Vikttråden 2014:2

[WBanna]

Jag är gräsligt sugen på rågsiktskakor med ost idag. Men jag varken kan eller får äta sådana.

Det är riktigt skönt att jag själv inte behöver hålla emot.

Sen är det intressant att jag sällan blir sugen på just godis och liknande utan viss "mat". Så har det alltid varit när jag varit duktig med maten en period. Med betoning på kolhydrater förstås, det är mitt gift men inte just rent socker.

Är det något som du absolut inte får äta eller dricka sen när allt är klart och du ska börja leva "som vanligt"?

 

[lil-sis]

Är det något som du absolut inte får äta eller dricka sen när allt är klart och du ska börja leva "som vanligt"?

Nix.

Men man kan ha svårt med ljust mjukt bröd för att det kletar ihop sig och fastnar på vägen.

Sen kan man ha svårt med kolsyra, rött kött som inte är mört, kyckling om det blir för torrt osv.

En del dumpar om det blir för mycket socker och/eller fett. Dumping sägs kännas ungefär som ett rejält sockerfall med hjärtklappning, illamående, svettningar och trötthet. Jag har inte dumpat på något än. Men äter jag minsta för snabbt så protesterar magen. Och då äter jag ändå som en snigel.

Det är olika från person till person och från dag till dag.

 

[Petronilla]

Jag tror att man blir sugen för att trösta sig... Just nu har jag viljans kamp här hemma och ännu är det förnuftet som segrar! Men grejorna finns hemma för barnens fredagsmys. Jag kämpar hårt!

 

[Lilla]

Jag tror att man blir sugen för att trösta sig... Just nu har jag viljans kamp här hemma och ännu är det förnuftet som segrar! Men grejorna finns hemma för barnens fredagsmys. Jag kämpar hårt!

Du fixar det!

 

[Petruska]

Jag tror att man blir sugen för att trösta sig... Just nu har jag viljans kamp här hemma och ännu är det förnuftet som segrar! Men grejorna finns hemma för barnens fredagsmys. Jag kämpar hårt!

Nu tänker jag inte alls främst eller enbart på dig, men jag tar ditt inlägg som utgångspunkt för en fundering.

Jag har noterat att många skriver ungefär att de småäter när de är hemma och att de småäter när de har långtråkigt. Och så beskriver man kampen för att stå emot dessa impulser.

För mig känns det som att göra just den där kampen så kämpig som överhuvudtaget är möjligt. Jag får en känsla av att just själva långtråkigheten är ett minst lika stort problem som det onödiga småätandet. Och jag förstår det inte heller riktigt. Vad är anledningen till att tillbringa så mycket tid med att gå runt i hemmet och ha småtråkigt? Varför inte försöka skapa ett roligare och lite mer händelserikt liv? (Om det inte är sjukdom som lägger hinder ivägen, då.)

 

[Petruska]

Jag tänker att när man äter mer än vad som är tänkt eller trillar ur någon form av diet så skjuts viktuppgången upp. Och det kan ju vara allt från en dag till åratal.

Du menar nog "viktnedgången".

Jag funderar också på det där med att man misslyckas med/struntar i att hålla dieten vid något tillfälle, och att ett så vanligt svar på det är just "man måste ju få unna sig och njuta ibland också". Som om det är någon annan som försöker tvinga en att hålla diet - till ingen i världens nytta - och man själv som efter förmåga trotsar dietens regler.

Man får givetvis unna sig och njuta av goda saker så mycket man vill, men då går man troligen inte ner i vikt. Det måste man ju inte heller. Sådant är ju vanligtvis helt frivilligt, och fördelarna får vägas mot nackdelarna.

 

[Jane_Done]

Du menar nog "viktnedgången".

Jag funderar också på det där med att man misslyckas med/struntar i att hålla dieten vid något tillfälle, och att ett så vanligt svar på det är just "man måste ju få unna sig och njuta ibland också". Som om det är någon annan som försöker tvinga en att hålla diet - till ingen i världens nytta - och man själv som efter förmåga trotsar dietens regler.

Man får givetvis unna sig och njuta av goda saker så mycket man vill, men då går man troligen inte ner i vikt. Det måste man ju inte heller. Sådant är ju vanligtvis helt frivilligt, och fördelarna får vägas mot nackdelarna.

Kanske menade jag nedgången

Det är en intressant fråga, varför vi vill gå ner i vikt och jag tänker att om inte målet med det hela står helt klart för personen så lär det ju bli si och så med det hela.

Jag funderar också på det där med att ha "förstört dieten" med högre kaloriintag än tänkt och sen beskriver det i termer om att det är kört och då är det bara att fortsätta att lassa i sig allt inom synhåll. Har också hört det beskrivas i termer av att förstöra för sig själv. Varför då? Alltså vad är det som händer?

Jag förstår helt enkelt inte de mekanismer som styr det. Jag menar att överätning vid en måltid med lätthet kan kompenseras senare under dagen eller nästa dag.

 

[lil-sis]

Kanske menade jag nedgången

Det är en intressant fråga, varför vi vill gå ner i vikt och jag tänker att om inte målet med det hela står helt klart för personen så lär det ju bli si och så med det hela.

Jag funderar också på det där med att ha "förstört dieten" med högre kaloriintag än tänkt och sen beskriver det i termer om att det är kört och då är det bara att fortsätta att lassa i sig allt inom synhåll. Har också hört det beskrivas i termer av att förstöra för sig själv. Varför då? Alltså vad är det som händer?

Jag förstår helt enkelt inte de mekanismer som styr det. Jag menar att överätning vid en måltid med lätthet kan kompenseras senare under dagen eller nästa dag.

Man känner sig misslyckad och så startar den onda spiralen. Den man behöver verktyg för att bryta när man inte klarar av det själv. Det blir som ett bevis på att man ÄR värdelös.

 

[Petronilla]

Petruska för att svara på just det du skrev, så just nu är jag hemma med en förkylning som gör att jag inte orkar göra någonting. Annars är det just för tillfället inga problem i vanliga fall när suget faller på. Då drar jag till skogen och går ett varv.

 

[Jane_Done]

Man känner sig misslyckad och så startar den onda spiralen. Den man behöver verktyg för att bryta när man inte klarar av det själv. Det blir som ett bevis på att man ÄR värdelös.

Känna sig misslyckad förstår jag. Okej, menar du då att det är lätt att tänka att eftersom jag är värdelös fortsätter jag att vara värdelös?

 

[Petruska]

Petruska för att svara på just det du skrev, så just nu är jag hemma med en förkylning som gör att jag inte orkar göra någonting. Annars är det just för tillfället inga problem i vanliga fall när suget faller på. Då drar jag till skogen och går ett varv.

Ja, det förstår jag. Förkylningar tar ju också ner ens viljestyrka. Att man har tråkigt när man är förkyld, är ju svårt att göra något åt. Krya på dig!

 

[lil-sis]

Känna sig misslyckad förstår jag. Okej, menar du då att det är lätt att tänka att eftersom jag är värdelös fortsätter jag att vara värdelös?

Ja det är ju redan bevisat eftersom man inte klarade av att hålla sig till planen.

 

[Petruska]

Jag funderar också på det där med att ha "förstört dieten" med högre kaloriintag än tänkt och sen beskriver det i termer om att det är kört och då är det bara att fortsätta att lassa i sig allt inom synhåll. Har också hört det beskrivas i termer av att förstöra för sig själv. Varför då? Alltså vad är det som händer?

Jag har iofs inga problem att förstå och identifiera mig med den där självdestruktiviteten som är kopplad till att sätta upp en föresats (på matens område eller något annat), misslyckas med föresatsen och sedan genom fortsatt "misslyckandebeteende" gräva gropen än djupare, som just ett slags självdestruktivitet.

Jag har däremot ganska svårt att förstå när man i efterhand pratar om det som "lite måste man ju få unna sig". Det uttrycket. Jag ser flera bottnar i det, och ingen av dem är vare sig riktigt rimlig eller begriplig för mig, förutsatt att det hela handlar om ett frivilligt projekt, som ju viktminskning är.

Jag ser inte heller självdestruktivitet som något man "unnar sig". Nu är jag inte alls den typ av person som går i taket vid minsta tecken på självdestruktivitet, men jag har andra sätt att tänka kring det än som något man i efterhand tycker sig ha unnat sig.

 

[Gnist]

Därför jag aldrig "försakar/offrar/avstår" något eller för den delen "unnar" mig något. Hela det tänket är för mig så fel och gör sällan någon lycklig och välmående..

MEN, jag anser ändå att de som kör med den metoden inte ska slå sig ner i skoskaften om de "misslyckas" en dag. Det kommer fler dagar och så länge man inte fastnar i överätandet så är en "misslyckad" dag nån gång inte hela världen faktiskt och det är det jag menar med att man måste kunna leva också.

 

[Petruska]

MEN, jag anser ändå att de som kör med den metoden inte ska slå sig ner i skoskaften om de "misslyckas" en dag. Det kommer fler dagar och så länge man inte fastnar i överätandet så är en "misslyckad" dag nån gång inte hela världen faktiskt och det är det jag menar med att man måste kunna leva också.

Men ingen har väl sagt att någon ska slå ner sig i skoskaften? Jag förstår inte riktigt var det argumentet kommer från.

 

[Gnist]

Läser man inläggen så ser man faktiskt att många tar det rätt hårt när de haft en "misslyckad" dag..

 

[carre]

Att man tar det hårt när man misslyckas är nog pga rädslan att man ska trilla tillbaka igen och bli lika tjock som när man en gång började viktnedgången.
Eftersom man har misslyckats så många ggr så sitter det i ryggmärgen att man inte klarar något så enkelt som många tycker att gå ner i vikt....
Jag kan vakna mitt i natten och känna på min mage för att verkligen se att det inte bara varit en dröm att jag gått ner i vikt.
Tyvärr så sitter mycket i huvudet och jag ser mig som väldigt tjock och plufsig när jag tittar på kort och ser mig i spegeln.
Tog senast idag fram mina sista jeans jag köpte i storlek 36 och provade dom för att se om det verkligen är så att jag kommer i dom och att dom inte är felmärkta....
Har svårt att fatta varför jag ser en bild av mig som enorm och en mage som väller överallt, då jag vet att storlek 36 inte enormt stort....
Skulle verkligen vilja veta vad som är verklighet och vad som sitter i huvudet?

 

[Malin_L]

Ny mätning idag visade -3cm i midja och -2 cm på höft!
Nästa vecka är ny vägdag så det ska bli spännande att se vad det visar!

 

[lil-sis]

Jag behöver lära mig skillnaden på illamående pga sjuk/fel och illamående pga hunger.

Det är en knepig en för mig.

Några tips mer än att försöka äta?

 

[Springsteen]

Jag behöver lära mig skillnaden på illamående pga sjuk/fel och illamående pga hunger.

Det är en knepig en för mig.

Några tips mer än att försöka äta?

Jag har också samma problem. Jag brukar ta en dextrosol och dricka vatten när jag inte är säker.
Men skulle också behöva ha tips.


Jag har haft en riktig skitvecka! Men det gör nog inte så mycket på vikten, har väl inte ätit så mycket mer kalorier än vanligt, men har ätit godis istället för mat. Men närings och hälsomässigt är det det inget vidare. Har varit duktig idag, ägg, kvarg och en protieinbar (Har hittat en som är så gudomligt god...) Ikväll blir det riktig mat.

Blir skönt när jag är frisk igen så att jag kan dra igång och träna lite.