Re: Vad är det som skiljer olika sorters \"akademisk ridning\"
Jo, det stämmer nog. Begreppen är lite svårdefinierade.
I Sverige
är det Bent som
är Akademisk Ridning. Han myntade liksom begreppet för oss när han skrev sin bok
Pratar jag om annan ridning använder jag t.ex. begreppen "Spansk ridning", "barockridning", "klassisk dressyr" ("modern dressyr eller "tävlingsdressyr" om det vi ser på tävlingsbanorna, "ridskoleridning") o.s.v. Detta är kanske inte de officiella uttrycken, men vad jag vet så finns det inge sådana fastställda? Länken som du la med hette ju "
Barockpferde" inte Akademische Reitkunst (
jag kan inte tyska). Visserligen fanns ju Bent med där, och det är väl ungefär så jag ser det. Han
är akademisk ridkonst, men han är också en del av barock-kulturen.
Nä, blä! Nu blev det alldeles för många begrepp att hålla reda på! Eftersom jag själv inte rider strikt efter BB, så är det svårt att definiera för andra vad de skall förvänta sig av mig. Jag säger därför att jag är inspirerad av det akademiska. Då förväntar sig oftast folk mycket skritt, fokus på sitsen och arbete vid hand. Och det stämmer ju bra, även om jag t.ex. inte överböjer hästen varken för inner eller yttertygel. På de få kurser jag har varit på med akademiska tränare så har vi förresten bara vänt för innertygeln...? De kanske har missat något? Fast det har ju inget med just denna diskussionen att göra.
Det som skiljer sig (min åsikt baserad på empirisk kunskap) mellan de olika tränarna är väl mest var man lägger tyngdpunkten i sin lära. De flesta som kallar sig barock, akademiskt, klassisk dressyr eller vad man nu vill, har mycket gemensamt. Som att man går tillbaka till "det gamla" och tar det lugnare. Inte stressar för att hinna med treårs championatet eller något annat mål. Man försöker komma ifrån lektioner där ryttare och häst springer runt på en volt och knappt hinner med att känna vad som händer. Samtidigt som man får sporadiska kommentarer om att trampa ned hälarna. Man vill ha ryttare som känner, och tänker.
Men lika olika som två ridlärare utbildade på Strömsholm, lika olika kan även två Bent-elever vara. Man angriper problem på olika sett och i olik ordning. Vissa kanske tycker att handen kommer först. Jag tycker nog att den kommer sist. Ryttare som ridit "vanlig riding" (ännu ett begrepp
) vill så gärna ta till innertygel istället för att jobba med sitsen, så det brukar fungera bäst om man plockar bort den helt de första lektionerna.
Det blev ett långt inlägg som jag knappt vet om det innehåller mer än förvirrat babbel från min sida
Men nu har jag ju skrivit det hela och det känns synd att radera det så...