Vem lärde dig att laga mat?

[skiesabove]

Varför skulle autister som grupp ha sämre kvalitet på maten hemma än folk överlag? Personer med autism växer ju upp i väldigt olika familjer och kvalitet på maten hemma lär variera, precis som hos många andra. Det finns inget som säger att det skulle finnas färre "gourmet-föräldrar" i den gruppen?

Lol nej

Folk överlag äter ganska dålig mat. Kassa ingredienser och kass metodik. Jag säger att det finns väldigt få gourmet-föräldrar, generellt.

 

[pajaztar]

Har mest lärt mig själv, huvudsakligen i vuxen ålder. Mina föräldrar hade måttligt intresse när jag växte upp. Jag är hygglig på matlagning (och bakning) nu. Men det är rätt trist att hålla på vareviga dag, maken har en del intoleranser som gör att en del av sånt jag gillar går bort, sen har vi väldigt olika smak i vad vi tycker om så det är begränsat med rätter vi båda samt dottern tycker är dugligt gott, och som inte orsakar reaktioner hos honom.

 

[MiniLi]

Lol nej

Folk överlag äter ganska dålig mat. Kassa ingredienser och kass metodik. Jag säger att det finns väldigt få gourmet-föräldrar, generellt.

Så allt som inte håller gourmetstandard är dålig mat? Lol tillbaka.

 

[Wingates]

Lol nej

Folk överlag äter ganska dålig mat. Kassa ingredienser och kass metodik. Jag säger att det finns väldigt få gourmet-föräldrar, generellt.

Vad är ens kassa ingredienser och kass metodik?
Och var drar du gränsen för gourmetmat?

Jag är uppvuxen med vällagad husmanskost (främst) och lyxigare helgmat. Den var alltid supergod och vällagad, min pappa hade arbetat som kock, och man kan nog fråga vem som helst av mina barndomsvänner om den - svaret kommer alltid vara att den var jättegod. Men det är ju knappast gourmetmat enligt mig (helglyxen kunde absolut varadet, men inte i vardagen) - skalan är ju liksom betydligt längre än Dålig mat<->Gourmet Mat, utan att det finns massor av andra saker där i mellan.

 

[athena_arabians]

Jag har svårt att äta om det är under nivån "gourmet" . Jag kan slänga i mig det, men börjar det bli flera dagar i rad tappar jag aptiten och håller mig hellre till mackor och frukt.

Det blir för svårt med konsistenser och smaker som är "off". Men så är jag ju inte neuromajoritet heller. Hade jag växt upp i en "vanlig" matfamilj kanske jag bara ätit ärtor och makaroner till varje måltid . Jag har faktiskt minnen av hemska torskblock från barndomen. Det brukade sluta med gröt för min del istället, efter nån timmes kämpande.

Instämmer

Jag har en ätstörning i botten... ska jag peta i mig kalorier ska de vara goda. Tråkig/smaklös mat får mig att tappa aptiten och börja äta för dåligt.

Dock har jag inga problem med konsistenser etc... jag har inga problem att äta det jag blir bjuden på (och äter det tacksamt, jag är artig!).

 

[Mia_R]

Jag är uppväxt med att mat lagas från grunden med egenslaktat kött där allt tas hand om och inte bara stekar, egenfiskad insjöfisk och Atlantfisk, lagrade ostar, riktigt smör, skummad grädde från egenmjölkade kor, hembakat bröd, bullar och kakor av alla möjliga sorter. Jag vet hur bra råvaror ser ut och väljer hellre att avstå från köp än tar vad som helst. Jag vet hur vällagad mat smakar och har ätit gourmétmat på lyxkrogar och fjäskmiddagar inför mångmiljonkontrakt.

Jag är kinkig med det jag handlar med mig hem, men jag är inte kinkig när jag äter hos vänner. Ett av mina tidigare matminnen är hur jag satt på köksbänken och dinglade med benen, eller stod på en stol, hos mormor och det var min uppgift att grädda våfflor när det kom folk på oplanerade besök och blev bjudna på kaffe.

Det händer absolut att jag nån gång per år värmer prinskorvar eller köper med mig hem en påse frysta köttbullar för att det är enkelt och jag är lat. Det hindrar inte att jag lagar vällagad mat från grunden som antingen går fort att laga eller tar timmar på sig innan jag är nöjd.

 

[skiesabove]

Vad är ens kassa ingredienser och kass metodik?
Och var drar du gränsen för gourmetmat?

Jag är uppvuxen med vällagad husmanskost (främst) och lyxigare helgmat. Den var alltid supergod och vällagad, min pappa hade arbetat som kock, och man kan nog fråga vem som helst av mina barndomsvänner om den - svaret kommer alltid vara att den var jättegod. Men det är ju knappast gourmetmat enligt mig (helglyxen kunde absolut varadet, men inte i vardagen) - skalan är ju liksom betydligt längre än Dålig mat<->Gourmet Mat, utan att det finns massor av andra saker där i mellan.

Jag menar falukorv som smakar svett och överkokta makaroner, i motsats till vällagad husmanskost.

 

[lilstar]

Jag lärde mig själv, men mycket med hjälp av den rejäla kokboken (rutiga) jag fick när jag flyttade hemifrån. Visst såg jag mina föräldrar laga mat och hjälpte till i köket ibland men jag lärde mig inte laga mat hemma utöver enstaka saker som hur man trillar köttbullar. Jag var riktigt dålig på hemkunskap och när jag flyttade hemifrån lärde jag mig en rätt i taget och åt vardera i typ en månad. Till slut började jag testa svårare saker, lärde mig av kompisar osv men det mesta var trial and error med recept.

 

[Fruentimber]

Jag menar falukorv som smakar svett och överkokta makaroner, i motsats till vällagad husmanskost.

Du räknar då alltså vällagad husmanskost som gourmet?

 

[Fruentimber]

Jag kan nog liksom @MiniLi inte dra mig till minnes att någon specifikt "lärt mig" att laga mat. Det är nog bara sånt som kommit med uppväxt och ålder. Jag tycker det är roligt att laga mat, det tycker mannen också. Vi går gärna all in när vi ska få gäster, och är även intresserade av var maten kommer ifrån. Odlar och föder upp egna grisar och höns. Vi har en hel bokhylla enbart med kokböcker, alltifrån Brillat-Savarin till den rutiga kokboken.

 

[manda]

Du räknar då alltså vällagad husmanskost som gourmet?

Nu frågade du inte mig, men det skulle jag lätt kunna göra. Och jag uppskattar verkligen att husman återfår status, bland annat av att den förs in i lyxköken. Sedan skulle jag ändå bli rätt förvånad om just falukorv och makaroner var den typ av husman som serveras på stjärnrestauranger, men nu rörde din fråga husman i stort.

Tex har jag ätit tunnbröd med nykärnat fjällkosmör på restaurang med michelinstjärna (och även bredvid kolmilan på bygdeveckan. Upplevelserna skiljde sig såklart men att husman skulle kunna vara gourmetmat känns självklart, beroende på finess och råvaror.)

 

[Fruentimber]

Nu frågade du inte mig, men det skulle jag lätt kunna göra. Och jag uppskattar verkligen att husman återfår status, bland annat av att den förs in i lyxköken. Sedan skulle jag ändå bli rätt förvånad om just falukorv och makaroner var den typ av husman som serveras på stjärnrestauranger, men nu rörde din fråga husman i stort.

Tex har jag ätit tunnbröd med nykärnat fjällkosmör på restaurang med michelinstjärna (och även bredvid kolmilan på bygdeveckan. Upplevelserna skiljde sig såklart men att husman skulle kunna vara gourmetmat känns självklart, beroende på finess och råvaror.)

Absolut, jag undrade bara var linjen drogs. Jag upplever nämligen inte att det skulle vara så väldigt många som äter usel mat med kassa ingredienser och kass metodik, som beskrevs. Men det kan ju säkert också bero på vad man har för umgänge. Men om man då räknar vällagad husmanskost till gourmet, så vill jag väl tvärtom påstå att det i så fall finns många som är duktiga på det, enligt min erfarenhet.

 

[manda]

Absolut, jag undrade bara var linjen drogs. Jag upplever nämligen inte att det skulle vara så väldigt många som äter usel mat med kassa ingredienser och kass metodik, som beskrevs. Men det kan ju säkert också bero på vad man har för umgänge. Men om man då räknar vällagad husmanskost till gourmet, så vill jag väl tvärtom påstå att det i så fall finns många som är duktiga på det, enligt min erfarenhet.

Ja! Och bra husman är ju värd en god status. Bra tillvaratagande som ger bra näringstäthet osv (tänker tex på inälvsmat).

 

[Wingates]

Jag menar falukorv som smakar svett och överkokta makaroner, i motsats till vällagad husmanskost.

Okej, det är inte min erfarenhet av vad majoriteten lever på.

 

[skiesabove]

Du räknar då alltså vällagad husmanskost som gourmet?

Absolut, varför skulle det inte vara det? Det är många finrestuaranger som serverar husmansrätter.

En äggröra kan antingen vara hemsk eller ljuvlig. Som extremexempel: burhönsägg, vispade och mikrade... I motsats till ägg från hemmahöns, smör och grädde som värmts upp under omrörning i rätt takt.

 

[Bison]

Min mamma var jätteduktig på att laga mat, alltid vällagad från grunden.
Jag var dock totalt ointresserad så lärde mig inget

Har lärt mig själv. Är gnällig och kräsen, alltså bäst att laga maten själv så det blir som jag vill ha det

Falukorv med mos är btw bland det godaste som finns

 

[Fille]

Åh, jag kan inte minnas en enda sak jag lärde mig på hemkunskapen Förutom att vi stekte pannkakor en gång men det kunde jag innan.

Jag minns att vi gjorde sån glass i ugn, det heter något fint, med ett marängtäcke över! Det är det enda jag minns som man lagade. Och så minns jag att de tvättade wettextrasorna och några klasskompisar blev väldigt upprörda över det

 

[Mia_R]

Jag minns att vi gjorde sån glass i ugn, det heter något fint, med ett marängtäcke över! Det är det enda jag minns som man lagade. Och så minns jag att de tvättade wettextrasorna och några klasskompisar blev väldigt upprörda över det

Glace au four, ugnsbakad glass, baked alaska.
Wettex tvättar man i hög temperatur eller kokar, kasserade slängs i komposten.

 

[Fruentimber]

Absolut, varför skulle det inte vara det? Det är många finrestuaranger som serverar husmansrätter.

En äggröra kan antingen vara hemsk eller ljuvlig. Som extremexempel: burhönsägg, vispade och mikrade... I motsats till ägg från hemmahöns, smör och grädde som värmts upp under omrörning i rätt takt.

Se inlägg #132. Därav min fråga. Om vällagad husmanskost räknas till gourmet så finns det nog många ute i stugorna som kan kalla sig gourmet-föräldrar.

"Gourmet" för mig är en term som sträcker sig längre än så.

 

[Mkb]

Har inte direkt lärt mig, men har som mål att bli bättre på mat under kommande år eftersom jag börjat misstänka att det enda sättet att få ordning på mina matvanor är om jag lyckas uppbåda ett intresse för mat. Kanske går det om jag lägger någon slags prestation i det, eller kombinerar det med ett annat intresse. Jag har genetiskt facit på att jag tillhör den minoritet som har fler smaklökar och känner fler och starkare beska smaker än majoriteten, vilket också försvårar mitt ätande ibland. Även svårt för vissa konsistenser. Men det är synd om ätandet bara ska vara ett nödvändigt ont, för jag gillar god mat men jag tycker bara det är krångligt att laga mat. Förhoppningsvis går det ändra på.