Tröttna på hästar?

[Lussekatt]

Jag har ridit sen jag var 4, började rida varje dag 2015 och har en egen häst sen 2020. Har senaste året tyckt att det varit jobbigt. Beror nog på många saker. T ex att jag inte trivs med en enda människa i mitt stall, har ändå stått här sen 2011, men folk har blivit så konstiga senaste åren. Det finns ingen gemenskap, i alla fall är inte jag inkluderad i den. Jag har förr försökt att bjuda in och vara trevlig och så, men nu känns det inte värt det, för jag gillar ingen här ändå. Har socialfobi så det är nog inte bara alla andra såklart, men stämningen har blivit så tråkig. Och sen finns det några som är dumma också.

Jag slutade på ridskolan i år för jag ville ha mer energi och tid till egna hästen, var även lite för gammal för den ridskolan kände jag. Men det har inte blivit så, jag har inte mer energi och motivationen är dålig. Har bara ridit lite då och då senaste månaderna. Jag gillar att rida ut ibland, men jag blir så trött efter en uteritt. Jag har även tävlat, men jag känner inte att jag "vill" längre, samtidigt känns det så fruktansvärt sorgligt.

Hästarna har varit mitt allt. Började vara i stallet och rida varje dag pga en sorg och sen har jag bara fortsatt och har verkligen satsat. Har haft ena hästen i familjen sen jag var 4. Nu är han äldre och fått astma så jag rider inte honom längre. Jag älskar mina hästar väldigt mycket. Jag vill typ vara med dem, men inte riktigt göra någonting, om ni förstår.

Tänker ibland att jag vill ta hem hästarna och bygga lösdrift för att slippa alla människor, och för att det ska bli billigare. Det skulle gå, men jag är lite ensam för ingen annan i min familj verkar vara så taggade på det. Bor fortfarande hemma för vi bor på landet på en "gård" typ. Har tjatat i flera år, men nu orkar jag inte ens tjata längre..

Varför känner jag såhär? Jag vet inte om jag börjar tröttna på riktigt eller om det är att jag mår dåligt eller nåt, som gör dethär... Har alltid haft ganska dålig motivation, men det har ändå förut kännts bra ändå när man rider och har roligt.

 

[iNHALE]

Jag tror det är en bra idé att sätta sig ned och fundera på frågan "vad behöver ändras för att detta ska bli roligt igen?", då tror jag det blir lättare att bena ut vad som egentligen är fel. Bristande intresse efter många år är inte ovanligt men i ditt fall låter det mer som att det är allt runtomkring, inte just hästarna i sig.

Sen ska man komma ihåg att man inte måste rida för att ha hästar, det finns mycket annat man kan göra med sin häst än att just rida vilket många glömmer.

Du kanske kan testa att byta stall?

 

[miumiu]

Jag har ridit sen jag var 4, började rida varje dag 2015 och har en egen häst sen 2020. Har senaste året tyckt att det varit jobbigt. Beror nog på många saker. T ex att jag inte trivs med en enda människa i mitt stall, har ändå stått här sen 2011, men folk har blivit så konstiga senaste åren. Det finns ingen gemenskap, i alla fall är inte jag inkluderad i den. Jag har förr försökt att bjuda in och vara trevlig och så, men nu känns det inte värt det, för jag gillar ingen här ändå. Har socialfobi så det är nog inte bara alla andra såklart, men stämningen har blivit så tråkig. Och sen finns det några som är dumma också.

Jag slutade på ridskolan i år för jag ville ha mer energi och tid till egna hästen, var även lite för gammal för den ridskolan kände jag. Men det har inte blivit så, jag har inte mer energi och motivationen är dålig. Har bara ridit lite då och då senaste månaderna. Jag gillar att rida ut ibland, men jag blir så trött efter en uteritt. Jag har även tävlat, men jag känner inte att jag "vill" längre, samtidigt känns det så fruktansvärt sorgligt.

Hästarna har varit mitt allt. Började vara i stallet och rida varje dag pga en sorg och sen har jag bara fortsatt och har verkligen satsat. Har haft ena hästen i familjen sen jag var 4. Nu är han äldre och fått astma så jag rider inte honom längre. Jag älskar mina hästar väldigt mycket. Jag vill typ vara med dem, men inte riktigt göra någonting, om ni förstår.

Tänker ibland att jag vill ta hem hästarna och bygga lösdrift för att slippa alla människor, och för att det ska bli billigare. Det skulle gå, men jag är lite ensam för ingen annan i min familj verkar vara så taggade på det. Bor fortfarande hemma för vi bor på landet på en "gård" typ. Har tjatat i flera år, men nu orkar jag inte ens tjata längre..

Varför känner jag såhär? Jag vet inte om jag börjar tröttna på riktigt eller om det är att jag mår dåligt eller nåt, som gör dethär... Har alltid haft ganska dålig motivation, men det har ändå förut kännts bra ändå när man rider och har roligt.

Jag tycker det låter lite som symptom på utbrändhet. Det här med att du blir trött efter uteritt osv, inte känner någon motivation. Så har det iaf varit för mig när jag har varit i eller touchat den berömda väggen.

Sen kan det sociala absolut påverka. Jag är sån att jag är jättekänslig för om det är dålig stämning i en grupp tex, behöver inte ens vara att någon är sur på mig utan det räcker att två personer är sura på varandra och går runt och sprider negativ energi så blir jag jättelåg av att vara i närheten.

 

[chiiliacanth]

Känner igen mig mycket i det du skriver. Om du känner efter, finns det någon faktor som hade kunnat göra att du kände en gnista av glädje, lust eller förväntan kopplad till hästarna i dagsläget?
Det dränerar mycket när folket i stallet inte ger något, vare sig de helt enkelt inte svarar på dina försök att skapa gemenskap eller t.om är elaka på något sätt. När jag gick i den typ av tankar du har, så hjälpte det att byta till ett mindre stall där jag i princip kunde göra som jag ville med mina hästar.
Dina tankar om att ta hem hästarna till gården kanske kan vara något? Försök att släppa kraven kopplat till dem, som att du måste orka rida si o så mycket eller leva upp till någon människas förväntningar. Du kan ha hästarna o bara vara med dem, medan du klurar ut hur du vill ha dem (hemma, i mindre stall, eller något annat) o vad du vill ha ut av hästägarskapet. I perioder rider jag nästan inget, för att sedan få motivation igen. Tror man behöver de där små pauserna

 

[Tussinussen]

Jag har ridit sen jag var 4, började rida varje dag 2015 och har en egen häst sen 2020. Har senaste året tyckt att det varit jobbigt. Beror nog på många saker. T ex att jag inte trivs med en enda människa i mitt stall, har ändå stått här sen 2011, men folk har blivit så konstiga senaste åren. Det finns ingen gemenskap, i alla fall är inte jag inkluderad i den. Jag har förr försökt att bjuda in och vara trevlig och så, men nu känns det inte värt det, för jag gillar ingen här ändå. Har socialfobi så det är nog inte bara alla andra såklart, men stämningen har blivit så tråkig. Och sen finns det några som är dumma också.

Jag slutade på ridskolan i år för jag ville ha mer energi och tid till egna hästen, var även lite för gammal för den ridskolan kände jag. Men det har inte blivit så, jag har inte mer energi och motivationen är dålig. Har bara ridit lite då och då senaste månaderna. Jag gillar att rida ut ibland, men jag blir så trött efter en uteritt. Jag har även tävlat, men jag känner inte att jag "vill" längre, samtidigt känns det så fruktansvärt sorgligt.

Hästarna har varit mitt allt. Började vara i stallet och rida varje dag pga en sorg och sen har jag bara fortsatt och har verkligen satsat. Har haft ena hästen i familjen sen jag var 4. Nu är han äldre och fått astma så jag rider inte honom längre. Jag älskar mina hästar väldigt mycket. Jag vill typ vara med dem, men inte riktigt göra någonting, om ni förstår.

Tänker ibland att jag vill ta hem hästarna och bygga lösdrift för att slippa alla människor, och för att det ska bli billigare. Det skulle gå, men jag är lite ensam för ingen annan i min familj verkar vara så taggade på det. Bor fortfarande hemma för vi bor på landet på en "gård" typ. Har tjatat i flera år, men nu orkar jag inte ens tjata längre..

Varför känner jag såhär? Jag vet inte om jag börjar tröttna på riktigt eller om det är att jag mår dåligt eller nåt, som gör dethär... Har alltid haft ganska dålig motivation, men det har ändå förut kännts bra ändå när man rider och har roligt.

Känner rätt mycket som du just nu. Jag har 2 hästar, min gammeltant som är min soulmate och min klippa, men som det märks börjar bli gammal. Sen har jag en jättefin unghäst som ska utbildas o lotsas fram, ibland känner jag mig taggad och motiverad med honom men just nu är jag i en dipp. Känner som du att jag vill bara umgås med hästarna, men slippa krav på att jag ska hitta på något särskilt. Och försöker bli bättre på att tillåta mig själv att ha det så.

Har nyligen flyttat hux flux från ett stall där jag stod i fyra år för att ägarna började bete sig skitkonstigt och lägga sig i allting. Står nu i ett gör-det-själv stall tillsammans med ett par som har en häst, dom är också hyresgäster men har stått där länge och styr och ställer och tar även upp sjukt mycket plats, känner mig inklämd i ett hörn både fysiskt och bildligt. Jag är helt slut känner jag, hästarna i sig ger mig energi men upplägget bara suger energin ur mig, och jag funderar också på att ta hem hästarna. Jag måste be kommunen om lov pga var jag bor så jag vet inte hur det blir. Men jag känner att jag har valsat runt i olika stall i 16 år och är ordentligt trött allt som har med stallfolk att göra.

Det jag vill komma fram till att jag tycker att det låter som att det är upplägget du har tröttnat på, inte hästarna. Att det skulle passa att bara stänga in sig o vara för sig själv med hästarna ett tag. Tycker att du ska försöka ta ett snack i familjen om din tanke att ta hem hästarna, förklara för dom att det handlar om ditt mående och att du ska orka känna glädje.

Och släpp kraven. Vi har hela tiden folk omkring oss som är superduktiga, folk på Facebook som är duktiga, osv osv osv men man måste faktiskt inte vara duktig hela tiden. Vi har hästar för att vi vill umgås med hästar, bara dom mår bra och är älskade och får det dom behöver så räcker det långt.

Lycka till

 

[skiesabove]

Jag tog hem hästarna. Provade förra året att stå uppstallad igen, men det var galet stressigt och blev inte alls kul och inspirerande som jag tänkt. Så tog hem dom igen. Är på sjätte året med hästar hemma.

Det är underbart att ha hästarna hemma med utsikt över hagen från vardagsrummet. Dom är en del av mitt liv nu, dom är husdjur (fast utomhusdjur då) precis som katterna.

Det är såklart mycket jobb också, men på ett helt annat sätt när det är hemma. Jag kan gå ut när som helst och pyssla på. Jag kan gå in och vila när jag behöver. Jag kan gå ut och få en hästkram när jag behöver. Jag kan planera min träningstid mer fritt, anpassa utefter väder under dagen etc.

När man är nära utbränning eller utbränd så ska man inte underskatta allt runtomkring som drar energi. Bara en sån sak som att köra bil någonstans. I värsta fall i svåra förhållanden, mörker och nederbörd. Handskas med att träffa folk man inte själv hade valt att umgås med.

Så prata med din familj om hur du känner, och visa upp en budgetplan för vad det skulle kosta och hur lång tid det kommer ta att iordningställa så ni kan ha dom hemma. Ta den tiden och dubbla den .

Men jag tycker det är värt det alla gånger, om familjen är med på projektet.

 

[Lussekatt]

Jag tog hem hästarna. Provade förra året att stå uppstallad igen, men det var galet stressigt och blev inte alls kul och inspirerande som jag tänkt. Så tog hem dom igen. Är på sjätte året med hästar hemma.

Det är underbart att ha hästarna hemma med utsikt över hagen från vardagsrummet. Dom är en del av mitt liv nu, dom är husdjur (fast utomhusdjur då) precis som katterna.

Det är såklart mycket jobb också, men på ett helt annat sätt när det är hemma. Jag kan gå ut när som helst och pyssla på. Jag kan gå in och vila när jag behöver. Jag kan gå ut och få en hästkram när jag behöver. Jag kan planera min träningstid mer fritt, anpassa utefter väder under dagen etc.

När man är nära utbränning eller utbränd så ska man inte underskatta allt runtomkring som drar energi. Bara en sån sak som att köra bil någonstans. I värsta fall i svåra förhållanden, mörker och nederbörd. Handskas med att träffa folk man inte själv hade valt att umgås med.

Så prata med din familj om hur du känner, och visa upp en budgetplan för vad det skulle kosta och hur lång tid det kommer ta att iordningställa så ni kan ha dom hemma. Ta den tiden och dubbla den .

Men jag tycker det är värt det alla gånger, om familjen är med på projektet.

Ja jag har inte ens en bil, samåker varje dag. Ligger nära så jag kan cykla vår-sommar-höst.

Har pratat med min familj i många år, och någon gång har man fått hopp för de har verkat lite taggade. Min syster har gett upp helt. Jag har typ löst flera problem, vart man ska förvara hö, kostnad, gödsel och så, men min mamma bara börjar prata om något annat, och hittar mer problem när jag nämner det. T ex vi har en granne som är sjuk i huvudet... Jag har sagt att jag inte trivs längre, min mamma o syster står oxå i samma stall.

Min mammas häst är gammal och har varit sjuk så jag tänker också vad gör vi med min häst när han inte finns mer...

Det finns en chans att stallet lägger ner inom något år, och då finns kanske en chans, men annars är det nog kört eftersom jag är ensam och jag orkar inte driva det längre eller vad man ska säga. Har verkligen ingen motivation eller mental ork till någonting

 

[Lussekatt]

Jag tror det är en bra idé att sätta sig ned och fundera på frågan "vad behöver ändras för att detta ska bli roligt igen?", då tror jag det blir lättare att bena ut vad som egentligen är fel. Bristande intresse efter många år är inte ovanligt men i ditt fall låter det mer som att det är allt runtomkring, inte just hästarna i sig.

Sen ska man komma ihåg att man inte måste rida för att ha hästar, det finns mycket annat man kan göra med sin häst än att just rida vilket många glömmer.

Du kanske kan testa att byta stall?

Känns som inspirationen alltid har varit sämre än andras kanske... men inte såhär illa, och jag älskar ju mina hästar... Har släppt lite på kraven, i våras gick jag från att rida/träna ordentligt 1 gång per dag, 2 st hästar så var en varannan dag, till att rida 3 dagar i veckan. Det kändes bra ett tag men hade dåligt samvete. Sen ett tag tillbaka är motivationen ännu sämre. Förut tränade jag för tränare och har tävlat mycket, men det kan jag inte göra om jag inte tränar annars lixom. Tänk om det är egen häst jag inte klarar... :,(

Har ett mindre stall i närheten, men det kostade mycket. Men skulle kanske hellre stå där faktiskt. Problemet är att min mamma och syster också har häst och jag vill vara i samma stall. De vill inte flytta om inte vårat stall lägger ned, för stallet ska säljas inom något/några år.

 

[Tussinussen]

Känns som inspirationen alltid har varit sämre än andras kanske... men inte såhär illa, och jag älskar ju mina hästar... Har släppt lite på kraven, i våras gick jag från att rida/träna ordentligt 1 gång per dag, 2 st hästar så var en varannan dag, till att rida 3 dagar i veckan. Det kändes bra ett tag men hade dåligt samvete. Sen ett tag tillbaka är motivationen ännu sämre. Förut tränade jag för tränare och har tävlat mycket, men det kan jag inte göra om jag inte tränar annars lixom. Tänk om det är egen häst jag inte klarar... :,(

Har ett mindre stall i närheten, men det kostade mycket. Men skulle kanske hellre stå där faktiskt. Problemet är att min mamma och syster också har häst och jag vill vara i samma stall. De vill inte flytta om inte vårat stall lägger ned, för stallet ska säljas inom något/några år.

Besvärlig sits du har Hoppas att det löser sig så småningom