Vad gör man..?

[tanten]

Jag har funderat på parterapi och sökt efter folk att gå till men verkar inte vara några seriösa som håller på här..

I min kommun har man avtal med kyrkan som bedriver familjerådgivning. Det brukar finnas någon form av kommunal hjälp med just familjerådgivning i väldigt många kommuner.

Annars kan du ju (säger ateisten ) faktiskt höra med kyrkan om de har någon verksamhet riktad mot par i kris.

 

[Julienne]

Tack för att några av er ger mig lite tips och hopp!

Till er som ff tycker att jag utnyttjar honom vill jag förtydliga att jag tycker han är en underbar partner som gör allt det praktiska man någonsin kan begära men behöver inte han visa sin kärlek och ge mig närhet också? Eller försvinner det för att han gör så mkt annat..? Byter mkt gärna bort både matlagning och hjälp mot lite kärlek och ömhet.

Jag försöker verkligen (inte alltid för det orkar jag inte) att närma mig och verkligen ge honom kärlek men när det inte biter alls tappar man ju lusten..

 

[Maqurell]

Svarar alla här då de flesta är lika..

Jag vill ha honom som den han var förut. Då när man kände kärlek i beröringen, att han såg på en med kärleksfull blick.. Då vi kunde prata om allt och inget.. Nu blir han mest irriterad på mig känns det som.. Känner mig dålig..

Jag har försökt med restaurangbesök men det gav inget.. Bio vill han inte gå på.. Har pratat med han om att göra nånting kul ihop men han är inte speciellt intresserad, jag kan följa med om du vill se det kan man få till svar.. Inte direkt det man vill höra..

Att vara med i hans intresse, ja från början va jag med när han fiskade men inte nu längre just och det är dels för att jag själv är dålig på det, jag hindrar honom och jag inte har den kondis som krävs många gånger vilket återigen hindrar honom för då kan han inte fiska vart han vill.

Hans andra intresse är att meka med bilen.. Finns inte så mkt jag kan hjälps till med där direkt..


Jag skulle inte alls ha lämnat honom på studs även om jag så var rik.. För mig betyder dessa 6år mycket och jag skulle gärna ändra så vi får tillbaka det vi hade. Men det känns som att han tar mig för givet..

Jag har funderat på parterapi och sökt efter folk att gå till men verkar inte vara några seriösa som håller på här..

Det verkar som klarspråk är det som behövs här. Säg som det är: -jag upplever att vi är i en svacka så jag vill att vi spenderar tid med varandra och hittar vårt flow igen. Så nu börjar vi med att klä på oss snyggkläder och går ut och käkar!
En annan miljö en soffan hemma kan lossa tungbanden.
När man har levt ihop ett bra tag så blir det lätt att man tar varandra för givet så var noga med att visa uppskattning. Sen om det handlar om ett attackpussande i förbifarten eller ett bara att spontant köpa hem något som man vet att den andre
gillar. Men först måste man hitta pudelns kärna, vad som är problemet. Försök att få honom att klämma ur sig vad det är han bär på. Ge inga fina vinkar utan var rakt och ärlig. Något är fel och du vill lösa det.

Sen förstår jag att du inte kan hjälpa honom med mekandet, är själv helt oförstående inför det där. Men man kan brygga lite kaffe, ta med några bullar och ta en liten fikapaus ihop

 

[Julienne]

Det verkar som klarspråk är det som behövs här. Säg som det är: -jag upplever att vi är i en svacka så jag vill att vi spenderar tid med varandra och hittar vårt flow igen. Så nu börjar vi med att klä på oss snyggkläder och går ut och käkar!
En annan miljö en soffan hemma kan lossa tungbanden.
När man har levt ihop ett bra tag så blir det lätt att man tar varandra för givet så var noga med att visa uppskattning. Sen om det handlar om ett attackpussande i förbifarten eller ett bara att spontant köpa hem något som man vet att den andre
gillar. Men först måste man hitta pudelns kärna, vad som är problemet. Försök att få honom att klämma ur sig vad det är han bär på. Ge inga fina vinkar utan var rakt och ärlig. Något är fel och du vill lösa det.

Sen förstår jag att du inte kan hjälpa honom med mekandet, är själv helt oförstående inför det där. Men man kan brygga lite kaffe, ta med några bullar och ta en liten fikapaus ihop

Ja det är väl så.. Får ta tjuren vid hornen.. Har ni några bra tips på vad jag kan dra med honom på?
Kan inte begära massa närhet och så av honom direkt för tyvärr har det gått så långt att jag inte vill ha närmanden det första som händer utan bara kunna ha trevligt och känna att det klickar igen.. Sen kanske närhet kommer smygande men hellre det än från inga kramar alls till massa kramar.. Jag funderar alltid lite för mkt för mitt eget bästa vilket jag vet och har många hjärnspöken men dessa vet han tack och liv om.

Bra tips med fika även om han oftast tar med eget kaffe och ofta har sin bästa vän med sig i garaget.. Men nångång kanske man kan lyckas smita emellan.

 

[em-pirre]

Fast jag vet inte... Jag tycker inte att det ska vara så besvärligt att vara i ett förhållande. Varför vill man vara i ett förhållande där man (tidvis) mår dåligt, där man måste anstränga sig och jobba på det, där man vill att den andra ska vara något den inte är? Låter helkonstigt i mina ögon.

 

[WhoIsItAgain]

Han kanske är som han är just nu för att han funderar på att lämna TS? Kan ju förklara en del tycker jag.

 

[Aliche]

Du skriver väldigt mycket vad han gör för dig (vilket verkar vara mycket) men du skriver inte vad du gör för honom? Ett förhållande är ju åt båda hållen, gör du saker för honom som underlättar hans liv som han gör för dig? Du skriver att han inte är kärleksfull mot dig men hur är du mot honom? Går du bara och är bitter över att han inte tittar på dig på samma sätt eller försöker du visa honom hur mycket han betyder för dig?
När jag hade en period med min sambo där jag kände mig oupskattad var det för att jag gjorde mycket för honom, precis som din sambo, lagade mat när han jobbade tokmycket, städade, fixade och donade men det kändes som att han tog det för givet och liksom glömde av att visa eller säga att han uppskattade det. Då blev jag också mindre kärleksfull och gullig. Kan det vara så att din sambo känner sig oupskattad av dig och därför dragit sig tillbaka? Säger du rakt ut till honom att du verkligen uppskattar att han följer med på dina intressen, betalar för dina djur, lagar mat osv? Inte bara "men det vet han" utan har du sagt och sagt det uppriktigt?

Sen är det inte roligt med människor som tar på sig offerkoftan och bara går runt i det tysta och är missnöjda utan att faktiskt säga ifrån eller ha försökt prata med sin partner, inte sms eller liknande utan faktiskt prata på riktigt och inte skuldbeläggande av någon utan konstatera att nu känns det såhär vad är din uppfattning, hur ska vi gå vidare, vill du försöka eller är du trött på det? Du är skyldig din sambo att vara rak och ärlig och kommunicera.

 

[heidi maria]

Men stackars karl, ärligt talat! Vad har han gjort för att förtjäna att behandlas så!?

"Han är snäll som betalar för saker jag vill ha", det är ju ärligt talat bedrövligt. Du älskar honom inte, du är inte attraherad av honom, men han ger dig pengar... När du nu har självinsikt nog att ha insett det, då anser jag att du har ansvar (gentemot er båda två) att lösa situationen.

Oj, så såg jag det verkligen inte när jag läste inlägget!! Snarare som att ts velat förlova sig länge och verkligen velat leva med personen men nu är rädd för att kärleken har bleknat och försöker bena ut alla svåra beslut det skulle innebära att flytta isär.

Och att ekonomin blir lidande när man flyttar isär behöver inte betyda att man utnyttjat den andra ekonomiskt, utan själva boendekostnaderna med allt runtomkring riskerar ju att bli dubbelt så höga när man inte delar bostad längre.

 

[AgentCarter]

Han kanske inte vill gifta sig? Eller förlova sig?

 

[Myrten]

Frågan är kanske om det är en tillfällig svacka eller om ni har olika syn på hur ni vill leva ert gemensamma liv. Det förstnämnda går att avhjälpa, det sistnämnda bör rimligen leda till uppbrott.

Oavsett vilket är det klokt att fundera över och åtgärda din ekonomi och sociala situation. Du ska kanske vara kvar i förhållandet, ni kan kanske hitta tillbaka till vad ni hade (eller rättare sagt skapa något liknande igen). Men om du vill stanna ska det ju vara för att du vill vara där, inte för att du känner att du måste.

 

[Monstermom]

Oj, så såg jag det verkligen inte när jag läste inlägget!! Snarare som att ts velat förlova sig länge och verkligen velat leva med personen men nu är rädd för att kärleken har bleknat och försöker bena ut alla svåra beslut det skulle innebära att flytta isär.

Och att ekonomin blir lidande när man flyttar isär behöver inte betyda att man utnyttjat den andra ekonomiskt, utan själva boendekostnaderna med allt runtomkring riskerar ju att bli dubbelt så höga när man inte delar bostad längre.

Jag har inga invändningar mot att man delar ekonomi, att den ena parten betalar mer för att hen kan, osv. Det jag har problem med är att hålla fast vid ett förhållande för att man inte har råd med sin hobby ensam. Det är det jag tycker är ett utnyttjande, att stanna med någon man inte älskar för att man vill ha hans pengar.
Att han betalat för häst, hundar, etc, det är hans val och det säger jag inget om (om inte han själv startar en tråd på ämnet ).

 

[Petruska]

Kan inte begära massa närhet och så av honom direkt för tyvärr har det gått så långt att jag inte vill ha närmanden det första som händer

Då hade jag helt enkelt sagt det. Jag hade sagt att "när det är så här mellan oss som det är nu, vill jag inte ens vara nära dig med kroppen. Vad gör vi åt det?"

Sedan blir det ju rimligtvis en diskussion.

Hitta på en massa långsökta saker att göra för att piffa upp vardagen och förhållandet, hade jag mest sett som en undanmanöver från det som inte känns bra, så det hade jag inte gjort. Jag gör roliga saker för att ha roligt, inte för att "vårda förhållandet".

 

[Julienne]

Jag har inga invändningar mot att man delar ekonomi, att den ena parten betalar mer för att hen kan, osv. Det jag har problem med är att hålla fast vid ett förhållande för att man inte har råd med sin hobby ensam. Det är det jag tycker är ett utnyttjande, att stanna med någon man inte älskar för att man vill ha hans pengar.
Att han betalat för häst, hundar, etc, det är hans val och det säger jag inget om (om inte han själv startar en tråd på ämnet ).

Jag kan ju ha formulerat mig fel men många andra här verkar förstå hur jag menade..

Jag stannar inte i förhållandet för att få ha djuren.. Nej jag önskar att det funkar. Vi delar på allt och nuförtiden har jag bara min gamle ponny som endast kostar mat och jag har medryttare på honom som betalar en slant så han är nog marginell kostnad, men skulle jag flytta måste jag stalla in honom och det blir en helt annan kostnad men det är ett problem man får ta isf och är absolut inte på något vis avgörande för mitt beslut.

Varför jag nämnde ekonomin är för att jag räknade lite på vad allt kostar och inser att det skulle bli väldigt tajt och självbevarelsedriften säger väl att man vill veta att man klarar sig och slipper hamna på gatan innan man lämnar ett förhållande som faktiskt "bara" innefattar missnöje. Annan sak om det skulle vara misshandel osv..

 

[Julienne]

Då hade jag helt enkelt sagt det. Jag hade sagt att "när det är så här mellan oss som det är nu, vill jag inte ens vara nära dig med kroppen. Vad gör vi åt det?"

Sedan blir det ju rimligtvis en diskussion.

Hitta på en massa långsökta saker att göra för att piffa upp vardagen och förhållandet, hade jag mest sett som en undanmanöver från det som inte känns bra, så det hade jag inte gjort. Jag gör roliga saker för att ha roligt, inte för att "vårda förhållandet".

Ja du har helt rätt.. Men oj vad svårt.. Men det enda rätta!

 

[nejlica]

Då hade jag helt enkelt sagt det. Jag hade sagt att "när det är så här mellan oss som det är nu, vill jag inte ens vara nära dig med kroppen. Vad gör vi åt det?"

Sedan blir det ju rimligtvis en diskussion.

Hitta på en massa långsökta saker att göra för att piffa upp vardagen och förhållandet, hade jag mest sett som en undanmanöver från det som inte känns bra, så det hade jag inte gjort. Jag gör roliga saker för att ha roligt, inte för att "vårda förhållandet".

Ligger mycket i det! Men ibland tror jag att det kan vara välbehövligt att få sig en påminnelse om att man faktiskt tycker att det är roligt också, det är så lätt att man hamnar i en ond spiral där man helt enkelt inte kommer sig för att göra de där roliga sakerna och till slut kommer man knappt ihåg vad roligt det kan vara.

 

[purity_666]

Jag tycker det verkar svårt när du inte själv verkar veta vad du vill. Du vill ha ömhet och närhet, men just nu vill du inte ens ha närhet.
Du blir besviken gällande förlovning och giftermål. Han kanske helt enkelt inte vill gifta sig eller känner sig redo. Att han blir irriterad när du pratar om det är nog för att han känner sig pressad till något han inte vill just nu. Sen, varför ens prata om att gifta sig om du med andra foten funderar på att lämna honom? Känns väldigt onödigt.

Jag tror att ni båda tar varandra för givet. Du verkar inte göra så mycket för honom heller. Mest undanflykter som att du inte kan meka, har inte kondis/är duktig på att fiska. Nej men gör något annat tillsammans då? Överraska med superfin middag när han varit ute och fiskat hela dagen. Följ med till Biltema och se glad ut *s* Gå till garaget med finfika.
Det måste komma från båda hållen.

Sen är ju alla olika. Min pappa tex är värdelös på det där med känslor. Han visar sina känslor genom omtanke istället, typ fixar nya däck när mina är slitna. Vet han att jag ska köra långt kan han ringa och säga till mig att köra försiktigt för att han sett på vädret att det ska bli halt. Han ställer alltid upp och fixar när behov finns, men jag har aldrig hört med ord vad han känner. Min mamma är annorlunda, hon pratar, men min pappa visar istället. Att ni inte är nykära längre kanske inte är jättekonstigt.

Kan ni åka bort? Ta en weekend bara ni två?

Fast främst måste du förstås bestämma dig. Lämna eller satsa? Det är orättvist för er båda att fortsätta om du inte vill.

 

[Julienne]

Jag tycker det verkar svårt när du inte själv verkar veta vad du vill. Du vill ha ömhet och närhet, men just nu vill du inte ens ha närhet.
Du blir besviken gällande förlovning och giftermål. Han kanske helt enkelt inte vill gifta sig eller känner sig redo. Att han blir irriterad när du pratar om det är nog för att han känner sig pressad till något han inte vill just nu. Sen, varför ens prata om att gifta sig om du med andra foten funderar på att lämna honom? Känns väldigt onödigt.

Jag tror att ni båda tar varandra för givet. Du verkar inte göra så mycket för honom heller. Mest undanflykter som att du inte kan meka, har inte kondis/är duktig på att fiska. Nej men gör något annat tillsammans då? Överraska med superfin middag när han varit ute och fiskat hela dagen. Följ med till Biltema och se glad ut *s* Gå till garaget med finfika.
Det måste komma från båda hållen.

Sen är ju alla olika. Min pappa tex är värdelös på det där med känslor. Han visar sina känslor genom omtanke istället, typ fixar nya däck när mina är slitna. Vet han att jag ska köra långt kan han ringa och säga till mig att köra försiktigt för att han sett på vädret att det ska bli halt. Han ställer alltid upp och fixar när behov finns, men jag har aldrig hört med ord vad han känner. Min mamma är annorlunda, hon pratar, men min pappa visar istället. Att ni inte är nykära längre kanske inte är jättekonstigt.

Kan ni åka bort? Ta en weekend bara ni två?

Fast främst måste du förstås bestämma dig. Lämna eller satsa? Det är orättvist för er båda att fortsätta om du inte vill.

Han blir inte irriterad över frågan om giftermål, han svarar bara inte ordentligt. Han har sagt att han vill gifta sig. Och om han nu inte skulle vilja så är det ju inte direkt svårt att öppna mun och säga det..

Och vem har sagt att jag pratat om förlovning samtidigt som jag är osäker..? Inte jag iaf.. För förlovning pratade jag om förut men har nu börjat tappa tron på det. Står och stampar på samma ställe i livet som för 6 år sen känns det som.

 

[lil-sis]

Han blir inte irriterad över frågan om giftermål, han svarar bara inte ordentligt. Han har sagt att han vill gifta sig. Och om han nu inte skulle vilja så är det ju inte direkt svårt att öppna mun och säga det..

Och vem har sagt att jag pratat om förlovning samtidigt som jag är osäker..? Inte jag iaf.. För förlovning pratade jag om förut men har nu börjat tappa tron på det. Står och stampar på samma ställe i livet som för 6 år sen känns det som.

På vilket sätt gör frånvaron av förlovning att livet är detsamma som för 6 år sedan (fast det ju inte är det enligt tråden).

Vad är det i en förlovning som gör att förhållandet utvecklas om det inte är bra nu?

 

[Julienne]

På vilket sätt gör frånvaron av förlovning att livet är detsamma som för 6 år sedan (fast det ju inte är det enligt tråden).

Vad är det i en förlovning som gör att förhållandet utvecklas om det inte är bra nu?

Jadu.. Jag är en person som är ganska rastlös, vill utveckla livet men är inte riktigt klar med hur.. Men typ förlova sig/gifta sig, köpa hus, få göra fint i ett eget hem och slippa hyresvärdar, ev skaffa barn (osäker på det ännu dock).

Enda skillnaden nu från för några år sedan är att jag faktiskt fått ett rel fast jobb men helt inom fel bransch i min smak.. annars är allt detsamma.. Nja hundarna har blivit fler och hästarna färre..

Till alla;
Egentligen tror jag att jag blivit klar i vad som egentligen gör mig väldigt olycklig och det är säkert inte min partner i grunden.. Är nog helt enkelt att jag själv mår dåligt och är missnöjd med mitt liv.. Och tacka fan för att man inte är så lätt att bo med då..

 

[stjarnhimmel]

Som andra har sagt- sätt er ner och prata. Han kanske inte heller är nöjd med relationen. Diskutera igneom vad ni vill förändra. hur vill ni att relationen ska se ut?
sen tror jag att man måste göra saker själv dvs vill man ha ngt spännande ihop och inte bara hänga i soffan så får man ta tag i det. Jag tror många i ett längre förhållande hamnar där dvs stannar för tryggheten men känner att det inte finns passion, glädje och skratt längre. Och då tror jag man måste prta om det och se till att det förändras.


Sen tror jag att du oavsett ska fundera över din sitiation. att vara tvungen att stanna i ett förhållande pga ekonomi tycker jag låter fruktansvärt. För båda parter.
Så hur kan du göra för att öka inkomster/ minska utgifter?