Vän som inte förstår "normalt hyfs"

[Vallmo]

Men, hallå!
Vad får du allt ifrån?!?
Det är ff ingen 'vän' och var har jag skrivit att jag offrat semesterdagar?
Vad är det jag har gjort och inte fått igen, menar du?
Har du missat att ordet 'inte' finns med framför ordet offra?

Ärligt talat så känns det rätt mysko....

 

[Raderad medlem 6459]

@Lobelia Blandar du ihop @Vallmo med TS?

 

[KattenKorven]

Förlåt att jag råkade skriva henne, men könet här spelar väl ingen som helst roll så är det verkligen ett så stort brott? Och samma med sambo och pojkvän, jag ber om ursäkt att jag skrev fel, men om det är pojkvän eller sambo han är spelar inte någon som helst roll för sammanhanget.

Jag måste också totalt missuppfattat allt du skrivit och alla övriga också. I inlägg efter inlägg diskuteras det här med att uppfostra vänner. Du tar upp det redan i första inlägget genom att skriva "Fostra varje gång man ses?"

Och så utnyttja, i genom hela tråden har du beklagat dig över hur personen utnyttjat dig. Allt du gjort och inte fått något tillbaks, jag minns inte om du använt ordet men för mig är det att beskriva utnyttjande att beklaga sig över allt man givit och alla semesterdagar man offrat för. Vad ska man annars kalla det? Att ni har haft ett väl avvägt och jämlikt förhållande stämmer väl knappast.

Och det samma med hälsosam relation, du beklagar dig över hur dålig relation med din vän är och att du inte mår bra av den och funderar på att avsluta den och hur och nu menar du att jag inte har en aning om hur relationen hela tråden handlar om. Vill du inte diskutera det så varför ens posta tråden?

Nej du lyckas inte uppfostra mig utan mest göra mig förbryllad, det är som du tar tillbaks varenda ord du skrivit.

Ehm...förlåt att jag lägger mig i här, men jag tror att du kanske förväxlat @Vallmo med trådstartaren?

 

[Lobelia]

Ehm...förlåt att jag lägger mig i här, men jag tror att du kanske förväxlat @Vallmo med trådstartaren?

Det förklara saken. Jag blev ordentligt förbryllad där, fattade ingenting.

 

[Mabuse]

Absolut. Jag har fler vänner. Absolut uppskattar jag att alla mina vänner är olika. Vi kompletterar varandra bra, vi andra.

Jag får fortsätta köra med att säga nej till allt. Så får jag se när hon ledsnar på att fråga om att ses. Tråkigt när man var så tight med henne, men har insett att det bara var för att jag spelade efter hennes fiol.

Ber man enstaka gånger om hjälp så måste man inte ge tillbaka. Men om jag offrar semesterdagar och hela helger och kör jättelångt utan att få annat än ett Facebook-tack i ett inlägg med massa annan text ibland, så kan man iallafall bjuda på en lunch ibland som tack. Eller ge tillbaka. Jag har varken fått lunch eller hjälp tillbaka. Eller något annat som tack. Jag köper ibland en blomma, eller bjuder på mat. Samma med mina övriga vänner. Eller så tar de sig tid och hjälper till med något väldigt tråkigt som tack, exempelvis sällskap när jag behöver glasögon (bara ett exempel på vad jag uppskattar som tack).

Kan ni inte umgås lite mer vanligt, alltså att umgänget inte i första hand går ut på att hjälpa varandra? Ses mer som man brukar, över en fika?

 

[Korall]

Kan ni inte umgås lite mer vanligt, alltså att umgänget inte i första hand går ut på att hjälpa varandra? Ses mer som man brukar, över en fika?

Hade gått om jag inte varit så mentalt slutkörd av allt tjafs innan senaste svängen vi hittade på något. Föreslår jag något så får jag garanterat nej. Det måste vara på hennes initiativ. När hon föreslår aktivitet, plats och tid. Föreslår jag fika så får jag ett Kanske. Och sen ett nej några dagar senare. Och sen går det en tid så föreslår hon samma sak. Så är det med det mesta jag föreslår.

 

[tanten]

Hade gått om jag inte varit så mentalt slutkörd av allt tjafs innan senaste svängen vi hittade på något. Föreslår jag något så får jag garanterat nej. Det måste vara på hennes initiativ. När hon föreslår aktivitet, plats och tid. Föreslår jag fika så får jag ett Kanske. Och sen ett nej några dagar senare. Och sen går det en tid så föreslår hon samma sak. Så är det med det mesta jag föreslår.

Men VARFÖR i hela friden fortsätter du umgänget????

 

[Raderad medlem 6459]

Men VARFÖR i hela friden fortsätter du umgänget????

Ja, jag förstår inte heller.

Jag hade en vän som var lite som TS vän - dvs hon saknade nån form av hyfs. Jag visste att hon aldrig menade illa men hon kunde säga och göra saker som var otroligt sårande eller bara jävligt irriterande. Länge så tänkte jag för mig själv att "jaja, hon är sån men hon menar inget illa" men till slut blev det för jobbigt för mig så jag avvecklade vänskapen. Men det var ett svårt beslut - hon hade ju många jättefina sidor som jag verkligen tyckte om och jag visste att jag skulle sakna henne mycket. Och saknar henne gör jag.

Du däremot @Korall verkar ju bara ha dåliga saker att säga om din vän. Så vad är det ens att fundera över?

 

[Korall]

Men VARFÖR i hela friden fortsätter du umgänget????

Enbart dum som trodde på henne när hon lovade bättring. Och hon är snäll och trevlig så länge jag är kravlös och ställer upp på det hon vill. Det är när jag sätter ner foten eller säger nej som det skiter sig. Men jag har ingen lust försörja henne och serva henne.
Och gemensamma hobbien var det som höll ihop oss. Men nu har jag bytt inriktning på hobbien och där är vi inte samma längre.
Så jag var bara dum och trodde på henne.

Precis som jag ibland valt fel pojkvänner för mig med. Så har jag uppenbarligen valt fel vän för mig. Hon klamrar ju sig fast eftersom hon bara har mig. Men numera ser jag att hon blir snäll enbart när hon vet att jag är irriterad på henne. Annars kör hon sitt rejs.

 

[tanten]

Enbart dum som trodde på henne när hon lovade bättring. Och hon är snäll och trevlig så länge jag är kravlös och ställer upp på det hon vill. Det är när jag sätter ner foten eller säger nej som det skiter sig. Men jag har ingen lust försörja henne och serva henne.
Och gemensamma hobbien var det som höll ihop oss. Men nu har jag bytt inriktning på hobbien och där är vi inte samma längre.
Så jag var bara dum och trodde på henne.

Precis som jag ibland valt fel pojkvänner för mig med. Så har jag uppenbarligen valt fel vän för mig. Hon klamrar ju sig fast eftersom hon bara har mig. Men numera ser jag att hon blir snäll enbart när hon vet att jag är irriterad på henne. Annars kör hon sitt rejs.

Är detta att du skrivit ner allt i tråden en ögonöppnare?
För ju mer du skriver desto värre verkar hon.

Släpp och gå vidare. Det där är ingen vänskap.l

 

[Korall]

Ja, jag förstår inte heller.

Jag hade en vän som var lite som TS vän - dvs hon saknade nån form av hyfs. Jag visste att hon aldrig menade illa men hon kunde säga och göra saker som var otroligt sårande eller bara jävligt irriterande. Länge så tänkte jag för mig själv att "jaja, hon är sån men hon menar inget illa" men till slut blev det för jobbigt för mig så jag avvecklade vänskapen. Men det var ett svårt beslut - hon hade ju många jättefina sidor som jag verkligen tyckte om och jag visste att jag skulle sakna henne mycket. Och saknar henne gör jag.

Du däremot @Korall verkar ju bara ha dåliga saker att säga om din vän. Så vad är det ens att fundera över?

Hon har naturligtvis fina sidor med. Men det är när man umgås när hon kan och hittar på det hon vill. Sakna henne kommer jag nog inte göra. Ser mer fram emot nästa kapitel i mitt liv. Med energin sen som jag hoppas få åter snart. Tråden fick mig att inse att det är okej att klippa med dåliga vänner.
Eftersom hon är helt ensam numera, fast hon i perioder haft en nära vän i taget, så antar jag att hon slitit ut dom med.
Men nu ska jag gå vidare med mitt liv utan henne. Så får hon tjura hur mycket hon vill över att bli ensam. Igen.

 

[Görel]

Folk som styr andra genom att tjura är aldrig roliga att ha att göra med.
Har en sån i bekantskapskretsen där ett syskon till denne är så plågad av tjurandet att vi ibland får order av syskonet att inte berätta för den tjurande om allt vi gjort för då blir denne sur att denne inte tillfrågats. Och denne blir inte alltid tillfrågad för att det är så jobbigt att umgås med någon som tjurar så fort den inte får som den vill.

Lycka till med att ta dig ur den här relationen!

 

[Vallmo]

@Lobelia Blandar du ihop @Vallmo med TS?

Tack @niphredil bra ide! Så långt tänkte jag inte, men så kan det ju vara.

Helt ärligt började jag känna mig ordentligt "halmgubbad".
Har läst mina inlägg igen och igen och fattar ingenting.

Men om det är så förklarar det ju saken!

 

[Vallmo]

Det förklara saken. Jag blev ordentligt förbryllad där, fattade ingenting.

En ursäkt kanske skulle vara på sin plats!

Apropå att uppfostra!

 

[Vallmo]

Öppet samtal har vi haft. Där hon lovade bättra sig. Inget händer. Jag tycker bara det blev värre.
Naturligtvis är jag inte felfri heller. Men jag förväntar att man säger ifrån till mig med om jag har någon riktigt dålig sida.

Jag tänker också att min kompis skulle behöva gå en dag i någon annans skor. Se världen ur någon annans synvinkel. Att livet är tufft för alla. Men om man hjälps åt så blir det lite lättare. Men då måste man hjälpa till själv med. Jag har inte haft tur i livet, jag har kämpat precis som alla andra. Men mina andra vänner ger tillbaka av sin tid när jag ger, därför kan det se ut som att jag inte behöver kämpa i livet. Eftersom de hjälper mig, när jag hjälpt innan. Och det vet jag att hon irriterar sig på. Mitt "enkla" liv, medan hon är ensam och sen har jag börjat säga nej också.

Tycker det låter exakt som Vallmos släkting. Jag hoppas på bättring. Men får nog inse att självinsikten saknas. Nu ska jag bara backa på ett snyggt sätt så hon begriper att hon bränt bron hos mig, att jag är borta. Utan att det blir en gigantisk diskussion av det.

Håller med!
Det gör det verkligen! Min erfarenhet är också att samtal är totalt lönlöst.
Man får fundera på hur man själv vill vara istället.

 

[CillaW]

Jag skulle nog försöka sluta "offra mig" om jag det kändes som om just ett uppoffrande, och jag gjorde det av själviska skäl.

Vill man hjälpa någon, så gör man det, för den personens skull - inte för sin egen. Utan förbehåll liksom.

Ändå känns det skit när man gjort väldigt mycket för någon och sen behöver hjälp själv. Men inte får någon.

 

[athena_arabians]

Ändå känns det skit när man gjort väldigt mycket för någon och sen behöver hjälp själv. Men inte får någon.

Jag håller absolut med dig men samtidigt får man välja hur man lever sitt liv. Jag tycker det är trevligare att hjälpa till när man kan och går man på en nit är det så. För mig hade det varit värre att inte hjälpa alls.

Sedan är det ju så att om någon utnyttjar mig är det stopp. Jag är alltid trevlig och artig men har någon utnyttjat min välvilja finns det inte en suck i helvetet att jag ställer upp igen. Det var det som orsakade härdsmältan med kusin i sommar Det är ju så jobbigt när fd dörrmattorna spottat upp sig och säger "nej"

 

[tanten]

Jag håller absolut med dig men samtidigt får man välja hur man lever sitt liv. Jag tycker det är trevligare att hjälpa till när man kan och går man på en nit är det så. För mig hade det varit värre att inte hjälpa alls.

Absolut sant!

Mitt liv. Mina val.

 

[Och_Aye]

Ändå känns det skit när man gjort väldigt mycket för någon och sen behöver hjälp själv. Men inte får någon.

Det kan det såklart göra!

 

[cirkus]

Många vänskapscenarion som havererar beror nog på effekten av att bägaren plötsligt rinner över för den ena parten.

Jag har själv varit med om det att hjälpa någon mycket och ofta, men sen efter hand så har förfrågningarna ökat både i frekvens och omfång. När det ligger ett nej på tungan men ett ja kommer ut (kanske av ren vana och att man hjälper ju en vän i nöd liksom och att jag inte orkat motivera ett nej) - under för lång tid så rinner bägaren över. Särskilt om vännen alltid varit så vansinnigt upptagen när jag har bett om hjälp.

Jag tror det finns inbyggt i vänskap att vilja hjälpa och i allafall jag har känt att jag betytt något då.