Våga släppa livlinan - anställning man inte ska tillbaka till

[malumbub]

2010 sa jag upp mig från min fasta anställning, eftersom jag börjat plugga med en helt annan inriktning och framtidsplan.
2012 började jag jobba där igen, på vikariat, med motiveringen att det ju bara var tillfälligt och skönt att ha jobb redan innan examen på ett ställe som jag redan kunde. Mitt vikariat övergick till fast anställning och tiden gick. Jag grävde ner mig djupare och djupare i träsket. Ångest, depression, total stress, noll självförtroende och noll framtidsbild. Jag hankade mig fram dag för dag, och trodde att jag gjorde rätt när jag tog och blev pålagd mer och mer ansvar (utan ersättning), tänkte på jobbet dygnet runt och aldrig kände mig ledig. Jag såg inget annat alternativ samtidigt som jag varje timme hatade mig själv för att jag inte var lika duktig som mina kamrater från skolan. Jag t o m provade att ha eget företag vid sidan om, bara för att försöka vara lika duktig som de där andra. Det mådde jag ännu sämre av.
Jag nådde botten. Jag grät. Min kropp slutade funka. Jag hade ingen motivation till nånting. Jag kopplade inte samband i mitt eget liv.
Som tur är kom en chans och jag lyckades fånga den. Jag fick möjlighet att inom arbetsgivaren (kommun) byta enhet. Det blev min räddning. Hade jag inte gjort det i januari i år så hade jag inte suttit här och skrivit idag. Jag hade legat apatisk i sängen, för det var dit jag var på väg.

Jag jobbar fortfarande inom fel bransch, MEN jag sover om natten, lämnar jobbet på jobbet, har en fritid där jag kan tänka på mig själv och jag har livsglädje. Jag orkar tänka och analysera. Jag kommer mer och mer tillbaka till mig själv. Och jag orkar tänka på mig själv som nånting annat än bara skit. Jag har fortfarande jobbiga stunder när jag tänker på att jag är inom fel bransch, men jag får inga ångestattacker över det längre. Jag har en plan och jag ser min framtid. Det jobb jag gör för tillfället är visserligen viktigt, men för mig är det ett andningshål, där jag kan ladda batterier och styrka. Jag är tacksam över att jag lyckades göra bytet.


@purity_666 Att vara sjukskriven är ingen dödsdom. Var ärlig med din arbetsgivare och fråga om de har förslag på andra arbetsplatser. Kolla efter alternativ inom kommunen - eller i grannkommunen. Om det har varit så dåligt så länge så vet nog många andra arbetsplatser/arbetsgivare om det och har förståelse för hur du mår.

 

[purity_666]

Arbetsgivaren var aktiv i ett tidigt skede. Jag blev omplacerad till en skitsyssla. Fick sitta i ett kontor i en tom korridor och rensa papper typ. Så fort jag var klar med en grej fick jag leta upp någon för att få nästa grej. Det var totalt själadödande. Det har aldrig varit tal om att låta mig prova ett annat "riktigt" jobb från deras sida. Det är en liten kommun ska tilläggas med kanske runt 10 000 invånare.
Det finns så mycket att säga.. som organisation har det inte funkat. Alla har gått på knäna och ständiga krav om att spara pengar. Jag fick inte vikarie så mina kollegor började se mig som en belastning (vilket jag förstår) eftersom de fick göra mitt jobb också när jag var borta. Det var ju inte mitt fel dock, jag kan knappast sätta in vikarie. Sen blev jag och chefen osams. Vi funkar inte helt enkelt. Chefen funkar inte med många på arbetsplatsen, men eftersom jag var sjuk blev jag extra känslig. Jag har blivit väldigt illa behandlad, vilket inte bara jag tycker utan också många kollegor. Tyvärr är jag inte ensam om att ha blivit illa behandlad.
Det är 7.5 mil enkel resa. Att åka dit för att rensa papper kändes totalt meningslöst. För att inte tala om stunderna då jag satt och rullade tummarna i väntan på en ny uppgift.
Det enda som var bra var väl 90% av kollegorna. De är helt fantastiska. Ingen aning om hur många som jobbar kvar.
Jobbet har under ca 3 år inte hört av sig en enda gång. Ingen har kollat hur jag mår, ingen julhälsning, ingenting. Helt tyst.
AF och FK nämner inte alls arbetsprövning mot förra arbetsplatsen, utan att jag ska arbetspröva någon annanstans.

Jag vill inte tillbaka, men det är på något sjukt sätt en trygghet. Som jag sa, om jag blir utförsäkrad, allt går åt skogen, så har jag inte råd att överleva på soc. Det går helt enkelt inte. Då kanske jag skulle få krypa tillbaka, bita ihop och söka andra jobb.

 

[purity_666]

Som sjukskriven ska man aldrig säga upp sig. Man har som anställd ett bättre skydd och även bättre ersättningar från diverse försäkringar så länge anställning fortgår även om man inte beräknas kunna komma tillbaka till arbetsplatsen. Kolla upp med ditt fack vad som gäller i ditt fall. De ska kunna ge dig relevant information.

Och det är ju så jag tänker. Tryggheten som finns där bara av att ha en anställning på papper.

 

[mandalaki]

Och det är ju så jag tänker. Tryggheten som finns där bara av att ha en anställning på papper.

Jag håller helt med @TinyWiny där. Man ska aldrig säga upp sig om man är sjuk. Bättre att ha kvar sin tjänst och söka andra lösningar medan man fortfarande har kvar den.

 

[mandalaki]

Jag vill minnas att det i slutänden kan bli tal om att säga upp dig p g a arbetsbrist, om de inte hittar en tjänst som fungerar för dig.

Nu VET jag inte detta men jag TROR inte att de kan det. Arbetsbrist tror jag förutsätter någon form av övertalighet. Däremot kan man bli uppsagd av personliga skäl.

 

[vallhund]

Nu VET jag inte detta men jag TROR inte att de kan det. Arbetsbrist tror jag förutsätter någon form av övertalighet. Däremot kan man bli uppsagd av personliga skäl.

Eller så kan man få avgångsvederlag om man säger upp sig själv.

 

[purity_666]

SÅ man är alltså trots allt mer säker som anställd oavsett? Vad krävs för att man ska bli uppsagd av personliga skäl?
Jag kan mitt jobb, har inte misskött det eller sånt. Jag har varit sjuk och hamnat i konflikt med chefen.

 

[Korven]

SÅ man är alltså trots allt mer säker som anställd oavsett? Vad krävs för att man ska bli uppsagd av personliga skäl?
Jag kan mitt jobb, har inte misskött det eller sånt. Jag har varit sjuk och hamnat i konflikt med chefen.

Jag blev det för det fanns iiiiinget jobb som jag kunde göra på hela stället . Jag blev ju glad för det

 

[purity_666]

För skojs skull kollade jag upp kommunens hemsida och den inriktning där jobbade och alltså.. på 3 år har typ alla försvunnit. Ny chef, ny kollegor. Jag kände igen 2 namn sen förr + chefen som då var kollega. Det är av ca 20 personer. Då fattar ni vilken arbetsplats det är. Ångesten sitter i väggarna och folk flyr.

Problemet med att bli omplacerad är ju också att det är en timmes restid enkel väg. Det känns så oerhört omotiverande så om man ska sitta och sortera papper, rensa arkiv och sånt jag fick göra förut. Jag är inte dum i huvudet bara för att jag är sjuk.

Jag vill VERKLIGEN inte tillbaka. Det är bara ångest. Men ångesten att stå arbetslös med en inkomst jag inte kan leva på är värre.

 

[prinsessfeminist]

För skojs skull kollade jag upp kommunens hemsida och den inriktning där jobbade och alltså.. på 3 år har typ alla försvunnit. Ny chef, ny kollegor. Jag kände igen 2 namn sen förr + chefen som då var kollega. Det är av ca 20 personer. Då fattar ni vilken arbetsplats det är. Ångesten sitter i väggarna och folk flyr.

Problemet med att bli omplacerad är ju också att det är en timmes restid enkel väg. Det känns så oerhört omotiverande så om man ska sitta och sortera papper, rensa arkiv och sånt jag fick göra förut. Jag är inte dum i huvudet bara för att jag är sjuk.

Jag vill VERKLIGEN inte tillbaka. Det är bara ångest. Men ångesten att stå arbetslös med en inkomst jag inte kan leva på är värre.

Men, sakta i backarna nu!

Det är en ny chef och nya kollegor. Det är en chans att få en nystart! Varför skulle du sortera papper nu?

Jag förmodar att du skall gå tillbaka till jobbet eftersom sjukskrivningen upphör, och då skall du och arbetsgivaren göra en plan för hur du rehabiliteras för att successivt fungera som vanligt igen.

Upp med hakan nu och ge arbetet en chans. Om den nya chefen var en av de kollegor du tidigare uppskattade, så vore det här väl den bästa lösningen?

 

[purity_666]

Men, sakta i backarna nu!

Det är en ny chef och nya kollegor. Det är en chans att få en nystart! Varför skulle du sortera papper nu?

Jag förmodar att du skall gå tillbaka till jobbet eftersom sjukskrivningen upphör, och då skall du och arbetsgivaren göra en plan för hur du rehabiliteras för att successivt fungera som vanligt igen.

Upp med hakan nu och ge arbetet en chans. Om den nya chefen var en av de kollegor du tidigare uppskattade, så vore det här väl den bästa lösningen?

Min sjukskrivning går inte ut, jag ska börja arbetspröva.
De har gjort ganska klart för FK att de anser att möjliheterna för rehabilitering där inte finns. De är inte delaktiga alls i rehabplanen längre, de har tackat för sig. FK har godtagit det helt enkelt, så vi letar annan arbetsträning. Min gamla tjänst finns liksom inte längre. Finns ingen tom tjänst som står och väntar, de har flyttat min tjänst till sidan. Så vad jag har att komma tillbaka till har jag ingen aning om. På min gamla tjänst finns ju redan en fast anställd idag.

Men jag får ju vänta och se vad de har att säga. Jag gissar att de vill att jag ska säga upp mig.

 

[Korven]

Om du ska säga upp dig ska du ha ett jäkligt bra upplägg. Kolla om facket hat nåt, det hade mitt fack.
Annars får de säga upp dig i vanlig ordning.

 

[Mabuse]

Jag håller helt med @TinyWiny där. Man ska aldrig säga upp sig om man är sjuk. Bättre att ha kvar sin tjänst och söka andra lösningar medan man fortfarande har kvar den.

Fast jag vet också flera exempel på folk som gjort precis så, bitit sig fast på ett jobb de blir sjuka av och inte vill tillbaka till, och det har blivit som en kvarnsten som binder fast en i samma situation i evigheter. Ju längre tiden går, ju längre man varit sjuk, ju svårare blir det att söka eller tänka sig annat, man sitter liksom fast i jobbet som gör en sjuk, och man blir inte frisk eftersom man fortfarande är på det jobbet i tanken.

Jag kan inte säga att det verkar vara en bra strategi att hålla fast vid en anställning i alla lägen, särskilt om det är ett jobb man absolut inte vill tillbaka till.

 

[prinsessfeminist]

Jag kan inte säga att det verkar vara en bra strategi att hålla fast vid en anställning i alla lägen, särskilt om det är ett jobb man absolut inte vill tillbaka till.

Verkligen inte!!!