Grrr nu förstördes min närapå 2 dagars positiva, minimumstressiga jobbvecka på mindre än tio minuter.

Jag som tänkte att shit nu mår jag ju nästan bra.
- Kommer ut till receptionen och ska fixa en grej på hemsidan som jag fått order om att göra från inteminchef. In kommer kollega som inte heller är min chef och ber mig göra tvärtom mot vad inteminchef vill att jag ska göra. Hens tanke kring hur hen vill att jag ska göra på hemsidan är inte det smartaste med tanke på... tja... hur man egentligen normalt gör uppdateringar på hemsidor.
- Medan jag diskuterar med henne kommer tio pers och vill ha hjälp

var kommer alla dem från, varför klumpar de ihop sig?
- Jag ger mig för jag blir så vansinnigt stressad och hjärnan låser sig. Vi gör som du säger säger jag till kollegan. Trots att jag avskyr det för jag vet att det är fel och blir ett dåligt jobb. Då får jag kritik för att jag inte svarade i telefonen för 10 min sedan (jag var iväg med ett papper kan max ha tagit 2 minuter) och för att jag inte var i receptionen exakt 13:00 när den skulle öppna.
- Samtidigt ringer någon i växeln, och jag ser att jag bara har 1% batteri kvar på mobilen. Blir stressad över att jag måste svara så jag inte förstör svarsfrekvensen för då vet jag att chefen inte blir glad på mig, men kan inte heller bara släppa den märkligt tjuriga kollegan eller de 10 personer som nu köar utanför.
- Samtidigt springer andra kollegor in och ut ur receptionen eftersom det är den mest bekväma vägen till vaktmästeriet.
- Sen tittar chefen in och ber mig städa upp i receptionen och damma innan kl 3.
Nu är jag helt slut i huvudet, svårt att andas, och magen gör ont.
Måste ändå försöka klämma ur mig den där tillfälliga icke braiga uppdateringen på hemsidan, och sedan direkt börja med den uppdatering som hade varit bäst, och få ut den helst inom en timme så ingen ser det dåliga jobbet. Mobilen måste iväg och laddas i ett annat rum så om växeln ringer kommer jag behöva springa fram och tillbaka.
Måste även hinna städa innan 3. Bah.