nå kopiöst med tjej parfym... Och frågar ut honom vart han har varit. Först sa han bara att han ar hos kompisen men efter någon timme kommer det fram att han varit hos en tjej. varpå det blir en massa tjafs och bråk.
jag somnar gråtandes ochallmänt fundersam över vad jag ska göra då jag tröttnat på han sätt.
efter det där så har det väl varit lite si och så, han har talat om för tjejer att vi gjort slut(något jag måste missat) och att vi blivit ihop igen. och så vidare...
För ett tag sen kom det ett brev på posten att han skulle in till vårdcentralen och ta prover för klamydia. varpå jag blir alldeles förstörd och ringer till honom och frågar hur många han legat med under våran tid och han nekar till allt.
Men som vanligt kommer det fram att han legat med en tjej då ibörjan av min gravidiet pga vi inte hade det nå bra just då. Sägger att det var mitt fel pga av jag var så grining, trött och aldrig vill göra något. Till saken hör att det var ganska mycket för mig att smällt då + att jag skulle tala om för föräldrarnaatt vi skulle ha barn + att det var mycket på jobbet då. Jobbade/jobbar både tidiga mornar och sena nätter.
Han vela inte säga något då när han gjorde det för han var rädd att mista mig för jag är det bästa som hänt honom och utan mig skulle han inte klara sig.
Jag får sköta allt. hushållet(städa, diska., tvätta, laga mat m.m) sköta sonen helt själv med matning och blöjbyten. Plus att jag har en stackars häst som jag knappt hinner med för jag måste ha sonom med mig jämt till stallet för pappan klara inte av att vara själv med honom eller så är dom med dit och då måste jag stressa igenom allt som ska göras. händer ibland att mamma har sonen på helgerna så jag hinner ut och rida och får lite avlastning. Tur så har jag en underbar medryttare som hjäpler mig 2-3 dagar/veckan.
Sen har jag en kompis som stöter på killen så det känns ju jätte kul det med, har mer eller mindre sagt upp kontakten med henne.
Så nu sitter jag här och inte vet vad jag ska ta mig till med eller vad jag göra.
Känner att jag börjar tappa både känslor och tillit till sambon samt kontakten med alla runt omkring mig då jag inte kan göra något utan att han blir sur.
Problemt är det att sambon blir tokig varje gång jag säger att ajg inte vill vara ihop med honom lägre och slår sönder mina saker.
vet iallfall att jag ska till stallet och ta en långtur med hästen idag.
Förlåt om det vart ett jätte långt och osamhängande inlägg för er som orkat läsa det. Kände bara att jag måste skriva av mig lite.
Vet inte heller om inlägget hammnar rätt eller fel. ligger det fel så får moderator flytta det.
Kännde bara för att jag måste skriva av mig lite. Då jag inte har någon att prata med om lite problem och funderingar. Ganska långt inllägg..
Ialla fall så är jag bara så trött och lessen på allt och alla just nu.
Det handlar mycket om min familj(jag, sambon och våran son).
Det hela började för ca 2 år sen då jag vart ihop med en kille som jag då tyckte var det rätta. Vi vart ihop i början av 2007 coh 4 månader senare förlovade vi oss. (kanske lite tidigt eftersom vi bara hade känt varande 1 6 månader). Vi började planera för barn, bröllop och att köpa hus.
Nu 2 år senare sitter jag här med en liten son(6 månader). Vi bor i en lägenhet och har inte gift oss. vet inte ens om vi är förlovade längre, då sambon inte haft sin ring på sig på ca 1,5 år och jag tog av mig den när jag vart gravid för 1 år sen. Sen har den inte kommit på igen och jag klarar inte av att ha den på heller kängre efter en del saker som kommit fram.
hela vårt förhållande har egentligen vart helt upp och ner och kaotiskt sen vi vart ihop så jag fattar inte ens att vi är ihop fortfranade ännu mindre att jag skaffade barn med sambon. Det förstår inte mina föraäldrar heller för ingen av dom tycker om sambon inte ens dom få kompisar jag har gör det heller längre.
Vi har bråkat och tjaffsat sen vi vart ihop, mycket om pengar, jobb och andra tjejer.
sambon/killen är gansk(läs jätte) flörtig av sig och har träffat ett fåtal tjjej bakom ryggen på mig. Sagt att han varit hos killkompisar sig som senare vissat sig varit tjejer. Han har kontakt med flera på olika forum, genom sms och skriver, puss, kyss och att han vill vara "intim" med dom. Sen har han klagat på mig att jag är så himmla svartsjuk och han inte får göra något för mig då jag bara blir arg och irriterad när han ska någonstans enligt honom.
Så fort vi börjar bråka så får han för sig att jag legat med massa killar och ska enligt honom ha en kk varpå jag frågot honomm vem det skulle vara. För jag har ingen och har aldirig gjort något med någon. Har sagt upp kontaklten med killkompisarna jag hade(2 st) bara för hans skull.
Och så har det väl varit under dom här två åren.
Så när jag vart gravid och födde barnet i början av vintern 2008. Så låg jag inne på bb i 2 dagar. åkte hem på tredje dagen för jag orkade inte ligga kvar där.
2 dagar senare på fredag kvällen fick han för sig att han skulle ut och åka en sväng och lämmna mig hemma själv med sonen på 5 dagar i 1 timme. (Sonen var ganska jobbig där i början för jag fick inte igång mjölkproduktionen så han var konstant hungrig och bara skrek). Jag vart ganska grinig då när han skulle åka iväg, dels hade jag jätte ont efter förlossningen, var väldigt trött då jag fick sköta sonen + hushållet hellt själv + att sonen var lessen hela tiden.
Så efter 4 timmar ringde jag och frågade vart han var. fick till svar att han var hemma hos en arbetskollega och tittade på film och att han skulle åka hemåt då. Han kommer hem efter ca 30 minuter till mig och en trött och lessen bebis. Ger mig en kram varpå jag känner att han luktar nå kopiöst med tjej parfym...
Och frågar ut honom vart han har varit. Först sa han bara att han ar hos kompisen men efter någon timme kommer det fram att han varit hos en tjej. varpå det blir en massa tjafs och bråk. jag somnar gråtandes ochallmänt fundersam över vad jag ska göra då jag tröttnat på han sätt.
efter det där så har det väl varit lite si och så, han har talat om för tjejer att vi gjort slut(något jag måste missat) och att vi blivit ihop igen. och så vidare...
För ett tag sen kom det ett brev på posten att han skulle in till vårdcentralen och ta prover för klamydia. varpå jag blir alldeles förstörd och ringer till honom och frågar hur många han legat med under våran tid och han nekar till allt.
Men som vanligt kommer det fram att han legat med en tjej då ibörjan av min gravidiet pga vi inte hade det nå bra just då. Sägger att det var mitt fel pga av jag var så grining, trött och aldrig vill göra något. Till saken hör att det var ganska mycket för mig att smällt då + att jag skulle tala om för föräldrarnaatt vi skulle ha barn + att det var mycket på jobbet då. Jobbade/jobbar både tidiga mornar och sena nätter.
Han vela inte säga något då när han gjorde det för han var rädd att mista mig för jag är det bästa som hänt honom och utan mig skulle han inte klara sig.
Jag får sköta allt. hushållet(städa, diska., tvätta, laga mat m.m) sköta sonen helt själv med matning och blöjbyten. Plus att jag har en stackars häst som jag knappt hinner med för jag måste ha sonom med mig jämt till stallet för pappan klara inte av att vara själv med honom eller så är dom med dit och då måste jag stressa igenom allt som ska göras. händer ibland att mamma har sonen på helgerna så jag hinner ut och rida och får lite avlastning.
Tur så har jag en underbar medryttare som hjäpler mig 2-3 dagar/veckan. Sen har jag en kompis som stöter på killen så det känns ju jätte kul det med, har mer eller mindre sagt upp kontakten med henne.
Så nu sitter jag här och inte vet vad jag ska ta mig till med eller vad jag göra.
Känner att jag börjar tappa både känslor och tillit till sambon samt kontakten med alla runt omkring mig då jag inte kan göra något utan att han blir sur.
Problemt är det att sambon blir tokig varje gång jag säger att ajg inte vill vara ihop med honom lägre och slår sönder mina saker.
vet iallfall att jag ska till stallet och ta en långtur med hästen idag.
Förlåt om det vart ett jätte långt och osamhängande inlägg för er som orkat läsa det. Kände bara att jag måste skriva av mig lite.
