Valpen stressar pga barnen

[Lhas]

Om det inte går att omplacera den på ett tryggt sätt till kunnigt hem så ja. Då är avlivning bättre än en stor hund som kommer vara osäker runt barn för resten av sitt liv. Men åter igen. I denhär hundens fall är nog barnen bara EN trigger av flera.

Som jag skrev innan jag har haft valpar och unghundar som varit exakt sånna här as som sen blivit helt normala som vuxna.

Ibland får man acceptera att vissa individer är jobbigare än andra och behöver mer tid på sig inta bara dömma ut.

 

[Mia_R]

Nu är det här inte förstagångsköpare av hunden utan familjen är hundvan och har bl a haft schäfer tidigare, skulle en blandis med labbe göra hunden till ett monster? Skulle inte tro det. Skulle det vara att det är schäfer i mixen som gör den till ett monster? Skulle inte tro det heller. TS är som sagt hundvan och fd schäferägare, även uppväxt med schäferblandningar.

Som jag skrev innan jag har haft valpar och unghundar som varit exakt sånna här as som sen blivit helt normala som vuxna.

Ibland får man acceptera att vissa individer är jobbigare än andra och behöver mer tid på sig inta bara dömma ut.

Ibland får man acceptera att det bästa för hunden beroende på vad som framkommer hos veterinären är att låta den somna in.

 

[Fetaost]

Som jag skrev innan jag har haft valpar och unghundar som varit exakt sånna här as som sen blivit helt normala som vuxna.

Ibland får man acceptera att vissa individer är jobbigare än andra och behöver mer tid på sig inta bara dömma ut.

Tänk om folk kunde sluta jämnföra sina hundar med andras och sluta använda sina som nån sorts norm.

 

[athena_arabians]

Jag menar: att ta sitt djur som visar tecken på sjukdom till veterinären är det minsta man förväntas göra som djurägare.

Ja? Ingen har väl sagt något annat? Men det finns en massa djurägare som inte tar sitt ansvar, dvs vi är glada över att TS inte är en av dem. Hur du kunde få det till att vi "hyllar" TS luktar mest skuldbeläggande av TS och en inte alltför subtil pik.

 

[athena_arabians]

Allt är relativt men att en schäfer leker på det lite tuffare viset kan du ju inte missat, inte springer dom och jagar varandra lite försiktigt.
Det är ju ofta både högljutt och fysiskt.

Med tanke på att @Fetaost fött upp schäfer så räknar jag kallt med att hon har full koll på hur schäfrar och schäfervalpar är

 

[athena_arabians]

Att utsätta en valp med den här stressen för hundmöten som den sen gör utfall i är urkorkat.

Den här valpen har inte bara stress pga barnen.
Den hugger åt mötande, åt gäster, har konstant diarre, biter sår på sig själv och slickar. Det här verkar vara en hund med skyhög stress. Den verkar heller inte kunna sortera intryck eller sin egna känslor. Som när den bjuder in till att bli klappad (inte konstigt att en valp vill ha närhet) och sen inte kan hantera det.
Barnen är bara en av många triggers.

Om valpen är frisk så kan nog en riktigt kunnig person som kan jobba med stressproblematik få hunden att fungera i vardagen. Tyvärr växer inte dom på träd.

... och de flesta som är kapabla till att styra upp en sådan här hund är inte intresserade. De vill ha arbets- eller tävlingshundar.

 

[Mia_R]

... och de flesta som är kapabla till att styra upp en sådan här hund är inte intresserade. De vill ha arbets- eller tävlingshundar.

Jag hade öht varit tveksam till att ta över en hund med stressproblematik och magproblem.

 

[athena_arabians]

Seriöst Ja, kolla dig omkring irl det finns många människor med diverse shittbulls och andra omplaceringar som tar väl hand om dom.

Jag har inte många "shitbulls" odyl i min närhet.. men de flesta jag har i min närhet IRL med mer tveksamma hundar tar INTE väl hand om dem.

 

[athena_arabians]

Jag hade öht varit tveksam till att ta över en hund med stressproblematik och magproblem.

Ja, sådana problem hos en så ung hund är en gigantisk varningsklocka. Döda djur lider inte plus att i det här fallet kan det gå riktigt illa med TS barn (eller någon annans barn).

 

[Fetaost]

Med tanke på att @Fetaost fött upp schäfer så räknar jag kallt med att hon har full koll på hur schäfrar och schäfervalpar är

Det är tom rätt vanligt att Schäfrar inte har någon större leklust med andra hundar öht. Eller att de helst ligger på golvet/marken och mystuggar lite på varandra, munnas och knorrar.

 

[Mia_R]

Ja, sådana problem hos en så ung hund är en gigantisk varningsklocka. Döda djur lider inte plus att i det här fallet kan det gå riktigt illa med TS barn.

+ hur roligt skulle det vara att veta att någon annan som tagit hand om hunden inte heller fixar det utan hunden kanske hugger någon illa eller att den själv far illa?

Lite märkligt att det hela tiden tjatas om att döda hästar inte lider, men en hund ska banne mig behöva lida lång tid innan den får sluta?

 

[toughcookie]

Schäfrar leker extremt hetsigt.
Är få raser som trivs att leka ihop med dom det är tuffa tag.

Fast nej. Du kanske har träffat på någon individ där det stämmer men det är långt ifrån sanningen.

Mina schäfrar har absolut kunnat leka riktigt tufft när de träffat någon annan av samma skrot och korn och någon som inte kan hund hade säkert trott det var slagsmål på gång. Samma hundar har samtliga varit väldigt duktiga på att anpassa leken till den andra hunden och ingen av dem skulle jag beskriva som hetsiga i lek. Oavsett ras på lekkompisen. Sen har jag haft individer som varit helt ointresserade av att interagera med andra hundar också.

Mvh schäfernörd och uppfödare

 

[Migo]

... och de flesta som är kapabla till att styra upp en sådan här hund är inte intresserade. De vill ha arbets- eller tävlingshundar.

Det här är ju en jätteviktig poäng. De som har erfarenheten, kunskapen och resurserna att ta sig an såna här hundar, vill inte ha dem.

Att uppfödaren inte är behjälplig trots vapens ringa ålder skvallrar också om att det är nått mer fel än "dålig matchning mellan hund/ägare".

Ingen lider av att vara död.

 

[Fetaost]

+ hur roligt skulle det vara att veta att någon annan som tagit hand om hunden inte heller fixar det utan hunden kanske hugger någon illa eller att den själv far illa?

Lite märkligt att det hela tiden tjatas om att döda hästar inte lider, men en hund ska banne mig behöva lida lång tid innan den får sluta?

Vi lät avliva en ur egna uppfödningen pga lite samma beteende som valpen här. Problemen började så smått vid 4 mån ålder och eskalerade rätt snabbt.
I början gjorde hunden utfall mot vissa hundar och personer på den BHK som ägaren tränade. Sen blev det mer och mer sånt. Vid 9 mån var han rabiat mot allt utom ägaren. Ägaren var kunnig, engagerad och hade haft Schäfer tidigare. Tävlat lite osv.
Veterinär gick igenom hunden men inget fel hittades. Dock hade han en kass mage och hade enorma problem att hantera ett veterinärbesök.
Vi tog tillbaka hunden.
Han fick åka med exet till klubben varje gång och den tränaren som fanns där (extremt kunnig) var behjälplig. Hunden kunde helt utan förvarning flyga upp och hugga mot ansiktet. Ibland från ett fint fotgående. Han nafsade hemma både mig, sonen och exet. Det fanns ingen röd tråd i varför eller när han fick ett ryck.
Min enda förklaring är förlossningen. Tiken hade en svår förlossning. Han var först ut och satt fast länge. Jag tror han var lite skadad i hjärnan. Det var liksom något med honom som inte stämde. Svårt att sätta fingret på.
Tillslut sa tränaren att hunden borde tas bort. Att omplacera den vore riskabelt. Förr eller senare skulle en olycka ske och det var mer ansvarsfullt mot både hund och folk om han fick somna in.
Så blev det. Han blev 11 mån.
Ägaren fick min tik ist och de har tävlat och fått tjänsteerbjudande, så ägaren var det inget fel på.
Vissa hundar blir bara inte som de ska helt enkelt.

 

[tanten]

Eftersom det är en valp så har antagligen jag och många andra svårt att tro att den biter för den skulle vara dum i huvudet.

Återigen spekulerar du. Utan att ha sett hunden.

 

[tanten]

Allt är relativt men att en schäfer leker på det lite tuffare viset kan du ju inte missat, inte springer dom och jagar varandra lite försiktigt.
Det är ju ofta både högljutt och fysiskt.

Ock din gedigna erfarenhet kommer från hur många år med schäfrar och hur många kullar? Bruks eller utställning?

Inget påhopp - bara seriöst intresserad.

 

[tanten]

Som jag skrev innan jag har haft valpar och unghundar som varit exakt sånna här as som sen blivit helt normala som vuxna.

Ibland får man acceptera att vissa individer är jobbigare än andra och behöver mer tid på sig inta bara dömma ut.

Hur vet du det utan att ha träffat hund och familj?

 

[Grazing]

Lite märkligt att det hela tiden tjatas om att döda hästar inte lider, men en hund ska banne mig behöva lida lång tid innan den får sluta?

Det är inte rätt att ta bort hästar hur som helst heller, "döda lider inte" är det mest dumma man kan säga tycker jag. Döden är inte okej att ta till för att få en snabb utväg ur en jobbig situation. Djurägare måste börja ta lite ansvar och förstå att om man tar på sig ansvaret över ett liv så har man också ansvaret över att ge dom ett bra liv. Och risken att få en hund eller häst som inte passar än är alltid en risk när man köper dom och man måste vara beredd på jobbet det blir att ev hitta ett nytt hem för dom om man inte trivs ihop.

Det är en helt annan sak om man har försökt och gett djuret en faktisk chans och att dom i trots rätt miljö, fortfarande har stressen och mår dåligt av livet självt, då är det okej tycker jag att ta bort dom. Då kan döden mycket väl vara en befrielse. Men att ha en liten liten valp som inte fått ens en chans i sitt liv till förändring döms ut pga att för denna hunden satts i dåliga förhållanden är inte rätt. Den har rätt till sitt lilla liv den också, inte födas, utsättas för enorm stress under första tiden i livet för att sedan tas bort. Alla förtjänar en chans till ett rofyllt liv iallafall.

Jag antar att hunden var en trevlig individ när dom tittade på den hos uppfödaren, att den inte gjorde utfall och högg oprovocerat allt som gick förbi den, då skulle dom förmodligen inte köpt den från början.

 

[Fetaost]

Det är inte rätt att ta bort hästar hur som helst heller, "döda lider inte" är det mest dumma man kan säga tycker jag. Döden är inte okej att ta till för att få en snabb utväg ur en jobbig situation. Djurägare måste börja ta lite ansvar och förstå att om man tar på sig ansvaret över ett liv så har man också ansvaret över att ge dom ett bra liv.

Det är en helt annan sak om man har försökt och gett djuret en faktisk chans och att dom i trots rätt miljö, fortfarande har stressen och mår dåligt av livet självt, då är det okej tycker jag att ta bort dom. Då kan döden mycket väl vara en befrielse. Men att ha en liten liten valp som inte fått ens en chans i sitt liv till förändring döms ut pga att för denna hunden satts i dåliga förhållanden är inte rätt. Den har rätt till sitt lilla liv den också, inte födas, utsättas för enorm stress under första tiden i livet för att sedan tas bort.

Jag antar att hunden var en trevlig individ när dom tittade på den hos uppfödaren, att den inte gjorde utfall och högg allt som gick förbi den, då skulle dom förmodligen inte köpt den från början.

Men det är väl inget ovanligt att brister och beteenden växer fram när en hund blivit mer inbodd i sin nya miljö?

 

[Snurrfian]

Jag väljer att låsa tråden eftersom det inte kommer framåt och inte är till hjälp för TS. Snurrfian- moderator