Vad hade ni gjort?

Det är ju en annan viktig aspekt i det. Nu har jag inga planer på att riva upp allting på kort sikt utan kommer att gå tillbaks efter min föräldraledighet och sannolikt hänga kvar ett tag till. Men även för framtida yrken så är det ju en sak vad man trivs med och klarar av som barnlös, och en annan typ av yrken som fungerar bra ihop med småbarnslivet.

Skriver också under på det!

Började ny anställning när jag gick tillbaka till jobb efter föräldraledighet, och vad jag önskade att jag haft ett stabilt "tråkigt" och förutsägbart jobb att gå tillbaka till istället! :o

Nu trivs jag jättebra på jobbet, och jag tror helt klart att en av anledningarna till det är att det funkar så bra med småbarnslivet i övrigt.

Jag personligen hade tagit tillfället i akt att vara föräldraledig länge och verkligen hinna med att leva "det" livet också, hinna längta tillbaka till jobbet lite och jag tycker att jag fick mycket intressant input i alla fall i början av föräldraledigheten (innan allt stängdes ned... :p) när jag och barnet var iväg på olika aktiviteter, träffade nya människor, gjorde nya grejer och så. Kanske dyker det upp ny inspiration för dig där?
 
Jag kände mig lite söndagdeppig igår igen, inför en ny arbetsvecka. Det har gått så många år nu utan att jag känt någon som helst inspiration för mitt jobb. Jag går dit, gör vad jag ska och går hem. Jag har bytt jobb, bytt tjänster inom företaget, tagit initiativ till kurser och att utvecklas. Men någonstans tror jag helt enkelt att jag är på fel plats från början. De arbeten jag har haft har varit snarlika varandra eftersom jag har den erfarenhet som jag har, och den utbildning som jag har. Så det har inte varit några tvära kast, men jag har ändå försökt att driva på någon form av utveckling och bytt arbetsplats när jag inte trivts eller känt mig färdig. Men jag upplever att det blir lite samma sak igen.

Nu vet jag att ett arbete är ett arbete, och inte alltid är så extremt spännande varje dag. Men jag är ändå en person med mycket passion för saker och ting. Jag är vetgirig, har tusen olika små hobbys och kan gå på digitala kvällsföreläsningar eller läsa på om ditten och datten bara för att det intresserar mig. Jag är driftig och har studerat i fem år, gjort lite karriär och kan fortsätta om jag vill. Men trots att jag tycker mig ha en personlighet som inte borde ha några problem med att hitta rätt i yrkeslivet så har det blivit mer än en besvikelse. Jag administrerar dagarna i enda och tycker att arbetet är allmänt blörk.

Så, nu till frågan då. Jag måste uppenbarligen (någon gång efter min föräldraledighet) ta tag i den här situationen. Jag ska arbeta herrans många år till och jag känner att jag måste göra någonting om dagarna som ger mig någonting. Jag har inga problem med ytterligare studier eller omskolning, inkomstbortfall några år gör ingenting. Det största problemet är att det gått så många år utan att jag riktigt vet. Hur ska man kunna ta klivet att byta bana, med de uppoffringar som krävs, om man inte vet vad man vill?

Detta är alltså inte en tråd där jag behöver konkret hjälp med att komma på vad jag bör arbeta med, utan jag undrar vad ni hade gjort i min situation? Om er arbetssituation var inspirationslös och frustrerande, under många år, och inte blivit bättre trots en del twists and turns med arbetsplatser och arbetsuppgifter, men ni kan fortfarande inte kan komma på vad ni vill arbeta med. Hur hade ni gått vidare? Ska man börja gå på studiemässor? Ska man praktisera på kompisars jobb? 😅 Ska man börja göra personlighetstester? Vad GÖR man när man sitter fast men inte har den blekaste om vad nästa steg är?

Alltså känner igen mig såååå mycket i det du skriver, iofs har jag inte "råd" att plugga mer då jag förbrukat allt CSN sedan länge och inte orken att jobba samtidigt som jag pluggar. Gjorde faktiskt ett sånt där personlighetstest online för ett tag sen i ren desperation, men det gav inte mycket 😜

Jag har inte pluggat till yrket jag jobbar med idag utan mera bara "hamnat" här och jobbet i sig har vissa fördelar (som att det inte kräver nån direkt hjärnkapacitet) men är långsiktigt extremt outvecklande och det känns som att jag är fast i en Albert & Herbert-sketch, typ. Så tar också gärna emot tips på hur jag kommer härifrån!
 
Senast ändrad:
Det jag tycker är svårt med studier är att de inte nödvändigtvis säger så mycket om hur själva yrkeslivet blir sedan. Jag är utbildad både statsvetare och projektledare, och även om studierna var hemskt roliga så är yrkeslivet ganska skiljt från hur studierna var. Detta gäller ju akademiska studier särskilt. Att studera igen innebär ett enormt inkomstbortfall för mig, särskilt eftersom jag använt upp nästan alla mina CSN-pengar och kommer behöva vara ersättningslös. Jag hade gjort detta om jag visste att utfallet skulle bli vad jag önskade, men det har man ju tyvärr ingen aning om. Så att hoppa på en utbildning i hopp om att det kanske blir bra.. det känns lite läskigt. Bättre hade det varit om man fått möjligheten att testa på ett yrke, eller på något sätt kommit i kontakt med det, och hade fått möjligheten att få en känsla om att det känns rätt. Innan man vänder upp och ner på allt. Jobb är ju så mycket vardagsrutiner, företagskulturer, kollegor, utvecklingsmöjligheter osv. Sånt som man nästan omöjligt kan veta i förväg.
Jag menade inte att du skulle hoppa på en utbildning. Jag menade att du skulle fundera över VAD i en utbildning du lockas av, och sedan fundera över om det går att hitta i ett jobb.
 
Passa på att kolla runt vilka utbildningar som finns när du är föräldraledig. YH har ju mycket ”kul” och som generellt dessutom visar vad som behövs på arbetsmarknaden, annars som någon nämnt nån form av påbyggnad av det du har som kan ta dig i en ny riktning? Eller åtminstone där du har fördel av tidigare erfarenhet (annars brukar det ju generellt ge fördel att ha varit yrkesaktiv några år när det kommer till framtida jobbmöjligheter, även om det är i en helt annan bransch).

Visst har du nyligen fått en ny tjänst? Nu kanske inte den är ”bra nog” ändå, och har du i flera år funderat i de här banorna så är det ju antagligen läge att hitta på nåt annat framöver, men vill bara informera att som fellow gravid med gravidhjärna ifrågasätter jag också mitt jobb nu - trots att jag trivs galet bra. Men hjärnan tycker liksom inte att nåt annat än graviditeten och kommande barnet är viktigt alls, så jag får vissa dagar kämpa för att hålla uppe intresset för jobbet. Behöver ju inte alls vara så för dig, som sagt älskade jag mitt jobb innan jag blev gravid och det är inte bara jobbet som blir lidande av samma anledning, men ville bara påpeka att det kan bidra. :)

Den nya tjänsten är absolut bättre än den innan. Eller, jag måste invänta min ersättare på gamla tjänsten innan jag kan börja arbeta med den fullt ut så det är svårt att bedöma just nu. Känns som jag mest släcker bränder. Men jag ska inte skrota den i förväg utan ska absolut se om det finns något att hitta där, eller i närliggande områden!

Graviditeten tycker jag inte har påverkat så mycket just dessa tankar, den här frustrationen har pågått ett gäng år. Däremot så upplever jag att några sämre arbetsdagar kan göra att precis allting känns skit och värdelöst. Min nya tjänst kändes rolig för inte så länge sen, sen har jag haft en tuff start på hösten som egentligen mest beror på organisationen och kollegor och inte egentligen arbetsuppgifterna. Så känns det hopplöst igen. Så jag tror jag måste bli bättre på att skilja på arbetsuppgifter och på andra faktorer. Just nu kan jag bli hopplöst frustrerad och arg över ett dåligt möte, och det har nog lite med graviditeten att göra. Jag är trött, och har inte så mycket tålamod som jag brukar ha. Så svärtar det ner hela arbetsdagen och vad jag egentligen sitter med blir lidande, oavsett om arbetsuppgiften från början kanske var lite rolig. Stressen påverkar också. En arbetsuppgift blir plötsligt hemsk bara för att jag måste hasta igenom den och känner mig pressad och stressad. Så jag måste nog sätta mig ner och försöka skilja på vad som är vad. Om det verkligen alltid är just arbetsuppgiften det är fel på, eller annat.
 
Jag hade funderat under föräldraledigheten. Ska du plugga så är det smidigt med små barn (tyckte jag iaf). Dottern behövde inte va så länge på föris och allt fungerade bra.

Jag tycker om mitt jobb men vill göra karriär inom området så kommer lämna inom 6 månader tror jag. Funderar då och då på att omskola mig. Vill bli plastikkirurg isåfall, är väl typ 12 år (kan säkert ta längre tid) innan man blir klar sån men börjar jag när jag är 35 är jag klar plastikkirurg vid 47 och kan typ jobba som det i 15-20 år. All kirurger som opererat mig har varit minst 45 så känns som att högre ålder är normalt 😄
 
Är du med i facket? Många fackförbund har karriärcoacher (gratis eller till rabatterat pris) Du låter som du, efter föräldraledigheten och när du har landat i hämta-lämna-träsket, borde kontakta en karriärcoach.
 
Jag fann mig själv ställa ungefär samma frågor som du gör, det slutade ju med att jag bytte bransch helt och hållet, har säkert berättat här om det innan.

En tjänst dök upp där delar av mina tidigare erfarenheter och kunskaper faktiskt var applicerbara, de luckor som fanns har jag till stor del kunnat fylla i genom egna studier på och utanför arbetstid och behövde således inte lägga tid och pengar på att formellt plugga till något nytt.
Idag har jag en rätt "tillrättalagd" tillvaro med nästan uteslutande kontorstid och få eller inga resor - raka motsatsen mot tidigare. Arbetsuppgifterna är utvecklande och så länge som jag kan fortsätta med inhopp i min gamla bransch kan jag nog fortsätta såhär till pensionen.
Saknar jag det gamla arbetslivet? Hell yes. Men det var framför allt inte förenligt med mitt överordnade skallkrav att bo kvar på landet; eventuella mer intressanta jobb hade funnits (och finns) främst i stockholmsregionen och utomlands. Och de senaste åren har förstås varit katastrofala för media- och underhållningsbranschen. Men jag hoppar fortfarande in på ströuppdrag, senast förra veckan tog jag ut två kompdagar och bistod gamla kollegor. Värdefullt ekonomiskt också; som landstingsanställd är man inte bortskämd med strålande löneutveckling. Idag har jag ungefär samma lön som jag hade på mitt förra jobb när jag lämnade det för drygt åtta år sedan.
Ångrar jag bytet? Nej. Det mesta har ändå fallit ut bra och jag trivs i tillvaron. Jag hade kunnat ha högre inkomst om jag gjort andra val och prioriteringar - men jag har låga omkostnader och det går ingen nöd alls på mig. Det känns rätt att ha lyssnat på drivkraften att ha ett utvecklande arbete.
 
Så jag måste nog sätta mig ner och försöka skilja på vad som är vad. Om det verkligen alltid är just arbetsuppgiften det är fel på, eller annat.
Det här hade jag tänkt tipsa dig om när jag läste ditt startinlägg.
Just att bena ut VAD som gör att det inte känns rätt. Arbetsuppgifterna, kollegorna, annat t.ex organisationen eller branchen i sig?
Sen utgå ifrån det när du börjar tänka på förändring. :heart

En liten passus: att vilja renovera (boa) och förändring (framtidstrygga inför barn) ingår i hormonernas spel när man är gravid :angel: Så att tankarna kommer nu är inte förvånande, särskilt som att du inte får börja dina nya arbetsuppgifter som du borde i.o.m. dålig överlämning ;)
 
Jag gick ut gymnasiet och sa såhär: jag ska plugga vidare, jag ska bara komma på vad jag ska göra!
Jag började på universitetet när jag var 28. På en bred utbildning, för jag hade ett jobb i tanken, men var såklart inte säker på att just det var rätt? I varje fall blev jag klar förra året och fick faktiskt ett vikariat på "drömjobbet"! Men skulle jag inte få en tjänst så är min utbildning väldigt bred och jag kan "skola om" mig och göra något annat. När dina utbildningsmöjligheter är begränsade kanske dina egenskaper och erfarenheter kan användas för att "omskola" dig? Dvs, vad är du intresserad av? Finns det något du skulle våga prova? Du kan be om tjänstledigt efter din föräldraledighet? Eller läsa någon kurs på prov under tiden? (Jag vet inte om man får plugga samtidigt?)

Jag skulle inte stanna kvar om det inte kändes det minsta lockande. Jag har semester några dagar till och vill gärna fortsätta ha semester, men jag vet att mitt jobb är roligt och inspirerande! Problemet är nästan att jag blir lite för engagerad och har lite svårt att gå hem när dagen är slut.. :)
 
Jag provade att plugga nåt helt nytt efter föräldraledigheten, för jag ville ha ett jobb som innebar möjlighet att jobba hemifrån, kunna gå från jobbet när man slutar osv. Tänkte hela tiden under utbildningen och praktiken att ja, det här ska jag göra.
Sen fick jag sommarjobb inom mitt gamla yrke och insåg att jag inte alls ville byta. Men tror det var rätt bra för mig att få prova på nåt nytt, ta en paus från ett jobb som (förutom att vara grymt kul och givande) kan vara grymt energislukande.

Skulle också ta föräldraledigheten och försöka bena i vad det är du vill, nytt yrke, ny arbetsplats?
 
Förutom alla bra tips du fått skulle jag också ha ställt mig frågan: är det för svårt att hitta vad jag vill ha i ETT jobb, eller är kanske två deltidsjobb min grej för att behålla gnistan?
När jag började jobba med två olika saker, (deltid på mitt gamla kneg, och egen firma vid sidan av) var det från början mest av praktiska skäl för att fixa en varannanveckabarn-vardag, men nu efter tre år känner jag att det är helt perfekt. Jag får både trygghet och olika sorters utmaningar. Socialt och i rörelse ena halvan, kreativt hemmahäng den andra.

För vissa är säkert blotta tanken på detta upplägg stressande, och jag vet att vissa arbetsplatser är motspjärniga mot deltidsarbete, men en liten tanke i alla fall.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 935
Senast: Sasse
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 434
Senast: Enya
·
Juridik & Ekonomi Hej. Jag hoppas att här finns några som mer kunskap än mig i hur polisen hanterar den här typen av situationer. Vi har fått mycket...
Svar
14
· Visningar
2 312
Senast: Rosett
·
  • Artikel
Dagbok Jag är stolt och måste få skryta lite och eftersom ingen i vanliga livet känner till mina problem så får ni lyssna på det! Jag har...
2
Svar
20
· Visningar
1 454
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp