Jag vet inte om jag tycker det är så ofritt. För mig så är sexuell attraktion något jag känner för ganska få personer - dels för att bara det ena könet attraherar mig, dels för att utseende är en väldigt viktig faktor för attraktion för min del. Så det är väl kanske en eller två av mina bekanta som jag kanske under andra omständigheter hade kunnat tänka mig att hoppa i säng med. Det vanliga är snarare att de är vänner och inte partners just eftersom jag inte är attraherad av dem. Det är ju inte särskilt ofritt, det råkar bara vara så.
Jag har också vänner som jag känt länge, myclet längre än min partner, men för mig så är det ändå stor skillnad i närhet om man delar bostad och träffas varje dag, eller är goda vänner och ses två timmar i månaden. Man blir inte delaktig i varandras liv på samma sätt då, oavsett hur länge man känt varandra.
Att attraktion skulle vara något som kan viljestyras, så att man kan välja att odla den, och göra sig attraherad eller inte där det är mest praktiskt, känns för mig väldigt främmande. Men det måste vara otroligt behändigt att ha det så!
