S
sarinon
Nu vet jag inte om jag ligger på rätt forum eller inte men...
Jag börjar med att berätta historien bakom och avslutar med min fundering.
Var i somras med om en otrevlig incident när vi skulle transportera och har sedan dess funderat fram och tillbaka vad som var fel.
Hästen i fråga har alltid varit jättesnäll att transportera och gått in utan problem, stått snällt under körsträckan utan att sparka eller vara orolig och varit lätt att lasta ur.
Hon har däremot inte blivit transporterad så mycket 1-2 ggr/år de senaste åren.
De första somrarna lånade vi ägarens släp, den näst sista sommaren hyrde vi ett jättefint nytt släp från en travbana, vilket vi även ville göra förra sommaren. Släpet var tyvärr upptaget och vi fick tag på ett släp av en bakant som har häst.
Vi hämtade släpet och åkte för att lasta hästen som totalvägrade att gå längre in än en hov på rampen. Jag trodde ju att hon bara kommit ur fel vinkel eller nåt så vi försökte igen. Samma sak igen. Efter 45 minuter och efter att hon nästan trampat ner oss lastare så fick vi in henne. Men då var vi 4 stycken som hjälptes åt med linor. Annars har vi aldrig varit fler än två.
När vi satt oss i bilen för att köra iväg hörde vi att det blev ett väldans liv där bak så vi stannade bilen som kanske hunnit rulla 2 meter och jag gick bak till damen. Vi körde iväg igen och då ser jag hur hon försöker lägga sig ner, så vi stannade igen.
Denna gång löste det sig så fort vi kom ut på vägen och hon stod fint resten av vägen. Och då vi lastade ur var hon lugn och fin.
När hon sen skulle hem till ägaren några veckor senare blev det värre. Vi hade fått låna samma transport.
Då garderade vi redan från början med linor så att hon inte skulle kunna "sjåpa" sig, och vi fick in henne rätt snabbt.
Sätter oss i bilen och rullar sakta ner för backen men hon börjar lägga sig. Så jag går bak till henne och ställer mig med framdörren öppen och på avstånd och vi rullar igen. Det slutar med att jag står och tjurhåller henne i grimman så att hon ej ska krypa ur och lägga sig. I väntan på kontakt med ägaren ställer sig min far i transporten med henne men då börjar hon få sådana panikattacker när vi står stilla också så vi betsämmer oss för att lasta ur och gå upp med henne i stallet tills ägaren kom.
Efter det såg jag inte henne förrän vi lastade ur hemma igen, men resan dit var lång.
När ägaren kom fick damen lugnande som fick verka en stund, innan de lastade in henne. Då var hon ju så lugn så då var det inte några problem att få henne att gå in.
Själv hade jag gjort så mycket som möjligt för att hålla mig därifrån då jag inte klarade av att vara med.
Vi kom iväg men ägaren fick under hela resan bremsa damen för att hon inte skulle sätta igång igen. Det var en del liv där bak och hon hade legat ner 2-3 gånger på de 2,5 mil vi körde.
Som nödlösning kunde vi lasta ur henne den sista halvmilen och gå hem med henne men då höll hon sig lugn så vi tog oss hela vägen till gården.
Vi lastade ur en lugn men väldigt svettig dam som otroligt nog klarat sig utan skador. Dem hade transportskydden fått ta istället.
Men här började ju så klart funderingarna om varför hon nu betett sig så som hon gjort.
Vi hade teorier om onda ben och allt möjligt.
Men så nu har jag fått ännu ett alternativ som jag inte riktigt vet hur jag ska tro på.
I början var jag väldigt skeptisk till det, men ju fler dagar som går och ju mer man tänker på det fram och tillbaka, ju mer övertygad blir jag.
Transporten vi lånat hade visst råkat ut för någon slags olycka med en häst i. När vet jag inte. Men hästarna som åkt i den efter den olyckan hade visst betett sig konstigt.
Det låter lite otroligt att hon genom att känna doften från den panikslagna hästen som varit med om olyckan sedan bara skulle vägra gå in i transporten och själv bli tokig av att åka i den.
Men samtidigt känner jag att det skulle vara en förklaring till hennes beteende.
Tror ni att det kan vara så?
Är det någon annan som varit med om att hästarna blivit oroliga av att åka i en "olyckstransport"?
Jag börjar med att berätta historien bakom och avslutar med min fundering.
Var i somras med om en otrevlig incident när vi skulle transportera och har sedan dess funderat fram och tillbaka vad som var fel.
Hästen i fråga har alltid varit jättesnäll att transportera och gått in utan problem, stått snällt under körsträckan utan att sparka eller vara orolig och varit lätt att lasta ur.
Hon har däremot inte blivit transporterad så mycket 1-2 ggr/år de senaste åren.
De första somrarna lånade vi ägarens släp, den näst sista sommaren hyrde vi ett jättefint nytt släp från en travbana, vilket vi även ville göra förra sommaren. Släpet var tyvärr upptaget och vi fick tag på ett släp av en bakant som har häst.
Vi hämtade släpet och åkte för att lasta hästen som totalvägrade att gå längre in än en hov på rampen. Jag trodde ju att hon bara kommit ur fel vinkel eller nåt så vi försökte igen. Samma sak igen. Efter 45 minuter och efter att hon nästan trampat ner oss lastare så fick vi in henne. Men då var vi 4 stycken som hjälptes åt med linor. Annars har vi aldrig varit fler än två.
När vi satt oss i bilen för att köra iväg hörde vi att det blev ett väldans liv där bak så vi stannade bilen som kanske hunnit rulla 2 meter och jag gick bak till damen. Vi körde iväg igen och då ser jag hur hon försöker lägga sig ner, så vi stannade igen.
Denna gång löste det sig så fort vi kom ut på vägen och hon stod fint resten av vägen. Och då vi lastade ur var hon lugn och fin.
När hon sen skulle hem till ägaren några veckor senare blev det värre. Vi hade fått låna samma transport.
Då garderade vi redan från början med linor så att hon inte skulle kunna "sjåpa" sig, och vi fick in henne rätt snabbt.
Sätter oss i bilen och rullar sakta ner för backen men hon börjar lägga sig. Så jag går bak till henne och ställer mig med framdörren öppen och på avstånd och vi rullar igen. Det slutar med att jag står och tjurhåller henne i grimman så att hon ej ska krypa ur och lägga sig. I väntan på kontakt med ägaren ställer sig min far i transporten med henne men då börjar hon få sådana panikattacker när vi står stilla också så vi betsämmer oss för att lasta ur och gå upp med henne i stallet tills ägaren kom.
Efter det såg jag inte henne förrän vi lastade ur hemma igen, men resan dit var lång.
När ägaren kom fick damen lugnande som fick verka en stund, innan de lastade in henne. Då var hon ju så lugn så då var det inte några problem att få henne att gå in.
Själv hade jag gjort så mycket som möjligt för att hålla mig därifrån då jag inte klarade av att vara med.
Vi kom iväg men ägaren fick under hela resan bremsa damen för att hon inte skulle sätta igång igen. Det var en del liv där bak och hon hade legat ner 2-3 gånger på de 2,5 mil vi körde.
Som nödlösning kunde vi lasta ur henne den sista halvmilen och gå hem med henne men då höll hon sig lugn så vi tog oss hela vägen till gården.
Vi lastade ur en lugn men väldigt svettig dam som otroligt nog klarat sig utan skador. Dem hade transportskydden fått ta istället.
Men här började ju så klart funderingarna om varför hon nu betett sig så som hon gjort.
Vi hade teorier om onda ben och allt möjligt.
Men så nu har jag fått ännu ett alternativ som jag inte riktigt vet hur jag ska tro på.
I början var jag väldigt skeptisk till det, men ju fler dagar som går och ju mer man tänker på det fram och tillbaka, ju mer övertygad blir jag.
Transporten vi lånat hade visst råkat ut för någon slags olycka med en häst i. När vet jag inte. Men hästarna som åkt i den efter den olyckan hade visst betett sig konstigt.
Det låter lite otroligt att hon genom att känna doften från den panikslagna hästen som varit med om olyckan sedan bara skulle vägra gå in i transporten och själv bli tokig av att åka i den.
Men samtidigt känner jag att det skulle vara en förklaring till hennes beteende.
Tror ni att det kan vara så?
Är det någon annan som varit med om att hästarna blivit oroliga av att åka i en "olyckstransport"?
Senast ändrad av en moderator:
