Ush, nu är det jobbigt.

[H0N3Y]

varning.. detta är en gnäll-skriva-av-sig tråd!

Säjer bara ..SUCK! Nu är det jobbigt ! Känns som orken försvann?

Har inte nått problem med lilleman (4 mån), han är glad & lika behändig som vanligt *ta i trä* Men.. alla dessa måsten :/

Börjar fåååå stressmage. Av att gå hemma. Tss..men alla dessa
måsten. Måste tvätta,måste hänga upp tvätten,måste städa,
måste ut & röra på mej,måste äta nyttigare,måste gå ner i vikt,
måste få hund & katt att bli sams,måste träffa vännerna & fika,måste... bara gråta :/ Vad ska man ta sig till. Känns som om
jag ska explodera, ringde mamma ! pratade lite. Lyckades gråta lite.
Har haft svårt att gråta senaste veckan :/ *DRYGT*. Satt mig i soffan, pojkvännen bara tittar o rycker på axlarna.

Hade bara varit så skönt om han kunde hålla om mig & trösta lite. Säja att allt ordnar sig. Visst han är inte synsk. Han vet inte vad
jag tänker. Men om nån gråter kan man väl fråga va de är? Jag har så svårt att prata.. ush nä nu när jag tänker på allt känns de mkt värre. Känner ni såhär? Eller är jag skogstokig??

 

[KisseNova]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Varför alla måsten???


Det är du själv som styr ditt liv, och hur DU ska må.
Jag städar, tvättar osv när jag känner att JAG har lust.Det har jag gjort hela tiden sen min son föddes, och nu e han 14 månader.
Tex så kan dina kompisar komma hem till dig å fika medans du tvättar, då får du mer gjort.Allt kan ordnas upp, utan att man ska få stressmage.

 

[H0N3Y]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Varför alla måsten???


Det är du själv som styr ditt liv, och hur DU ska må.
Jag städar, tvättar osv när jag känner att JAG har lust.Det har jag gjort hela tiden sen min son föddes, och nu e han 14 månader.
Tex så kan dina kompisar komma hem till dig å fika medans du tvättar, då får du mer gjort.Allt kan ordnas upp, utan att man ska få stressmage.

Mjo det är det ju. Men är rädd att det ska bli för stökigt,mkt tvätt
om jag väntar :/ Vet inte varför jag känner så mkt måste.. känns som
om ngn sitter på axeln å stressar mig :/

 

[KisseNova]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Jomen, det klart att det blir stökigt om man inget gör.Men njut bara av att vara mamma, det är det som är viktigast

Men jag menar inte att man ska låta lägenheten/huset gå under, utan man får anpassa sig till att man orkar inte lika mycket som nybliven förälder.Kan inte din sambo hjälpa dig med hushållet?

Det fick min sons pappa göra, vi hjälptes åt

 

[H0N3Y]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Sambon hjälper till.. fast han jobbar oxå så..

 

[Tokmaja]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Saker man måste göra.
Man måste leva.


Tvätten är i of väldigt bra om den blir gjord, det kan jag hålla med om.
Men att du måste gå ner i vikt? Ammar du inte? Så länge du ammar ser du bara till att äta bra mat, viktnedgången sköter du senare.
Du måste inte heller fika med kompisar, vill de fika kan de ju komma till dig, ta med sig en bullpåse, ta det som det är, umgås och sedan lämna den trötta mamman.

Det är oerhört jobbigt att ha en liten, hur mycket man än älskar dom så är det jobbigt, och man vill ju inte byta bort dem för allt i hela världen, men ändå är det jobbigt...
Försök att ta vara på den här tiden när lilleman är just liten.

Städa, plocka lite när lusten faller på, låt det finnas lite skit i hörnen.
ta en promenad med barnvagnen, så har du rört på dig och ni har bägge fått frisk luft.

Är faktiskt lite glad att mina vänner arbetade när jag hade min son liten, för jag hade inga krav på en massa fika osv och städa, det fick vi helt enkelt ta när vi hade tid.. och kom någon fick de helt enkelt förstå att det fanns en liten prins i huset som gick före dammtussarna och som dessutom även gick före min kilon som envist vägrar att försvinna :smirk: .

Försök stäng av alla måsten, du är ingen supermänniska, eller supermorsa utan en helt vanlig småbarnsförälder, som de flesta andra och vet du, det duger alldeles utmärkt!

 

[Jossan]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Jag tycker också det är jättesvårt att lätta på alla måsten, men man måste ju försöka på nåt sätt om man mår dåligt av dem.

Jag hatar när jag fastnar med tvätt och dammsugning när lilleman sover, istället för att bara lägga mig brevid honom och titta när han sover ! DET är livskvalitet för mig. Tyvärr stressas man så dant av allt som fladdrar omkring i huvudet att det är svårt att slappna av.
Tror det är rätt svårt att helt få bort stressen och måstena. De har byggts upp av ett samhälle med snedvridna och sjuka ideal som är helt omöjliga att leva upp till. Man ska vara en bullbakande mys-mamma i Fornarina-jeans (stl 27) med nyfärgat hår, välmanikyrerade naglar och se sådär lagom fräsch ut även utan smink eftersom man tillbringat hela lördagen med att lägga ansiktmasker, färga ögonbryn och klämma pormaskar, man har givetvis ett stort kontaktnät av andra pigga, glada mammor som man fikar och pratar bajsblöjor med varje torsdag, en frisk, välanpassad unge med rosor på kinderna (efter snögubbsbyggandet i den välfriserade trädgården) när det dukas fram en väl sammansatt middag och nattas med sångstund och lång gonattsaga innan mannen får sina sexuella fantasier tillgodosedda och sätts i soffan med nyheterna när du tar ut den åttonde tvätten ur maskinen och lägger in ytterligare femton nerspydda tröjor och fortsätter med matschemat för nästkommande vecka.

Sen kan man ju diskutera varför det i 99% av fallen är vi tjejer som har alla måsten inom oss... Måsten som ändå gäller båda, dvs familjen/hemmet/förhållandet/barnen och således borde delas upp någorlunda jämnt mellan oss och våra män.
En man (nu generaliserar jag inget alls ) kan slänga sig i tv-soffan utan att se smulorna på köksbordet, dammet i hörnen, bajset i kattlådan eller få dåligt samvete över att barnet fick burkmat och blev hämtad sist på dagis.

Hmmm.... Hjälpte inte så mycket, va?

Det enda råd jag har är att TA VARA PÅ DIN TID! Säg ifrån!!!!
Skit i att svara i telefonen om du inte vill/orkar, strunta i de måsten som inte är absolut nödvändiga, och koncentrera dig på det andra.
Du kan inte göra dygnet dubbelt så långt, men du KAN använda den lilla tid du faktiskt har till vad DU vill. Försök släpp kraven genom att bli medveten om dem, och inse att livet är mycket större och härligare än smulor och damm.



/Jossan, en likasinnad


PS. Lästips: "Diagnos: Duktig, Handbok för överambitiösa tejer och alla andra som borde bry sig"

 

[H0N3Y]

Sv: Ush, nu är det jobbigt.

Oj vilka bra svar ! Får verkligen en tankeställare.
Jag får lite dåligt samvete när mina 2 tjejkompisar
som har två små (en som är 1 månad, den andre är 3½)
, vill träffas varje onsdag på "baby öppet" där man träffas
med sina barn, å jag säjer nej. Men.. finns inte orken/lusten
så finns den väl inte ! Hehe. Ska filura mer på det ni har skrivit.

... nej jag ammar inte längre. Lilleman får bara ersättning,
lite gröt & lite smakisar