Välja högskoleutbildning - framtidsutsikter?

[marengo]

Ni som har/håller på att utbilda er till ett visst yrke, hur mycket påverkade yrkets framtidsutsikter era val? Tänkte ni på det alls? Om framtidsutsikterna för ert drömyrke ser dåliga ut, väljer ni något annat då? Jag har alltid velat bli veterinär, men har förstått att det kommer vara (är?) hård konkurrens om jobben när jag i så fall skulle vara färdigutbildad. Borde jag glömma veterinär då och hitta något annat, eller är det ändå värt att utbilda sig till veterinär? Känns väldigt tråkigt att inte bli veterinär för att arbetsmarknaden är kass, men känns oerhört dumt att stå där efter fem år med studieskulder upp över öronen och inte få något jobb

 

[Ackela]

Jag skulle nog ändå läsa det jag vill läsa. Tänk om det kommer finnas massa jobb inom det området om 10 år? Då har du utbildningen och slipper få panik över att du måste utbilda dig innan du kan jobba med det.

 

[cherie]

Jag tycker det beror på. Jag hade yrkets framtidsutsikter i åtanke när jag valde utbildning - men med vetenskapen om att sådant (i de flesta yrken) också förändras mycket över tid.

Jag skulle nog dock aldrig utbilda mig till ett yrke där det råder ett uttalat, stort överskott på utbildade och där det inte heller tros förändras inom en överskådlig framtid. Särskilt inte om det handlar om fem års utbildning, då har man bara ett år kvar där man är berättigad studiemedel och det blir således svårt att utbilda sig till något annat om planen går i stöpet.

Sedan beror det nog på vem man är som person. Jag är ett kontrollfreak och en trygghetsnarkoman, och jag vill gärna veta ungefär hur min framtid kommer arta sig. Jag vill inte "pröva och hoppas på det bästa", jag är inte heller en person som tänker "det löser sig" (oftast löser sig saker och ting, men inte alltid till det bästa).

 

[cherie]

Däremot inte sagt att man inte bör välja ett yrke ENBART efter framtidsutsikterna. Men i de flesta fall går det nog att kompromissa så man får båda delarna

 

[marengo]

Jag skulle nog ändå läsa det jag vill läsa. Tänk om det kommer finnas massa jobb inom det området om 10 år? Då har du utbildningen och slipper få panik över att du måste utbilda dig innan du kan jobba med det.

Men vad gör man de första fem åren när det inte finns jobb? Skulle jag inte få jobb som veterinär hade jag velat utbilda mig till något annat, men antagligen inte ha möjligheten eftersom jag bara hade haft 1 års CSN kvar.

 

[marengo]

Jag tycker det beror på. Jag hade yrkets framtidsutsikter i åtanke när jag valde utbildning - men med vetenskapen om att sådant (i de flesta yrken) också förändras mycket över tid.

Jag skulle nog dock aldrig utbilda mig till ett yrke där det råder ett uttalat, stort överskott på utbildade och där det inte heller tros förändras inom en överskådlig framtid. Särskilt inte om det handlar om fem års utbildning, då har man bara ett år kvar där man är berättigad studiemedel och det blir således svårt att utbilda sig till något annat om planen går i stöpet.

Sedan beror det nog på vem man är som person. Jag är ett kontrollfreak och en trygghetsnarkoman, och jag vill gärna veta ungefär hur min framtid kommer arta sig. Jag vill inte "pröva och hoppas på det bästa", jag är inte heller en person som tänker "det löser sig" (oftast löser sig saker och ting, men inte alltid till det bästa).

Jag är lite likadan, är inte den som kastar mig in i något och hoppas på det bästa. Alternativet för mig är att plugga till apotekare, då jag tror att jag på ett eller annat sätt kommer få ett jobb jag trivs med efter den utbildningen, och vara nöjd. Men jag är bara måttligt (just nu inte speciellt) sugen på att gå den utbildningen. Samtidigt är det den enda utbildningen jag kan tänka mig utöver veterinär. Enligt Saco kommer konkurrensen för nyexaminerade veterinärer vara mycket hård, till skillnad från apotekare som kommer vara i balans. Men samtidigt har de skrivit att både prognosen för veterinärer och apotekare är osäker (4 av 1-5 där 5 är mycket osäker). Det är inte lite förvirrande detta

 

[Ackela]

Men vad gör man de första fem åren när det inte finns jobb? Skulle jag inte få jobb som veterinär hade jag velat utbilda mig till något annat, men antagligen inte ha möjligheten eftersom jag bara hade haft 1 års CSN kvar.

Jag vet inte, jag tycker att om man vet helt säkert vad det är man vill bli så ska man satsa på det. Någon måste ju få jobben som veterinär och vad är det som säger att just TS inte är en av dom som får det? (För att ta ett exempel). Man får ju aldrig veta om man inte provat.

Jag vet själv inte exakt vad jag vill bli men skulle jag hitta något som jag verkligen vill satsa på skulle jag strunta i framtidsutsikterna jobbmässigt. Det kanske är galet men jag skulle inte vilja leva ett helt liv utan att testa om det går att göra det jag vill göra.

 

[Ackela]

Meh, så var det TS jag svarade Sorry för den missen men min poäng kvarstår

 

[marengo]

Jag vet själv inte exakt vad jag vill bli men skulle jag hitta något som jag verkligen vill satsa på skulle jag strunta i framtidsutsikterna jobbmässigt. Det kanske är galet men jag skulle inte vilja leva ett helt liv utan att testa om det går att göra det jag vill göra.

Det är just det som är så jobbigt, jag vet inte vad som hade gett mig mest ångest - att utbilda mig till veterinär, inte få jobb, inte kunna gå någon annan längre utbildning och istället vara tillbaka som brevbärare som jag är idag med skyhöga skulder Eller utbilda mig till apotekare, allt är frid och fröjd, men inse att veterinärer går åt som smör i solsken. Eller ännu värre, utbilda mig till apotekare och inte få jobb inom det!

 

[Ackela]

Det är just det som är så jobbigt, jag vet inte vad som hade gett mig mest ångest - att utbilda mig till veterinär, inte få jobb, inte kunna gå någon annan längre utbildning och istället vara tillbaka som brevbärare som jag är idag med skyhöga skulder Eller utbilda mig till apotekare, allt är frid och fröjd, men inse att veterinärer går åt som smör i solsken. Eller ännu värre, utbilda mig till apotekare och inte få jobb inom det!

Jag förstår absolut hur du menar och jag förstår att det är jobbigt. Hur säker jag än känner mig på min sak nu är jag även ganska säker på att om jag var i din sits skulle jag också ha en viss ångest Men säg att du skulle få tillbaka ditt jobb när du är klar med utbildningen (om du inte får jobb som veterinär alltså), kan det inte vara värt att vara där ett tag då och under tiden försöka få tag på ett jobb som veterinär? Det kan ju iofs vara lite avgörande om du är villig att flytta varsomhelst om det krävs, för att endast söka jobb inom ett specifikt område kanske kan bli lite svårare. Du har ju säkert större chans om du är villig att flytta.

 

[Mitrolle]

Jag valde yrke dels efter intresse och möjlighet till varierande inriktningar, vilket kändes viktigt så jag inte skulle tröttna. Men även efter att jag visste att jag aldrig kommer vara arbetslös förmodligen.
Jobbar som sjuksköterska.

 

[Araminta]

Jag tror att man måste försöka komma på för sig själv om man är en sån som gillar konkurrens. Att få stöka sig fram och om man kan hitta motivation i det. Eller om det istället enbart skulle bli en negativ stressfaktor. Journalistyrket har ju varit dödsdömt i åratal men visst tusan finns det fortfarande människor som utbildar sig till journalister och lyckas. Men det är antagligen människor som har ett stort eget driv och som taggar till av konkurrensen.

Jag valde ett yrke som är "stabilt" vad det gäller arbetsmarknaden. Det finns en viss konkurrens men det är inte omöjligt.

 

[Stalone]

Mitt program är så väldigt brett och relativt nystartat så det är lite svårt att veta hur arbetsmarknaden kommer se ut för oss i framtiden. Dock tycker jag det är värt att läsa något jag tycker är jätteroligt. Och min plan är att ifall jag inte lyckas få jobb efter det treåriga programmet så läser jag en master för att specialisera mig lite inom området.

 

[Kaching]

Ni som har/håller på att utbilda er till ett visst yrke, hur mycket påverkade yrkets framtidsutsikter era val? Tänkte ni på det alls? Om framtidsutsikterna för ert drömyrke ser dåliga ut, väljer ni något annat då?

Inte alls, jag ville bli lärare, så därför började jag plugga till det. Jag visste ju dessutom att det är lärarbrist, så därför väcktes aldrig riktigt de tankarna, men däremot valde jag andraämne baserat på att det var lättare att få jobb med den ämneskombinationen än med någon annan lite mer ovanlig. Jag tror faktiskt inte att jag hade valt något annat pga. dåliga framtidsutsikter, men jag hade nog försökt nischa mig på något sätt så att jag skulle sticka ut som färdigutbildad ^^

 

[Sassy]

Jag har helt klart vägt in framtida arbetsutsikter. Att sitta nyutexad och arbetslös är svårt nog som det är, och den där studieskulden och åren utan inkomst kan bara inte vara värt att ha en "kul" utbildning. Det finns massa intressant att läsa på sin fritid om man vill det, men utbildningsåren som jag åtminstone indirekt betalar för måste leda till något vettigt.

 

[Blueberry]

Ni som har/håller på att utbilda er till ett visst yrke, hur mycket påverkade yrkets framtidsutsikter era val? Tänkte ni på det alls? Om framtidsutsikterna för ert drömyrke ser dåliga ut, väljer ni något annat då? Jag har alltid velat bli veterinär, men har förstått att det kommer vara (är?) hård konkurrens om jobben när jag i så fall skulle vara färdigutbildad. Borde jag glömma veterinär då och hitta något annat, eller är det ändå värt att utbilda sig till veterinär? Känns väldigt tråkigt att inte bli veterinär för att arbetsmarknaden är kass, men känns oerhört dumt att stå där efter fem år med studieskulder upp över öronen och inte få något jobb

Jag valde att utbilda mig trots att branschen är väldigt trång, och det har varit hårt. Jag bor i en ganska liten stad (typ 80 000 invånare) och det är vansinnigt många sökande på varje sån tjänst. De senaste har det varit över 200 personer... Jag är väldigt glad och tacksam att jag har hållt mig över ytan, annars hade det varit ganska kört.

Jag älskar mitt jobb och vill inte byta, men om jag hade varit yngre och grönare så hade jag nog valt utbildning mer strategiskt.

 

[LaMaya]

Ni som har/håller på att utbilda er till ett visst yrke, hur mycket påverkade yrkets framtidsutsikter era val? Tänkte ni på det alls? Om framtidsutsikterna för ert drömyrke ser dåliga ut, väljer ni något annat då? Jag har alltid velat bli veterinär, men har förstått att det kommer vara (är?) hård konkurrens om jobben när jag i så fall skulle vara färdigutbildad. Borde jag glömma veterinär då och hitta något annat, eller är det ändå värt att utbilda sig till veterinär? Känns väldigt tråkigt att inte bli veterinär för att arbetsmarknaden är kass, men känns oerhört dumt att stå där efter fem år med studieskulder upp över öronen och inte få något jobb

Jag valde utefter att jag visste att jag kommer få jobb, vilket jag redan nu erfar då de sliter i oss (är färdig sjuksköterska vid jul). Men också för det är något som intresserar mig. Personligen kände jag att jag hellre tar ett lån för något jag vet ger jobb, än för en utbildning där jag får ta det som finns och vara skuldsatt för något jag inte får användning för på sikt.

 

[Malibu_Stacy]

Ni som har/håller på att utbilda er till ett visst yrke, hur mycket påverkade yrkets framtidsutsikter era val? Tänkte ni på det alls? Om framtidsutsikterna för ert drömyrke ser dåliga ut, väljer ni något annat då? Jag har alltid velat bli veterinär, men har förstått att det kommer vara (är?) hård konkurrens om jobben när jag i så fall skulle vara färdigutbildad. Borde jag glömma veterinär då och hitta något annat, eller är det ändå värt att utbilda sig till veterinär? Känns väldigt tråkigt att inte bli veterinär för att arbetsmarknaden är kass, men känns oerhört dumt att stå där efter fem år med studieskulder upp över öronen och inte få något jobb

Jag är veterinär, och visst är det tuffare att få jobb nu än för några år sedan, särkilt som nyutexaminerad. Men så svårt är det inte heller. Så länge du är beredd på att flytta runt i landet och kanske jobba på distrikt ett tag är det inte så svårt. Det allra viktigaste är att se till att knyta kontakter så fort som möjligt och gärna jobba som djursjukskötare under utbildningen så har du större chans att få jobb på samma ställe eller få bra referenser/bli rekommenderad.
Dessutom, är du beredd att jobba utomlands är det lättare att få jobb och det är även en helt annan situation för en veterinär med några års erfarenhet än vad det är för en nyutexaminerad.

 

[Tassetass]

Jag hade turen att ha en utbildning med goda framtidsutsikter som drömutbildning så jag har inte behövt välja mellan hjärna och hjärta.

 

[parellikusken]

Inte brytt mig om det alls. Ska nu efter två års förberedande utbildning läsa en kandidatexamen i konst i höst, vill läsa ytterligare två år till på en master inom konst sedan om allt känns bra.
Stentufft att komma in på konstutbildningen, hård konkurrens och krävs förberedande utbildning, och sedan ett kämpigt och krävande yrkesliv som konstnär om man ska överleva.
Detta får man påpekande om jämt och ständigt från folk som inte ens känner mig, hur svårt det är.

Jag vet det, men jag kunde inte bry mig mindre.

Ser inte hur jag skulle kunna hålla på med annat än konst. Om det sedan inte fungerar för mig att jobba som det efter sju års studier, då har jag i alla fall haft sju givande år.