Sv: var det rasistiskt sagt?? + ält
Fast varför ska man inte kunna diskutera problem med integration för att man reagerar på fördomsfulla uttalanden? Jag hänger helt ärligt inte med på ditt resonemang. Har du missat att svara på mitt tidigare inlägg till dig, eller är det jag som missat ditt svar?
Jag har inte svarat, men nu ska jag göra ett försök.
Jag tycker visst att man får (och bör) reagera på fördomsfulla uttalanden, oavsett vilken karaktär de har. Men måste man göra det genom att komma dragandes med rasistanklagelser? Finns det verkligen inga andra alternativ?
Jag tänker mig två olika scenarion:
Person A: Jag tycker att det är bra att vår gruppmedlem inte bryter, eftersom jag tror att det skulle påverka vår muntliga presentation.
Person B: Gud vad rasistiskt sagt av dig!
Person A: ???
Person A: Jag tycker att det är bra att vår gruppmedlem inte bryter, eftersom jag tror att det skulle påverka vår muntliga presentation.
Person B: Okej. Hur menar du nu?/Hur tänkte du nu? Måste brytning påverka en presentation negativt? Vad kan det i så fall bero på? Vad kan vi göra åt det? Varför utgår du (och kanske även jag själv) från att alla med ett icke-svensk utseende bryter?
Person A: *tänker efter*
Ser du lite vad jag far efter här? Istället för att skrika "Rasist!" så fort någon säger något klumpigt/obetänksamt kanske man kan fråga hur personen tänker/menar. Det kan öppna upp för ett samtal där båda för möjlighet att rannsaka sig själva och sina förutfattade meningar. Ett samtal där man bara anklagar varandra tror jag inte ger speciellt mycket.
-
Vidare menar jag att rasistanklagelser korrelerar med en allt fegare debatt om integrationsproblematik, och det är här som problemet som jag vill komma åt ligger.
Om man som jag blir anklagad för att vara rasist för att man inte tycker att det är okej att fuska på tentor, hur ska man då våga lyfta de riktigt svåra frågorna? Frågor som handlar om infödda svenskars osäkerhet, migrationsverkets katastrofala sätt att hantera invandringen, människor som kommer hit och som inte får det ett dugg bättre, kanske tom sämre, än tidigare?
Flera av mina vänner var väldigt upprörda över Uppdrag gransknings granskning av svenska moskéer. Det är rasistiskt att ifrågasätta att misshandlade kvinnor får rådet att ha sex med sina män fastän de inte vill
Om jag skulle skapa en tråd här på buke där jag propagerade för att småtjejer själva ska få välja om de vill ha slöja eller inte, att man inte ska behöva ha sex om man inte vill och att jag tycker att det är lite konstigt att detta inte är självklart för alla är jag villig att sätta min högra hand och båda mina ben på att anklagelserna skulle hagla ("Det är rasistiskt!" "Du är insnöad!" "Det är "deras" kultur, "de" måste få göra som "de" vill!"). Jag tycker att det är helt förfärligt att människor som ser sig själva som någon slags kämpar för dessa utsatta individer står i vägen för den hjälp som de mest utsatta verkligen behöver.
Ett exempel: I New York 2005 smittades flera småpojkar med genital herpes. Varför? Deras förhudar hade avlägsnats av en 57 årig man på ett, i mitt tycke, mycket olämpligt vis. Två av dessa pojkar dog. Mannen gick fri. Varför? För att detta är en judisk tradition (som de allra flesta har tagit avstånd ifrån), och att det viktigaste är att inte inskränka religionsfriheten. (Hitchens 2008)
Jag vill gråta när jag tänker på det. Men det är det här som är problemet, hela tiden. De haglande rasistanklagelserna minskar benägenheten att prata om sådana här svåra frågor, för att man inte vågar. Vilka är det då som vågar? De som inte har något emot att anklagas för rasism; SD och verkliga rasister. Att inte kunna prata om integrationsproblematik pga rädsla för rasistanklagelser är det bästa som kan hända för SD, för till slut är det bara de som lyssnar.
Jag skulle gärna slåss för att alla, även misshandlade könsstympade utkastade kvinnor, ska känna sig trygga och må bra. Men om jag ska kunna göra det måste jag lyfta den problematiken. Och jag orkar inte lägga halva min energi på att slå ifrån mig rasistanklagelser.
