Jag tycker det är rätt rimligt att man lägger halva den vakna tiden på att göra nytta för folk som inte är ens familj och vänner, alltså resten av samhället, och halva tiden på sig själv och nära och kära.
Jag vill gärna ha det välståndet vi har, och det handlar ju verkligen inte bara om prylar, utan också t ex utbildning, vård, rättsväsende, och om vi inte allihop, på olika sätt hjälps åt att göra allt det för varandra, så skulle vi ju rimligen ha mindre.
Ur mitt eget egoistiska perspektiv vore det kanske trevligt att fortsätta få lika mycket från andra (=lön, samhällsservice, etc), men bidra mycket mindre (=ägna mig åt att umgås med vänner o familj, och mina egna intressen), men ur samhällsperspektiv funkar det ju inte om alla gör så. Det finns ju en berömd gyllene regel, vet inte vem som sa det, men att man ska handla på ett sånt sätt att om alla gjorde på det sättet, så skulle samhället fungera. Med andra ord, man ska försöka undvika att vara en freerider, eller annorlunda uttryckt, undvika the tragedy of the commons. Och om alla jobbade mindre, så skulle vi ju också åstadkomma mindre tillsammans, och ha mindre av allt det som människor gör för varandra genom lönearbete. Allt från sjukvård till kvällsöppna butiker till miljövänlig teknik till dressyrtränare, så att säga. Jag vill ha allt det där, och då får jag också, som jag ser det, dra mitt strå till stacken och bidra med min tid och energi.
Så ur individperspektiv är jag med på att det är schysst att få lika mycket men göra mindre, men aggregerat till samhällsnivå får jag inte ihop det.
