Ute i verkstan

Idag har jag tagit mig ut i verkstan för att träffa gubbarna och få lite perspektiv på jobbet. För det tycker jag är en viktig del av mitt jobb, förstå hur de som arbetar rent praktiskt med det som vi bestämmer teoretiskt upplever och hanterar uppgifterna. Hur vi gör det lättare för oss alla. Och roligare.
Mitt mål har varit att vara ute minst en gång i veckan men det har inte blivit av sen jag började bli dålig. Jag har hamnat i samma spiral och inte orkat ta initiativ på samma sätt som innan sen dess.
Det var strax efter semestern som jag började få problem. Oförklarlig trötthet i kroppen, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk, illamående och yrsel. Sen dess har jag utretts för allt i princip. Tagit så många blodprov så jag inte kan räkna dem, varit på MRT, gjort massa reflextester mm. Och det enda man hittar är en bihåla som är lite större jämfört med den andra så jag "behandlas" med nässpray nu. Sen kör jag lite egenbehandling samtidigt också men det vågar jag knappt andas till nån.

Igår hade jag och Zam ett dressyrpass i ridhuset. Jag höll på att bli galen på honom! Det är en liiiiiten liiiten springa i dörrarna så man kan se ut och så fort vi var i närheten av dem så tappade han all fokus på mig. Fast det kanske berodde på att vi hade svårt att komma till sammabete, hur kul är det med en förvirrad ryttare på ryggen som tappar balansen och börjar en övning och fortsätter en annan? Till slut fick jag igenom allt och då känns det som att jag kan styra honom bara genom att tänka. DÅ gäller det verkligen att sitta still och ha lugna och kontrollerade hjälper för annars exploderar det. Han gör ju inget dumt utan han blir överambitiös och stressad av att inte förstå. Stackarn hade nog haft det bra mycket lättare med en bättre ryttare!
Men ikväll blir det hoppträning och då jäklar kommer vi båda ha superkul!