Ja, det är miljöskäl. Men vi går på badhus etc här hemma också, och har väl inte tagit miljöengagemanget så långt som till att kolla upp anläggningar vi besöker. Det är ju helt klart ett dilemma och jag ska ha det i åtanke.
Jag upplever att när jag ber om tips av den här sorten i de miljösammanhang jag finns med i så blir tipset helt enkelt att avstå sol och värme, och det finns så mycket bra att semestra på närmre håll. Jag håller givetvis med, och vi har semestrat i Sverige varje år sedan 2018, förutom en tågresa till Paris 2019.
2016, -17 och -18 var vi dock på solsemester jag, barnen och min mamma och det var helt enkelt underbart. Det flesta som kommenterar har uppfattningen, tycker jag det verkar som, att solresor görs på slentrian, att folk inte uppskattar dem ändå, att det väl inte kan vara så svårt att avstå. Och visst är det priviligierat att tänka sig att åka till värme!
Men jag kan säga att för vår lilla, stundtals rätt slitna, familj så var det här som en balsam för själen. Fullkomligt underbart och något vi "levde" på i år efter, och i drömmarna före. Det är väl därför jag kan få lite taggarna utåt, för det som för den ene är lätt att avstå för resten av livet gör att jag gråter vid tanken.
När jag bestämde mig för att dra ner på flygandet både privat och i jobbet (jag har knappt flugit alls i mitt liv fram till 2016 btw) så tänkte jag först att jag kunde begränsa det till en flygresa med familjen vart femte år. Det var liksom lättare än att säga "aldrig mer". Nästa år är "vart femte år" men det tar så himla mycket emot att flyga. Jag kan inte rättfärdiga det och jag vet symbolvärdet i att avstå. Mitt ställningstagande där är ett av de starkaste avtrycken jag kan göra som medelklassperson,
enligt Lunds universitet tex.
Så. Om jag ska slå på stort med en sol och badsemester vart femte år, men ändå inte vara en slentrianmässig klimatbov. Där är jag.
