Vila under ridpass

[Helan]

Alla har olika sätt att ge sin häst paus under ett ridpass. Hur gör ni för att ge er häst paus? Och hur erbjuder ni pausen? Och hur långa och hur ofta är pausern?
Exv: Gör halt, står stilla en stund fortfarande i form, låter tyglen sakta glida ur handen när hästen bjuder framåt/nedåt och sen står stilla under rasten?
Eller: ger hästen lång tygel under rörelse? Eller står helt stilla en halvminut?

Fram tills att jag började med klassisk ridkonst var det just bara släppa tygeln och skritta några varv utan kontroll. Ju mer tränare jag träffare desto mer alternativ finns det.

Svara gärna med en motivering om varför du gör som du gör. Är det för att hästen inte ska blir ointresserad av erat arbete? Eller för att det är bäst för musklerna? För att du själv blir trött? Eller för att inlärningen går snabbare?

 

[Ellyne]

Sv: Vila under ridpass

Jag ger lång tygel och skrittar ett varv eller så. Vid träning kan det bli att man står stilla på lång tygel medan jag lyssnar/pratar med tränaren. Kan vara flera minuter.
Motiveringen är ALLA alternativ som du skrev. Pauser är lika viktigt som arbetet. Både skrittpauser i arbetet och lika viktigt är det med vilodagar. Det är det som skiljer arbetet från nedbrytande till uppbyggande.

 

[tuaphua]

Sv: Vila under ridpass

Hur jag gör beror lite på vilken häst jag rider.

Min egen ger jag lång tygel och skrittar på. Hur länge vi skrittar beror lite på hur hårt vi jobbat och hur länge sedan sista pausen varit.
Jag ger pauser för att låta musklerna vila och länga ut i en annan form. Samt låta ev mjölksyra gå ur och låta hästen vila mentalt. Och även för att jag själv behöver vila mentalt eller fysiskt.
Min häst klarar av att gå lugnt och avslappnat i skritt på lång tygel. Han varvar ner mentalt av det och i kroppen.

Men rider jag en häst som är van att få "skena" runt i skritten på lång tygel och mer blir i gasen av det så kan jag göra halt och låta den varva ner så. Sen får man arbeta med att lugna ner den i skritten så att den efter som klarar det. Jag föredrar att skritta hästen iom att den då lättare sköljer ur mjölksyran om musklerna pumpar och drar sig samman lite lätt än om den står still.

 

[true_blue]

Sv: Vila under ridpass

När pållen var yngre hände det oftare att vi bara stod still. Då blev han stressad av alla hästar och saker runt omkring och att bara stå stilla och titta var bra för lilla huvudknoppen.

Nu varierar jag form och tempo under ridning så att han inte ska bli så trött under ridning och tar skritt pauser. Efter skrittpaus ofta lite skrittarbete, skolor och lösgörande sen lite samling och ur den trav och galoppjobb igen. På träning blir det ju då och då instruktionspaus för ryttaren. Men kan bli belöningspaus och "hämta-nya-krafter"-paus och "tänka-efter-paus" också.

Intressanta tankar!

Var på en kurs för två veckor sen, blev vila efter pga att hästen rev av en sko i hagen och vart lite ojämn. Red igår kväll - rejäl "tänka-efter-paus" mao -och då satt allt som vi tragglat med på kursen, klockrent!

 

[Helan]

Sv: Vila under ridpass

Jag har ganska nyligen reflekterat över HUR OLIKA många ryttare förbereder och gör sin paus. En del släpper bara tyglarna och slappar ihop som en potatissäck på ryggen lite när "luften går ur", andra låter tygeln sakta glida ur handen, andra låter sina hästar slita tygeln ur handen och ja, det finns visst hur många varianter som helst.
Vad jag har kommit på är att det är minst lika viktigt att göra rätt även här, som under ridningen. På bara en vecka har mitt sto förändrat sin inställning till detta med att göra halt och sen ta paus. Från superkontrollfreak (hästen alltså) till cool. Vilket har resulterat i att även ridningen avsevärt har gått framåt. Jag gör halt, står kvar i form, låter tygeln sakta "tuggas" ur handen och sen när hon sänkt huvudet står vi antingen stilla en stund till eller går fram i skritt. Älgar hon på framåt gör vi om proceduren tills hon blir lugn och harmonisk. Nu verkar det som om hon ser fram emot pauserna och erbjuder sig nästan själv och det är skönt för det är en mycket framåt dam annars.
Mitt andra sto får göra samma sak, men effekten på henne som gärna segar lite är att den fria skritten utvecklats, steglängden och aktiviteten ökat och hon har blivit mer arbetsvillig. Pauserna kommer ganska ofta, och varar inte så länge, mer som en kortare pust-paus.

 

[jacko]

Sv: Vila under ridpass

Nyss hemkommen från träning med Hubertus Schmidt i Flyinge och observerade hur han gav Larina Höm pauser i arbetet. (Givetvis var jag inte en av dem som tränade för honom, såg att det kunde misstolkas )

Han varierade under den halvtimme han red henne, ganska många pauser (trots att hon är på internationell GP-nivå). Hoppas förresten det är ok att jag refererar lite, trots att han är tävlingsryttare, men han är iaf ganska "klassisk"?

Några pauser var en något något längre och lägre form i skritt, men fortfarande på tygeln. Ibland gav han nästan hela tygeln, men skritten var alltid alltid alltid aktiv, med rundad överlinje. Hästen tuggade mjukt tygeln ur hans hand, till den längd han ville ha. Så han gjorde lite olika, men han lät den aldrig få "helt" ledigt - inte förrän han var klar, men då klappade han och satt av istället. Jag har tänkt på detta förut när jag sett tyska instruktionsvideos - att de alltid "jobbar" sina hästar, även när de går på lång tygel. Hästarna tillåts aldrig "älga på", utan de går förvisso i en annan form, men formen är aktiv och "jobbande".

När jag själv rider försöker jag vara noggrann med att hästen inte får "rycka" åt sig den form han själv vill ha (vilket varit ett problem för mig). Jag alternerar med helhalter och mental vila också, speciellt när han har mycket "kli i näsan" (vilket jag lika ofta tror är kli i hjärnan?)

 

[Solis]

Sv: Vila under ridpass

Jag tänker på vårt träningspass igår där vi dels övade på ett par saker som var helt nya för min unga häst, dels en sak hon ännu har lite jobbigt med. Mellan varje "ny" eller "jobbig" sak lade vi in pauser där hon fick "vila" o återhämta sig innan vi fortsatte träningen. Men vilan är inte en total vila utan hon får lite längre tygel, hon är alltså fortfarande rund i överlinjen men lite längre o lägre i sin form o hon marscherar på. Hon får inte gå o "såsa". Utan hon slappnar av mentalt men är ändå redo för mer arbete. Jag är med henne i varje steg även när hon pausar. Total vila får hon när vi är klara, jag travar alltid först o jag vill då ha henne längre o lägre även i traven, men fortfarande rund i överlinjen. Därefter sitter jag av o leder henne i skritt.

Min gamla häst fick till en början pausa på hellång tygel. Jag tyckte jag var väldigt snäll då mot henne, men hon blev verkligen skitsur när jag krävde mer arbete av henne efter pausen, oavsett hur bra hon jobbat innan. Så det var då jag började med lite mer "aktiva" pauser på något längre tygel men fortfarande redo för nästa del av passet. Det funkade kanon, och jag tycker det känns som en bra metod även med denna häst.

 

[Helan]

Sv: Vila under ridpass

Jag har en älre häst som är lite som din. Hittar man formen och sen skrittar på lång tygel så är hon färdig för dagen tycker hon. Hästen är lärd att lång tygel = slut på ridpass. Därför funkar det inte så bra att ge lång tygel utan att skritta eller stå still i halten i form verkar funka bäst på henne. Annars uppstår en massa onödigt tjafs. (Hästen är idag 22, så att lära den gamla att "sitta fint" känns ganska onödigt)

Nu uppstår nästa fråga: hur gör ni när ni rider ut?

 

[Om_Shanti]

Sv: Vila under ridpass

Pausena kommer när balansen förändras, det varierar om det är jag (som upplever att jag mister närvarokänslan) eller om det är hästen som kliver ur sitt magiska flöde. För mig handlar det om att ge mig själv ett djupare andetag och sedan att känna att hästen får plats för samma sak, ofta genom att lyfta höfterna eller att blunda och känna mitt hjärtas värme.
Det spelar ingen roll om jag rider på banan eller ut, alltid samma sätt. Men ute så har jag mindre kontrollbehov, låter hästen vara mina ögon och öron.

 

[Kookaburra]

Sv: Vila under ridpass

Va härligt det låter

 

[Totola]

Sv: Vila under ridpass

*kl*
Mycket intressant läsning i tråden!

För mig så är det tyvärr svårt att använda halt och stillastående som vila. Vi tränar på att det ska kunna bli det mer och mer (om inte annat för att per automatik få pauser under träningar när tränaren står och pratar) men än så länge är det mer ett träningsmoment/träningsredskap i sig än ett viloläge. Hästen blir (än så länge) osäker = stressad när man bara "ska vara" utan att göra något och blir mao lugnare om man mjukt gör halt i korrigeringssyfte - ger hjälpen till det man ville få ut av pausen (korrigering låter så hårt! ) och sen lugnt väntar ut även om hästen först yrar upp och råkar göra fel val någon gång innan det blir rätt. När vi sen är färdiga då klarar hästen att lugnt stå och vänta tills jag hoppar av, ibland utnyttjar jag det för att få lite gratispaus = ställer även in mig själv på att vi är färdiga. Pållen är väldigt känslig för intention.
Kanske är det som du säger att den hade behövt förberedas bättre, för balansens skull om inte annat. Att det bl a är därför den accepterar halten med bibehållen begäran om en aktivitet från hästen bättre än "nu släpper vi allt och gör ingenting".

Det jag brukar göra är dels att lägga in lite längning i formen i övningarna, att det kommer ofta. Då släpper jag inte allt utan bara mjukt länger ramen. Från början har vi haft problem med att inte tappa balansen i det läget så det bara blir rinn-iväg och tappa allt, då har vi fått öva mycket på att korta lite, länga lite, och försöka hitta ett såpass litet läge att hästen klarar av längningen utan att tappa balansen. För att sen kunna länga lite mer när vi som ekipage hittat bättre balans, både lite olika från stund till stund, mellan olika pass, och helhetsmässigt utifrån att helheten i balansen blir bättre.
Om jag vill träna ett lite längre pass (allt över 30 minuter uppsuttet räknar jag som "längre" ) så brukar jag hoppa av och låta hästen knata runt ifred en stund och släppa alla krav. Har vi en fin dag då det funkar bra mentalt och hästen är cool, då kan jag istället lägga in lite skritt på helt utsläppt tygel, men det brukar inte gå mer än max ett par varv innan vi blir rastlösa och komma igång igen och då ger det inte längre något!

 

[Yrja]

Sv: Vila under ridpass

Det kan ju variera beroende på nivå. När jag började med min häst var ju skritt på lång tygel med målet att finns avslappning och lite böjning på volt, vad hela passet gick ut på. Då red vi ganska korta pass och passet i sig räckte som vila, men red jag för tränare så stannade jag ibland och lät honom vila stillastående på lång tygel medan vi pratade, fick lite klappar. Då fick han tid att tänka. För att han trivdes med det.

Nu när vi kommit lite längre så består vilan i regel av att vi slappnar av i skritt. Länger tygeln en aning ev, rider dock alltid med lång eller helvlång tygel. Klappar om. Brukar säga "bra" innan och göra avslutningen tydlig. Men det beror lite på situation.

Jag tränar sällan samma sak under längre stunder, så bara att byta övning är ju en paus i sig, såvida man inte stegar uppåt. Försöker känna efter vad han mår bra av, och samtidigt försöka få med att också jag ska nollställa hjärna och muskler när vi pausar. Så att också jag kan prestera bättre och så att hästen får en tydlig eftergift.