Valp/unghund och rädslor, tips tack!

[Saraoliv]

Saker blir inte alltid som man tänkt sig och jag känner bara att jag behöver lite tips, råd och tyckande i min situation. Jag har precis skaffa min hund nr 2 som är 7 mån idag, varit hos mig sen 8v. Han är av samma ras som min hund nr 1. Hund nr 1 tävlar och tränar jag aktivt med i agility men vi pysslar även mycket med rally, drag och liknande. Vi är helt enkelt ganska aktiva. Hund nr 2 är vald med stor omsorg, kikat igenom alla linjer och letat efter det som intresserat mig. Tyvärr så känner jag inte att det vart som jag har tänkt mig.

Enda sedan hund nr 2 kom till mig så har han visat en hel del rädslor, för saker som rör sig, andra hundar, i röriga situationer och liknande. Han är vad många skulle beskriva som "vek" och tar ut sin rädsla i skall eller i sista hand flykt. Pga att hund nr 1 tränas och tävlas så har hund nr 2 fått följa med på mycket ända sedan han var liten. Vi har gått valpkurs och en uppföljningskurs med fokus på handling, stadga och liknande för valpar. Sista kursen fick vi i stort sätt bara "sitta av" då han inte klarade att gå fram och träna med mig.

Hemma så fungerar han mycket bra, han är väldigt glad i människor. Men så fort vi går ut på vardagliga promenader (som vi såklart gör) så är han rädd, svansen mellan benen, försöker ha koll åt alla håll, skäller. Vissa promenader går bättre än andra. Jag försöker göra en sådan liten grej som möjligt av det hela. skvallerträna. Det går bra till en viss nivå.

Just nu känner jag bara att allt vart så fel och att det påverkar min relation till honom. Jag vill ha en hund som älskar att träna och tävla, som alltid är på och med, inte lägga ned två års tid för att få en hund som överhuvudtaget fungerar i dessa sociala situationer. Hur hade ni tänkt? Hur hade ni agerat?

Jag har såklart pratat med uppfödaren som är medveten om situationen. Det finns inte dessa tendenser hos kullsyskonen.

 

[Luff]

Är synen kollad?

 

[Saraoliv]

Är synen kollad?

Inte mer än såklart ögonlysning vid besiktning. Men det är något som har slagit mig också. Jag tvivlar starkt på att han har något så grovt synfel så att dessa beteenden skapas, det tycker jag att jag borde ha märkt även i andra situationen när han inte är rädd/osäker. Men det ska såklart kollas.

 

[Migo]

Vad är det för ras?

 

[Is]

Vad säger uppfödaren? För om jag förstår dig rätt så har hunden varit så här sedan den kom och alltså inga rädslor som vuxit fram och om beteendet inte finns alls hos kullsyskonen borde ju uppfödaren märkt av någonting avvikande iaf? Har du själv pratat med någon som äger ett kullsyskon? För nog låter det lite märkligt och är det som uppfödaren sagt att det bara är din hund i kullen som har sådana rädslor skulle jag nog också börja titta på ev. fysiska problem

 

[Saraoliv]

Han är en lancashire heeler.

Uppfödaren försöker ge så mycket tips och råd som det bara går och stöttar. Hon har lagt stor vikt vid mentalitet så tror nog att hon också är väldigt ledsen över situationen. Jag har pratade med kullsyskon-ägare och även träffat kullsyskon, dom har varit så pass framåt man kan kräva av rasen. Sen så blir det ju automatiskt att mina hundar utsätts för mycket fler situationer än syskonen som är mer till sällskap. Om man leker med tanken att han kommit till någon som kanske har bättre rutiner, där hundarna vistas i färre miljöer så hade en ovan hundägare kanske inte lagt märke till detta på samma sätt.

Om jag tänker tillbaka (som även min vän påminde mig om) så hade han vissa avvikande beteenden redan som 3-8v valp, som även uppfödaren gjorde noteringar på. Från början var jag intresserad av en tik, men då den ena tiken inte fick UA på sina ögon, så vart bara den absolut minsta tiken kvar till mig och det var inte så intressant pga förväntad mankhöjd och agility så då valde jag en hane istället. Uppfödaren informerad om att han skiljde sig något, han verkade ha mer "vilja", hade inga problem att gå iväg en bit från syskonen och tog inte mammans korrigeringar på samma sätt som de andra valparna. Men för mig så känns det svårt att tolka beteenden när dom är så små..

Vad för fysiska problem kan man tänka sig?

 

[russinbulle]

Så jobbigt för er. Heelern ska ju vara en tuff ras och inte rädd och osäker för allt. Låter väldigt jobbigt för dig och din hund och jättetråkigt även för uppfödaren

Tyvärr har jag svårt att råda mer än att - om du ska ha hunden kvar - försöka skapa rutiner så långt det går. En osäker hund mår ofta bättre av att veta när och framförallt hur saker sker.

 

[Blueberry]

Jag har Ivan, och det låter som att de är ganska lika.
Herregud vad jag har fått jobba med honom.
Nu är han fyra år och sedan han fyllde tre har han varit en fantastisk hund.

Exempel på saker som definitivt hjälpte oss:

• Att få vara med på Billys agilityträningar. Att träna agility ger kroppskontroll, som i sin tur ger ökad självkänsla och självförtroende. Även mycket balansträning och uppmuntran till klättrande och utforskande i skogen.
• Uppgifter som är konkreta och enkla att lösa – och rätt sorts belöning, tänk hela tiden lugnande.
• Massor av beröm, tänk hela tiden stärkande. Och mycket fysisk kontakt och beröring som stöttar. Ivan blir genast lugnare och tryggare när jag tar på honom, det räcker med en handpåläggning.
• Hitta triggers. I början var det ALLT som levde, människor, hundar, hästar... allt. Det var väldigt utmattande för alla inblandade.
• Klapp- och hälsningsförbud, eftersom Ivan var såpass rädd utsatte jag honom inte för folk förrän han själv visade intresse. Vi tränade jättemycket på det här, med personer som jag instruerade. De fick inte hälsa, de fick knappt titta på honom. Han "smygnosade" efter en stund, och då kunde jag be personen "tappa" en godis. Stegvis byggde vi på utan att utmana för mycket. Ett bakslag kostade liksom för mycket. Samma sak med hundar, egentligen.
• Kurs i lugnande signaler. Vi var exempelekipage för kommunikationsmetoden (googla!) och det gav jättemycket.
• Kastrering. Tog bort mycket stress.
• Variant av skvallerträning, men där han får fortsätta titta på det som är läskigt. Berömma direkt han får syn på något potentiellt läskigt. "Duktig kille! Vad bra att du såg det!" och visa att jag också hade sett. Det stärkte honom mycket och fungerar fortfarande jättebra.

Jag har förmånen att ha många otroligt vettiga personer med kreativa lösningar omkring mig som jag har kunnat ta hjälp av.
Var bor du?