Vad är viktigast?

[kryddelydd]

Plugga på distans samtidigt som du är kvar där du trivs.
Prova dig fram på olika fristående kurser, det kostar dig tid och kurslitteratur.
Om vården är något som intresserar dig då finns det en hel del tjänster som sjuksköterska/läkare som inte är 7-16 jobb.

Jag skulle inte rekommendera vården som arbetsgivare!
Sorry men sant.

 

[Lovisaleonora]

Jag skulle inte rekommendera vården som arbetsgivare!
Sorry men sant.

Nej, inte om fältet står fritt att välja.

 

[fejt]

Behöver lite hjälp från fantastiska Buke!

Har ett säkert heltidsjobb där jag varit ett par år men funderar på om man borde byta. Jobbar på ett bättre gatukök och trivs bra och det finns massor av plus med jobbet:
+ bara 5minuter bort med bil
+ jobbar oftast eftermiddag/kväll och har hela dagarna lediga och har massa tid till hästarna
+ lätt med byten och ledighet. Vill jag vara ledig imorrn är det bara byta
+ trevliga kollegor
+ lätt att anpassa tider om jag skulle vilja plugga
Det enda egentligen är att lönen är lite låg, jag klarar mig på den. Sen är det inget "statusjobb" i andras ögon. Själv bryr jag mig inte jättemycket då fördelarna med jobbet överväger det men andra människor har ständiga åsikter.
Skulle vara roligt att göra något nytt men blir så nervös över det. Jag vet att jag inte skulle klara att jobba kontorstider, hatar de gånger jag jobbar dag och slutar fyra/fem. Då är dagen över säger min hjärna och jag orkar inget efter.
Sen finns det nästan inga jobb i min stad utan det blir pendling på 30-60 min och det känns fruktansvärt! Det längsta jag haft att pendla är 10 minuter.

Blev mest bara svamel men undrarvad ni tycker. Är fördelar på ett sämre jobb bättre än nackdelar på ett bättre jobb? Får man ens tycka om sitt lågstatus jobb som vuxen?

Jag värderar mina intressen mer än mitt jobb och skulle inte välja karriär framför fritid. Avgörande för mig är att jag kan försörja mig samt inte blir utmattad av jobbet. Just nu är jag i en fas då jag försöker leva på något jag tidigare ägnat fritid åt. Vi får se hur det går.

Jag har inte alltid levt som jag lär. Pga inte vågat. Jag har arbetat i 15 år som högstadielärare och visst var det tillfredsställande men väldigt krävande.

Du måste besluta själv men jag tycker att det låter som att du trivs med nuläget. Det är så gott som aldrig för sent att ändra sig.

 

[escodobe]

Jag tänker att om jag ska vara på ett jobb 40 timmar i veckan så vill ha jag ha ett jag gillar. Eftersom jag lätt blir uttråkad så behöver jag variation och valde att läsa en utbildning där man kan jobba med en massa olika saker efteråt.

 

[WhoIsItAgain]

Jag har gått från ett karriärjobb, bra betalt, jag var chef över en stor avdelning inom firman, dagtid måndag-fredag, alla helgdagar ledigt MEN det var inte ett jobb jag trivdes med så jag bytte till ett låglöneyrke med jobb varannan helg, 90% kvällsjobb, delade pass, aldrig ledigt pga helgdagar och trivs hur bra som helst. Jag skiter i vad andra tycker om mitt karriärval.

Ska jag tillbringa så mycket tid på ett jobb ska jag i alla fall tycka det är roligt. Visst finns det vissa saker jag inte gillar på mitt nya jobb också (de delade passen hatar jag) men i det stora hela är det mer plus än minus trots sämre betalt, sämre arbetstider (i andras ögon, jag trivs med dom, förutom de delade passen då) osv osv.

Lyssna på dig själv och skit i vad andra anser är mitt råd!

 

[farin]

Om du trivs med ditt jobb men ändå känner att du vill plugga och utvecklas så fundera på vad som är i linje med det jobb du har nu. Kanske ekonomi för att någon gång kunna ta över och driva stället själv? Livsmedels-nånting (jag har inte en susning om vad det finns för alternativ)? Entreprenörskap? Allt man läser behöver ju inte heller vara med universitetspoäng.
Det är ju toppen om du kan hitta kurser/KY/andra utbildningar so du kan läsa på distans samtidigt som du kan ha kvar jobb och hästar
Annars tycker jag som många andra, varför byta från något som du trivs med bara för att?

 

[Azalea]

Om jag var du så hade jag stannat. Plötsligt en dag känner du kanske att nu är jag klar här, och då byter du. Eller att du kommer på att/vad du vill plugga. Att ändra på något innan du vet vad du känner dig sugen på härnäst känns ju liksom inte nödvändigt. Med tanke på alla plus du nämner så hade jag personligen känt att minuset (lönen) inte var särskilt viktigt. Men du kanske kan förhandla upp den lite?

 

[Kattennizze]

Vissa saker får man tugga i sig, tycker jag. Som arbetstider. Kommer du bara på vad du vill utbilda dig till, och sedan får ett stimulerande jobb i linje med din utbildning, då bör arbetstiderna komma långt ner på listan (om du inte väljer ett yrke där t ex nattjobb är vanligt).

Om du däremot redan nu begränsar dig till "jobb där jag kan jobba kväll och slippa pendla" - då tror jag att du lätt hamnar där du är just nu: ett jobb som inte är särskilt kvalificerat och är dåligt betalt.

Vi tillbringar så jäkla stor del av våra liv på jobbet så jag tror att man är skyldig sig själv att sikta på ett jobb med bra arbetsinnehåll.

Det där tycker jag är elitistiskt. Som Kamillo skrev, hon älskar sitt städjobb. Jag är absolut för att man utbildar sig om man inte trivs på sitt okvalificerade arbete men man kan ju absolut arbeta i ett lågstatusjobb resten av livet om man vill det, tänker jag. Alla varken kan eller vill plugga på universitet.

 

[Kattennizze]

Lever man för att arbeta eller arbetar man för att leva?

Om jobbet är trevligt och man försörjer sig - vad är fel? Blir livet bättre med ett annat jobb?

exakt det jag försökte skriva. Jag kan absolut tänka mig att försörja mig på ett café eller gatukök t ex. Jag har inga problem med att diska för mitt uppehälle så länge jag trivs med det.

 

[Kattennizze]

Jag skulle inte rekommendera vården som arbetsgivare!
Sorry men sant.

Och jag trivs alldeles ypperligt inom vården. Så allt är inte svart eller vitt.

 

[kryddelydd]

Och jag trivs alldeles ypperligt inom vården. Så allt är inte svart eller vitt.

Sant.
Det beror förstås väldigt mycket på vilken arbetsplats och arbetsgivare man har.

 

[LiZH]

Jag som har slutat jobba ( efter en karriär med hög status) på eget initiativ och fyller min tid med sådant som är viktigt/roligt/tillfredsställande för mig men med total noll status( jag har blivit ifrågasatt många ggr för detta) kan med facit i hand säga att jag önskar att jag hade kunnat stå på mig när jag var yngre och gjort det JAG hade velat och inte lagt mig under pressen vad andra tycker/säger om. Nu föll det väl ut och jag ångrar mig inte, för mitt val gjorde att jag idag har total frihet, men om inte mitt jobb hade lett till att jag hade kunnat sluta jobba utan jag dag fortfarande skulle jobba heltid i den branschen då skulle jag inte trivas med tillvaron alls. Mitt roligaste jobb är helt klart det på en bensinmack där jag jobbade i flera år efter gymnasiet o under studietiden. Skulle jag gå tillbaka t ett jobb dag skulle jag helst jobba i en butik.

Om du har ett jobb du trivs med så byt inte för status/omgivningens syn. Att förverkliga sig själv för sin egen skull är en helt annan sak: då kan du ju alltid kolla möjligheter att studera/fundera vad du vill göra osv. Mitt råd är att du tar dg tid att tänka på vad som är vikitigt för dig!

 

[mandalaki]

Det där tycker jag är elitistiskt. Som Kamillo skrev, hon älskar sitt städjobb. Jag är absolut för att man utbildar sig om man inte trivs på sitt okvalificerade arbete men man kan ju absolut arbeta i ett lågstatusjobb resten av livet om man vill det, tänker jag. Alla varken kan eller vill plugga på universitet.

Jag tycker inte att det är det minsta elitistiskt att propagera för utbildning. Kunskap är aldrig en tung börda. I synnerhet när det gäller unga personer resonerar jag som jag först skrev: var vill jag vara om t ex 20 år? Risken att man är dödstrött på sitt jobb minskar om man har ett stimulerande arbetsinnehåll, tror jag. Man är ju trots allt oftast där 40 tim i veckan.

Jag skulle för övrigt inte ha något emot att jobba i ett gatukök, om det bara varit bättre betalt. Men det är nu, efter att haft så många roliga år inom mitt yrke. Jag hade dock inte velat börja där.

 

[mandalaki]

Jag skulle inte rekommendera vården som arbetsgivare!
Sorry men sant.

Jag tror att det beror på var man jobbar. När jag blev opererad häromveckan var det i grannlandstinget, och herregud vilken skillnad på bemötande och atmosfär. Där finns pengar vilket gör att de ha kan ordentlig bemanning och ordentliga arbetsvillkor.

Hon som opererade mig hade jobbat där i ett halvår och kom från mitt landsting. Hon berättade att det överhuvudtaget inte gick att jämföra.

 

[Kattennizze]

Sant.
Det beror förstås väldigt mycket på vilken arbetsplats och arbetsgivare man har.

Jo det gör ju det. Tyvärr har stora offentliga arbetsgivare en hel del att lära när det gäller personalvård, schemaläggning, stress, lön men det är ju ett generellt problem och man måste ha tur för att hamna på ett bra ställe. Det borde verkligen inte vara så.

 

[Kattennizze]

Jag tycker inte att det är det minsta elitistiskt att propagera för utbildning. Kunskap är aldrig en tung börda. I synnerhet när det gäller unga personer resonerar jag som jag först skrev: var vill jag vara om t ex 20 år? Risken att man är dödstrött på sitt jobb minskar om man har ett stimulerande arbetsinnehåll, tror jag. Man är ju trots allt oftast där 40 tim i veckan.

Jag skulle för övrigt inte ha något emot att jobba i ett gatukök, om det bara varit bättre betalt. Men det är nu, efter att haft så många roliga år inom mitt yrke. Jag hade dock inte velat börja där.

Men alla kan ju inte plugga på universitetet. Då tycker jag det är viktigare att fokusera på social snedrekrytering där andelen studenter som kommer från arbetarklass sjunker, det borde vara lättare och det borde bli bättre villkor för studenter. Men att alla ska plugga tycker jag är konstigt, vi har ju alla olika intressen och fallenhet.

 

[Lumos_Nox]

Tack igen för alla bra och tänkvärda svar.

Känns bra att så många av er hade valt att stanna.
För mig är min fritid viktig. Därför är arbetstiderna en stor del i mitt val och ja det begränsar mina val. Mycket. Jag vet det. Men jag får krypningar i kroppen och sinnet av tanken att åka hemifrån kl.06.00 och vara hemma igen 18.00, skulle aldrig klara det. Bara hinna/orka göra saker på helger, nej. Då väljer jag hellre att hinna göra lite saker varje dag.

Men jag tänkte börja kika på lite fristående kurser för stimulans och för att kanske hitta vad det är jag vill jobba med.
Har inte bråttom att lämna, är bara en tanke till framtiden.