(Varning långt) Den där svartsjukan..

[Klipott]

sätter käppen i hjulet för mig många gånger...

För att göra en lång historia kort och undvika en novell så har jag under hela min "tonårsperiod" (vart den gränsen nu går) varit ihop med en person som fick mig att nå botten. Jag slösade 6 år av mitt liv på en person som behandlade mig illa, både fysiskt & psykiskt.
En dag insåg jag (trots att många sagt det till mig många ggr) att jag förtjänar bättre och gjorde slut. Jag va FRI & kunde börja leva igen.

Nu är det nästan 3 år sedan vi gjorde slut, jag är vuxen & jag lever livet. Men det förföljer mig.
Jag är livrädd för att börja tycka om någon som visar sig vara är en skitstövel och sedan fastna igen.
Detta gör att jag är avvaktande mot killar, reagerar på saker som egentligen är så fruktansvärt löjliga, det vet jag själv om. Saker som man inte kan kräva att partnern ska ge upp för min skull.
När jag väl finner intesse för någon och börjar prata (IRL/på nätet) så är jag väldigt öppen, skojar, skrattar & flörtar. Men det krävs bara en löjlig liten sak så tappar jag intresset och känner mig ... Sviken?
Jag kan då tvärt gå där ifrån utan att säga något /sluta svara när personen skriver.

För att komma lite till saken.
Jag började prata med en "gammal" vän (Vi har aldrig varit jätte nära egentligen). Vi har känt varandra i många år men tappade kontakten. Av en slump började vi prata på nätet sent en kväll och satt uppe hela natten. Vi bytte nr och messade hela dagen och satt sedan uppe hela natten dagen efter.
Vi fick en kontakt som vi inte alls haft förr. Han får mig att skratta och må bra.
Jag vet sen innan att han är en sån som flörtar hej vilt omkring sig och slänger ur sig saker som får flickorna att smälta lite. Och ja, även jag.
Varför tar jag åt mig så mycket när jag sedan ser att han säger liknande saker till en annan?
Detta gjorde ju såklart att jag slutade svara och var väldigt tvär vilket resulterade i att han också sakta slutade skriva & höra av sig.
Detta plågar mig!
Vi är ju inte gifta, klart han måste få prata med andra tjejer & göra som han vill!
Jag vågar inte skriva även fast jag borde. Det är ju jag som klantat till mig!

Ska jag bara strunta i allt eller ta mig i kragen och skriva!? Vad ska jag då skriva. Varför skulle han svara övh?


Det blev visst en novell ändå.. Hoppas någon orkar traggla igenom.
Vad tusan ska jag göra för att komma över min svartsjuka? Jag har ju inte alls någon rätt att vara svartsjuk på detta vis. Bedrövligt..

Mvh
Svartsjuk tjej nr 1

 

[MadicDomino]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Lämnar ett avtryck och så jag hittar tillbaka! Kommer snart med en roman som svar!

 

[Klipott]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Det ser jag fram emot!

 

[Pegasus63]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Har tyvärr inget svar på hur du blir av med din svartsjuka.

Men kan nämna att jag de senaste 36 åren, sedan jag under en fest där vi lekte sanning eller konsekvens, "öppnade" mig för tjejerna i stallet, blev konstant mobbat i 2 års tid. Sedan då har jag aldrig litat på ärligt uppsåt i ställda frågor eller släppt någon tjej/kvinna så nära att hon kan såra mig på samma sätt som hände den gången.

Jag hoppas för din skull att du hittar en lösning på dina problem, för jag unnar verkligen ingen den känsla av ensamhet och håpplöshet som kan komma smygandes till och från under årens gång.

 

[Klipott]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Tack för ditt svar ändå!

Jag har ju världens goaste tjejkompisar men detta är något jag aldrig pratat med dom om. Eller med någon egentligen.

Detta är ju någon som påverkar mig väldigt mycket, hur ska man någonsin kunna träffa någon är min stora fråga. Jag vill ju inte leva själv vilket jag kommer få göra om jag inte kan jobba på min svartsjuka och rädsla.
Det är desutom så otroligt jobbigt att gå ner sig så otroligt mycket för en sån lite skitsak som man själv orsakar.
Jag vet bara inte hur jag ska gå tillväga..

 

[Killaloe]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Jag tror att det finns en hel del olika saker som går att jobba med, men jag tror att du kanske ev kan behöva lite hjälp av någon utomstående. Finns det en vettig ungdomsmottagning hos dig med kurator kopplad till sig?

Det kan vara ett bra steg också att t.ex fundera på varför det är så viktigt för dig att bli bekräftad och bli sedd som "den ende" och försöka få någon klarhet i det eftersom det kanske kan ge dig en infallsvinkel till varför du reagerar som du gör och därifrån försöka hantera dina reaktioner.

När jag läser din text får jag känslan av att du skulle behöva jobba en del med din självbild/självkänsla. (Det kanske låter hårt, men på texten du skriver verkar det som att du inte har kunnat bearbeta allt mellan dig och exet på egen hand och att det påverkar hur du ser dig själv).

Oavsett så är det svårt att jobba med sin svartsjuka/tillit/självförtroende/självbild, men det är ju väldigt bra att du är medveten om problemet och inte lägger över ansvaret på någon annan. Så jag hoppas det reder ut sig för dig, eftersom det inte är särskilt kul att vara svartsjuk.

 

[Klipott]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Är det inte en 23 års gräns för att få gå hos UMO? Kanske jag som missuppfattat det.
När jag var yngre gick jag hos kuratorn på UMO. Men hon slutade och den umo mottagningen flyttade ihop med en annan. På den nya har jag varit 1 gång när jag var 21.

Jag har väldigt dålig självkänsla/självförtroende så det skulle jag absolut behöva jobba med. Tror det finns en del olika saker som bidrar till min svartsjuka.

Mina närmsta har alltid sagt att jag är så godtrogen & naiv. Även fast folk behandlar mig illa eller sårar mig så förlåter jag dom alltid om & om igen. Jag tror alltid det bästa om alla och vill vara alla tillags ständigt.
En utav mina absout närmsta har den senaste tiden varit på mig och sagt att jag måste stå på mig mera. Våga säga nej, våga säga ifrån att det där är fel och sluta låta folk köra med mig.
Men jag är nog mer rädd för att såra andra än att själv bli sårad.

Tack för ditt svar!
Ingenting är för hårt, jag är tacksam för alla tips & råd jag kan få.
Jag är mycket väl medveten om mitt problem och känner nu att jag måste ta tag i det innan det förstör allt för mig.

 

[Killaloe]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Jag tror det är olika beroende på vart i landet en bor Men det kanske går att hitta en kurator via vårdcentralen, studiehälsan/jobbhälsan istället Oavsett tror jag att det kan finnas en poäng i att hitta någon att bolla lite tankar med eftersom jag misstänker att din självbild/självkänsla kanske även påverkar annat än bara kärleksrelationer (men då utgår jag från min själv eftersom det är så för mig, så jag kan givetvis vara helt ute och cykla )

Och jag känner såväl igen mig i den situationen du beskriver om att vilja vara alla till lags (jag är fortfarande sådan i stor utsträckning), men det är viktigt att sätta gränser och våga sätta sig själv i första hand. Om du hela tiden väljer andra före dig själv, kan det bli väldigt svårt att ha jämlika relationer om den du träffar också sätter sig själv först. Då blir ni två som prioriterar bort dig och min erfarenhet av sådana relationer är att de inte är hållbara i längden.

Nu kan jag bara tala för mig själv, men jag har efter år i KBT insett att det går att prioritera sig själv utan att det innebär att jag är en hemsk och dålig person som bara tänker på sig själv. För mig har det alltid varit känslan av att vara dålig som gjort att jag prioriterar andra, annars är jag ju en hemsk människa. Och jag vet ju inte om detsamma gäller för dig, men för mig har det hjälp enormt att diskutera varför det är så viktigt för mig att vara andra till lags. Det har gjort att jag fått mer distans och ett mer nyanserat tänkande. Kanske läser jag in r mycket i det du skriver, men jag får känslan av att det skulle kunna fungera på liknande sätt för dig och då kan jag verkligen rekommendera KBT.

Det finns dessutom en bra bok som delvis tar upp det här, Duktighetsfällan, som jag tyckte var tung att läsa men som gav mig mycket. Kanske kan den ge dig något också, om så bara lite bekräftelse på att du inte är ensam och att världen inte går under för att en slutar vara så tillmötesgående och duktig jämnt.

 

[Klipott]

Sv: (Varning långt) Den där svartsjukan..

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Tack!
Att bolla tankarna med någon tror jag också är väldigt nyttigt och att prata om just Varför.
Jag ska absolut kolla upp vart jag kan vända mig och den där boken vill jag verkligen läsa!

Tusen tack för att du delat med dig!
Nu ska jag verkligen ta tag i det här och jobba med mig själv!
(Även fast det skrämmer mig lite)