Vikttråden 2014:2

[lil-sis]

Det går kanske lite fort nu. Det är tur att jag vet att det kommer att plana ut Och så är jag ändå glad att kroppen har fattat att vi ska använda upp reserverna! Jag har vätskekuddar på låren (typ myxödem) och de har blivit lite mindre

Ska bli oerhört spännande att krypa i uniformen om tre veckor!

 

[_husmusen_]

hejja hejja lil-sis, är så imponerad av dig!

KL
räknade ut att för att komma ner i BMI 25 måste jag gå ner till 68 kilo, dvs 64 kilo totalt (sedan start), då ville jag nästan ett tag ge upp. Och vill jag ner på 22 i BMI måste jag gå ner 73 kilo totalt.
Igår blev det alldeles för mycket mat så nästa vecka får det bli mycket sallad för jag kan inte få ihop 2 fastedagar pga blodgining på fredagen.

 

[lil-sis]

hejja hejja lil-sis, är så imponerad av dig!

KL
räknade ut att för att komma ner i BMI 25 måste jag gå ner till 68 kilo, dvs 64 kilo totalt (sedan start), då ville jag nästan ett tag ge upp. Och vill jag ner på 22 i BMI måste jag gå ner 73 kilo totalt.
Igår blev det alldeles för mycket mat så nästa vecka får det bli mycket sallad för jag kan inte få ihop 2 fastedagar pga blodgining på fredagen.

För att komma ner till BMI 25 har jag 30 kvar. Det blir en total viktminskning på 45kg. Det är inte riktigt mitt mål utan BMI 22 (önskevikt alltså, om det blir så eller inte får framtiden utvisa). Men det blir nästan 55kg totalt. Det gör att jag vill gå ner mer än hälften av min totala startvikt. Det är typ galet mycket.

Visst är det helt GALET mycket när man står där i startgroparna.

Men jag tycker det är lättare när det liksom börjar rulla på. Nu än så länge är operationen en oerhörd hjälp eftersom jag slipper hungern men jag tycks inte helt slippa suget, skillnaden mellan nu och då är att jag inte agerar på suget eftersom jag är rädd för de fysiska biverkningarna.

Vad är svårast för dig om man bortser från storleken på projektet?

 

[_husmusen_]

@lil-sis jag har ju redan gått ner 13 kilo, det är jag faktiskt stolt över att ha lyckats med (även om jag 2 gånger innan gått ner 15 kilo och sedan har livet hänt och jag gått upp mer än jag gick ner).

Jag är livrädd att misslyckas ytterligare en gång. Så rädd att jag inte gått ut "offentligt" med att jag försöker gå ner i vikt. På jobbet vet de och min närmsta familj vet, men det är de enda. Jag är så rädd att misslyckas och bli ledsen och skita i allt. Och om jag misslyckas denna gången då jag har haft/har hjälp av både diabetessköterska, psykolog och dietist vet jag inte hur jag någonsin skulle lyckas. Så det som är svårast är nog rädslan jag har både för ett misslyckande men också vad som händer om jag skulle lyckas. Jag har alltid varit överviktig/fet, jag har ingen aning om hur det är att vara normalviktig. Blir man annorlunda som person? Blir andra annorlunda mot mig?

Denna omgången känns det som jag valt en metod som jag lätt kan hålla. Även om jag mjukstartat och inte räknar kalorier mina "ätdagar". Men 5-2 känns som något jag lätt skulle kunna hålla hela livet oavsett sjukdom/skador/stress/dåliga ursäkter för att slippa träna. Så mitt största hinder tror jag är mitt eget psyke och att jag har svårt att hantera känslor. Så det som är svårast är den enorma mentala resan jag genomgår, och som jag är rädd att jag aldrig kommer bli klar med.

Äsch känns mest som jag svamlar.

 

[lil-sis]

@_husmusen_

Jag tror att lösningen ligger i känslorna. Vilket gör att en operation som jag gjort kommer bli mentalt tuff senare. När det liksom inte rinner på i den farten det gör nu och så KAN jag inte tröstäta när jag är van att göra det (även om jag blivit bättre på att låta bli).

Och det där med att misslyckas... Alla gör ju det, någon gång. Det gäller ju bara (haha) att fortsätta sen. Skaka av sig att det blev en dålig dag, för det var ju ändå bara EN dag, inte resten av livet. Det har jag haft jättesvårt med. "Nu har jag ju ändå misslyckats så då kan jag lika gärna skita i hela projektet".

Min hjärna är klart störd jämförd med en "normal" op-patient. Så länge jag inte ser en bild på mig själv eller ska typ springa så tror jag att jag ser ut som när jag var 20. Ser jag en helkroppsbild så är det ju ganska uppenbart att det INTE är så.

Jag tror det kommer gå bra för dig!

 

[_husmusen_]

@lil-sis

Jo jag tror mycket ligger i känslorna, det var delvis därför jag valde att gå till psykolog också, för att försöka få redskap att hantera mina känslor på andra sätt. Jag är inte där ännu, men ser jag till min "matdagbok" är jag mycket bättre på att inte äta massa onyttigt/"hetsäta" än när jag började i mars. Och jag försöker vara nöjd över att jag lyckades hålla vikten hela sommaren tack vare 5:2, och detta trots att min älskade katt dog hastigt och plötsligt

Jag har också en bild av mig själv som smalare än jag är, min syster kallar mig för fatorectic. Har alltid sett mig själv som mindre än jag är. Och ofta fått höra av folk att jag inte ser ut att väga så mycket som jag gör (senast i veckan blev en kollega förvånad över att jag väger 119 kilo) och blir alltid lika osäker på om de menar det eller om de säger det för att vara snälla. För jag vill inte ha något jävla medlidande över min vikt.

Jag tror det kommer gå vägen den här gången och försöker fokusera på små steg hela tiden, nu är nästa mål 110 kilo som jag hoppas komma ner till i slutet på januari när vi ska åka skidor i Österrike.

Och jag är övertygad om att det kommer gå super för dig!

 

[Evolution]

Vägde mig igår till plus/minus 0 vilket är ett mirakel med tanke på att jag levt på kanelbullar sedan i måndags....

men det kanske kommer och biter mig i baken under nästa vecka...?

 

[Kofunda]

Vägde mig igår morse, vägde 72 kg vilket var helt enligt planen med 0,5 kg viktminskning i veckan. Kunde för första gången på alldeles för många veckor göra ett riktigt ordentligt pass på gymmet idag. Jag tog det lite lugnare än vanligt, men det kändes väldigt bra .

 

[zassoo]

Är det inte typiskt, här gick vi och storhandlade fredag eftermiddag och plockade inte på oss något enda onyttigt. Så får vi avstämning på självscanningen. Den stämmer --> "Här får ni en chokladkaka för att det stämde"

Dock har jag inte varit sugen på den än så den ligger i skafferiet så länge.

 

[minimal]

7/9 start
14/9 -2 kg
21/9 -0,5 kg
28/9 -1,6 kg
5/10 +0,3 kg
12/10 -0,7 kg

Totalt -4,5 kg (-0,9kg/v)

Jag är nöjd faktiskt! Sund nedgång. Idag börjar jag mäta också, så jag kommer förhoppningsvis även kunna se förändring där.

 

[lil-sis]

Ett gäng hekton ner på vågen idag igen. Mindre än 2kg kvar till första delmålet som är under 90.

Det var tänkt till ungefär 1/11.

Idag har jag än så länge fått i mig ca 1.5dl lättkräm med mjölk, 1.5dl barnmatspuré grönsaker och kyckling. 2dl röd laktosfri mjölk med lite kakao och snart en dryg dl fil med päron/mangomos.

Hoppas kunna få i mig någon dl kalops också. Bara vräkt i mig mat

Barnmatsburkar är Guds gåva till nyopererade

 

[zassoo]

Ähum... Chokladkakan vann. Men jag hade till och med glömt bort den, fram till igår eftermiddag när sambon tog några bitar och frågade om jag ville ha. Skulle träna då så tackade nej. Åt ett par rader senare på kvällen och så resten nu på eftermiddagen. Det är ändå framsteg, jag brukar smälla i mig hela chokladkakan på en gång

Även om jag nu ätit lite choklad i helgen så har jag faktiskt inte köpt något godis själv den här veckan, bara en sån sak! Way to stay positive

 

[Philosophia]

Ähum... Chokladkakan vann. Men jag hade till och med glömt bort den, fram till igår eftermiddag när sambon tog några bitar och frågade om jag ville ha. Skulle träna då så tackade nej. Åt ett par rader senare på kvällen och så resten nu på eftermiddagen. Det är ändå framsteg, jag brukar smälla i mig hela chokladkakan på en gång

Även om jag nu ätit lite choklad i helgen så har jag faktiskt inte köpt något godis själv den här veckan, bara en sån sak! Way to stay positive

Jag kommer precis från Postens utlämningsställe och med 1,5 kg mörk choklad från Dammenberg. Tanken är att det ska räcka till julgodis och annat gott. Jag ska försöka att inte skaffa mig ovanan att "ta lite" till kaffet för då kommer chokladen att ta slut rätt fort. "Ta lite choklad" är en oxymoron.

 

[zassoo]

@Philosophia Helt enig. Blir vansinnig när jag läser "Ta en bit mörk choklad efter maten, det stillar sötsuget" Det går inte att ta EN bit choklad!

 

[Petruska]

Bara chokladen är tillräckligt mörk, så funkar det fint att ta en ruta till kaffet efter middagen varje dag. Partner och jag gör det sedan partner läste att folk som äter choklad regelbundet har lägre bmi än de som inte gör det.

 

[lil-sis]

Bara chokladen är tillräckligt mörk, så funkar det fint att ta en ruta till kaffet efter middagen varje dag. Partner och jag gör det sedan partner läste att folk som äter choklad regelbundet har lägre bmi än de som inte gör det.

Mörk sådan då även vad gäller BMI antar jag?

 

[Petruska]

Mörk sådan då även vad gäller BMI antar jag?

Det framgick inte av partners referat så det vet jag inte.

 

[Philosophia]

Bara chokladen är tillräckligt mörk, så funkar det fint att ta en ruta till kaffet efter middagen varje dag.

Alltså, jag har lovat att den som säger så till mig ska få en smocka. Men jag tycker ju om dig, så jag väljer att tolka svaret som inte riktat till mig utan som ett mer generellt konstaterande som jag inte omfattas av.

 

[Petruska]

Kanske funkar nötallergisäker mörk choklad annorlunda.

 

[rtf]

Jag vill tacka Buke, som faktiskt förändrat mitt liv!

Det var nämligen här jag läste om matfönster och verkligen tog det till mig. 5 månader senare och 11 kilo lättare undrar jag varför i h-e ingen berättat det här för mig förut. Och det är inte ens jobbigt eller uppoffrande. Och jag får äta min pasta och mina bullar, varje dag om jag så vill, som för mig är en förutsättning för att livet inte ska vara urtråkigt och misslyckas med bantningen.

Tack!