Varför bor du där du bor?

[Killaloe]

Jag är uppvuxen inne i Göteborg men det har aldrig varit min grej utan har alltid velat flytta, så övertalade föräldrarna att flytta söderöver när jag gick på gymnasiet och fortfarande bodde hemma. Insåg att jag trivdes väldigt bra just där dom bor (landet men inte omöjligt att se stad om en vill utan att jobba alltför mycket på det) även om själva staden vi ”tillhör” har sina begränsningar.

Sen flyttade jag runt lite på västkusten (det är här jag hör hemma, trivs inte alla på östkusten någon längre period) och hamnade i Göteborg igen när jag flyttade ihop med sambon. Jag stod ut typ två år på centrala Hisingen men ville hela tiden flytta därifrån så vi kollade på hus. Ett tag var vi inne på att flytta uppåt mot sambons föräldrar men nä, vi landade i att vi skulle leta söderut igen runt mina föräldrar. Dock var bår budget något begränsad så vi fick prioritera bort för fina områden och för stora hus, men samtidigt ville vi inte flytta för långt bort med tanke på sambons jobb etc. Så då hamnade vi utanför en ort i samma kommun aom mina föräldrar och vi trivs verkligen jättebra i det stora hela. Jag älskar området där jag bor, pendlingen och basal matshopping är okej och mitt bibliotek är underbart. Så det blev himla bra. Ska vi flytta igen så är det inom ungefär samma område men lite längre bort från landsvägar (om inte det blir bergstäkt i området, då vill jag inte bo kvar alls) det känns liksom väldigt hemma på något sätt men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var här jag skulle bo.

 

[Myrten]

Jag bor i Uppsala, dit jag flyttade för mer än trettio år sedan för att studera vid universitetet. Min uppväxt tillbringade jag i en liten stad i Småland. Dit kommer jag aldrig att flytta tillbaka. Sedan bodde jag ett kort tag i London innan jag började plugga. Ursprungligen hade jag nog tänkt att flytta till Stockholm när jag väl var klar, men det blev inte så. Jag träffade mitt ex och vi flyttade ut på landet. Efter några år återvände vi in till staden. Nu är han som sagt ett ex och jag bor sedan ett år centralt i Uppsala, vilket passar mig nu. Jag vill absolut inte flytta ut på landet!

Men de senaste åren har en rastlöshet rivit mig och trots att jag har hela mitt sociala liv här känner jag att jag är på väg någonstans. Mina barndoms somrar tillbringade jag vid havet i södra Halland och det är främst längtan efter havet som har slagit klorna i mig. Just nu hanterar jag den genom att åka till Egypten två gånger om året, men jag skulle vilja ha närheten mer permanent. Ska jag hålla mig inom Sverige lockar Skåne och kanske Göteborg mest. Jag har dock lättast att få jobb i Stockholm men jag tänker inte sätta mig i pendlarhelvetet igen (pendlade i tre år, höll på att gå under!). Och även om det är en massa vatten i Stockholm så känns det inte riktigt som Havet.

Jag skulle också kunna tänka mig att dra utomlands, men det är det här med jobb... Idealet vore att hitta något att göra på distans. Jag vill bli digital nomad, men jag måste hitta min nisch.

 

[gul_zebra]

Födsel och ohejdad vana.
Jag skulle vilja flytta till Stockholm, eller dess utkanter snarare. Men det skulle innebära att jag lämnar all trygghet och blir ensam iom att jag har så svårt för det sociala. Hä gån't nå. Dessutom skulle jag inte råd med hyran och förr eller senare blir väl även Stockholm ganska tråkigt

Min stad är för övrigt korad till Sveriges fulaste! Inget vackert att stanna för här inte

 

[tuaphua]

Efter att i två veckor ha befunnit mig i diverse små städer är min stora fråga: varför bor ni där ni bor?
Är det födsel och ohejdad vana? Ett mål i livet? För att det är så vackert? Blev det bara så?

Vi flyttade hit igår. Varför det blev här är både lite slump/tur och enligt plan. Vi vill på på landet och gärna ha egen gård. Vi insåg dock med nytt företag att vi inte hinner sköta eget stall och gård.
Vi frågade en kund om de visste någon som hyrde ut när vi iaf var hos kunden. Och farsan skulle då hyra ut det här som han just köpt. Min häst fick bo i stallet hos kunden. Och det ingår full skötsel vilket gynnar jobbet.

Vi tycker den här delen av Södermanland är jättevacker. Vi har nära till en stor sjö(vi är båda båtfolk), vi bor på egen gård med fantastisk natur direkt utanför dörren och vi har nära till Sthlm där våra familjer och många vänner bor. Och vi bor bra till för jobbet. Det är hyfsat enkelt att ta sig till större städer för shopping etc.

 

[Raderad medlem 120709]

Födsel och ohejdad vana, plus att jag har hela mitt nätverk här och svårt för att knyta nya kontakter så jag skulle få det svårt på helt ny ort. Jobb är en icke-fråga pga funktionshinder så det har aldrig varit på tapeten att jag skulle flytta för det.

Jag bodde i lägenhet i en närliggande stad i ett antal år, och under den tiden insåg jag att jag verkligen inte är lämpad för något som ens liknar stadsboende. Och då var det ändå en förhållandevis liten stad! Lägenhet och att alltid ha andra precis runt omkring var verkligen inget jag trivdes med, särskilt eftersom mina grannar var av den stökigare sorten, så jag höll på att bli tokig och började titta efter nytt boende.

Av en slump (eller kanske det var ödet, om man vill tro på det) så dök det snart upp ett hus till salu i byn där jag växte upp. På vinst och förlust åkte jag på en visning och kände på en gång att ja, här kan jag absolut bo. Tror det tog max två dagars eftertanke innan jag kontaktade mäklaren och sa "jag tar det". Och på den vägen är det.

 

[Daff]

Jag bor där jag bor för att jag har valt det. Jag bor nu i staden som ligger 2 mil från byn där jag växte upp och där mina föräldrar bor. Mina tre syskon med familjer bor alla här och jag älskar att ha hela familjen så nära

Jag har provat bo i fyra andra orter i Sverige, och två andra länder. Av de ställena trivdes jag väldigt bra i Gävle. Där hade jag absolut kunnat tänka mig att fortsätta bo men när jag blev singel vägde närheten till familjen över och jag flyttade hemmåt. Jag spenderade ett halvår i nordnorge och klarade inte av den mörka vintern där så skulle inte kunna tänka mig att bo där igen men jag är glad att jag provade.

Jag kan tycka att staden jag bor i (Skellefteå) är lite halvtrist och ligger lite dåligt till, det är så himla långt till allting, men i dagsläget väger familjen över. Jag gillar dessutom vintern och tycker att vi har en bra sommar så det är inte alls fel att bo här men jag skulle gärna ha lite andra skogar och tillgång till den kultur som finns i Stockholm. Och nära till alla roliga saker som händer i Mellansverige eller söderut. Är alldels för långt till många platser.

Om jag skulle träffa en kärlek som vill bo någon annanstans är jag inte omöjlig att flytta men tror att jag mentalt skulle vara inställd på att flytta tillbaka hit igen. Jag bor nu i lägenhet men har en liten dröm om ett eget torp men tror tyvärr inte att jag skulle palla det psykiskt då jag är väldigt mörkrädd (ja jättelöjligt!) och har en del ångest jag slåss med.

 

[Niyama]

Folk är ju olika. Jag tror att jag skulle känna mig jagad av ett sådant brev. Jag känner mig jagad redan av reklam från satans mäklare som vill sälja min lägenhet. (Där min partner har bott sedan 1979, varför skulle den nu säljas plötsligt?)

De där breven från mäklare fick jag hela tiden i min förra lägenhet. Min hyresrätt. Meningsfullt .

 

[tanten]

Jag bor där jag bor för att här har jag ett sammanhang. Jag har uppbyggda kontakter och sociala nätverk.
Jag kan bygden och det är ett bra ställe rent geografiskt. Det är inte så långt till ett gäng större orter - det finns många möjligheter att hitta jobb.

Nuarande bostad är köpt för att jag insåg att jag inte klarade att bo i stan på heltid och för att jag behöver ha möjlighet till trädgård och odling, annars förtvinar jag. Efter att jag flyttat hit kom gamla grannar fram och välkomnade mig "hem" igen.

Mitt sociala nät är stort - kulturellt, politiskt och intressemässigt. Rena vänskapsband har jag få, så skulle jag flytta någon annanstans skulle jag bli mycket ensam.
Huset och omgivningarna är ett paradis. Ett ställe där man mår bra bara av att bo.

 

[TinyWiny]

Jag har bott på många platser i mitt liv men har aldrig känt mig hemma. När vi stannade här utanför, innan jag ens hade gått in i huset eller tittat på stallet så kände jag att jag var hemma. Platsen, utsikten, huset, stallet, berget som reser sig bakom och skogen, ja det var bara hemma och som tur var var det inte bara jag som kände så. Huset låg så fel enligt många kriterier vi hade då och vi hade letat hus i flera år och dissat så många för att de inte uppfyllde de kriterierna vi hade men det här stället hade kvittat var det hade legat för det var och är fortfarande bara så hemma

 

[Red_Chili]

Du kanske ska lägga ett litet brev i husägarens brevlåda och förklara din kärlek till huset och att OM det någonsin blir till salu så får hen gärna kontakta dig. Mina föräldrar fick såna brev i sin brevlåda då och då och tog aldrig illa upp. Till sist blev det också en av de brevskrivarna som fick köpa huset!

Bra idé!

 

[Hippocampus]

Jag flyttar när jag hittat jobb o bostad. Flyttade första gången långt när jag var 17, från södra Småland till en förort utanför Stockholm. Började gymnasie där. 7 år senare till Göteborgstrakten. Lite smått utomlands. 4 år senare tillbaka till Sthlm för 6 mån jobb. 6 mån senare till Västervik. 2 år senare till nordvästra Skåne. Varit här nu i 6 år. Dags snart igen.
Jag har alltid klarat mig själv, tvungen till för jag känner aldrig någon dit jag flyttar. Djuren följer ju med.
Det är inte farligt att flytta. Vill man prova flytta, gör det.

 

[Madalitso]

Bor där jag bor nu pga studier, men när dom är överstökade är planen att flytta till annan ort. Har redan ett hus på orten som jag är förälskad i, även om jag vet att det inte lär bli där jag hamnar, då sambon vill ha en gård

 

[sjoberga]

Efter att i två veckor ha befunnit mig i diverse små städer är min stora fråga: varför bor ni där ni bor?
Är det födsel och ohejdad vana? Ett mål i livet? För att det är så vackert? Blev det bara så?

I närheten av staden med världens bästa civilingenjörsutbildning och därmed stort utbud av roliga jobb inom hightech.

 

[AraSlei]

Jag har flyttat runt en del i landet, men bor sedan ett par år i ett av husen på mina föräldrars gård. Jag har alltid haft lätt att känna mig hemmastadd och trivdes bra under de 5 åren jag bodde i Stockholm t ex, men att bo som vi gör nu är verkligen att vara hemma. Det är fantastiskt vackert, enskilt men ändå nära till jobb och affärer och perfekt för mina intressen.

 

[Petruska]

De där breven från mäklare fick jag hela tiden i min förra lägenhet. Min hyresrätt. Meningsfullt .

Jag bor också i hyresrätt.

 

[mandalaki]

Jag bor också i hyresrätt.

Hyr ni av föreningen? Isåfall är kanske mäklarbreven inte så konstiga, de vet nog inte vilka lägenheter som föreningen äger och hyr ut.

 

[cassiopeja]

Jag bor där jag bor pga utbrändhet. Bodde i en närförort till Sthlm men klarade inte längre av alla sinnesintryck - människor, ljud, ljus, bilar, trängsel, stress - så blev tvungen att "fly" närförorten och flytta ut på landet, men fortfarande inom någorlunda avstånd från Sthlm och jobb. Och vilken lisa det var att komma ut på landet! Som ett mentalt skoskav som äntligen släppte. Att det blev det hus som det blev beror på att min man egentligen inte ville flytta, så jag var tvungen att hitta ett "tjusigt" hus med hög standard och många värden för att han skulle vilja flytta med...

Jag är inställd på att jag kommer att behöva flytta igen nångång, och det enda jag vet då är att jag vill ännu längre bort från Sthlm. Så nån gång kommer jag att behöva välja en ny håla, men har ingen aning om vad jag ska gå efter då...

 

[Calyptra]

Hyr ni av föreningen? Isåfall är kanske mäklarbreven inte så konstiga, de vet nog inte vilka lägenheter som föreningen äger och hyr ut.

Jag har också fått dem, och jag bor i ett område med ca 2 000 hyresrätter (därimot så finns det en del bostadsrätter en bit bort men det är väldig väldigt svårt att blanda ihop husen).

 

[mandalaki]

Jag har också fått dem, och jag bor i ett område med ca 2 000 hyresrätter (därimot så finns det en del bostadsrätter en bit bort men det är väldig väldigt svårt att blanda ihop husen).

Jag har för mig att jag också fått någon gång, mina kvarter är blandade HR och BR (bor i HR)

 

[Petruska]

Hyr ni av föreningen? Isåfall är kanske mäklarbreven inte så konstiga, de vet nog inte vilka lägenheter som föreningen äger och hyr ut.

Ja.

Småprat mellan grannar tyder på att inkomst snarare än boendestatus avgör vem som får brev. Oavsett ogillar jag väldigt mycket när andra vill kapitalisera på mitt hem. Typ: jag HATAR rådande bostadshysteri.