Trött, vilka prover ska jag ta?

[Problematisk]

Fast kan du inte helt enkelt köpa dig Niferex och äta lite extra järn?
Du vet att du då och då dippar, då är det väl smart att förebygga brist?

Jo, fast jag vill ju veta vad det beror på om jag har brist.
Får magproblem också av niferex/andra järntillskott, så jag vill inte äta det "i onödan".

 

[Hedinn]

när blev "normalt för många människor" samma sak som "normalt för alla människor"?

tillägg som inte har specifikt med TS att göra.
Jag tror att det kan vara välgörande för väldigt många människor att fundera på vilken aktivitetsnivå som är rimlig att kräva/förvänta av sig själv.
Och kanske många gånger sänka ribban.
"Idag" förväntar sig väldigt många att orka väldigt mycket.

Jag tänker på mina föräldrar när jag växte upp.
Pappa hade mjölkkor så det var ju lite udda.
Mamma var lågstadielärare.
Hon åkte till jobbet, jobbade. Kom hem, lagade mat. förberedde nästa dag.
Tittade på TV-nyheterna, gick och lade sig.
Nästa dag, samma visa.
Städning skedde onsdag kväll.
Tvättmaskinen gick när någon var hemma.

Pappa gick upp tidigt, gick ut, gjorde lagårn. Hade en paus mitt på dagen under vissa årstider. Fodrade lunch.
Gjorde lagårn på kvällen, var nog klar vid åtta eller så.
Tittade på TV-nyheterna, gick och lade sig, sedan samma sak igen oavsett vardag eller helg.
Mellan lagårdspassen var han i skogen och högg ved på vintern; på sommaren var det höskörd eller spannmålsskörd, på våren vårbruk och på hösten höstbruk. Så han gjorde rätt långa dagar för det mesta.

Ingen av dem hade tid eller ork för någon hobby eller motion eller liknande.
Det var normalt på 1970- och -80talet.

Jag har inte sagt att det gäller alla? Det är heller inte aktivitetsnivån jag har fokuserat på, det är tröttheten. Det är stor skillnad på att bli trött av att vara aktiv och att bli totalt slut både mentalt och fysiskt av mindre än en full arbetsdag.

 

[Magiana]

Nja.
Det vill säga: man kan vara fullt frisk men ändå inte orka så mycket.
Det är ganska vanligt att inte laga mat varje dag, utan att på arbetsdagarna äta sådant som blivit kvar från annan matlagning.

Normalvariationen är stor.
Dessutom har ju TS en utmattning bakom sig, vilket sätter ner förmågan i varierande grad.
Det behöver inte ligga en kroppslig sjukdom bakom en lägre förmåga än tidigare.
Om resttillstånd efter utmattning ska ses som en sjukdom eller inte går ju förstås att diskutera.

Men poängen är igen att det är olika hur stor förmåga olika människor har.
Och en och samma människa kan ha olika stor ork beroende på aktivitet. Vissa arbetsuppgifter "tar" mer än andra för de allra flesta av oss.

Även om man inte lagar mat varje dag så bör man orka göra det ibland. När jag själv var som sjukast för ett år sedan så var t.o.m. att koka potatis överkurs. (Jag köpte färdiga rätter och stoppade in i micron). Nu har det inte framgått om TS orkar laga mat ibland, men jag uppfattar det som att det knappt förekommer.

Om någons nedsatta funktionsförmåga beror på sjukdom eller inte ser jag inte som så relevant, men man ska orka jobba 8 timmar och klara sin vardag för att man ö.h.t. ska anses normal.

 

[stjarnhimmel]

Jag är trött, jämt. Var utmattad för 2,5 år och tycker att jag borde vara "mer" återhämtad.
Fick nyss tillbaka blodprover, dom kollade järn, sköldkörtel, generell blodstatus, levervärden? Och det kom tillbaka och såg fint ut.
Psykiskt mår jag bra. Jag är inte stressad, jag sover kanon. Jag har tagit ett EKG som såg fint ut tidigare. Blodtryck har alltid sett bra ut.

Men jag orkar lite och blir så jäkla trött för ingenting.

Har fått en läkartid om typ två veckor, efter lite tjat. Jag tror verkligen att det är något fysiskt som inte stämmer, kan ni tipsa om vad jag ska fråga läkaren om?

Har du fått någon rehabilitering för utmattningen? Har du varit så trött sedan dess?
Det jag har hört från många som varit utmattade är att det tar låååång tid att återhämta sig. Och det är många som har sviter många år efter sin utmattning. Och i många fall är det inte något som går automatiskt utan man kan behöva en plan för hur det ska gå till. Kroppen kan behöva tid att läka.
När du berättar om din dag tror jag inte alls att det är konstigt att du blir slut med tanke på att det är så kort tid sen din utmattning.

 

[MiniLi]

Varav restiden innebär att titta på serier i bussen, inte speciellt betungande. Men ja, det är fortfarande en aktivitet. Dock väldigt lågintensiv.

Tentaplugg typ två gånger per termin i en vecka, ska det innebära att jag måste vila exakt all annan tid resten av terminen?

Delaktig just nu, nej. Jag orkar inte! Jag är ytterst lite delaktig i att ta hand om huset över huvud taget.

Den ena hästen gör jag noll med. Klappar två minuter om dagen typ.

Jag har lösdrift som sköter sig själv. Packar fem höpåsar om dagen och mockar i tre minuter om dagen. Sambon mockar med traktorn, hämtar hö med traktorn.

Men jag rider den ena 5-6 dagar i veckan. För att tvinga mig ut i ljuset och röra på mig.

Men du får absolut tycka att det är en rimlig nivå, jag har varit väldigt tydlig med att jag inte tycker det. Och ja, jag har flera vänner som också varit utmattade och återhämtat sig betydligt bättre. Så jag kan jämföra med dom?

Alltså jag förstår att det är jättetufft att inte orka. Men om alla prover kommer tillbaka normala så kanske det mest rimliga hypotesen är att du fortfarande inte är helt bra efter utmattningen. Isf kan det ju vara viktigt att vara försiktig och försöka hitta lite acceptans för att det just nu är såhär. JAG hade sökt hjälp av psykolog för att få hjälp med detta och för att se om det finns någon psykologisk behandling som kunde vara gynnsam. Du gör såklart som du vill.

Man vet nog inte riktigt hur det kommer sig att en del snabbt återhämtar sig från utmattning medans andra får funktionsnedsättning i många år. Du verkar ju fortfarande ha nedsatt ork, och du har själv beskrivit att det varit såhär sedan utmattningen. Kroppen kan bli rejält nedsatt av hög och långvarig stress och man kan utveckla en känslighet som man inte haft innan.
Skönt för dina vänner att de återhämtat sig bra efter utmattning, men det här är ju individuellt.

 

[MiniLi]

Fast då handlar det ju inte om att tröttheten/orken/aktivitetsnivån är normal, utan att det är ett symptom på (tidigare) utmattning. Vi kan ju knappast hävda att utmattning är ett normaltillstånd, det är väl minst lika mycket sjukdom som järnbrist eller fel på sköldkörteln eller annat. Att det är normalt med sån trötthet som symptom på den orsaken är ju en annan sak, det blir ju jätteskevt när så många hävdar att den nivån av trötthet och orkesbrist är normal, utan att påpeka att det hänger ihop med utmattningen? För så har inte jag tolkat majoriteten av de inläggen.

Sen är det en jäkla skillnad på att vara trött och att vara trött. Den trötthet @Unafraid beskriver faller knappast inom normalspannet för vila och återhämtning, vilket jag absolut vågar påstå som en som själv kräver extremt mycket vila och återhämtning i normalfallet, men också fått uppleva en helt ny nivå av trötthet, likt den TS beskriver - och det är stor skillnad på de två.

Jag hoppas att jag inte fått det att låta som att tröttheten är ”frisk”, det har jag iaf inte menat. Bara att det verkar normalt i TS specifika situation och att det nog inte är hjälpsamt att fastna i hur mkt man borde eller önskar orka.

 

[TinyWiny]

Det kan vara normalt eftersom det rymmer väldigt stor variation i "normalspannet".
Att den beskrivning som givits är normal för väldigt många människor behöver ju inte betyda att det är lika för alla.

Nej det är inte normalt att ha en aktivitetsnivå på 4-5 timmar. Då har man en sjuklig trötthet som kan bero på sjukdom men också på återhämtning från sjukdom men det är verkligen inget som är normalt för en människa. Hade det varit normalen hade inte mänskligheten överlevt för ingen hade orkat ta hand om någon avkomma. Att säga att det är normalt att ha en aktivitetsnivå på 4-5 timmar är lika dumt som att säga att det är normalt att gå omkring med en bruten fot. Visst händer det att folk bryter fötterna men det tillhör inte normalvariationen att folk går omkring med brutna fötter. Inget, absolut inget, är anpassat för att mänskligheten skulle ha så låg aktivitetsnivå som något normalt i samhället utan det krävs att man kan arbeta 8 timmar+restid, att man kan ta hand om sitt hem och göra någon mat även om det innebär att värma maten i micron.

när blev "normalt för många människor" samma sak som "normalt för alla människor"?

tillägg som inte har specifikt med TS att göra.
Jag tror att det kan vara välgörande för väldigt många människor att fundera på vilken aktivitetsnivå som är rimlig att kräva/förvänta av sig själv.
Och kanske många gånger sänka ribban.
"Idag" förväntar sig väldigt många att orka väldigt mycket.

Jag tänker på mina föräldrar när jag växte upp.
Pappa hade mjölkkor så det var ju lite udda.
Mamma var lågstadielärare.
Hon åkte till jobbet, jobbade. Kom hem, lagade mat. förberedde nästa dag.
Tittade på TV-nyheterna, gick och lade sig.
Nästa dag, samma visa.
Städning skedde onsdag kväll.
Tvättmaskinen gick när någon var hemma.

Pappa gick upp tidigt, gick ut, gjorde lagårn. Hade en paus mitt på dagen under vissa årstider. Fodrade lunch.
Gjorde lagårn på kvällen, var nog klar vid åtta eller så.
Tittade på TV-nyheterna, gick och lade sig, sedan samma sak igen oavsett vardag eller helg.
Mellan lagårdspassen var han i skogen och högg ved på vintern; på sommaren var det höskörd eller spannmålsskörd, på våren vårbruk och på hösten höstbruk. Så han gjorde rätt långa dagar för det mesta.

Ingen av dem hade tid eller ork för någon hobby eller motion eller liknande.
Det var normalt på 1970- och -80talet.

Fast det du beskriver här är väldigt mycket mer än 4-5 timmars aktivitet. Dina föräldrars vardag tillhör däremot normalspannet. Normalt betyder just vanlig, typisk osv. https://www.synonymer.se/sv-syn/normal och det är inte vanligt att ha en så låg aktivitetsnivå som 4-5 timmar/dygn. Det tillhör det onormala, det är ovanligt.

 

[kryddelydd]

Fast det du beskriver här är väldigt mycket mer än 4-5 timmars aktivitet. Dina föräldrars vardag tillhör däremot normalspannet. Normalt betyder just vanlig, typisk osv. https://www.synonymer.se/sv-syn/normal och det är inte vanligt att ha en så låg aktivitetsnivå som 4-5 timmar/dygn. Det tillhör det onormala, det är ovanligt.

Nu var det ju arbetsdagarna som beskrevs (och för min pappa var 365 dagar per år arbetsdagar).
På helgerna för mamma: gå upp, laga mat, förbereda skolan.
Kanske gå ut på promenad. Stryka.
Det var allt.
Jämfört med TS beskrivna helg låter det inte som om det var mer.

Och en "arbetsdag" verkar det ju som om TS också har lite mer aktivitet jämfört med på helgerna.

Just begreppet "sjuklig trötthet" som du använder i ditt översta stycke håller jag inte med om.
Det behöver inte alls vara en sjuklig trötthet som orsakar att man på helgen inte orkar vara aktiv mer än 4-5 timmar (eller så är alla människor jag känner sjukligt trötta vilket jag betvivlar).

Jag ville med mitt exempel, som i pappas fall är extremt pga speciellt yrke, mer belysa att "jobb, sedan vila" egentligen är normalt på vardagar.
Sedan var det ju dumt av mig att jämföra arbetsdag med TS som beskrev ledig dag.

 

[TinyWiny]

Nu var det ju arbetsdagarna som beskrevs (och för min pappa var 365 dagar per år arbetsdagar).
På helgerna för mamma: gå upp, laga mat, förbereda skolan.
Kanske gå ut på promenad. Stryka.
Det var allt.
Jämfört med TS beskrivna helg låter det inte som om det var mer.

Och en "arbetsdag" verkar det ju som om TS också har lite mer aktivitet jämfört med på helgerna.

Just begreppet "sjuklig trötthet" som du använder i ditt översta stycke håller jag inte med om.
Det behöver inte alls vara en sjuklig trötthet som orsakar att man på helgen inte orkar vara aktiv mer än 4-5 timmar (eller så är alla människor jag känner sjukligt trötta vilket jag betvivlar).

Jag ville med mitt exempel, som i pappas fall är extremt pga speciellt yrke, mer belysa att "jobb, sedan vila" egentligen är normalt på vardagar.
Sedan var det ju dumt av mig att jämföra arbetsdag med TS som beskrev ledig dag.

Vem pratar om på helgen mer än du? Det här handlar om varje dag. Tror du att det handlar om helgdagar så förstår jag din inställning. Vissa slappar hela helgen men det är inte normalt att 4-5 timmars aktivitet är vad man mäktar med varje dag.

 

[kryddelydd]

Vem pratar om på helgen mer än du? Det här handlar om varje dag. Tror du att det handlar om helgdagar så förstår jag din inställning. Vissa slappar hela helgen men det är inte normalt att 4-5 timmars aktivitet är vad man mäktar med varje dag.

Jag har läst att beskrivningen gällde en ledig dag. Det tolkar jag som på helgen.
Tillägg: Det handlar alltså om inlägg 90 som jag tog som utgångspunkt.

 

[fio]

Jag kan ju bara gå till mig själv men jag blir tröttare ju mindre jag gör. Det är bara ett helvete att börja göra mer för det är svårt att orka så lite är det så att det blir en ond cirkel. Jag har oxå haft några obehandlade utmattningar bakom mig. Dessutom att äta lågkolhydratkost på det gör oxå att jag blir ganska tom och orkeslös. Jag mår inte heller särskilt bra av för mkt kolhydrater men bulgur och fullkornsris funkar.

 

[Daff]

Vem pratar om på helgen mer än du? Det här handlar om varje dag. Tror du att det handlar om helgdagar så förstår jag din inställning. Vissa slappar hela helgen men det är inte normalt att 4-5 timmars aktivitet är vad man mäktar med varje dag.

Hon klarade ju av att pendla till utbildning och sen fixa stallet så jag tror inte att 4-5 timmar var samtliga dagar, snarare lediga dagar.

 

[Kakis]

En fundering.
Prova att få upp din puls rejält under iallafall 15 minuter några gånger i veckan. Högre puls än en rask promenad ger. Hård träning i minst 15 minuter läker hjärnan har en kunnig läkare sagt. Dessvärre kommer jag inte ihåg hur hög puls man behöver ha. Kanske 150?

För det du beskriver rekommenderas det att man ska jobba 20-45 min med 75% av sin maxpuls (som i sin tur är individuell).

 

[Unafraid]

Även om man inte lagar mat varje dag så bör man orka göra det ibland. När jag själv var som sjukast för ett år sedan så var t.o.m. att koka potatis överkurs. (Jag köpte färdiga rätter och stoppade in i micron). Nu har det inte framgått om TS orkar laga mat ibland, men jag uppfattar det som att det knappt förekommer.

Om någons nedsatta funktionsförmåga beror på sjukdom eller inte ser jag inte som så relevant, men man ska orka jobba 8 timmar och klara sin vardag för att man ö.h.t. ska anses normal.

Nej, jag orkar inte styra upp mat. Jag brukar dock sitta vid köksbordet när sambon lagar mat och eventuellt hacka lite gurka eller något liknande.

Har du fått någon rehabilitering för utmattningen? Har du varit så trött sedan dess?
Det jag har hört från många som varit utmattade är att det tar låååång tid att återhämta sig. Och det är många som har sviter många år efter sin utmattning. Och i många fall är det inte något som går automatiskt utan man kan behöva en plan för hur det ska gå till. Kroppen kan behöva tid att läka.
När du berättar om din dag tror jag inte alls att det är konstigt att du blir slut med tanke på att det är så kort tid sen din utmattning.

Ja, jag gick någon form av stress-rehab-program. Och ja, jag har varit trött sen dess, det är över 2,5 år sen.

Nu var det ju arbetsdagarna som beskrevs (och för min pappa var 365 dagar per år arbetsdagar).
På helgerna för mamma: gå upp, laga mat, förbereda skolan.
Kanske gå ut på promenad. Stryka.
Det var allt.
Jämfört med TS beskrivna helg låter det inte som om det var mer.

Och en "arbetsdag" verkar det ju som om TS också har lite mer aktivitet jämfört med på helgerna.

Just begreppet "sjuklig trötthet" som du använder i ditt översta stycke håller jag inte med om.
Det behöver inte alls vara en sjuklig trötthet som orsakar att man på helgen inte orkar vara aktiv mer än 4-5 timmar (eller så är alla människor jag känner sjukligt trötta vilket jag betvivlar).

Jag ville med mitt exempel, som i pappas fall är extremt pga speciellt yrke, mer belysa att "jobb, sedan vila" egentligen är normalt på vardagar.
Sedan var det ju dumt av mig att jämföra arbetsdag med TS som beskrev ledig dag.

Alltså, mina skoldagar är inte speciellt jobbiga. 4-5/7 h innebär sitta på en buss och se på serier. Det tycker inte jag är jämförbart med ett arbete. Självklart ska vila in, det är inga konstigheter. Men jag vilar inte. För man får energi av att vila, det får inte jag. Jag sitter av tiden i soffan.

Jag har läst att beskrivningen gällde en ledig dag. Det tolkar jag som på helgen.
Tillägg: Det handlar alltså om inlägg 90 som jag tog som utgångspunkt.

Jag är ledig cirka 4 dagar i veckan. Och aktiviteten är ungefär på den nivån jämt.

Hon klarade ju av att pendla till utbildning och sen fixa stallet så jag tror inte att 4-5 timmar var samtliga dagar, snarare lediga dagar.

Precis, det var lediga dagar. "Skoldagar är" brukar landa på 8-9h efter jag kliver upp. Fortfarande många timmar kvar av dagen som jag skulle vilja orka göra någonting på.

 

[Kattennizze]

när blev "normalt för många människor" samma sak som "normalt för alla människor"?

tillägg som inte har specifikt med TS att göra.
Jag tror att det kan vara välgörande för väldigt många människor att fundera på vilken aktivitetsnivå som är rimlig att kräva/förvänta av sig själv.
Och kanske många gånger sänka ribban.
"Idag" förväntar sig väldigt många att orka väldigt mycket.

Jag tänker på mina föräldrar när jag växte upp.
Pappa hade mjölkkor så det var ju lite udda.
Mamma var lågstadielärare.
Hon åkte till jobbet, jobbade. Kom hem, lagade mat. förberedde nästa dag.
Tittade på TV-nyheterna, gick och lade sig.
Nästa dag, samma visa.
Städning skedde onsdag kväll.
Tvättmaskinen gick när någon var hemma.

Pappa gick upp tidigt, gick ut, gjorde lagårn. Hade en paus mitt på dagen under vissa årstider. Fodrade lunch.
Gjorde lagårn på kvällen, var nog klar vid åtta eller så.
Tittade på TV-nyheterna, gick och lade sig, sedan samma sak igen oavsett vardag eller helg.
Mellan lagårdspassen var han i skogen och högg ved på vintern; på sommaren var det höskörd eller spannmålsskörd, på våren vårbruk och på hösten höstbruk. Så han gjorde rätt långa dagar för det mesta.

Ingen av dem hade tid eller ork för någon hobby eller motion eller liknande.
Det var normalt på 1970- och -80talet.

Jag skulle också vilja lägga till att våra jobb här blivit mycket mer stressiga än de var tidigare. Vi förväntas producera mycket mer på kortare tid.

 

[Kattennizze]

Nej, jag orkar inte styra upp mat. Jag brukar dock sitta vid köksbordet när sambon lagar mat och eventuellt hacka lite gurka eller något liknande.

Ja, jag gick någon form av stress-rehab-program. Och ja, jag har varit trött sen dess, det är över 2,5 år sen.

Alltså, mina skoldagar är inte speciellt jobbiga. 4-5/7 h innebär sitta på en buss och se på serier. Det tycker inte jag är jämförbart med ett arbete. Självklart ska vila in, det är inga konstigheter. Men jag vilar inte. För man får energi av att vila, det får inte jag. Jag sitter av tiden i soffan.

Jag är ledig cirka 4 dagar i veckan. Och aktiviteten är ungefär på den nivån jämt.

Precis, det var lediga dagar. "Skoldagar är" brukar landa på 8-9h efter jag kliver upp. Fortfarande många timmar kvar av dagen som jag skulle vilja orka göra någonting på.

Jag tror du skulle bli mer nöjd med dig själv om du landar i att läget är som det är just nu för dig. Det är liksom inte bra eller dåligt, det är som det är. Jag jobbar deltid, tränar några dagar i veckan och det är det. Sen vilar jag resten typ.

 

[Unafraid]

Jag tror du skulle bli mer nöjd med dig själv om du landar i att läget är som det är just nu för dig. Det är liksom inte bra eller dåligt, det är som det är. Jag jobbar deltid, tränar några dagar i veckan och det är det. Sen vilar jag resten typ.

Egentligen har jag det, jag vill bara utreda alla möjligheter. Tänk om det är något som inte stämmer fysiskt, och så har man missat det? Att jag vill utredas ordentligt är väl inte så konstigt?

 

[TinyWiny]

Egentligen har jag det, jag vill bara utreda alla möjligheter. Tänk om det är något som inte stämmer fysiskt, och så har man missat det? Att jag vill utredas ordentligt är väl inte så konstigt?

Nej det är inte konstigt och jag ser det som en förutsättning för att kunna landa i att "det är så här, hur jag gör mitt liv så bra det går ändå" är just att allt som vården kan misstänka kan ge de här symptomen och som går att utreda har utretts. Olika sjukdomar/brister har dessutom olika behandlingar/förutsättningar för att man ändå ska kunna leva ett bra liv och det som är toppenbra att göra vid en sjukdom kan vara förödande att göra vid en annan.

Ser man på samhällsnivå så har vi inte råd med att människor går omkring med lägre prestationsnivå än de måste och som enskild är det ju en katastrof att få år av eller hela sitt liv begränsat helt i onödan.

 

[malumbub]

Jag bytte arbete årsskiftet 2015-2016. Då började jag inse hur utmattad och slutkörd jag var. Blev gravid våren 2016. Slutade jobba hösten 2016 p g a stressrelaterade problem. Blev kollad så att hjärtat och barnet mådde bra, fick göra självuppskattningstest om stress och ångest och fick sen rådet att vila och ta det lugnt. Gick på samtal hos psykolog.
Barnet kom 2017. Jag mådde skit. Kämpade varje dag. Fick bråka mig till stress-skola (efter tips från en vän) och mediyoga (efter rekommendation från stress-skolan) under 2018, för jag klarade inte av att jobba (varken fysiskt eller psykiskt). Jag har bråkat mig till blodprov och utredningar.

Till vilken nytta? Tjaa, nu har jag svar på att mina värden är inom referensramarna. Men det finns fortfarande inget svar på hur länge jag kommer vara så här trött, ömtålig mentalt och inte-mig-själv.

Eller jo, det finns ett svar. Från stress-skolan. "Det kan ta mycket lång tid. Minst lika lång tid som stressen varit för hög och utmattningen pågått. Ett första steg tillbaka är att sluta kämpa emot och att inse att den-jag-var-förr nog aldrig kommer tillbaka (den levde ju dessutom ett icke hälsosamt liv)."

 

[Unafraid]

Nej det är inte konstigt och jag ser det som en förutsättning för att kunna landa i att "det är så här, hur jag gör mitt liv så bra det går ändå" är just att allt som vården kan misstänka kan ge de här symptomen och som går att utreda har utretts. Olika sjukdomar/brister har dessutom olika behandlingar/förutsättningar för att man ändå ska kunna leva ett bra liv och det som är toppenbra att göra vid en sjukdom kan vara förödande att göra vid en annan.

Ser man på samhällsnivå så har vi inte råd med att människor går omkring med lägre prestationsnivå än de måste och som enskild är det ju en katastrof att få år av eller hela sitt liv begränsat helt i onödan.

Okej, vi säger att jag accepterar att jag kanske bara klarar av att jobba x % och skulle behöva vara sjukskriven resterande %. Skulle kunna leva med det. Men nu har vi en icke fungerande Försäkringskassa, så då skulle jag få leva på alldeles för lite pengar. (Jag fick inte en krona under min sjukskrivning när jag var utmattad och utgår från det)

Så, jag ska bara acceptera en ekonomisk katastrof och vara nöjd med det? Nja, jag kommer verkligen kräva att utredas ordentligt först.