Sv: Vad trodde ni och vad fick ni?
Med dvärgschnauzern förväntade jag mig en lätt hund med vänligt sinne. Jag fick en lätt hund med vänligt sinne som är en gentleman ända ut i klospetsarna.
Schnauzern däremot...
Jag väntade mig en hund med mer tryck i, mer aktivitet, mer vaktbenägenhet och mer hund på ett positivt sätt. Mer utmaning, men ändå en sällskapshund.
Men vad fick jag...?
Gode tid, om jag det visste? Vi snackar inte utmaning, vi snackar mangling av alla familjemedlemmars tålamod, hundintresse och framför allt har hunden för vana att rida på alla som inte är hundar.
Sällskapshund - ja, senaste månaden när hunden är över ett år har vi kunnat klappa henne utan att hon skall busa, bita, rulla runt, krypa och göra allt för att få igång alla.
Vaktighet? Glöm det. Denna hund vet inte vad vakta är. Bara när grannens katt går förbi eller någon skummis så morras det dovt från magen. I övrigt är alla hundens grejer allas grejer. Generöst delar hon mat, vatten, ben, leksaker, pinnar med alla som vill ha.
Sedan har vi fått en individ som tycker om att sitta i fönstret eller på soffans armstöd med båda benen grensle. Idag lade hon sig på armstödet med hakan på ryggstödet för att se om katten skulle gå förbi. Hon ligger ned och äter med skålen mellan framtassarna och ibland gör hon så när hon dricker också.
Vill hon inte lyda lägger hon sig platt på golvet med hakan ned mellan frmatassarna och vägrar att flytta sig. Man kan skuffa, fösa henne som en gammal ponny och hon är totalt oberörd.
Mycket egen hund, måste jag säga.
Tillägg: Hon är också TV-tittare och älskar djurprogram. Hon hoppar upp i knäet på folk utan förvarning, parkerar rumpan mot den stackars personens mage och kan sedan skälla rakt ut i luften för att livet är så trist och någon borde röra på sig.
I övrigt är hon ganska följsam och gör som man säger bara man är helt konsekvent, bestämd och inte viker en tum.