Vänner - hur gör man?

[Magiana]

Jag lyckas aldrig skaffa några riktiga vänner. Det är aldrig någon som ringer mig och jag ringer ingen annan heller bara för att snacka lite en stund. När jag ska göra något, så får jag göra det själv. Det finns ingen som jag kan fråga om sällskap. Ibland har jag frågat mina så kallade "vänner" på FB om de vill hänga med på xxx. Jag får aldrig svar på sånt. Det finns ingen jag kan dela varken glädjeämnen eller sorger med.

Det finns folk som är snälla och trevliga och som jag själv är snäll och trevlig mot, men jag tycks alltid hålla dem på avstånd. Inte ens om de bjuder på sig själva och är generösa kan jag slappna av. Det är som om jag alltid går och väntar på stunden då de kommer att svika mig eller snacka skit om mig. En barndomskamrat som jag känt sedan 4-årsåldern slutade höra av sig för drygt två år sedan. Jag trodde att hon var min vän. "Jag ringer dig ikväll" var det sista hon sa innan hon la på luren och sedan var det tack och adjö. Jag vet inte varför. Ont gör det i alla fall.

De finns väl de som hävdar att det är en del av livet att bli sviken och att folk kommer att snacka skit om en, men för mig är det priset för högt. Det är väl en grej om det är ytliga bekanta som gör så, men hur skiljer man ut dem från de som kan vara vänner på riktigt?

Till saken hör att jag var mobbad i grundskolan och hemifrån fick jag inte någon trygghet heller.

Borde jag gå i terapi för det här? Det plågar mig faktiskt. Eller finns det något jag kan göra själv för att bryta trenden? Någon bok som kan rekommenderas?

Min strategi hittills har ju varit att jag kör mitt eget race och hoppas att det löser sig av sig själv på vägen, för någon efterhängsen typ vill jag ju inte vara. (Jag hade en klängig typ efter mig för några år sedan som bara klagade över diverse elände och jag blev som en morsa till henne trots att vi var jämnåriga. Hon kunde verkligen dra musten ur en. Sådan vill inte jag vara.)

 

[Svarta]

Sv: Vänner - hur gör man?

Låter tråkigt och är nog oerhört jobbigt. Det enda jag kommer på är att du kan försöka umgås med folk på ett ytligt plan. Haka på när jobbet skall ut och börja träna något, börja gå på en kvällskurs så "håller du i gång" och känner inte av din ensamhet så påtagligt. Samtidigt så lär du få en massa att prata om, om du t.ex går någon "knäpp/konstig" kurs och har då mer anledning att mingla med folk(Jag vet ju inget om dig du kanske redan gör allt detta så ta mitt förslag med en nypa salt och att jag endast baserar det på vad du skrivit.). Och dels kanske du börjar få till början nya ytliga vänner och blir samtidigt mer intressant för folk du redan känner. Så småningom lär du finna att vissa av relationerna fördjupas och du har fått vänner.

jag tror att ensamhet skrämmer många. Att de antar att den som alltid är ensam är det nog något fel på. Hemskt men jag misstänker att det är så. Samtidigt som man kanske ser mer tillknäppt och avvisande ut om man grubblar mycket på vad ensam man är medan om man fyller livet med aktiviteter så kanske man inte ens hinner tänka så mycket.

Någon djupare vänskap tror jag inte att du kan få "så där bara" men jag hoppas du orkar kämpa vidare och finner dem du hör ihop med så småningom och så klart så snart som möjligt

Jag tror mig även veta att många som blivit mobbade blir extra signalkänsliga och ofta vänder allt dumt mot sig själva. Och verkligen tror att det är en själv det är fel på om någon annan har en dålig dag och därför snäser åt en. Att mobbing är ett fruktansvärt brott som tyvärr ger ofta livslånga me´n särskilt om man drabbats som barn för då har man så lite i ryggsäcken för att kunna se relevant på vad man upplever.

Men jag önskar dig all styrka och lycka till.
m.v.h

 

[Magiana]

Sv: Vänner - hur gör man?

Det är väl lite i de banorna jag tänkt. Att om jag umgås med folk så finns det någon som man kan utveckla en djupare vänskap med så småningom. Jag har under våren ridit två dagar i veckan på ridskola och vid sidan av det haft medryttarhästar. I hästkretsarna har det inte dykt upp någon vän. Nu får jag nog tyvärr dra ner på ridskoleridningen av ekonomiska skäl. I våras blev jag också medlem i den lokala trädgårdsföreningen men av tidsbrist och andra anledningar har jag inte kunnat vara så aktiv där. De andra som är medlemmar där är också ofta runt 20-50 år äldre än mig (den äldsta är över 90.)

Jag är med andra ord rätt aktiv men ibland sätter orken stopp då jag förutom mitt heltidsjobb också ska försöka orka driva en hemsida.

Ensamhet skrämmer mig inte för jag är så van vid den, men den är jobbig.

Det händer att jag träffar folk som skulle kunna bli vänner men det verkar inte gå. Jag har liksom en inre spärr mot det.

 

[Lejonelle]

Sv: Vänner - hur gör man?

Vad tycker du är roligt? Ofta hittar man vänner genom dels arbetet och dels genom någon fritidsaktivitet eller intresse som man har gemensamt. Att sjunga i en kör är något som verkligen är kul och där man kan lära känna människor. Rekommenderas!

 

[Magiana]

Sv: Vänner - hur gör man?

Ridning är ju kul. Det är väl därför jag hänger här Och jag träffar ju folk både på ridskolan och i de stall där jag haft medryttarhästar.

På jobbet är vi inte så många. Det är chefen och hennes man som äger stället, men de är väl inte direkt vänkandidater trots att de är mycket trevliga. Sedan är det 3 stycken instruktörer/lärare som kommer dit och jobbar. En av dem bjöd över mig på midsommarlunch och jag red hennes häst i början av sommaren innan den blev skadad. Hon är ju helt okej och har också erbjudit mig flytthjälp sen när det blir dags. Så egentligen är det inte brist på trevliga människor som hindrar mig. Det är jag som är spärrad. Oavsett hur trevliga folk är så håller jag mig på min kant och det är nog det som är det största problemet. Det är väl därför jag funderar på terapi.

 

[hindalhunned]

Sv: Vänner - hur gör man?

Ensamhet skrämmer mig inte för jag är så van vid den, men den är jobbig.

Det händer att jag träffar folk som skulle kunna bli vänner men det verkar inte gå. Jag har liksom en inre spärr mot det.

Det senare måste du ta tag i, gå till en terapeut eller liknande. Jag har blivit mobbad själv och känner många som blivit mobbade och flera känner som du gör. Vi har en tendens att skrämma iväg andra för att vi blivit så sårade i vår barndom, inte för att vi vill det utan för att vi har ett slags skal uppe och vi har inte heller lärt oss alla signaler som folk runt omkring oss sänder ut. När du har tagit tag i spärren kommer det att bli lättare att ta kontakt med folk, kanske du då kan ta kontakt med de som du tror skulle kunnat bli vänner.

Sedan måste man träffa folk för att få bekanta och sedan vänner, det är ingen som kommer hem till dig. Vill tipsa om kvällskurser eller någon form av träning där du träffar andra.

 

[Magiana]

Sv: Vänner - hur gör man?

Det senare måste du ta tag i, gå till en terapeut eller liknande.

Jo, det tänker ju jag med men hur gör man? För inte sjutton kan man väl gå till vårdcentralen och säga att jag behöver terapi för jag har inga vänner... Låter lite knäppt. Det är ju varken en sjukdom eller en funktionsnedsättning även om jag mår dåligt av det.

Privat terapi skulle vara för dyrt, misstänker jag. Så vad finns det för alternativ?

 

[Luff]

Sv: Vänner - hur gör man?

Svenska kyrkan. Även om man inte är kyrklig så kan det finnas möjlighet att få samtal med utbildad personal där. Utan någon som helst religiösa inslag.

 

[tolksele]

Sv: Vänner - hur gör man?

Självhjälpsböcker? Typ i stil med Niel Strauss Utmaningen, som är så himla mycket mer applicerbar än i bara raggningssammanhang.

 

[Magiana]

Sv: Vänner - hur gör man?

Ja, självhjälpsböcker tror jag på. Det är mer än en gång jag haft nytta av sådana. Men det gäller bara att hitta rätt böcker. Jag ska kolla upp den du nämnde.

 

[mooi]

Sv: Vänner - hur gör man?

Det skulle kunna vara mig du beskrev (bortsett från mobbningen). Skittråkigt är det.

 

[hindalhunned]

Sv: Vänner - hur gör man?

Jo, det tänker ju jag med men hur gör man? För inte sjutton kan man väl gå till vårdcentralen och säga att jag behöver terapi för jag har inga vänner... Låter lite knäppt. Det är ju varken en sjukdom eller en funktionsnedsättning även om jag mår dåligt av det.

Privat terapi skulle vara för dyrt, misstänker jag. Så vad finns det för alternativ?

Jag skulle definitivt rekommendera att gå privat det är helt klart värt det, då får du välja en du själv litar på och du kan även sluta gå när du vill. En del försäkringar täcker några tillfällen i alla fall. Om du inte litar på den du går hos kommer du inte att göra framsteg.

 

[Magiana]

Sv: Vänner - hur gör man?

Möjligt, men just nu prioriterar jag sparande till ett eget hus framför mitt eget mående. Det lär ta ett tag för husen är skitdyra i Stockholmstrakten. Eller så hittar jag jobb på en ort där jag har råd med både hus och terapi.

 

[Ramona]

Sv: Vänner - hur gör man?

Jag hade faktiskt gått till vårdcentralen och bett om att få en remiss till en psykolog. På den vårdcentralen jag tillhör erbjuds det massor med hjälp via psykolog. Annars är ett billigare alternativ att prata med universiteten som har psykologutbildningar. Jag vet att man här i Göteborg erbjöd fobi-terapi, men också samtalsterapi. Då är det i och för sig studenter som övar på dig, men de är i slutet av sin utbildning och de har bra handledning så det ska vara effektivt.

 

[Magiana]

Sv: Vänner - hur gör man?

Det var ingen dum idé.