Utredning koncentrationssvårigheter som vuxen

[Azalea]

Nej bara infon som folk skrivit i de där grupperna. Nån skrev att det var bara om man tog medicin men jag vet inte om alla som klagade på intygstvånget tog medicin.

Jag lämnade intyg för min ADD i och med att jag tog körkort, för fyra-fem år sedan. Har ej behövt lämna något efter det. Kanske beror det på i hur stor utsträckning man har besvär pga sin diagnos om man måste skicka intyg varje år. Och det tycker jag är bra, att det hålls koll på faktiskt. Det handlar ju om trafiksäkerhet. Plus att ett läkarintyg per år är ju inte särskilt besvärligt, de allra flesta med diagnoser har nog kontakt med läkare oftare än så.

 

[Ninnurur]

Jag lämnade intyg för min ADD i och med att jag tog körkort, för fyra-fem år sedan. Har ej behövt lämna något efter det. Kanske beror det på i hur stor utsträckning man har besvär pga sin diagnos om man måste skicka intyg varje år. Och det tycker jag är bra, att det hålls koll på faktiskt. Det handlar ju om trafiksäkerhet. Plus att ett läkarintyg per år är ju inte särskilt besvärligt, de allra flesta med diagnoser har nog kontakt med läkare oftare än så.

Nä, jag får träffa läkaren en gång på sensommaren och sköterska en gång tidig vår. Recept får jag för tre månader i taget genom att ringa en telefonsvarare. Så det är nog olika för olika landsting!

 

[Amha]

Jag har ett exempel på att man kan behöva lämna intyg varje år pga diagnoser och tillhörande medicinering.

 

[Mammadutt]

Var ni rädda innan ni bestämde er för en utredning? Jag känner att jag är rädd för själva utredningen, och svaren... Rädd för att få en diagnos. Ännu räddare för att inte få en diagnos.
Vad fick er att ta tag i situationen?

Jag utreddes 2005 och då var det ju inte direkt 'vanligt'. Jag fick remiss av överläkaren (min dåvarande psykiatriker), inget jag bad om med andra ord, utredning börjades efter ca 2 veckor på barn-npf på sunderby sjukhus... fanns inget för vuxna då?!? Och jag var övertygad om att det var ngt sorts skämt det där 'damp' (som det så fint 'kallades' i folkmun) hade ju liksom bara stökiga killar.

I juni 2011 röntgades även min hjärna och man kan se förändringar där "adhd-relaterade".

Har ätit medicin till och från, just nu är jag utan och fokuserar på min bipolära sjukdom. Svårt att medicinera båda.

Finns ju mycket stöd att få om man har behov och vill. En del medicinerar, andra inte. Många jag känner tar hjälp med planering/struktur med tex arbetsterapeut. Många går på samtal. Osv osv osv

(Känner dock ingen med enbart npf utan det är kombinerat med div annat kanske jag skall tillägga)

Utredningen var jobbig (sov i timmar efter varje besök) men det var samtidigt kul och spännande. Ville ju såklart veta mer om mig själv och förstå mig själv... I det stora hela gav det mycket klarhet

 

[Ninnurur]

(Känner dock ingen med enbart npf utan det är kombinerat med div annat kanske jag skall tillägga)

Hur menar du för kombinationer? För det finns ju tre diagnoser som alla är NPF och som är väldigt vanliga i kombinationer och det är (var) ADHD, Aspergers och Tourettes.

Själv har jag "bara" ADHD-C (kombinerad typ)

-----------------------
Som svar till TS - förutom medicinering och samtalsstöd finns det mycket annat stöd att få. Man har bla rätt till lönebidrag vid anställning, och boendestöd - som har förändrat hela mitt liv! Det finns ofta grupper, både för diagnosticerade och för anhöriga. Föreningen Attention jobbar mycket med sådant. Vissa landsting erbjuder kurser. Och hjälp av arbetsterapeut för att hitta rent fysiska hjälpmedel i vardagen som bolltäcke, whiteboard med veckoschema (som boendestödet kan hjälpa till att fylla i och genomföra), organisering i hemmet för att underlätta.
Jag ser det som att mitt vuxna liv i princip startade sen jag fick min diagnos. Innan dess var jag något mellanting mellan tonåring och vuxen, utan ansvar för mig själv på något vänster. Nu, flera år senare, har jag lärt mig såpass mycket om mig själv att jag fixar att vara ensamstående mamma på heltid. För bara fem år sen hade det varit en omöjlighet!

 

[Ninnurur]

Jag har ett exempel på att man kan behöva lämna intyg varje år pga diagnoser och tillhörande medicinering.

Berätta gärna mer, har aldrig stött på det tidigare!

 

[Mammadutt]

Hur menar du för kombinationer? För det finns ju tre diagnoser som alla är NPF och som är väldigt vanliga i kombinationer och det är (var) ADHD, Aspergers och Tourettes.

Själv har jag "bara" ADHD-C (kombinerad typ)

-----------------------
Som svar till TS - förutom medicinering och samtalsstöd finns det mycket annat stöd att få. Man har bla rätt till lönebidrag vid anställning, och boendestöd - som har förändrat hela mitt liv! Det finns ofta grupper, både för diagnosticerade och för anhöriga. Föreningen Attention jobbar mycket med sådant. Vissa landsting erbjuder kurser. Och hjälp av arbetsterapeut för att hitta rent fysiska hjälpmedel i vardagen som bolltäcke, whiteboard med veckoschema (som boendestödet kan hjälpa till att fylla i och genomföra), organisering i hemmet för att underlätta.
Jag ser det som att mitt vuxna liv i princip startade sen jag fick min diagnos. Innan dess var jag något mellanting mellan tonåring och vuxen, utan ansvar för mig själv på något vänster. Nu, flera år senare, har jag lärt mig såpass mycket om mig själv att jag fixar att vara ensamstående mamma på heltid. För bara fem år sen hade det varit en omöjlighet!

Menade kombination med annan ohälsa, tex bipolär, borderline, GAD etc etc etc och även flera npf samtidigt såklart. Känner dock ingen med enbart npf, tänkte det var viktigt att nämna

 

[Ninnurur]

Menade kombination med annan ohälsa, tex bipolär, borderline, GAD etc etc etc och även flera npf samtidigt såklart. Känner dock ingen med enbart npf, tänkte det var viktigt att nämna

Nu känner du iaf till mig då