Vart tog hjälpsamheten vägen

pelhamtygel

Trådstartare
Sitter och funderar på vart hjälpsamheten i samhället har tagit vägen!?
För ca 10 år sedan kom en hund springandes över åkrarna hemma, djurvän som man är lockade jag till mig hunden, som verkade väldigt allmänpåverkad, haltade och flåsade. Ingen ägare syntes till. Vi gav den vatten och kollade igenom den. Upptäckte då att han blödde från alla fyra tassarna. Och vår tanke var att denna hund antagligen sprungit långt. Vi kontaktade då polisen och berättade vilken ras och kön, att den inte hade nått halsband eller märkning. Och att den blödde och var öm i tassarna. Vi berättade även att vi inte kunde ha hand om hunden då dom sa att dom inte fått någon anmälan om en försvunnen hund av den rasen och könet. Men att vi kunde ha kvar den i väntan på att det skulle komma in en anmälan. När dom förstod att vi hade svårt att låta hunden bo här under tiden så kontaktade dom djurskyddet som ringde upp oss och kom sedan hem till oss och kollade på hunden och tog den med sig sedan. Efter några dagar fick vi ett tack kort från både djurskyddet och hund ägaren som berättade att hunden rymt hemifrån och sprungit några mil. Men att han nu var hemma och mådde bra.

För några dagar sedan hände det igen. Plötsligt står det en stor lurvig vovve på gården. Med ett halsband på sig. Jag tittar runt i väntan av att se någon ägare, men ser inte en människa. Så jag kopplar hunden och går bort mot grannhusen, knackar på men ingen saknar denna hund. Så vi gick tillbaks till husen och jag kollade igenom den. Ingen öronmärkning och ingen märkning på halsbandet, rasen hade jag inte en anning om. Men märkte att det var en tik. Kunde vara en löptik som fått vittring på våran han hund. Jag har ju hört att dessa tikar kan gå långt. Så ringde polisen. Där möttes jag av en snorklig röst som sa att dom inte fått in någon anmälan om någon hund. Jag frågade då om någon kanske kunde ta sig ann hunden då jag själv har hanhund och annan hund som har svårt för tikar. Då svarar denna polisen att jag får väl släppa hunden då så den går hem. Eller så får jag binda den någonstans tills det kommer in en anmälan om den. Vi sa tack och hej och la på. Efter rådfrågning hos familjen kom vi fram till att vi inte kunde släppa den då det går en mkt trafikerad väg strax utanför gården och det fanns för stor risk att hunden skulle traska ut på den. Att binda hunden någonstans kändes inte rimligt då våra ega hundar var i extas. Min syster tar då telefonen och runger ytterligare en gång till polisen och berättar att det är inte rimligt att vi ska släppa hunden. Då svarar dom att djur ligger inte på deras bord. min syster frågar då om man inte kan ta kontakt med någon djurorginisation för att få hjälp. Och då svarar polisen att han kopplar vidare till larmcentralen. När signalerna börjar ta ton, lägger syrran på luren. Och vi stod där som fån. Med en borttappad hund i koppeländen. En mkt funderande hanhund som gör allt för att ta sig ut och en argsint tik som vaktar sitt revir. Vart tog hjälpsamheten vägen tänkte vi alla. Ska man bara strunta i när ett djur kommit bort? Tänk om det hänt något med ägaren...

Jag själv trodde att polisen kunde hjälpa oss och hade kontakt med djurorginisationer som hade jourtider. Precis som de gjorde för 10 år sedan. Att de kunde ta hand om en hund, kanske scana efter chip och få fram ägaren. Men jag hade verkligen fel.

Polisen har fullt upp med mer prioriterade fall det förstår jag verkligen. Men kunde dom inte ha ett samarbete med tex djurhem osv. Så när dom då får in en anmälan om ett hittat djur viderkopplar dom eller tipsar om att man kunde vända sig till de orginisationerna ifall man har svårt att hålla djuret.

Vi hittade hundensägare själva denna gången, som visade sig bo några km härifrån. Ägaren hade varit på jobbet och kommit hem och upptäckt att hunden var borta och att sovrumsfönstret stod vidöppet. Hunden kunde alltså ha varit på vift många timmar och hade korsat flera vägar när den gått hem till oss. Vi berättade om vad polisen svarat oss och hundägaren svarade med att det är sjukt hur dom beter sig. Dom anser att borttappade djur inte angår dom. Men när de springer ut på vägen och orsakar en trafikolycka då hamnar de på deras bord endå. Höll med honom helt.

Han var glad att få tillbaks sin hund i helt skick och vi var glada över att hittat ägaren och hunden, ja den var överlycklig över att se sin husse igen^^
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

Det är superviktigt att hundägaren kontaktar polisen och talar om att hunden har smitit så snart som möjligt. Beskrivning av hunden och varifrån den har smitit. Lika viktigt är det att någon som hittar en hund död eller levande att man rapporterar detta till polisen. Hunden kan ha sprungit över i ett annat polisdistrikt så man kanske får kontakta 2-3 polisdistrikt innan man hittar varifrån hunden har smitit. Polisen har alltid ett kontrakt med ett hundpensionat eller liknande som tar hand om den upphittade hunden. Dessa ska även hämta den upphittade hunden hemma hos upphittaren. Ägaren får sedan lösa ut hunden med de kostnader som har uppstått.

De poliser du har pratat med måste ha haft en otroligt dålig dag. Så får det inte gå till.
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

De var rent sakt nästintill otrevliga. De uppmade inte till att man skulle hjälpa till iallafall. Läste nyss på blocket detta:

Citerar ur efterlysningen på två bortsprugna hundar några mil härifrån
"I måndags plockade någon upp dom i Brattfors å
släppte dom igen vid toppgrillen (hon hade ingen
möjlighet att ta hand om dom så hon ringde
polisen, å polisen ber henne släppa dom igen).
Sedan dess så har dom inte synts till."

Så uppenbart verkar det gå till såhär på fler ställen när man kontaktar polisen i värmland. Mycket dåligt tycker jag då jag som upphittare blir orolig över att inte hitta ägaren till djuret, och inte har en möjlighet att hålla den tills ägaren hör av sig. och vad ska inte ägaren bli när den upptäcker att sitt djur är borta.

Jag själv skulle föredra att få betala en liten slant för att "lösa ut" mitt djur från tex ett hundpasionat efter att den vart på rymmen, hellre än att springa runt jätte orolig och leta efter mitt djur som kanske inte alls hittar hem.

Sedan skulle ju ett sådant kostnad som att "lösa ut" sitt djur ge mig en tankeställare att kanske se till en extra gång att stänga, fönstret, dörren eller grinden osv.
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

För det första är polisen enligt lag, skyldig att ta hand om allt hittegods. Hundar räknas som gods så jo, det är deras förbaskade skyldighet. Däremot behöver de inte prioritera att hämta det om de har annat som är viktigare, att göra men då kan man ju som samhällsmedborgare öka på processen genom att lämna hunden på polisstationen.

Hittar du en hund och de säger till dig att släppa den så kräver du namnet på den som säger åt dig att göra det och sedan meddelar du att du håller den personen ansvarig för allt vad hunden ställer till med när den är lös.

Tyvärr är det väldigt olika hur polismyndigheterna i olika län, hanterar upphittade hundar. I vissa län har polisen avtal med djurhem och djurambulanser som kör ut och hämtar hundarna. I andra län skickar de en polispatrull och så har de hunden på närmsta polisstation i en veckas tid innan de skickar den vidare till ett djurhem om ägaren inte har hört av sig.

Sedan kan jag bara hålla med dpmatte. Tappar man bort sin hund, ring och anmäl direkt. Många gånger är hundarna hittade, långt innan ägaren hör av sig och anmäler att de saknar sin hund.
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

När vi betalar mindre och mindre till skattefinansierad verksamhet så måste de dra åt svångremmen och prioritera stenhårt. Kan de få dig att behålla hunden har de sparat både tid och pengar som kan gå till något annat.
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

Tycker i allmänhet det är dåligt att få en hjälpande hand (och tydligen att ge en också). Jag skulle aldrig tveka att ta hand om en bortsprungen hund/katt men vet många som inte skulle ta i ett okänt djur med tång för den kan ju vara sjuk eller aggressiv och var ska man sätta den osv osv.

Vet inte mycket om polisens verksamhet men det där lät ju inte alls OK.
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

Jag tror polisens agerande skiljer sig åt beroende på vilken polis man får tag på.

Det är iofs ett par år sedan men min fars hund har suttit i arresten ett antal gånger efter han varit på rymmen och far fick vackert åka och lösa ut honom. Denna hunden var en konstant rymmare och hade telefonnummret inpräglat i halsbandet.

När en av mina katter kom på avvägar fungerade polisen i HBG som samordnare och gav mig nummret till djursjukhuset dit upphittaren lämnat katten.

Så på vissa platser fungerar det i alla fall. Himla otur att polisen är så träliga i ditt område!
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

Tyvärr är det nog inte så ovanligt att få det svaret hos polisen :crazy:
Jag höll på att köra på en lös hund för två vintrar sen, stannar och hunden kommer raka vägen fram, sätter sig på min fot och trycker sig mot mitt ben. Jag kollar halsbandet men det finns inget nummer. Ringer polisen som säger att jag ska släppa den lös, den hittar säkert hem.
Detta var precis när det började bli mörkt, rusningstrafik och halt ute.. Påpekade detta men de tyckte fortfarande jag skulle låta den vara..
Jag hade tur. En liten stund senare dök ägaren upp, mycket tacksam att jag stannat och tagit hand om hunden.
Undrar just vad polisen sagt om hunden orsakat en olycka om jag följt deras råd..
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

För några år sedan mötte jag en lös häst ute på en stor riksväg. Jag såg redan långt innan jag såg hästen att bilarna körde underligt framför mig. Utan att ens tänka på vad jag gjorde stannade jag min bil och fångade in hästen. Då först kom tanken på vad jag skulle nu ensam på en stor väg med en okänd häst. Dessutom mitt ute på slätten så jag kunde se att närmaste hus fanns ca kilometern bort och inte ett träd ens fanns närmare.
Då ringde jag till polisen och fick till svar "Vad vill du att vi ska göra?"
Så det är ju inget nytt fenomen att få underliga svar från polisen. I mitt fall hann jag inte säga något svar till dem innan en bil kom och stannade med hästägaren i. Så det löste sig snabbt och bra ändå.
 
Sv: Vart tog hjälpsamheten vägen

Här i Skåne fungerar det alldeles utmärkt såtillvida att man har kontrakt med ett par pensionat som hämtar in de djur som sprungit bort. Sen kan det vara lite klurigt att hitta dem om man inte känner till vilka pensionat det är. Djuret kan ju ha rymt i ett distrikt som tillhör det ena pensionatet och sprungit iväg så att det befinner sig på det andra många mil hemifrån.

Och ja, tyvärr är det så att vissa skäms för att ringa polisen och säga att djuret har smitit. Så det är väldigt ofta att djuret blir upphittat långt innan det anmäls som saknat.

Min gamle smet en gång när han var ung. Jag ringde polisen när han hade varit borta i 5-10 minuter. Därefter började jag leta själv och efter cirka ½ timme ringde upphittaren som hade fått mitt mobilnr av polisen. Sonen i huset då cirka 8-10 år hade kommit hem med honom i famnen. Pojken och hans kompis fick en slant för att de hade tagit hand om honom.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 162
Övr. Hund Usch måste bara skriva av mig! Om tråden är på fel ställe så flytta den gärna. Var med om en så obehaglig händelse idag! Är för...
Svar
2
· Visningar
1 622
Senast: Fruentimber
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 173
Senast: Cattis_E
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 094
Senast: Migo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp