H
Hannahbal
Jag behöver lite råd från er visa bukare!
Jag har varit utan egen hund sedan för bara några månader sedan. Innan dess har jag hållit liv i mitt hundintresse på flera olika sätt, bl.a. som hundvakt.
Jag har varit hundvakt åt en blandistik sedan hon var 6 månader när ägarna har behövt. Hon är nu tre år och vi har ett väldigt starkt band och en fantastisk relation!
För ungefär ett år sedan var jag hundvakt åt en chihuahua-hane som ofta träffat tiken på promenad, både med mig och med ägarna. Den hanen var inte helt hel i huvudet, antagligen p.g.a. hans lösa uppfostran, och jag blev skärckslagen när jag hörde att tikägarna funderade på om det inte skulle bli jättefina valpar mellan henne och vavvan… De hade aldrig träffat hanen annat än på promenad, så jag informerade dom om hur han var mentalt och hans märkliga uppförande. De blev besvikna, men verkade inte intresserade av att ta valpar längre.
Tur, tyckte jag, dom kanske håller sig borta från sådant nu.
Men, när jag senast vaktade henne nu för några veckor sedan började varningsklockorna ringa igen.
När ena ägaren kom och hämtade henne pratade vi lite om hunden och vilken mysig personlighet hon har. Då sa han:
"Jo, någon gång tänker vi ju ta valpar på henne! En sådan fantastisk personlighet får vi inte gå miste om, det måste bli fler av henne!
"
Jag såg väl ut såhär, tror jag:
Jag skrattade lite halvhjärtat och bara stirrade på honom.
Såhär ligger det alltså till. Tiken är en bl*ckethund och blev verkligen lyckad! Ägarna är inte särskilt hundkunniga och jag har många gånger velat påpeka att jag tycker de borde göra saker med henne på ett annat sätt än de vill. Oftast har jag inte sagt något, de tar åt sig ganska lätt och känns extra konstigt när jag är 15 år yngre än dom att ge råd om hur de ska sköta sin hund.
I de värsta fallen har jag sagt vad jag tycker, jag märker att dom blir lite ledsna eller vad man ska säga. Därför har jag undvikit det när det inte har varit några stora grejer.
Jag är helt säker på vad som skulle hända om dom skulle verkställa sin plan:
De skulle hitta någon hane i ungefär samma storlek som de tyckte var söt. De skulle inte bry sig särskilt mycket om hur han var mentalt, och skulle hanen vara tokig i skallen skulle de bara tycka att han var gullig och charmig.
Tiken skulle paras och ägarna skulle ha noll koll på vad man ska ändra på och hur man ska sköta henne.
Hon skulle få sina valpar, dom skulle inte ha någon koll på hur de ska skötas och dom kommer lämna valparna och tiken ensamma hemma ofta för att jobba, för sånt har de inte planerat för, alternativt att de försöker få mig att vakta valpar plus tik hemma hos dom.
Valparna växer upp och hamnar på Bl*cket, ägarna behåller en valp själva och säljer resten till folk som egentligen inte borde ha hund.
Kan jag få dom på andra tankar?
Hur kan jag visa på att de antagligen inte kommer klara av det utan att trampa dom på tårna?
Har jag ens någon rätt att påpeka vad dom borde och inte borde göra med sin hund?
Tänker dom göra det här vill jag inte vara en del av det, men då vet jag ju också att hunden blir lidande…
Om jag påpekar detta fel kommer dom antagligen inte vilja ha kvar mig ändå.
Jag vet att detta bara skulle kunna sluta i en katastrof med trevägskorsningar på bl*cket som har blivit felskötta sedan parningen…
Snälla bukare, jag behöver hjälp!
Jag har varit utan egen hund sedan för bara några månader sedan. Innan dess har jag hållit liv i mitt hundintresse på flera olika sätt, bl.a. som hundvakt.
Jag har varit hundvakt åt en blandistik sedan hon var 6 månader när ägarna har behövt. Hon är nu tre år och vi har ett väldigt starkt band och en fantastisk relation!
För ungefär ett år sedan var jag hundvakt åt en chihuahua-hane som ofta träffat tiken på promenad, både med mig och med ägarna. Den hanen var inte helt hel i huvudet, antagligen p.g.a. hans lösa uppfostran, och jag blev skärckslagen när jag hörde att tikägarna funderade på om det inte skulle bli jättefina valpar mellan henne och vavvan… De hade aldrig träffat hanen annat än på promenad, så jag informerade dom om hur han var mentalt och hans märkliga uppförande. De blev besvikna, men verkade inte intresserade av att ta valpar längre.
Tur, tyckte jag, dom kanske håller sig borta från sådant nu.
Men, när jag senast vaktade henne nu för några veckor sedan började varningsklockorna ringa igen.
När ena ägaren kom och hämtade henne pratade vi lite om hunden och vilken mysig personlighet hon har. Då sa han:
"Jo, någon gång tänker vi ju ta valpar på henne! En sådan fantastisk personlighet får vi inte gå miste om, det måste bli fler av henne!
"Jag såg väl ut såhär, tror jag:
Jag skrattade lite halvhjärtat och bara stirrade på honom.
Såhär ligger det alltså till. Tiken är en bl*ckethund och blev verkligen lyckad! Ägarna är inte särskilt hundkunniga och jag har många gånger velat påpeka att jag tycker de borde göra saker med henne på ett annat sätt än de vill. Oftast har jag inte sagt något, de tar åt sig ganska lätt och känns extra konstigt när jag är 15 år yngre än dom att ge råd om hur de ska sköta sin hund.
I de värsta fallen har jag sagt vad jag tycker, jag märker att dom blir lite ledsna eller vad man ska säga. Därför har jag undvikit det när det inte har varit några stora grejer.
Jag är helt säker på vad som skulle hända om dom skulle verkställa sin plan:
De skulle hitta någon hane i ungefär samma storlek som de tyckte var söt. De skulle inte bry sig särskilt mycket om hur han var mentalt, och skulle hanen vara tokig i skallen skulle de bara tycka att han var gullig och charmig.
Tiken skulle paras och ägarna skulle ha noll koll på vad man ska ändra på och hur man ska sköta henne.
Hon skulle få sina valpar, dom skulle inte ha någon koll på hur de ska skötas och dom kommer lämna valparna och tiken ensamma hemma ofta för att jobba, för sånt har de inte planerat för, alternativt att de försöker få mig att vakta valpar plus tik hemma hos dom.
Valparna växer upp och hamnar på Bl*cket, ägarna behåller en valp själva och säljer resten till folk som egentligen inte borde ha hund.
Kan jag få dom på andra tankar?
Hur kan jag visa på att de antagligen inte kommer klara av det utan att trampa dom på tårna?
Har jag ens någon rätt att påpeka vad dom borde och inte borde göra med sin hund?
Tänker dom göra det här vill jag inte vara en del av det, men då vet jag ju också att hunden blir lidande…
Om jag påpekar detta fel kommer dom antagligen inte vilja ha kvar mig ändå.
Jag vet att detta bara skulle kunna sluta i en katastrof med trevägskorsningar på bl*cket som har blivit felskötta sedan parningen…
Snälla bukare, jag behöver hjälp!
