utbränd? *långt*

anonymious

Trådstartare
Nytt nick men gammal användare.. vet inte varför detta är så känsligt för mig. Skäms väl.

jag tror jag är påväg in i väggen, och jag känner mig så klen!
Fast sammtidigt undrar jag om jag kanske bara är deprimerad, eller helt enkelt lat.

jag har absolut ingen ork, jag är aldrig glad - inte sådär RIKTIGT glad, visst skrattar och ler jag, men det var längesedan jag var sådär sprudlande glad, så full i skratt att man tappar andan.

och den där ångesten. Den äter upp mig! Ofta vet jag inte varför jag har ångest, jag bara känner den där klumpen i magen, trycket över bröstet, känslan av att vara otillräcklig och maktlös. Jag har tusen saker att ta tag i, men skjuter fram det.

jag vill bara ligga i soffan hela dagarna. Kolla på film eller tv. får dåligt samvete för jag inte gör något mer än det absolut nödvändigaste.

Jag går till jobbet varje dag, jag sköter det exemplariskt och gör det där lilla extra. Jag är en bra anställd och en bra medarbetare. Ställer upp och klagar aldrig.
De flesta på min arbetsplats hatar jag. Vi kommer inte överrens, jag blir nedtryckt och aldrig hörd. De få gångerna de håller med om vad jag har att säga tänker jag bara: driver dom med mig? Kommer de skratta åt att ha hållt med MIG sen när jag inte är här?
Det är full fart, mycket ska hinnas med på kort tid. Varje minut räknas. Självklart vill inte chefen betala ut övertid, på 8 h ska man hinna med sitt jobb. Detta resulterar i att jag är arg, ledsen, besviken på människorna jag jobbar med, men jag visar det aldrig. Jag vill att alla ska tycka om mig, så jag säger aldrig emot. Men innombords.. ojoj.. jag är så arg och ledsen!
Men jag älskar jobbet i sig, det är tidspressen i kombination med idioter till kollegor jag hatar.

har vi möten på jobbet eller styrelsemöte på klubben uppfattar jag inte vad som sägs. Jag sitter i min egna värld, försöker verkligen höra, jag ser hur läppar rör sig och hör orden, men inte helheten. Läser protokollen efteråt och försöker förstå.

jag är så matt, vill bara sova, när huvudet nuddar kudden på kvällen somnar jag på 2 sek, men vaknar aldrig utvilad. När jag jobbar sover jag 6 h, när jag är ledig sover jag i regel 13. Men är inte utvilad. Vaknar, går upp, sen känns det som jag blivit överkörd, hela dan.
Lever i stort sett på koffein och nikotin för att få ork + lugna nerverna. Äter som en häst med, konstant hungrig. Absolut inte överviktig, snarare snudd på undervikt.

jag vet att jag borde gå till psykolog, men vill inte. Eller till en läkare och kolla över mina värden. Hah, jag varken vill eller *tadaa* orkar.

lite input från någon som vart eller är i liknade situation önskas. Förlåt för långt inlägg, buke får som vanligt agera psykolog.

....Och jag har ångest över att ha skapat denna tråd.
 
Har du mått dåligt redan innan ditt jobb? Annars låter det som att ditt jobb är en stor bov i dramat. Kanske är det dags för dig att söka nytt?
Jag har mått dåligt ett tag (har ett par kroniska sjukdomar) och har mitt under den jobbigaste perioden i mitt liv hittills sökt och fått nytt jobb och hoppas och tror att jag ska kunna orka bättre (även om jag aldrig kommer orka tex en heltid).
 
Jag har jobbat på mitt jobb 2 år, innan dess har jag mått dåligt till och från, det har gått i vågor. Väldigt dålig självkänsla, eventuellt lite social fobi (har jag förstått på senare tid). Men nej, kanske inte såhär illa.

När jag skrev inlägget slog det mig med, att mitt jobb suger musten ur mig. Men ändå älskar jag det! jag jobbar med djur, och djuren är mitt liv..
 
Kan du inte jobba i samma yrke men på en annan arbetsplats?
Eller plugga till nåt med djur i nåt yrke du skulle vilja ha.

Jag älskar också mitt jobb (yrke) och har sökt mig vidare inom samma yrke. Det är inte värt att må så dåligt över ett jobb.
 
Jo, det skulle jag kunna. Men mitt typ av jobb växer inte på träd.
+att något av det värsta jag vet är att byta jobb. Nya människor, nya rutiner osv.

men samtidigt är det såklart inte värt att det påverkar mig och min vardag som det gör.
 
Angående jobbet, även om du nu jobbar med djur och det är vad du vill göra egentligen så kanske det är värt att göra något annat ett tag? Jag tror absolut att det är lättare med ett "tråkigt" jobb med toppenarbetskamrater med mera än ett "roligt" jobb där man känner sig mobbad och utanför och inte trivs.
MEN sen undrar jag också om du känner dig utanför helt enkelt för att du mår dåligt?
Jag har inte varit utbränd men haft/har andra psykiska problem och när jag mår sämre så "vet" jag helt klart att alla pratar skit bakom min rygg, skrattar åt mig, tycker att jag är allmänt dum och tråkig och så vidare i all oändlighet.

När det gäller att söka hjälp, har du någon anhörig eller kompis som kan hjälpa dig? Kanske ringa och boka tid och följa med dig? Hen behöver ju inte följa med in till läkaren/psykologen om du inte vill utan kan vänta utanför om det känns bättre.
(Jag är över 40, min mamma får fortfarande boka tid och köra mig till min psyktant när jag mår dåligt för jag orkar bara inte.)

Ta hand om dig!
 
Det är inte lätt att på nåt sätt erkänna att man är sjuk (om man är det). Men att ringa läkare är ett bra första steg. Jag har ringt ett par gånger till min vårdcentral och gråtit i luren och sagt att jag mår dåligt och genast fått tid samma dag. Har mötts av stor förståelse.
Hoppas att du hittar orken att göra detsamma!
 

Nä, det är inte snällt eller konstruktivt. Är man van att vara en stark och självständig person (eller bara väldigt privat) så är det än jävla tröskel att ta sig över att faktiskt be om hjälp, speciellt om det gäller psykiska besvär.

En sådan där kommentar hjälper faktiskt inte.

TS: Du behöver bevisligen hjälp. Skulle det inte kunna fungera som du ringer vc och säger att du har känt dig hängig och orkeslös länge och vill ta prover för att kolla att allt är ok? Då behöver du ju inte till en början säga vad du tror att det är utan de tar prover och ser om det är något fysiskt som fallerar.
 
Jag tycker att @Sleepy har en poäng. Vill man inte att något ska förändras så kommer det inte bli någon ändring.

Jag ser 3 alternativ
1. Gå till en läkare
2. Skaffa annat jobb
3. Gå till din chef och berätta hur du mår. Arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för anställda som är sjuka på ett eller annat sätt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 124
Kropp & Själ Är permanent sjukskriven på 75% sedan många år tillbaka pga fibromyalgi. Jobbar 25% men jag mår verkligen inte bra. Tröttare än...
Svar
8
· Visningar
1 501
Senast: Angel
·
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 597
Senast: Exile
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 796

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Flämtningar
  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

  • Vi som letar häst II
  • WE-tråden
  • Stora shoppingtråden II

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp