Sv: Vad gör man när modet brister ???
Jag tror inte egentligen på att hästar i allmänhet testar för att vara "dumma". Jag tror snarare att om de känner att ryttaren är lite osäker, så blir de själva osäkra på saker (sabeltandade stenar osv). När de då stannar och inte törs gå förbi, så blir det inte bättre om den osäkra människan plötsligt blir helvild och försöker tvinga hästen förbi/fram. Hästen har ju redan konstaterat att människan är osäker, så varför skulle hästen våga lita på denne?
Nej, jag tror på att man vinner på att vara cool i det läget:
"Jag ser att du blev osäker nu, så stanna, titta och fundera en stund du, så kommer du nog inse att det inte är farligt. Jag sitter här och väntar tills du är klar"
eller:
"Jag ser att du blev osäker nu, så jag kliver ner och ger dig lite extra stöd när vi passerar, så du kan vara modig nog att klara det."
Om man däremot börjar bråka och brottas med hästen, ändå inte får den att gå förbi, och därför antingen vänder och gör som hästen vill, eller hoppar av och släääpar hästen förbi... Då har man förlorat poäng helt klart.
I vissa fall sitter jag av direkt, i andra fall kan jag sitta kvar lite och se om han kan klara det själv. Då har jag som enda krav att han ska ha nosen dit vi ska och han ska stå still eller gå framåt. Om jag upptäcker att jag inte lyckas med detta utan att bli "hårdhänt", ser jag till att vi backar till ett ställe där han kan stå lugnt. Sedan sitter jag av och så tar vi det från marken.
På vår yngsta(som jag inte rider ännu) har jag upptäckt att det bygger massor med självförtroende samt förtroende för mig att "tömköra".
I början har jag alltid lett honom förbi farliga saker, eller så har han varit handhäst och kunnat gömma sig. Vilket resulterat i en häst som saknar självförtroende, kunde inte gå fram själv och var rädd för minsta lilla och ville skutta ur skinnet och försvinna allra helst.
Så vi började ta promenader där jag gradvis skickade honom mer och mer framför mig. Stötte vi på nått läskigt kunde jag komma upp vid sadelläget eller bogen som stöd, men han måste vara den som går först. Blev han osäker fick han stanna, blev han upprörd kunde vi stå en stund och träna på att sänka huvudet(lugnande), och sedan fick han gå fram igen när han kände att han vågade. Han fick inte snurra runt till mig eller liknande, bara stanna med nosen i fördriktningen.
Ganska snart kunde han gå helt först och jag går bakom honom och dirigerar vart vi ska. Denna träning(som jag kanske gjorde max 10 ggr totalt) gav i princip direkt en effekt att han blev ännu mer "kär" i mig, han bara MÅSTE få följa med ur hagen, blev sur om jag tog andra hästen osv. Han blev superglad och framåt när vi skulle ut, och snart var det full fart framåt!
Jag kör med repgrimma och ett långt grimskaft, tycker det är enklast, men detta kan man såklart göra med vanliga tömkörningsgrejor också. Jag tror denna övning kunde vara nyttig för er båda, då får ni även en strategi att använda om du sedan måste sitta av vid ritt. För du ska lltså inte LEDA honom förbi. Du ska vara nere som stöd, men HAN måste vara den som hanterar det han är rädd för, och går först.
Se till att rida med grimma och ett längre grimskaft, så att du har bra grejor att leda och hantera honom i när du sitter av. Så att du inte har ett par korta dumma tyglar som sitter i ett bett, att hålla i OM han skulle få spunk.
