Vad avgör om hundar blir vänner?

[Capybara]

(Eventuellt är väl frågan lika svår att svara på som "vad avgör om människor blir vänner", men jag vill höra era erfarenheter.)

Vad är det som avgör om två hundar kommer bra överens eller inte? Kön? Energinivå? Ålder? Ras? Respektive ägares vibbar gentemot den andra hunden och dess ägare? Uppfostran? Yttre omständigheter som revir, frånvaro av viktiga resurser? Hundarnas dagsform?

Jag hör t.ex. gång på gång uppfattningen att vuxna tikar skulle ha svårt att dra jämnt, men det är inte min erfarenhet.

Sen är väl "vänner" också en tolkningsfråga, men jag menar att hundarna kan umgås utomhus och inomhus utan friktion, kan leka med eller vila nära varandra, kanske till och med kan äta mat ur varsin skål i närheten av varandra osv. Om du har andra definitioner får du gärna tydliggöra dem.

 

[Wingates]

(Eventuellt är väl frågan lika svår att svara på som "vad avgör om människor blir vänner", men jag vill höra era erfarenheter.)

Vad är det som avgör om två hundar kommer bra överens eller inte? Kön? Energinivå? Ålder? Ras? Respektive ägares vibbar gentemot den andra hunden och dess ägare? Uppfostran? Yttre omständigheter som revir, frånvaro av viktiga resurser? Hundarnas dagsform?

Jag hör t.ex. gång på gång uppfattningen att vuxna tikar skulle ha svårt att dra jämnt, men det är inte min erfarenhet.

Sen är väl "vänner" också en tolkningsfråga, men jag menar att hundarna kan umgås utomhus och inomhus utan friktion, kan leka med eller vila nära varandra, kanske till och med kan äta mat ur varsin skål i närheten av varandra osv. Om du har andra definitioner får du gärna tydliggöra dem.

Jag tror absolut ras och kön är en stor faktor i det hela. Upplever att "lika barn leka bäst" med dobbisarna - dvs de fungerar bäst med sin egen ras eller hundar som har samma typ av leksätt samt energinivå. Då läser de varandra bra och ryker inte heller ihop. Dobbisarna kan gnabbas lite med varandra men med andra dobbisar brukar det aldrig sitta i utan går över direkt, upplever att det blir en större grej med andra hundar.

Detta gäller dock tik + hane. Att ha två hanar ihop är bara att vänta på slagsmål och jag skulle inte stoppa ihop två tikar hur som helst, även om de brukar fungera bra ihop med rätt introduktion.
Mina dobbisar har även fungerat bra med amstaff och liknande som också gillar hård lek - samt @Milosari Fly, förmodligen för att hon med har oändlig energi

 

[Capybara]

Jag tror absolut ras och kön är en stor faktor i det hela. Upplever att "lika barn leka bäst" med dobbisarna - dvs de fungerar bäst med sin egen ras eller hundar som har samma typ av leksätt samt energinivå. Då läser de varandra bra och ryker inte heller ihop. Dobbisarna kan gnabbas lite med varandra men med andra dobbisar brukar det aldrig sitta i utan går över direkt, upplever att det blir en större grej med andra hundar.

Detta gäller dock tik + hane. Att ha två hanar ihop är bara att vänta på slagsmål och jag skulle inte stoppa ihop två tikar hur som helst, även om de brukar fungera bra ihop med rätt introduktion.
Mina dobbisar har även fungerat bra med amstaff och liknande som också gillar hård lek - samt @Milosari Fly, förmodligen för att hon med har oändlig energi

Vad händer om de träffar väldigt "milda" hundar, eller hundar med låg energinivå? Är de bara inte intresserade?

 

[Capybara]

Jag förstår inte riktigt varför min golden (tik, snart 2 år) gillar min sons och hans sambos dvärgpudel (tik, 2,5) så mycket - fast är förstås jätteglad att hon gör det. (Pudeln är en omplacering, så de har inte känt varandra sedan de var valpar).

Min hund är inte hundaggressiv, men vanligtvis inte jätteintresserad, utan är mer av en människohund. (Sen har jag medvetet begränsat lek med andra i viss mån eftersom jag vill att det ska vara enkelt att gå på kurs och träning utan att andra hundars närvaro ska signalera lek.) Hon är uppvuxen med vår nu bortgångne corgi, som visserligen gärna lekte men som ju var för gammal för att orka några längre stunder.

I övrigt är hon ganska egennyttig om mig och har varit skeptisk till kompisars hundar i några situationer då de velat vara nära mig. Därför borde hon hata den här lilla pudeln som är den mesta knähund jag nånsin träffat. Men det gör hon alltså inte utan hon tittar på henne som om det är det finaste hon nånsin sett.

Jag undrar om det helt enkelt kan ha att göra med att pudeln kom in i hennes liv ungefär i samma veva som hon förlorade corgin?

 

[Hund!]

Intressant fråga! Generellt säger jag precis som Wingates ovan, lika barn leka bäst. Min erfarenhet kommer från ganska olika raser dessutom, pudel, irländsk setter, ridgeback och golden. Alla har mer eller mindre lekt bäst med kompisar i samma ras. Ridgebacken var väl den jag var mest försiktig med vid ny introduktion. Han funkade fint med alla tikar, men även med andra okastrerade hanar av olika raser, om introduktionen gjordes korrekt och det var hundar till människor i vår "närmaste krets". Dock var hans bästa lekkompis hans kullsyster som bodde i närheten. Barnens olika hundar har alltid tagits väl emot av alla mina hundar, oavsett ras och kön, så här tror jag att det har stor betydelse hur människorna agerar vid introduktionen.

Den som faktiskt avviker mest är nog goldentösen jag har idag. Hennes bästa lekkompisar är en ridgeback, en tik och en vorsteh, hane. Hon gillar väldigt tuffa lekar, vilket gör att kompisens setterhane som är ganska mjuk, inte funkar speciellt bra. Hon springer rätt över honom och tycker han är skittråkig som inte vill härja vilt.

Har också varit med om en situation där det inte gick alls. Det gällde 2 tikar av pudel och japansk spets. Båda trevliga okomplicerade hundar som funkade i början, men ägaren fick till slut omplacera den ena tiken, då det eskalerade till blodiga slagsmål. Och här känns väl inte pudel och spets riktigt de raser man tror ska bli så fruktansvärt arga på varandra. Så ibland är det nog helt enkelt personkemin som inte funkar hundar emellan.

 

[Capybara]

Barnens olika hundar har alltid tagits väl emot av alla mina hundar, oavsett ras och kön, så här tror jag att det har stor betydelse hur människorna agerar vid introduktionen.

Det här tänker jag också en del på. Kan det helt enkelt vara att man signalerar "den här hunden ingår i vår närmaste familj"?

 

[Wingates]

Vad händer om de träffar väldigt "milda" hundar, eller hundar med låg energinivå? Är de bara inte intresserade?

De milda har en tendens att bli överkörda, både fysiskt och psykiskt, och inte tycka det är roligt att umgås.

Om de får leka fritt alltså, det går ju att styra upp men upplever att de inte har särskilt kul ihop.

 

[tanten]

(Eventuellt är väl frågan lika svår att svara på som "vad avgör om människor blir vänner", men jag vill höra era erfarenheter.)

Vad är det som avgör om två hundar kommer bra överens eller inte? Kön? Energinivå? Ålder? Ras? Respektive ägares vibbar gentemot den andra hunden och dess ägare? Uppfostran? Yttre omständigheter som revir, frånvaro av viktiga resurser? Hundarnas dagsform?

Jag hör t.ex. gång på gång uppfattningen att vuxna tikar skulle ha svårt att dra jämnt, men det är inte min erfarenhet.

Sen är väl "vänner" också en tolkningsfråga, men jag menar att hundarna kan umgås utomhus och inomhus utan friktion, kan leka med eller vila nära varandra, kanske till och med kan äta mat ur varsin skål i närheten av varandra osv. Om du har andra definitioner får du gärna tydliggöra dem.

En god vän har i princip alltid haft två irländska settertikar i familjen. Olika ålder dock.
Aldrig sett gruff. De är som ler och långhalm.

 

[Tiffany]

Våra hundar som är Welsh springer spaniel blir glada när dom ser andra av samma ras. Rasen har ganska yvigt kroppsspråk så jag tänker att det har med det att göra att dom har lätt att läsa av varandra och blir trygga och vänligt sinnade pga det.

 

[__sofia__]

Min äldsta tik, labradorblandning, har alltid varit lite extra förtjust i små hundar av någon anledning. Hon funkar bra med de flesta, och har lekt med alla möjliga typer av hundar, men har blivit lite extra "till sig" ibland när det varit små hundar.

På de två yngre tikarna märks det att "lika barn leker bäst" - och att de inte är lika. Storpudeln är 6 år äldre än den yngsta, som är blandning med mycket vallhunds- och spetsraser. Och de har haft olika "språk", som tillsammans med lite resursförsvar och rädsla lett till några slagsmål. Jag tycker det går bättre nu, och kan också se den kommunicera mer utan att det leder till konflikt (och även så smått börjat leka med varandra, de körde ordentligt race i trädgården idag - även om det inte är i närheten av nivån som det varit med äldsta och pudeln (mest race, lite brottning), eller äldsta och yngsta (mest brottning och lekbråk).

 

[Linda_A]

Mina boxrar har alla varit väldigt intresserade av andra hundar, även de två hanar som hade svårt med hundmöten i koppel. De var båda väldigt glada i valpar och små hundar. Den ene bestämde sig för att hans bästa vän i hela världen var en dvärgpudel som bodde i området. Han blev så till sig varje gång vi träffades. Och pudeln ville bara hälsa på mig och min man. Winter, den äldste av de tre vi har nu, hade nog gärna varit ensam om husse och matte. Han leker ibland men inte alls lika mycket som Lancelot och Jolene. De två är väldigt komptibla i energinivå och leker väldigt hårt. Lancelot är också en sån som blir helt till sig av valpar och små hundar.

Och ja, som andra sagt så känner de ju helt klart igen sin egen ras och blir ännu mer intresserade när man träffar en annan boxer, trots allt de alltså är en flock på tre så de saknar ju inte sällskap av samma ras.

 

[Jollanlollan]

Det är så intressant att det är så många som har hundar som gillar hundar från sin egna ras. Vi har 3 ESS i området utöver min och han hatar dem. måste typ byta håll när jag ser dem för att han blir så sur. Min ESS är helt galen i labbar och goldens av någon anledning. Vi har en äldre golden tik i området som han blir helt till sig av. Rent generellt gillar han småhundar/äldre hundar. Schäfrar är ju ett annat hatobjekt för honom…. Ibland känns det som att det är väldigt random vad de tycker om/inte tycker om. Men när det kommer till min hund tror jag faktiskt har mycket med deras energinivå samt dominans. Han är en väldigt odominant hane och man märker direkt när han träffar en dominant hane att han blir obekväm och lägger svansen mellan benen. Samma med vissa tikar som kan vara lite ”hårdare” så brukar han reagera på samma sätt.

 

[movi]

Mina 2 döttrar hade varsin tik, dom funkade jättebra med min tik, men ingen av dom gillade andra tikar

Nu har döttrarna varsin hane, dom "sattes" ihop i vuxen ålder och funkar klockrent ihop, men gillar inte andra hanhundar. Och när dom fick träffa min valp, som nu är vuxen så var det heller inga problem med 2 hanar och 1 tik ihop. Dom 3 leker som tusan när vi träffas.

Min tik kan bli lite bitchig mot tikar som stöddar upp sig, men är det en leksugen tik så leker hon utan problem.

Men bästa kompisen är en mellanpudelhane, men blir han för på, då får han veta det.

En gång i månaden går vi på dvärgschnauzerpromenad, då kan det vara 10-15 DS, aldrig några problem, trots tikar och hanar ihop.

 

[Capybara]

Vår corgi älskade andra hundar, och gick ihop med precis alla som han fick hälsa på och leka med (särskilt efter kastrering, när han var runt fem). Hundmöten på avstånd var dock knepigare - jag tror att många uppfattade att han hade en stirrande blick, eftersom han hade olika färg på ögonen.

I lek var han extra förtjust i "pansarhundar", som några av er skriver - stora hundar som leker vilt. Jag noterade aldrig att han blev extra glad av andra corgier, men han gillade som sagt alla.

Goldentiken är en helt annat typ, hon hade hatat att gå på hundlek med hundar i området som vi gjorde typ varenda helg där vi bodde förut (en grej som var helt självklar för mig då, men som nu känns rätt knasig och riskabel). Mycket enklare att ha med på träning, men det är ju en rasgrej, retrivrar ska ju kunna arbeta sida vid sida med andra retrievrar och ändå ha fokus på uppgiften och människan.

 

[Lena_B]

Vår första hund var en strävhårig vorsteh som väldigt gärna ville leka med andra hundar. När hon någon enstaka gång träffade en annan vorstehtik märktes det hur lycklig hon var att träffa någon som lekte som hon! Full fart, kasta sig ner i ett bakhåll, störta fram när den andra hunden susade förbi, nära men helt utan kroppskontakt och så byta roll.

Hon fick ett par gånger som valp/unghund leka med en boxer sonm hela tiden brottade ner henne och det ledde till att hon tyckte illa om alla boxrar.

Vår förra (jakt)golden älskade valpar och tyckte väldigt illa om nästan alla unga hanar. Hon förvånade både mig och ägaren till en flock border collies när hon varje gång vi träffades lekte väldigt fint med en av tikarna som aldrig brukade leka med andra hundar, knappt ens de i den egna flocken. Det var bara de båda som lekte, de övriga i flocken nosade runt eller tittade på. Det var så tydligt redan första gången de träffades att dessa båda fann varandra direkt och hade samma språk.

 

[Linda_A]

Hon fick ett par gånger som valp/unghund leka med en boxer sonm hela tiden brottade ner henne och det ledde till att hon tyckte illa om alla boxrar.

Ja det kan jag tänka mig blev helt fel. Våra gillar visserligen att springa och jaga också, men gärna med rejäla tacklingar. Och så pauser för att brottas. Min äldsta tycker bäst om att "munfäktas" och gärna gripa framben eller bakben.

 

[geting]

Tycker det är helt random vilka hundar min reaktiva idiot gillar… Hans bästis är en mops, han älskar min kompis gamla tanthunt. Ute skäller han sönder andra chihuahuor men reagerar knappt alls på greyhounds?! Jaa du.