Vilken ras passar mig?

Om du hittar en lite äldre omplacering så KAN det vara knepigt att ha den lös ifall den inte tränats som ung och kanske rentav fått smak för att jaga. Just jakten är en sån olat som måste hejdas innan hunden fått smak för den himmelska aktiviteten, när den väl upptäckt jaktens lycka kan det vara betydligt svårare att få bort ovanan. Därmed inte sagt att alla omplaceringar är sådana, men kolla upp det noga.
 
Jag ser inte att det skulle vara enklare att få en lättsam hund utan problembeteenden för att man tar den som vuxen. Tvärtom så vet du ju ingenting om hur hunden vuxit upp så den kan ju visa sig ha riktiga problembeteenden... Kanske omplaceras hunden just för att ägarna misslyckats med den... Fördelen med en valp är ju att du kan forma den själv. Labbarna är nästan alltid mycket sociala hundar som älskar hela världen, de är lätta att träna (har mycket will-to-please), de har i regel ingen utpräglad jaktinstinkt (de är ju apporterande hundar som arbetar efter skottet).
 
Problemet med labbar är väl att de tycker lite väl mycket om allt och alla. Är man ute och rider och har hunden lös med sig så vill den gärna springa fram och hälsa på folk och hundar man möter. Det går förstås att träna bort, åtminstone delvis, men det är alltid jobbigare att träna något som går emot de medfödda instinkterna.
 
Tja, jag kan ju inte bestämma vad du ska och kommer köpa såklart ;) men utifrån det du har beskrivit så skulle jag avråda från dalmatiner om du vill bli nöjd med dina nya livskamrat och slippa omplacera igen. Och det säger utifrån min relativt stora erfarenhet av dalmatiner.

Dels kan du verkligen inte räkna med att en dalmatiner är glad människor. Av de 6 st som jag haft så har enbart 1 älskat människor, de andra har bara älskat sin familj. Ingen har varit rädd eller aggressiv och de låter sig hanteras av veterinärer eller utställningsdomare utan problem, vilket är viktigt för mig annars hade inte våran vardag funkat. Hade jag krävt att gemene man ska kunna hälsa på mina hundar och hantera dem så hade vi haft problem.
Dalmatiner har överlag stor integritet och man kan inte räkna med att de accepterar att barn snubblar över dem. Det finns också en del dalmatiner som har stora problem med hantering pga osäkerhet och skärpa.

Även kommunikation med andra hundar och djur kan vara sådär. Utfall vid hundmöten är ett vanligt problem och att försöka döda små hundar/katter/gnagare/allt mindre än de själva som rör sig och låter känner jag också flera som gör, vilket i de flesta fall har med jaktinstinkten att göra.

Stress och svårigheter med passivitet är inte ovanligt. Kan vara jobbigt om man ska åka tåg/buss eller ha med hunden på kontoret.

Vandringar är förvisso en utmärkt aktivitet för en dalmatiner men ska man sova i tält får man räkna med att släpa på massa kläder åt hunden. De älskar att slappa på soffan :) Och så är de ju korthåriga förstås.

Köper du en jaktavlad spaniel får du kanske en del jakt, men de spaniels som avlas mer mot utställning/sällskap är inte speciellt mycket viltintresse i, möjligt att de kanske sticker på synretning men de är ffa betydligt mer förarveka än en dalmatiner och lättare att bryta i en sån situation.
Jag håller med, jag har absolut inte lika mycket erfarenhet av dalmatiner som du, men de jag har erfarenhet av har alla blivit omplacerade elelr avlivade pga mentaliteten.. :(
 
Welsh springer spaniel skulle kunna passa. Labbe är ett rätt säkert kort uppfattar jag det som. Men alla hundar behöver ju tränas för att kunna gå med häst och inte sprinag fram till kreti och pleti förstås. Jag skulle föreslå schäfer också, men på grund av att många är rädda för dem så kan det innebära ett problem, hur snäll och väluppfostrad den än är.
 
Lustigt att ingen verkar ha träffat på samkönsaggresiva labbar? Har inte mycket erfarenhet med rasen själv, men av vad jag hört så är det ett relativt vanligt problem hos hanarna med överproduktion av testosteron, som leder till aggressivitet emot andra hanhundar... (gissar dock att folk som har detta problem inte går med sina hundar lösa bland andra, evt. kastrerar dom)

Jag tycker en ny amstaff låter som det skulle passa utmärkt, gärna en tik då de brukar vara lite mjukare.
 
Lustigt att ingen verkar ha träffat på samkönsaggresiva labbar? Har inte mycket erfarenhet med rasen själv, men av vad jag hört så är det ett relativt vanligt problem hos hanarna med överproduktion av testosteron, som leder till aggressivitet emot andra hanhundar... (gissar dock att folk som har detta problem inte går med sina hundar lösa bland andra, evt. kastrerar dom)

Jag tycker en ny amstaff låter som det skulle passa utmärkt, gärna en tik då de brukar vara lite mjukare.
Nej jag har inte träffat på det i den utsträckningen så att det kan ses som mer eller mindre än i någon annan ras. Jag har haft rätt mycket labbar omkring mig.
 
Lustigt att ingen verkar ha träffat på samkönsaggresiva labbar? Har inte mycket erfarenhet med rasen själv, men av vad jag hört så är det ett relativt vanligt problem hos hanarna med överproduktion av testosteron, som leder till aggressivitet emot andra hanhundar... (gissar dock att folk som har detta problem inte går med sina hundar lösa bland andra, evt. kastrerar dom)

Jag tycker en ny amstaff låter som det skulle passa utmärkt, gärna en tik då de brukar vara lite mjukare.
Jag skulle tro att det är ett än större problem med könsbunden aggressivitet hos amstaffar än hos labbar även om det säkert finns hos labbar också.
 
Jag skulle tro att det är ett än större problem med könsbunden aggressivitet hos amstaffar än hos labbar även om det säkert finns hos labbar också.
Definitivt. Men man får inte glömma att det är ett problem oavsett ras, och avla med det i åtanke. Tyvärr är det alldeles för få uppfödare som gör så.
 
Definitivt. Men man får inte glömma att det är ett problem oavsett ras, och avla med det i åtanke. Tyvärr är det alldeles för få uppfödare som gör så.

Det är ett stort problem såklart och hundar med problem med hundar av samma kön och/eller överdriven könsdrift skulle verkligen behöva uteslutas ur avel. Sen finns det ju raser som är i stort sett förskonade från könsbunden aggressivitet, min egen ras exempelvis. Eftersom TS letar hund som ska funka med alla hundar så tycker jag att det låter onödigt komplicerat att skaffa amstaff, sannolikheten att det inte funkar är ju jättehög tyvärr.
 
Det är ett stort problem såklart och hundar med problem med hundar av samma kön och/eller överdriven könsdrift skulle verkligen behöva uteslutas ur avel. Sen finns det ju raser som är i stort sett förskonade från könsbunden aggressivitet, min egen ras exempelvis. Eftersom TS letar hund som ska funka med alla hundar så tycker jag att det låter onödigt komplicerat att skaffa amstaff, sannolikheten att det inte funkar är ju jättehög tyvärr.

Fast hon letar ju "vuxen" omplacering, och det finns en hel del amstaffar (främst tikar, och kastrerade hanar) som är jättegulliga med andra hundar. (har själv ägd en sådan, tik, + en intakt hane som var svår att ha ihop med andra jämnstora, vuxna hanar)

Så iom att hon haft rasen förut och gillar den ser jag ingen anlednig att avskriva den, så länge man är noggrann med att hitta rätt individ. Bästa är nog dock att skaffa en på minimum 2 år om man ska vara säker på att den inte ändrar beteende när den "mognar".
 
Jag håller med om att det finns en del riktigt mjuka och vänliga amstaffs och andra bullraser.
Upplever en del nästan som lite försiktiga och blyga det känns som det kan vara antingen eller där?
Jag har en bekant som har en amstafftik och hon är fem år gammal nu och fortfarande betydligt försiktigare och mjukare än mina pudlar (som är en mjuk ras)
 
@sorbifolia @Nota
Jag tror att vi ser problemet på olika sätt. Jag upplever att amstaffar är ofta är mjuka mot folk men jag har inte sett en enda som funkar med andra hundar, speciellt inte hundar av samma kön. De som har fått leka med andra har varit spända och otrevliga och det har känts som en olycka på väg att hända. Jag ser massor av amstaffar runt mig och 0% ser riktigt avspända ut i närheten av en annan hund. Det betyder ju inte att de inte finns alls, men det lär bli som att leta en nål i en höstack...
 
På liknande sätt har jag inte sett en enda rottis som varit avslappnad med hundar av samma kön. Motsatt kön funkar dock oftast bra. Inte för att TS ska skaffa en rottis, men det här med könsbunden aggressivitet är liksom otroligt utbrett i vissa raser och ett mycket mindre problem i andra raser, som jag ser det. Det kan ju finnas individer som är annorlunda men det gör dem ju väldigt svåra att hitta, så det är ju bra att välja en ras som har så lite problem med det som möjligt, om det är viktigt att hunden ska funka med "vilken hund som helst" oavsett kön.
 
@sorbifolia @Nota
Jag tror att vi ser problemet på olika sätt. Jag upplever att amstaffar är ofta är mjuka mot folk men jag har inte sett en enda som funkar med andra hundar, speciellt inte hundar av samma kön. De som har fått leka med andra har varit spända och otrevliga och det har känts som en olycka på väg att hända. Jag ser massor av amstaffar runt mig och 0% ser riktigt avspända ut i närheten av en annan hund. Det betyder ju inte att de inte finns alls, men det lär bli som att leta en nål i en höstack...
Nej jag menar bara mot hundar i min text att dom är trevliga mot människor är standard men jag har som sagt träffar flera stycken som varit riktigt försiktiga och milda kring andra hundar dock har man ju sett ännu fler som är tvärtom som bara rusar på och börjar hetsleka eller mucka gräl..
 
@sorbifolia @Nota
Jag tror att vi ser problemet på olika sätt. Jag upplever att amstaffar är ofta är mjuka mot folk men jag har inte sett en enda som funkar med andra hundar, speciellt inte hundar av samma kön. De som har fått leka med andra har varit spända och otrevliga och det har känts som en olycka på väg att hända. Jag ser massor av amstaffar runt mig och 0% ser riktigt avspända ut i närheten av en annan hund. Det betyder ju inte att de inte finns alls, men det lär bli som att leta en nål i en höstack...

Detta är intressant eftersom min hanhund verkligen avskyr att just leka med staffar. De har så spänd energi och man verkligen ser på honom hur han bara vill ta tag i staffen och be den att sätta sig och tagga ner. Kanske är hundversionen av den kralliga spännisen på krogen 😂
 
Fast hon letar ju "vuxen" omplacering, och det finns en hel del amstaffar (främst tikar, och kastrerade hanar) som är jättegulliga med andra hundar. (har själv ägd en sådan, tik, + en intakt hane som var svår att ha ihop med andra jämnstora, vuxna hanar)

Så iom att hon haft rasen förut och gillar den ser jag ingen anlednig att avskriva den, så länge man är noggrann med att hitta rätt individ. Bästa är nog dock att skaffa en på minimum 2 år om man ska vara säker på att den inte ändrar beteende när den "mognar".

Jag känner hanhundar som vid 2 års ålder inte brytt sig om andra hundar men som vid 5-6 års ålder börjat gruffa mot andra hanar.
 

Liknande trådar

Övr.Hund Känns rent spontant som du inte ska ha hund om du vill ha en färdig uppfostrad och även få prova hur det går och sen placera bort...
2
Svar
38
· Visningar
2 414
Hundavel&Ras Vår lilla familj vill skaffa hund och nu har jag fått upp ögonen för Kromfohrländer. Jag skulle gärna vilja höra från er som känner till...
Svar
17
· Visningar
919
Hundavel&Ras Jag ska inte skaffa hund. Nej, det ska jag alltså inte. Nix, näpp, nein. Inte alls. Men... Som förberedelse inför den dagen jag känner...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
3 463
Övr.Katt Efter ha varit utan katt ett tag nu så börjar det kännas tomt utan. Vi är på jakt efter en ras som gillar gos och kel. Vi bor i...
Svar
13
· Visningar
421

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Handelsträdgård Växjö ned omnejs?
  • Covid-19 del 10
  • Barnfilm ifrån Frankrike

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Sluta rida?
  • Dräktiga ston 2020/2021
Upp