Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Taxilock

Trådstartare
Jag har en dansk/svensk gårdshund på cirka 1,5 år. På många sätt är hon en underbar och mysig hund men hon har vissa beteenden som jag är säker på kommer göra mig gammal i förtid.

Hon har ett förj*vligt humör till att börja med och det visar sig inte alltid på de trevligaste sätten, särskilt inte när hon är lite trött. Dels visar det sig genom att hon om vi tar i henne (för att tex ta bort henne från något som ramlat ned på golvet eller vad som helst) så kan hon få enorma utbrott och spotta, fräsa och bita. Dom är över lika snabbt som dom kom och det är inte ovanligt att hon fjäskar efter utbrotten även fast vi oftast bara håller i henne tills hon lugnat sig. Vi har provat säga nej och hinner man uppfatta att det är på gång och har en väldigt bra timing och tryck i rösten så kan det fungera.

Ett annat sätt det visar sig på är att hon blir arg på de andra hundarna (i min familj finns tre, snart fyra andra hundar plus att det i övriga släkten finns fem hundar till. Vi är sällan alla hundar samtidigt men ibland händer det att det är uppåt sju hundar). Mest åtsatt är för tillfället min syrras fyra åriga hoffetik som även är en av vår hunds bästa lek-kompisar när hon är på det humöret. Hon kan morra så fort syrrans hund rör sig och "flyga på" henne till synes ganska oprovocerat för att trycka ned henne. Särskilt m syrrans hund skall fram till mig eller husse eller någon annan som vår hund ser värde i. Jag upplever vår hund lite som en mobbare. Hon trycker ned hundar som hon känner att det fungerar att hålla på så med men hundar som inte tar åt sig eller blir förbannade gör hon ingenting mot. När vi hindrar henne från att agera mot de andra hundarna så vänder hon mot oss istället vilket i sig inte är så förvånande.

Nu har vi börjat som så att vi överallt där vi går har med oss hennes tygbur som står framme hemma. Hon ligger gärna i den hemma och när vi är borta brukar vi göra så att vi stänger in henne i buren när vi märker att det blir lite mycket för henne. Vi upplever det som att hon har svårt att koppla av när det är mycket omkring och vi tror att det delvis är därför hon får dessa utbrott. När hon blir instängd i sin bur så lägger hon sig alltid och sover.

Vi har dels gjort som så att vi helt enkelt säger åt henne att det inte är ett acceptabelt beteende när hon trycker ned andra hundar. I vanliga fall så är jag 100% för mjuka metoder med positiv förstärkning men här kan i alla fall inte jag komma på nått annat att göra. Eftersom att det är en ganska vek hund så behövs inte så mycket för att hon ska ta åt sig så vi är noga med att inte vara för hårda på henne. Vi har också gjort som så att vi när vi umgås med andra hundar har ett halsband med ett snöre på henne så vi kan dra undan henne med det så hon slipper hamna i fysisk konflikt med även mig och husse vid dessa tillfällen.

Vi har även börjat göra som så att vi sätter in henne i buren när vi märker att hon börjar bli trött, innan hon får sina utbrott. Hon är som sagt mycket mer benägen att bete sig illa när hon är trött. Jag upplever att det faktiskt hjälper men är tveksam till att det kommer ta bort hela problemet. När hon är i buren är det förbjudet för de andra hundarna och även människor (förutom mig och husse) att gå fram till henne.

Vi har varit kontakt med problemshundsutredare men aldrig varit på en utredning. Problemet är att den som finns här i närheten vill att vi kommer till henne och där kommer inga av de problem vi har att visa sig.

Hunden bor med mig och min sambo, hon får vara ute cirka 3-6 timmar per dag varav vi går cirka 8-10 km per dag med henne. Utöver det så tränar vi lydnad, agility och spår cirka 4-5 dagar i veckan. Vi är ganska aktiva och har gått flera kurser, ingen av dessa kurser har varit några problem och inga av beteendena har visat sig då men det är inte i såna situationer det uppstår i. Träningsmässigt är hon rena drömhunden för mig! Hon är otroligt rolig att träna med följsam, lättlärd och alert. Och hon är som sagt en vek hund särskilt mot mig och husse men även i andra aspekter.

Sorry för långt inlägg. Om någon orkar läsa hela undrar jag om det är någon här inne som har några kloka ord och råd?
 
Senast ändrad:
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag har haft en tysk jaktterrier/border terrier som en period mellan 1-2,5 års ålder hade ett överjävligt humör, hon flög på massa hundar på träning och tyckte mest att hon var störst, bäst och vackrast. Även hon hittade vissa hundar hon stundvis inte tyckte alls om.

Iaf, på min var det inget lynnesfel, det var nån slags period hon gick i genom. Hon blev senare en mycket säker hund som var väldigt duktig på att tolka signaler. Jag gjorde inte särskilt mycket åt hennes beteende vad jag minns, jag var inte så gammal då, men hon fick aldrig nåt större utrymme att leva rövare. För övrigt behandlade vi henne respektfullt, men konsekvent mot hennes trams. Dvs om hon morrade vid kloklippning fortsatte vi bara osv, vi var aldrig rädda för henne.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag är absolut ingen expert på såna här beteenden, men kan det kanske vara så att hon är överstimulerad och stressen visar sig iom dessa beteenden?
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Hur länge har hon hållit på?

Om jag gör en utredning på hundar som "helt plötsligt", så brukar det efter en stunds grävande och utredande gå att hitta anledningen till beteendet. För det låter inte som hund som mår helt bra.

Om man sen vet varför är det mycket enklare att gå vidare, även om man hamnar på samma "ruta" som lady vip att man accepterar faktum och handhar hunden därefter.

Sen undrar jag vad det är för utredare som inte utreder där problemet visar sig som tydligast.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

halvt kl.

Vi blir inte rädda för henne när hon håller på om än något upprörd och ledsen men vi låter det aldrig gå ut över hunden. Jag tror att hon är en hund med ganska stor "integritet", jag tycker att det är helt OK att en hund morrar för att den vill vara ifred men inte som min hund gör som nästan söker konflikt.

Tanken på att hon kanske är stressad har också slagit mig, har därför lagt in minst två dagar i veckan då vi bara tar kortare promenader ett antal ggr per dag. Men det kanske inte är nog? Vad kan man göra för att minska stress? Dra ned ännu mer på aktiveringen? Jag vet dock att om vi drar ned för mycket så blir hon understimulerad istället.

Blandrastik: Hon har tyvärr haft beteendet rätt länge, hennes första utbrott fick hon redan som valp på cirka 9 veckor. Men det har väl gått i perioder för hur mycket hon "håller på". Rent spontant så känns det inte som att det är något mentalt fel på henne. Jag tror kanske inte att vi får bort beteendet helt och hållet men det vore skönt om vi precis som du skriver i alla fall kunde få reda på varför hon gör såhär.

Jag önskar så att jag kunde få en större förståelse för varför hon beter sig såhär.

Jag vet ärligt talat inte varför den utredare vi varit i kontakt med hellre ville att vi skulle komma till henne än att hon kom till oss. Det är många jag pratat med som anser att jag är lite fånig som anser att vi har en problemhund/hund med problem. Det är då personer vi tränar med eller kanske träffar i sammanhang där hennes besvärliga problem inte kommer fram. Det känns därför väldigt onödigt att åka hem till någon annan för att utreda problemen för jag vet att hon inte kommer uppvisa dom där. Då kommer hon framstå som en go och glad kanske väldigt blyg hund, vilket hon i och för sig i allra högsta grad är men det är få som tror på att det kan bli så illa som det blir :/

EDIT: Kan även tillägga att hunden är grundligt genomkollad av en rutinerad och mycket skicklig sjukgymnast, det är inga fel som hon kunde känna eller se på henne. Sen har vi visserligen inte röntgat något annat på hunden än höfterna.
 
Senast ändrad:
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag har tyvärr inget tips på vad du ska göra men, tyvärr..
Jag känner 5 DSG och alla beter sig mer eller mindre som din.
Hemska utfall speciellt då det handlar om vad denne anser sig vara sin plats.
För att nästa sekund vara fjäskiga och låga. Jag blir själv inte alla klok på deras beteende.
Min kompis DSG har betett sig så sen 10v ålder.
Hoppas på bra tips här som kan hjälpa dom.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Min DSG var förjäklig ett tag, hon bet folk när hon var liten (rädd/pressad) och var osäker i nya situationer vilket kunde gå ut över oss människor och hennes hundkompisar.
Har tränat mycket för att hon ska få en trygg situation och ett lugn där hon vet "det sköter matte"
Vissa saker behöver hon inte ta itu med (släpper mer o mer på detta o testar vissa saker och det har verkligen blivit bättre)

Jag tror det ligger mentalt. Osäkerhet och sen den snabba reaktionsförmåga de har. Istället för att dra sig tillbaka, så blir det en snabb reaktion. Svårt o förklara men jag startade en tråd när Agnes var 2 år och funderade på att sälja henne iaf... Hon kunde hoppa och bita mot hundar som var hennes bästa vänner och kanske bara passerade henne när det inte passade henne.

En trygg punkt (buren) struktur och att hon inte behöver hantera vissa situationer tror jag är lösningen. För min del gjorde min gamla setter mycket av jobbet också. Vad har din mamma för andra hundar? Vad händer när hon gör sina utfall?
Vad gör hon om du går mellan när hon gör så och säger nej?
 
Senast ändrad:
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag får mer och mer en känsla av att detta är ett problem som verkar finnas hos många DSG men man får aldrig höra om det av uppf? Läser man om dom så nämns aldrig ngt om hetskt temperament.
Men när jag läste vad du skrev så kände jag att det är nog svaret på det.
Snabba, mkt temperament, terrierskalle men samtidigt mer avlade för att vara förarvek?
Min egen uppfattning är att denna ras fasen är bland det svåraste man kan skaffa sig! Jag har ju förstått att det finns många som är så trevliga som det beskrivs, har dock inte träffat ngn än!
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag håller med dig och har fått samma uppfattning. Pratade även med en domare som ansåg att de inte var speciellt trevliga att ha o göra med i ringen.

De behöver helt klart se över mentaliteten, mer mentaltest.

Agnes är faktiskt trevlig nu men hon är ju 6år.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

De värsta är att dom rekommenderas till folk som vill ha en kärvänlig familjemedlem som vill ha en aktiv hund.
Dom jag träffat ägs av förstahundsägare.
Hundarna är på tok för svåra för dom!!!
Inte ens jag som iaf anser mig ha ett rätt stort register i hundbeteende och träning förstår mig på dom här hundarna så jag förstår att förstahundsägare biter rejält i gräsmattan när dom skaffar en sån hund.
Jag menar, skaffar man en JRT så vet man ju förmodligen ändå vad man ger sig in på. Men dom jag känner räknade inte med att få en hund med det temperamentet dom fått i sina hundar.
Den ena är verkligen ursvår. Man får ta på den koppel tex men i helvete att man får ta av det efter promenaden??! Att be dem gå ner från säng eller soffa är också ett jäkla hallå.
Ingen av dessa 5 hundar verkar må bra, ägarna försöker men inget verkar fungera.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag känner minst 9 st DSG (om inte fler) och ingen annan är som min. Har ju gjort att jag trott att vi gjort ngt fel. Men det kanske är vanligare än vad jag upplever det som. Vet tyvärr inte hur hennes kullsyskon är.

Det är svårt för jag upplever verkligen inte att min hund har någon "terrierskalle" men det kanske beror mer på min uppfattning av vad en terrierskalle är. Min hund har ju väldigt mycket motor och kräver en del aktivering det kanske bidrar till hennes hetska temperament. Inte för att hundar inte kan ha motor utan att bete sig så som min gör.


Fragile: Mina föräldrar har två stycken dvärgschnauzrar, den ena försökte min hund mobba ganska mycket men då hon är väldigt skör och ganska gammal så fick vi verkligen vaka som en hök över henne när det kom till den hunden och det fungerade så hon slutade upp med det. Den andra är ingen hund som någon annan hund sätter sig på i första taget, hon är tuff och står upp väldigt mycket för sig själv. Henne har Aska aldrig ens försökt göra något mot så det har aldrig varit några problem med den hunden.

Det svåra är att kunna gå emellan utan att dra undan våran hund eftersom att hon är så snabb och när hon redan är "på" den andra hunden är det svårt att bara gå emellan utan att fysiskt vidröra henne.
Aska är precis som du beskriver med syrrans hund, det är hennes allra bästa vän när det passar men när det inte passar då kan hon bli skit förbannad på henne. Syrrans hund tycker verkligen att det är obehagligt och detta har bara stärkt Askas beteende när hon märker att det får effekt. De få gånger syrrans hund säger till så ger sig Aska dock på en gång men vi anser att hon inte ska behöva ta det själv.

Det har dock blivit mycket bättre med beteendet mot oss, det händer inte alls lika ofta. Hon kan morra ibland allra helst om hon känner sig trängd eller är uppspelt men vi har lärt oss vilka lägen det är i och är väldigt lugna med henne då. Men beteendet vänds ju fortfarande mot oss när hon går på andra hundar.

Låter som att vi är lite inne på rätt spår med buren då! Jag tror också lite som du att hon inte behöver hantera alla situationer. Det svåra är bara att jag inte riktigt vet hur jag skall visa henne att "detta sköter matte".
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

De värsta är att dom rekommenderas till folk som vill ha en kärvänlig familjemedlem som vill ha en aktiv hund.
Dom jag träffat ägs av förstahundsägare.
Hundarna är på tok för svåra för dom!!!
Inte ens jag som iaf anser mig ha ett rätt stort register i hundbeteende och träning förstår mig på dom här hundarna så jag förstår att förstahundsägare biter rejält i gräsmattan när dom skaffar en sån hund.
Jag menar, skaffar man en JRT så vet man ju förmodligen ändå vad man ger sig in på. Men dom jag känner räknade inte med att få en hund med det temperamentet dom fått i sina hundar.
Den ena är verkligen ursvår. Man får ta på den koppel tex men i helvete att man får ta av det efter promenaden??! Att be dem gå ner från säng eller soffa är också ett jäkla hallå.
Ingen av dessa 5 hundar verkar må bra, ägarna försöker men inget verkar fungera.

Det där beteendena du beskriver stämmer inte alls överens med hur jag uppfattar min hunds beteenden. Vi kan utan problem be henne hoppa ned från soffan, ta av koppel osv. Alla vardagliga saker fungerar bra, när det bara är jag min sambo och hunden. När det däremot slängs in flera människor och hundar det är då hon blir svår. Jag tror att hon har svårt att hantera det, det blir för mycket för henne helt enkelt. Det är alltså enbart när det är andra hundar/människor med i bilden som hon får sina utbrott.

Tillgiven och kärvänlig är hon till tusen.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

kl på mig själv.
Kan tillägga att detta beteende nästan enbart existerar när jag eller husse är med. När t.e.x syrran är hundvakt och vår hund sover hos dom så gör hon knappt något alls. Det händer någon enstaka incident men inte alls i samma grad som om jag eller husse är med. Samma sak när hon är hos mina föräldrar. Beteendet är ju på sätt och vis kopplat till oss, vår teori är att hon är tryggare när vi är med och att hon känner anledning att "vakta resursen" d.v.s mig och husse.

Känns ju sådär lagom roligt att det kanske beror på oss, man känner sig lätt dålig och misslyckad som ägare då.

Någon sa att det troligen beror på att min syrra är en bättre flockledare än vad jag är men jag köper inte riktigt hela den där dominanta flockledargrejen :grin: Syrran är dock en lite hårdare hundägare än jag, det kanske spelar in.

Hon har heller aldrig riktat beteendet mot för henne okända människor även om hon någon gång blivit rädd/pressad. Hon svarar då genom att krypa ihop och lägga sig på rygg, aldrig aggressivt.
 
Senast ändrad:
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag skulle tolka det som att hon inte kan hantera vissa situationer och hanterar dessa med aggression. Jag skulle nog begränsa hennes utrymme att "hålla på" och försöka stävja behovet att hålla koll och vara en mobbare. Kanske skulle hon kunna få sitta bakom ett kompostgaller med ett got ben istället för att vara med i the center of attention?
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Låter som att vi är lite inne på rätt spår med buren då! Jag tror också lite som du att hon inte behöver hantera alla situationer. Det svåra är bara att jag inte riktigt vet hur jag skall visa henne att "detta sköter matte".

Det svåra är att inte bli arg/besviken/rädd. Man måste ha en väldigt lugn approach. Men biter hon den andra hunden?
Jag brukar fysiskt gå mellan o säga nej lugnt och sen visa vad jag vill att hon göra istället t.ex "gå o lägg dig"
Skulle jag få ner henne från soffan fick jag ett nyp om jag tog i henne, istället sa jag "gå ner" och visade med handen att hon skulle hoppa ner. Eller mota henne med ryggen.
Jag tror verkligen det är ett övergående problem, min var inte trevlig just då men det är mycket jobb. Kanske begränsa henne när hon är inne hos dina föräldrar? Om hon har rört sig ordentligt innan behöver hon inte ha tillgånt till hela huset. Det är inget straff utan bara o få henne trygg, sen kan man nog släppa på gränserna eftersom du ser att hon slappnar av.

Tränar ni mycket? kanske lägga ner endel krav just nu och bara vara ett tag?
Går ni ute tillsammans med hundarna du o dina föräldrar, gör hon isåfall samma sak med den osäkra hunden?

Jag tror också det handlar om att hon är tryggare med er och då överreagerar hon lättare. Dominans och bättre flockledare är skitsamma.. hårda metoder funkar inte alls när de är sådär.
 
Senast ändrad:
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Min första tanke är:
Har du kontaktat uppfödaren ang ditt problem??
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag tycker också det är tråkigt. De skulle funka mycket bättre om de användes till något.. nu avlas det mest på utseende känns det som (är inte så bra insatt)

Men de jag känner är inte trevliga, 3st. Det har nog mycket med att de som köpte hundarna inte var medvetna om vad de kräver. Ofta understimulerade med en sele på (drar som idioter) när de väl får vara lösa sticker de. Ingen lydnad och dåligt socialiserade.
Men nu har det ju avlats fram mycket hundar med så de kommer lätt i fel händer. Frågan är om det är köparens okunskap bara eller säljaren som inte gör klart innan vad det är för slags hund.

Min tjej ställer liksom vildsvin, kan ju vara bra om folk vet att de här små söta hundarna har det i sig.
När jag köpte fick jag höra "nej det är ingen terrier, det är ju en pincher. Därför är de inte lika ettriga och har inte lika stor jaktlust som en russel"
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Jag skulle passa mig från att ö h t riskera att din hund går på hoffetiken som hon gör. En dag tar tålamodet kanske slut hos hoffen och då har inte du någon hund vid liv. Du måste bli konsekvent och lära din hund hur hon ska bete sig och det gör du bäst med en mycket bra hundtränare som kommer hem till dig och löser problemet där.
 
Sv: Vet inte vad jag ska göra längre..(låååångt)

Om du menar mig så nej, jag trodde det var mig det var fel på. Att hon inte trivdes hos mig.

Nej jag syftade på TS
Tycker man ska vara mycket försiktig att döma ut en hel ras för att man stött på några "rötägg" inom rasen där man inte vet huruvida de växt upp, vilken stam hunden har, och framförallt vem som håller i snöret.
Jag har fött upp 10 kullar av rasen, vill inte kalla mig som erfaren-uppfödare för det finns de som har fött upp betydligt fler och längre än mig. Men det jag kan säga är att jag har med mina 50valpar ALDRIG haft en valp som betett sig på detta viset....

Frågan är fortfarande, vad säger uppfödaren till TS hund om hennes problem...
Är det så att den inte är reggad eller har papper så är det bara att gratulera ytterligare, då vet vi inte ens om det är en dsg vi har att göra med...
Kan mycket väl vara terrier bakom....

Beträffande dsg beteende på utställningar så har jag också hört att det var "problem" med rasen för ca 10 år sedan. Men här har uppfödarna och även domarna tagit ett krafttag gällande detta med MH beskrivningar och även att domarna skickar ut de som beteer sig illa. Och det har faktiskt blivit märkbara resultat. Visst kan det finnas rädda hundar men sällan aggressiva hundar. Det kan finnas några enstaka hundar framförallt hanar som är lite testosteron stinna, men annars är det en fantastiskt upplevelse att se dsg på utställningar, iallfall här nere i söder. Tyst och lugnt...
Så återigen, var försiktiga med att döma ut en hel ras baserat på några rötägg till hundar eller hundförare som inte sett problem i tid och åtgärdat det.
Men återigen, jag har mestadels sålt mina valpar till famlijer med både fler hundar och barn och har hittils ALDRIG haft några problem hittils.
Jag tycker också att de flesta skk uppfödare inom rasen är duktiga på att plocka bort de hundar som inte lämpar sig för avel. Och studerar hundarnas mentalitet så att man inte dubblar skarpa hundar med varandra....

Och jag läste någonstans att vi uppfödare avlar för att få förarveka hundar... det var det dummaste jag läst...
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
16
· Visningar
1 608
Senast: YlvaG
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 198
Senast: Acto
·
Hundträning Är det någon som har förslag på övningar eller tricks att träna på inomhus? Jag är nyligen ryggopererad och ska ta det lugnt nu några...
Svar
15
· Visningar
846
Senast: Nepenthe
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
657
Senast: Trassel12
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Vad gör halvblodsägare?
  • Avla utan fullständig stam?
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

Tillbaka
Upp