Vilka pratar ni med...

[karamelldrottningen]

... när ni bara vill prata med någon men kanske inte nödvändigtvis behöver det egentligen. Det vill säga livet är okej och går vidare bra även utan pratet, men man får då räkna med att hela tiden förbli något törstig.

Om ni väljer att släcka törsten, vilka väljer ni att prata med? Föräldrar, föräldrars föräldrar, syskon, partners, vänner, bekanta, jobbpendlingsbekanta, döttrar, söner, lärare, kusiner eller vad nu det finns för fler kategorier?

Är det olika beroende på vad det handlar om? Är det viktigt att det är en person som du också får vara lyssnare till i gengäld?

Familjen, vänner, bra stallkamrater, katten och nu senast även klasskamrater.
och Buke då om det nu gills

 

[Ray]

Mig själv i bilen. Bästa i alla lägen...

 

[Ramona]

Jag pratar med mina vänner, och min moster. Sen beror det ju givetvis på ämnet vem jag pratar med. Ibland är det ju enklare att prata med någon som redan vet allting, typ familjegrejer med min moster, eller hästgrejer med mina hästkompisar.

Sen tycker jag att Buke är ett väldigt bra forum för att bolla grejer när man behöver råd och tips, för även om jag har många vänner så är många av oss liksom lite av en homogen grupp. På Buke får man helt andra svar från en helt annan box än sin egen och det är väldigt friskt och uppvaknande.

 

[Takire]

Känner inte att jag har några ämnen jag tycker är viktiga att prata om heller bara för att prata. Utan det är isf personen jag gör det med som jag tycker är intressant att diskutera med. Visserligen då också pga intressanta ämnen att diskutera men det är då snarare en del av varför jag uppskattar personen.

Vi är väl olika där helt enkelt. Jag vill dela det mesta av mina känslor med andra. Som när jag såg en älg ute på hygget på bussresan hem i somras var min första impuls (som jag följde) att ringa och berätta det för min pappa bara för att jag blev glad över att se älgen.

När jag läst en gripande artikel vill jag också prata om det med någon. Sedan är jag också väldigt pratsam med de människor jag litar på. Så är kanske ett personlighetsdrag.

När det är riktigt känsliga saker som egentligen kanske borde falla i glömska har jag svårt att avgöra vem jag vill vända mig till. Vet bara att jag vill det.