Inledningsvis påpekar jag att mina yttranden är generella. Till syvende och sist handlar det om vilka krav som ställs utifrån varje situation.
1.
Gränsen är givetvis individuell och man bedömer efter samma måttstock. Finns det inga problem så finns det inga problem. Att bara vara tjock och/eller rökare är inget problem.
2.
Migrän är ett exempel på en åkomma som är ett sattyg för både individen som lider av det men även för arbetsgivaren.
Resultatet av att arbetsgivaren blir ansvarig för diverse krämpor som inte har med arbetet att göra är att man ex inför hälsotest inkl arbetstest (kondition, syresättning etx) innan tillsvidareanställning.
Har man problem med sin hälsa, eller sannolikt kommer få, så blir man heller inte anställd.
3.
Mätningar på rökare har gjorts där man konstaterat att gruppen har mindre effektiv arbetstid. Undersökningarna har också legat till grund för både debatt och aktiviteter från arbetsgivare.
När det gäller överviktiga, har du sett en överviktig stafettlöpare någon gång?
Övervikt innebär en belastning som inte bara innebär ett tidigarelagt slitage utan även sämre kondition, långsammare takt och i vissa fall omöjlighet att utföra vissa arbetsuppgifter.
Nu kan man anse att det inte borde vara några problem att som överviktig arbeta administrativt men ett vanligt problem är att få arbetsplatsen/arbetsställningen ergonomisk. Alla har inte möjlighet att kunna röra sig fritt under en arbetsdag med höj/sänkbart/bananformat bord utan är tvingade att sitta i position vid vanligt rakt skrivbord.
1) Men varför skriver du då som om det är ett problem om det inte är det?
2) Att neka någon ett jobb för att hen har migrän tycker jag är så illa att jag inte ens kan uttrycka det i ord. Visst är det ett sattyg det håller jag med dig om men jag lovar att det är bra mycket värre för den drabbade än för arbetsgivaren. Dessutom är det så att man kan ansöka om att försäkringskassan går in och betalar sjukledighet om det är en ofta återkommande åkomma man har såsom t ex migrän så det drabbar inte arbetsgivaren så särskilt hårt mer än att hen får sätta in en vikarie men hen behöver iallafall inte betala sjuklön dessutom.
Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha där enbart de som är fullkomligt felfria och fullkomligt friska kan få glädjen och lyckan att ha ett jobb och få jobba? Jag mår ärligt talat dåligt av att läsa det du skriver. De i min närhet som har migrän skulle inte haft några som helst problem att klara diverse hälso och arbetstester så där hade de iallafall inte blivit utsorterade. Men hade du bjudit en av dem på en polkagris så hade du snart sett att hen inte är fullkomligt frisk. Eller om du hade tvingat henom att vara vaken nån vecka med bara någon timmes sömn per natt, då hade du också sett att hen inte är fullkomligt frisk sådär framåt dag 8 för då hade migränen slagit till. Men så länge hen sover och äter som hen ska och låter bli E120 så kan ingen se att hen inte är fullt frisk. Hen har dessutom alltid varit omtyckt av kollegorna på sina jobb och praktikplatser och alltid gjort ett bra jobb men sådant spelar väl ingen roll i den perfekta världen där bara perfekta människor kan få jobb? Varför migränen skulle hindra någon ifrån att anställa henom kan jag verkligen inte se.
Hur ska vi göra med alla småbarnsföräldrar? Ge dem sparken allihop? Det är ju dessutom nästan som att luras om man har anställt en smal kvinna och hon 5-10 år senare får för sig att skaffa barn, får värsta gravidmagen så att hon inte kan sköta sitt jobb ordentligt, går hem på föräldraledighet och dessutom kanske hon inte har gått ner allt efter graviditeten utan att hon är överviktig när hon kommer tillbaka! Det kan ju verkligen inte gå för sig. Det borde man ju verkligen få fråga om på arbetsintervjun om hon har tänkt göra något så korkat! Vill hon inte svara eller faktiskt inte vet om hon ens vill ha barn så borde man kanske inte anställa henne eller? Även om hon är fullkomligt felfri just när jobbet söks. Och hur gör vi med småbarnspapporna? De tenderar ju också att lägga på sig när de får barn. De är också föräldralediga. Alla vet ju att småbarnsföräldrar är sjuka jämt och de drar med sig en hel massa otrevliga smittor till jobbet som de riskerar att smitta ner alla med. Dessutom är deras barn sjuka jämt så att de är hemma och vabbar! Det kan man väl bara inte tillåta eller? (OBS IRONI!!!)
Och hur ska vi göra med alla andra som har någon liten defekt? Hur gör vi med sådana som mig som skadar sig allvarligt på arbetet? Som skadar sig så illa att de aldrig mer kan jobba utan blir förtidspensionerade. De borde kanske ha förutsett att jag skulle skadat mig efter några år på arbetsplatsen så att de aldrig skulle anställt mig ifrån första början? Men hur gör vi när skadan väl är ett faktum?
Nej fy för ett sådant elitsamhälle. Det är ju iallafall inget jag vill leva i. Det är ju inte många som hellre vill vara hemma ifrån jobbet utan de flesta vill nog göra rätt för sig och slita för sin lön. Ska vi sortera ut alla som har någon form av defekt så blir det inte särskilt många kvar. Ska de stackarna jobba tills de går in i väggen och blir sjuka de med? Nej låt människor vara människor med alla sina fel och brister och skapa ett klimat där människor kan växa och må bra istället för att tänka så elitaktigt. Ställ inte omänskliga krav utan gör samhället mer människovänligt istället. Men det är klart, det tjänar man kanske inga pengar på... Eller så är det precis det man gör. Att människor trivs på sina arbeten gör att de mår bättre, presterar bättre och i förlängningen tjänar mer pengar åt sin arbetsgivare för att de blir effektivare utav att de trivs, är lojala och verkligen vill göra sitt bästa.
3) Nej någon överviktig stafettlöpare har jag aldrig sett men så tittar jag inte på sport heller
Att rökare skulle vara mindre effektivare kan jag inte heller förstå. De av mina kollegor som har rökt har inte sprungit iväg och rökt i tid och otid (utom en men hon var allmänt lat och fick inte heller förlängt) utan antingen har de rökt när de ändå har varit ute på väg till eller från något (vilket har varit helt okej för chefen) eller så har de rökt på rasterna. Men visst. Jag har ju inte jobbat med alla världens olika människor.
Nej att överviktiga och rökare skulle vara sämre arbetstagare i stort tror jag inte. Visst att de kan få sjukdomar av sin övervikt och av sitt rökande men vem som helst kan bli sjuk eller skadad. Den sportiga fullt friska killen som har toppresultat på dina tester kanske bryter benet i slalombacken och blir liggande med benet i sträckställning på sjukhuset i några månader och det tar ytterligare några månader innan han kan jobba för fullt igen. Den sportiga tjejen också hon med toppresultat på dina tester kanske ramlar av hästen och bryter ryggen och det tar ett år eller två innan hon är tillbaka på jobbet igen. Man kan aldrig veta vem som drabbas av cancer, alzheimers eller andra sjukdomar. Men jag är fullkomligt övertygad om att med ett mänskligare samhälle där alla får plats skulle väldigt många människor må så mycket bättre.