Jag är uppvuxen inne i Göteborg men det har aldrig varit min grej utan har alltid velat flytta, så övertalade föräldrarna att flytta söderöver när jag gick på gymnasiet och fortfarande bodde hemma. Insåg att jag trivdes väldigt bra just där dom bor (landet men inte omöjligt att se stad om en vill utan att jobba alltför mycket på det) även om själva staden vi ”tillhör” har sina begränsningar.
Sen flyttade jag runt lite på västkusten (det är här jag hör hemma, trivs inte alla på östkusten någon längre period) och hamnade i Göteborg igen när jag flyttade ihop med sambon. Jag stod ut typ två år på centrala Hisingen men ville hela tiden flytta därifrån så vi kollade på hus. Ett tag var vi inne på att flytta uppåt mot sambons föräldrar men nä, vi landade i att vi skulle leta söderut igen runt mina föräldrar. Dock var bår budget något begränsad så vi fick prioritera bort för fina områden och för stora hus, men samtidigt ville vi inte flytta för långt bort med tanke på sambons jobb etc. Så då hamnade vi utanför en ort i samma kommun aom mina föräldrar och vi trivs verkligen jättebra i det stora hela. Jag älskar området där jag bor, pendlingen och basal matshopping är okej och mitt bibliotek är underbart. Så det blev himla bra. Ska vi flytta igen så är det inom ungefär samma område men lite längre bort från landsvägar (om inte det blir bergstäkt i området, då vill jag inte bo kvar alls) det känns liksom väldigt hemma på något sätt men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var här jag skulle bo.
Sen flyttade jag runt lite på västkusten (det är här jag hör hemma, trivs inte alla på östkusten någon längre period) och hamnade i Göteborg igen när jag flyttade ihop med sambon. Jag stod ut typ två år på centrala Hisingen men ville hela tiden flytta därifrån så vi kollade på hus. Ett tag var vi inne på att flytta uppåt mot sambons föräldrar men nä, vi landade i att vi skulle leta söderut igen runt mina föräldrar. Dock var bår budget något begränsad så vi fick prioritera bort för fina områden och för stora hus, men samtidigt ville vi inte flytta för långt bort med tanke på sambons jobb etc. Så då hamnade vi utanför en ort i samma kommun aom mina föräldrar och vi trivs verkligen jättebra i det stora hela. Jag älskar området där jag bor, pendlingen och basal matshopping är okej och mitt bibliotek är underbart. Så det blev himla bra. Ska vi flytta igen så är det inom ungefär samma område men lite längre bort från landsvägar (om inte det blir bergstäkt i området, då vill jag inte bo kvar alls) det känns liksom väldigt hemma på något sätt men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var här jag skulle bo.