Valp skäller på män

Tack alla för så bra funderingar. Jag har gjort såhär:
Män ute på gården skälls på och undersöks omvartannat, gillar de hundar har jag stått och pratat med dem ett tag och ömsom slängt ut lite torrisar på marken, ömsom låtit henne gå fram och tillbaka. Jag har inte gjort en grej av det, men vet inte om det sätter henne i positionen att hon behöver hantera det själv och känner sig oskyddad? Kan inte ställa mig mellan henne och personen för hon springer framför mig. Jag är lugn och för det mesta lugnar hon sig hyfsat. Men kommer skall omvartannat. Någon pratade om att komma upp i famnen, är det en grej att göra till att börja med? Mest framgång är torrisar på marken, gör henne lugnare i approachen. Har inte provat att prata gull med henne, och vara väldigt lekfull, kanske också är värt att prova för att försöka vända känslan - men fungerar nog bara på håll till en början.

Män som följt med in i lägenheten (familj/vänner som behöver komma hem) har hon nu träffat ute först. Jag har gått fram och kramat personen och satt mig bredvid. Sen har de fått ge godis (när hon självmant kommit fram) och jag har lagt godis på marken. När hon lugnat sig lite har vi gått in, och tillslut har hon accepterat dem. Men en del skall inne först.

Sjuka är att det är en granne som bara går rakt på henne (har försökt prata med honom men det verkar inte gå fram) och honom är det inga skall på utan bara lek. Blir inte klok på det. Kanske ska instruera alla att snabbt gå fram och böja sig över henne?... gah. Får mig att tänka att det är min reaktion som är grejen, iofs har han en ganska high-pitched röst. Kanske ska börja spela podcasts hemma med mörka röster för att vänja henne, frågan är bara om det blir samma sak när det kommer från en högtalare.

Är säkert inte optimalt, men omständigheterna gör att jag inte kan tänka ut så mycket mer att göra. Bor där jag bor liksom. Hon har platser hemma att gå undan och alltid lina nog att springa bort, men väljer för det mesta att vara nära det som stör henne.

Kvinnliga gäster är kärlek och magkli direkt. Idag skällde hon inte på brevbäraren. Rumsrenheten är 50/50, vilket är bättre än förra veckan. Hon sov på mitt bröst en timma i morse istället för att fnatta runt och bita min tröja. Sov hela natten. Klarar vara i hallen själv i rätt stunder. Blir inte förtvivlad när en av oss går hemifrån och den andre är kvar. Så mycket går åt rätt håll. Måste fokusera på det iaf.

Nu skällde och morrade hon på ett grisöra, med förhoppningen att reaktionen skulle vara tvärtom...

Jag vill ju kunna kommunicera till henne: jag har koll, det är ingen fara. Men kontentan blir ju liksom väldigt motsägelsefull. Ignorera, ge godis, ge inte godis, trösta, trösta inte. Man förstärker känslan, man ändrar känslan. Så försöker väl hitta någon medelväg, så blir det kanske 50% rätt iaf.

Du får be dina manliga gäster att prata ljust feminint hemma hos dig :rofl:
 
Om du upplever att torrisar på marken funkar så fortsätt med det och sluta fundera på resten. Ge det lite tid och låt det bli en rutin för er båda två, Rom byggdes inte på en dag och så vidare... :) Om hon ger ett skall då och då inomhus är det kanske inte hela världen just nu? Låt besökaren ha någon godbit i fickan och slänga iväg då och då så får hon ta den om hon vill, annars behöver det inte vara hälsa och kärlek just nu.
Ni har bara känt varandra i två veckor. Landa och begränsa allt spring en stund kanske? Jag hade blivit tokig om det sprangs i dörren stup i kvarten när jag hade ett nytt knyte hemma.
Detta är lugnande att läsa. Alltså det är ju lite vad det är. Vi får ta det stegvis. Googlar man läser man så mycket av typen: dessa veckor är de viktigaste för hundens socialisering, efter 14 veckor är det kört. De SKA träffa 150 män med olika hattar och mustascher och åka helikopter och svävare, barn av alla typer och allt ska vara en positiv upplevelse, annars kommer de vara undersocialiserade och nervösa vrak. Är väl lite i den andan jag ändå vill ha hem folk, känns ju som att det blir bättre för varje gång. Men skrev lite för att undra om jag pushade för hårt och känns skönt att veta att det går att chilla lite på det. Att det kanske tom är det bästa.

Min första valp så vet inte vad som räknas som normalt valpbeteende och inte, och exakt hur det ska hanteras. Att ta det i lagom takt är väl det klokaste då.

Bävar inför bussen...
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Detta är lugnande att läsa. Alltså det är ju lite vad det är. Vi får ta det stegvis. Googlar man läser man så mycket av typen: dessa veckor är de viktigaste för hundens socialisering, efter 14 veckor är det kört. De SKA träffa 150 män med olika hattar och mustascher och åka helikopter och svävare, barn av alla typer och allt ska vara en positiv upplevelse, annars kommer de vara undersocialiserade och nervösa vrak. Är väl lite i den andan jag ändå vill ha hem folk, känns ju som att det blir bättre för varje gång. Men skrev lite för att undra om jag pushade för hårt och känns skönt att veta att det går att chilla lite på det. Att det kanske tom är det bästa.

Min första valp så vet inte vad som räknas som normalt valpbeteende och inte, och exakt hur det ska hanteras. Att ta det i lagom takt är väl det klokaste då.

Bävar inför bussen...
Jag är en mycket solitär varelse och har lyckats få till helt okej valpar ändå. :D Ingenting är "kört" efter fjorton veckor. Låt valpen landa i sitt nya hem och lär känna varandra i familjen, jag lät absolut inte kreti och pleti komma förbi och se "den nya valpen" när jag skaffade mina utan knagglade på med rutinerna ungefär som man gör med en människovalp helt enkelt.

Detsamma gäller rumsrenheten, det finns ingen tioveckorsvalp som fysiskt har förmågan att hålla sig utan man får köra standarden med ut efter sömn, mat och lek. För vissa händer den snabbt och för andra inte men det ska aldrig ses som ett misslyckande om en valp på tio veckor har olyckor inne.
Försök njuta av valpen. Kela och lek. Det är en unge som behöver det alla ungar behöver, en familj och mat och trygghet.
 
Googlar man läser man så mycket av typen: dessa veckor är de viktigaste för hundens socialisering, efter 14 veckor är det kört. De SKA träffa 150 män med olika hattar och mustascher och åka helikopter och svävare, barn av alla typer och allt ska vara en positiv upplevelse, annars kommer de vara undersocialiserade och nervösa vrak.

Jag förstår, det trissas verkligen upp till världens grej att man ska socialisera med precis allt möjligt från sekunden man får hem valpen för annars blir den förstörd. Men jag tänker tvärtom, ska man gå så hårt ut så är risken att man istället överbelastar och får en stressad valp. Man ska förhoppningsvis ha hunden i många år, så det finns ingen anledning att försöka göra allt perfekt från dag ett.

Själv hade jag närmast noll besök de första par veckorna utom anhörig som också var med och hämtade, och jag upplever att det bara var positivt. Valpen fick landa i lugn och ro och vi fick lära känna varandra utan massa yttre störningar. Jag har inte heller lagt någon speciell träning på socialisering efter den perioden utan det mesta har fungerat helt utan extra fix. Jag tror att mycket reder sig själv med sunt förnuft och en bra relation.
 
Jag tycker faktiskt inte du verkar läsa mina inlägg ordentligt.
Jag har redan skrivit att känsla och beteende hänger ihop så det är inget jag motsätter mig.
Däremot har jag gett förslag på skillnaden mellan att utgå från känslan eller beteendet.
Att utsätta en rädd hund för det den är rädd för kan i vissa fall förstärka rädslan eftersom hunden befästs i att associera (i det här fallet) besökande män med känslan av att vara rädd. Är hunden tillräckligt rädd kommer rädslan att befästas oavsett om hunden ges godis eller ej.

Man kan i sådant fall hjälpa valpen att reglera rädslan genom att ändra dess betéende, tex genom avståndsteglering.

Min poäng är att båda tillvägagångssätten fungerar, och detta både då det är avsiktligt och oavsiktligt. Likaså finns tillfällen där det är bättre att ändra betéendet först.
 
Detta är lugnande att läsa. Alltså det är ju lite vad det är. Vi får ta det stegvis. Googlar man läser man så mycket av typen: dessa veckor är de viktigaste för hundens socialisering, efter 14 veckor är det kört. De SKA träffa 150 män med olika hattar och mustascher och åka helikopter och svävare, barn av alla typer och allt ska vara en positiv upplevelse, annars kommer de vara undersocialiserade och nervösa vrak. Är väl lite i den andan jag ändå vill ha hem folk, känns ju som att det blir bättre för varje gång. Men skrev lite för att undra om jag pushade för hårt och känns skönt att veta att det går att chilla lite på det. Att det kanske tom är det bästa.

Min första valp så vet inte vad som räknas som normalt valpbeteende och inte, och exakt hur det ska hanteras. Att ta det i lagom takt är väl det klokaste då.

Bävar inför bussen...
Så länge det blir successivt bättre så är du ändå på rätt väg.
 
Jag är en mycket solitär varelse och har lyckats få till helt okej valpar ändå. :D Ingenting är "kört" efter fjorton veckor. Låt valpen landa i sitt nya hem och lär känna varandra i familjen, jag lät absolut inte kreti och pleti komma förbi och se "den nya valpen" när jag skaffade mina utan knagglade på med rutinerna ungefär som man gör med en människovalp helt enkelt.

Detsamma gäller rumsrenheten, det finns ingen tioveckorsvalp som fysiskt har förmågan att hålla sig utan man får köra standarden med ut efter sömn, mat och lek. För vissa händer den snabbt och för andra inte men det ska aldrig ses som ett misslyckande om en valp på tio veckor har olyckor inne.
Försök njuta av valpen. Kela och lek. Det är en unge som behöver det alla ungar behöver, en familj och mat och trygghet.
Vad skönt! Ge dem en extra klapp från oss:)

Tänker en ny upplevelse om dagen i lagom upptakt, mycket här hemma att fixa ändå. Klor och kamning och tandborstning och koppel och torka tassar och allt vad det heter. Åka bil, hemska tanke.

Nu var en i familjen som var mycket skäll på tidigare tillbaka och fick kärleksöversvallning med vindrutetorkare, ansiktsslick, magkli och gnyende vid utgång. Vet inte hur långtgånget hennes konsekvenstänk är, men kanske kan hon koppla att de där otäcka stora hårlösa aporna kanske också kan bli nya bästisar. Om inte så verkar hon ju kunna addera folk till flocken iaf.

Nej gud, rumsrenhet kanske är fel ord, men stor förändring av att hon fattar att det är okej att både göra det stora och lilla utomhus. Att det till och med är lite bra och man får belöning:angel1:

Absolut, vi gör vårt bästa - hon är den mest älskvärda krabaten. Svårast är väl det många förstagångare går igenom med både valp och människobebis, allting är läskigt. Åt hon lök nu? Är det förstoppning eller har något fastnat? Har vi pushat för hårt och skapat onödiga trauman? Kommer lederna utvecklas som de ska om vi inte har mattor precis överallt? Är kanske en smått överanalyserande typ, men börjar lära mig så smått att ta det med ro.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag förstår, det trissas verkligen upp till världens grej att man ska socialisera med precis allt möjligt från sekunden man får hem valpen för annars blir den förstörd. Men jag tänker tvärtom, ska man gå så hårt ut så är risken att man istället överbelastar och får en stressad valp. Man ska förhoppningsvis ha hunden i många år, så det finns ingen anledning att försöka göra allt perfekt från dag ett.

Själv hade jag närmast noll besök de första par veckorna utom anhörig som också var med och hämtade, och jag upplever att det bara var positivt. Valpen fick landa i lugn och ro och vi fick lära känna varandra utan massa yttre störningar. Jag har inte heller lagt någon speciell träning på socialisering efter den perioden utan det mesta har fungerat helt utan extra fix. Jag tror att mycket reder sig själv med sunt förnuft och en bra relation.
Ja i efterhand kanske det hade varit det absolut bästa, men nu bor vi där vi bor och behöver gå ut på gården, flera som bor i lägenheten osv. Om vi råkat traumatisera henne kommer vi väl få 15 år på oss att hjälpa henne. Tack till dig också för försäkran om att det kan bli bra trots att allting inte går enligt regelboken;)
 
Vad skönt! Ge dem en extra klapp från oss:)

Tänker en ny upplevelse om dagen i lagom upptakt, mycket här hemma att fixa ändå. Klor och kamning och tandborstning och koppel och torka tassar och allt vad det heter. Åka bil, hemska tanke.

Nu var en i familjen som var mycket skäll på tidigare tillbaka och fick kärleksöversvallning med vindrutetorkare, ansiktsslick, magkli och gnyende vid utgång. Vet inte hur långtgånget hennes konsekvenstänk är, men kanske kan hon koppla att de där otäcka stora hårlösa aporna kanske också kan bli nya bästisar. Om inte så verkar hon ju kunna addera folk till flocken iaf.

Nej gud, rumsrenhet kanske är fel ord, men stor förändring av att hon fattar att det är okej att både göra det stora och lilla utomhus. Att det till och med är lite bra och man får belöning:angel1:

Absolut, vi gör vårt bästa - hon är den mest älskvärda krabaten. Svårast är väl det många förstagångare går igenom med både valp och människobebis, allting är läskigt. Åt hon lök nu? Är det förstoppning eller har något fastnat? Har vi pushat för hårt och skapat onödiga trauman? Kommer lederna utvecklas som de ska om vi inte har mattor precis överallt? Är kanske en smått överanalyserande typ, men börjar lära mig så smått att ta det med ro.
Jag blev helt slut innan jag ens läst hela inlägget! 😅 Sitt ned och andas. Torka tassar när det behövs, kamma när det behövs... stoppa in i bilen när det behövs. Bara ta itu med vardagen, som det låter behöver ni verkligen inte lägga till någon extra träning.

Får jag nyfiken fråga vilken ras det rör sig om? Jag tänker när du måste börja med pälsvård så tidigt.
 
Jag blev helt slut innan jag ens läst hela inlägget! 😅 Sitt ned och andas. Torka tassar när det behövs, kamma när det behövs... stoppa in i bilen när det behövs. Bara ta itu med vardagen, som det låter behöver ni verkligen inte lägga till någon extra träning.

Får jag nyfiken fråga vilken ras det rör sig om? Jag tänker när du måste börja med pälsvård så tidigt.
Haha har drömt om detta sen jag var liten, och aldrig trott att jag kunnat för är allergisk - men sen visade det sig att jag inte reagerar på shetland sheepdog, så hon är en sån. Så man lägger väl in någon extra växel för att allt blir så stort. Rasen specifikt gör väl att jag har med mig att de gärna är lite nerviga, så har försökt ta reda på så mycket jag kan om hur hon får bästa möjlighet att hantera världen. Vi bor i stan så det är mycket att hantera, särskilt då jag gärna vill att hon ska vara trygg nog att kunna följa med på jobbet. Men hon är ju den hon är, så vi får ta det på hennes villkor.

Pälsen kommer ju behövas kammas, och just nu är det en mys/lekgrej. Hon står och gnyr mot hyllan där borsten ligger och tigger om borstning. Tandborstningen är mycket för hon äter sitt bajs och slickar oss i ansiktet sen, mellan vilket jag gärna kommer in med tandborsten. Tandkrämen tycker hon är prima. Kloklippningen hatar hon (men de gick i marken), men inte lika mycket som hon älskar skinkost. Trodde vi skulle åka till skogen häromdagen i bilen, men det var fruktansvärt tyckte hon - så nu bryter vi upp det i mindre delar.
 
Haha har drömt om detta sen jag var liten, och aldrig trott att jag kunnat för är allergisk - men sen visade det sig att jag inte reagerar på shetland sheepdog, så hon är en sån. Så man lägger väl in någon extra växel för att allt blir så stort. Rasen specifikt gör väl att jag har med mig att de gärna är lite nerviga, så har försökt ta reda på så mycket jag kan om hur hon får bästa möjlighet att hantera världen. Vi bor i stan så det är mycket att hantera, särskilt då jag gärna vill att hon ska vara trygg nog att kunna följa med på jobbet. Men hon är ju den hon är, så vi får ta det på hennes villkor.

Pälsen kommer ju behövas kammas, och just nu är det en mys/lekgrej. Hon står och gnyr mot hyllan där borsten ligger och tigger om borstning. Tandborstningen är mycket för hon äter sitt bajs och slickar oss i ansiktet sen, mellan vilket jag gärna kommer in med tandborsten. Tandkrämen tycker hon är prima. Kloklippningen hatar hon (men de gick i marken), men inte lika mycket som hon älskar skinkost. Trodde vi skulle åka till skogen häromdagen i bilen, men det var fruktansvärt tyckte hon - så nu bryter vi upp det i mindre delar.
Hon är med andra ord skitsöt. :D Ta det lugnt som sagt, jag förstår hetsen med socialiseringen och allt det där men om ni bor centralt och folk rör sig in och ut skulle jag verkligen inte bekymra mig om att träna extra på saken utöver att informera besökarna om att inte vara "på". Andas och njut. Pilla på trötta valptassar. Det är en skällig ras, ta inte för stort på att hon uttrycker sig (även om man givetvis kan vilja dämpa vanan från början) och bolla med uppfödaren om det känns lite mycket.
Bilen brukar de vänja sig vid när de upptäcker att den tar en till fantastiska platser. :)
 
Hon är med andra ord skitsöt. :D Ta det lugnt som sagt, jag förstår hetsen med socialiseringen och allt det där men om ni bor centralt och folk rör sig in och ut skulle jag verkligen inte bekymra mig om att träna extra på saken utöver att informera besökarna om att inte vara "på". Andas och njut. Pilla på trötta valptassar. Det är en skällig ras, ta inte för stort på att hon uttrycker sig (även om man givetvis kan vilja dämpa vanan från början) och bolla med uppfödaren om det känns lite mycket.
Bilen brukar de vänja sig vid när de upptäcker att den tar en till fantastiska platser. :)
Hon är den bästa❤️ hur jag än har drömt om hund har jag aldrig fattat hur bra det är.

Nej precis, skall ligger för henne! Tack och lov bor vi i ett hundtätt område med väldigt förstående grannar, som ännu inte har hört något (vad de säger i alla fall) - så tänker hon får ha sin röst utan för mycket gnäll över det.
 
  • Hjärta
Reactions: Sel
Vad skönt! Ge dem en extra klapp från oss:)

Tänker en ny upplevelse om dagen i lagom upptakt, mycket här hemma att fixa ändå. Klor och kamning och tandborstning och koppel och torka tassar och allt vad det heter. Åka bil, hemska tanke.

Nu var en i familjen som var mycket skäll på tidigare tillbaka och fick kärleksöversvallning med vindrutetorkare, ansiktsslick, magkli och gnyende vid utgång. Vet inte hur långtgånget hennes konsekvenstänk är, men kanske kan hon koppla att de där otäcka stora hårlösa aporna kanske också kan bli nya bästisar. Om inte så verkar hon ju kunna addera folk till flocken iaf.

Nej gud, rumsrenhet kanske är fel ord, men stor förändring av att hon fattar att det är okej att både göra det stora och lilla utomhus. Att det till och med är lite bra och man får belöning:angel1:

Absolut, vi gör vårt bästa - hon är den mest älskvärda krabaten. Svårast är väl det många förstagångare går igenom med både valp och människobebis, allting är läskigt. Åt hon lök nu? Är det förstoppning eller har något fastnat? Har vi pushat för hårt och skapat onödiga trauman? Kommer lederna utvecklas som de ska om vi inte har mattor precis överallt? Är kanske en smått överanalyserande typ, men börjar lära mig så smått att ta det med ro.

:D

Känner så igen det. Kommer hur jag låg på kvällen och googlade "hur snabbt andas en valp" för jag var säker på att det var något onormalt med andningen.

Väldigt mycket kan man inte göra något åt och det är så mycket arv påverkar, både fysiskt och mentalt, så man får hålla sig till "sin del" med vad som går att påverka med miljön.
 
:D

Känner så igen det. Kommer hur jag låg på kvällen och googlade "hur snabbt andas en valp" för jag var säker på att det var något onormalt med andningen.

Väldigt mycket kan man inte göra något åt och det är så mycket arv påverkar, både fysiskt och mentalt, så man får hålla sig till "sin del" med vad som går att påverka med miljön.
Haha har googlat exakt samma sak:rofl:
 
Min lillasyster brukar påminna mig om att jag funderade på om min 13 veckors valp hade internaliserad ångest. Min motivering var att hon var så lugn och sansad.
co-dependent valp, rimligt ju:angel1: lugn och sansad valp borde ju vara drömmen - men blir övertygad att hon är sjuk och inte mår varje gång hon kommer och myser, så feel you på den. Förresten, vad betyder det att hon lägger sig på mage och vill ha kli och sätter båda tassarna på sin nos? händer också när jag plockar upp henne. Hon känns väldigt glad och avslappnad men har läst någonstans att det kan vara ett osäkerhetsbeteende.

Alltså nojade så mycket första dagarna om hur mycket hon kunde lukta till sig min stress, bytte kläder och duschade två gånger om dagen... det var en tumultartad omställning för oss båda hehe.

Nu är vi rätt coola med varandra för det mesta och jag är tbka på normala stressnivåer, hehe.
 
Att utsätta en rädd hund för det den är rädd för kan i vissa fall förstärka rädslan eftersom hunden befästs i att associera (i det här fallet) besökande män med känslan av att vara rädd. Är hunden tillräckligt rädd kommer rädslan att befästas oavsett om hunden ges godis eller ej.

Man kan i sådant fall hjälpa valpen att reglera rädslan genom att ändra dess betéende, tex genom avståndsteglering.

Min poäng är att båda tillvägagångssätten fungerar, och detta både då det är avsiktligt och oavsiktligt. Likaså finns tillfällen där det är bättre att ändra betéendet först.
Ja det handlar väl om att göra det i moderation på ett sätt som hon fortfarande kan hantera. För det mesta är det väl att använda common sense, tack för all input i hur det går att göra. Avståndskontroll är nog bra att ta på mer allvar, så vi gör med hundar nu liksom innan fullvaccin (inga val ju), och där finns ju potentiella rädsloreaktioner man helst vill undvika. Cyklar är en annan som blir bättre och bättre på det sättet.

Tänker att iom att hon är så liten är det väl känslan som är närmast att hantera, då beteende vad jag tänker mig beror av självkontroll, och det är ju inte lätt i affekt - även liten sån.

Får nog lita på att hon klarar av det ändå då det blir bättre och bättre, som du sa!
 
co-dependent valp, rimligt ju:angel1: lugn och sansad valp borde ju vara drömmen - men blir övertygad att hon är sjuk och inte mår varje gång hon kommer och myser, så feel you på den. Förresten, vad betyder det att hon lägger sig på mage och vill ha kli och sätter båda tassarna på sin nos? händer också när jag plockar upp henne. Hon känns väldigt glad och avslappnad men har läst någonstans att det kan vara ett osäkerhetsbeteende.

Alltså nojade så mycket första dagarna om hur mycket hon kunde lukta till sig min stress, bytte kläder och duschade två gånger om dagen... det var en tumultartad omställning för oss båda hehe.

Nu är vi rätt coola med varandra för det mesta och jag är tbka på normala stressnivåer, hehe.
Samtidigt så var min man jätteorolig över att hon var psyko eftersom hon älskade att jaga fötter 😂 så det är verkligen inte logiskt!
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 129
Senast: Migo
·
Övr. Hund Min mamma förlorade sin hund för ganska precis ett år sen och har idag köpt en ny valp. :love: Jätteroligt och jag är superglad för...
Svar
5
· Visningar
1 822
Senast: Nota
·
Hundträning Hej alla, Jag känner mig lite uppgiven och vill därför rådfråga er. Det är så att jag i måndags hämtade hem en 8-veckors basset-valp...
Svar
13
· Visningar
5 725
Senast: TinyWiny
·
Hundträning Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
2
Svar
28
· Visningar
2 880
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp