Vill inte ha en valp...

  • Övr. Hund
  • Trådstartare Trådstartare Soffido
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 8
  • Visningar Visningar 1 903
S

Soffido

Nu kommer jag säkert få hela buke på mig på grund av rubriken, men ta er tiden att läsa hela inlägget innan ni kommenterar.

Efter att ha haft otur med omplaceringshundar som haft så stora problem att de inte passat in hemma hos oss så började jag kika på valp. Min man var på mig att jag inte skulle skaffa mig en vuxen hund - TROTS att jag älskar omplaceringar just för att jag hellre rättar till olater än tränar in själv.

Precis innan jag fick hem min Virus hittade jag MIN hund på en annons, 3.5 årig Italiensk Vinthundshane - drömrasen och allt. Men min man fortsatte trycka på att får jag en valp kan jag forma själv och slippa problem.

Men nu sitter jag här. Jag har den mest fantastiske valpen, pigg & framåt, lättlärd som få, skäller aldrig, kissar (oftast) ute och har en helt perfekt inkallning då han är totalt ointresserad av människor, hundar & andra djur. Och jag känner stor sorg över just det faktum - att han är en valp. Jag ser inte tjusningen med valp. De är söta - men på ett annat sätt tycker jag att de är obehagliga. Jag vill ha en vuxen hund.

Kanske är jag rädd för att misslyckas - att jag ska bli en av dem med en skällig & ouppfostrad liten hund som inte kan gå i koppel - och att det då är jag som skapat det.

Det har gått 4 veckor, och jag tycker verkligen om valpen - men jag sitter varje dag och bläddrar bland olika omplaceringssidor och hittar hundar som hade passat mig bättre. Jag vet att tiden går fort, men han kommer vara valp länge till - och jag får så dåligt samvete över att jag inte vill ha valp. Jag gjorde fel val... och nu får jag bita i det sura äpplet.

Om jag hade haft en svår valp hade det kanske varit mer befogat. Men här sitter jag med en enkel liten kille, och tycker det är jobbigt. Är jag helt dum i huvudet som känner såhär? Är jag helt dum i huvudet som flera gånger i veckan känner för att lämna tillbaka honom till uppfödaren?

För vem vill inte ha en sånhär liten goding?
8163544.jpg
 
Sv: Vill inte ha en valp...

Jag tror att det är som du säger, att du är rädd för att misslyckas och all "skuld" ligger på dig. Jag kan själv komma på mig med att tänka så, men det funkar ju inte så. De flesta lyckas ändå med sina djur och du verkar ju vara bra inläst på hundägande med tanke på att du har letat länge. Jag tror nog att det kommer att gå minst sagt utmärkt om det redan börjat så bra. Men sluta upp med att leta omplaceringshundar, du har ju din alldeles egna lilla vovve nu!
 
Sv: Vill inte ha en valp...

Ja det var lite min tanke också... På ett sätt är det ju enklare att "lyckas" med en omplacering som redan har vissa problem. Det kan bara bli bättre liksom.
En perfekt liten valp däremot, där är det nog inte alls ovanligt att man känner lite prestationsångest inför förvaltandet av den.

Men även valpar är bara hundar, fast små. Och de växer snabbt!
 
Sv: Vill inte ha en valp...

Det faktum att han är valp tycker jag är obehagligt. Han ska vara så nära hela tiden, jag gillar hundar som har lite distans. Att inte kunna lämna honom själv....

Jag vet inte. Jag tycker det är obehagligt.. Jag har aldrig haft valp innan utan jag har haft kompisar med valp och det är ju inte jobbigt. Men hela tiden, dygnet runt, jämt jämt jämt - det var jobbigare än vad jag någonsin kunnat ana.

lilstar; Det är inte att jag letar, jag kikar mest runt, kikar på kaniner till salu också men det betyder inte att jag ska köpa. ;) Jag känner mig påläst, jag vet hur jag ska gå tillväga med träningen, tränar mycket med kamp&liknande (leksaker, inte hundkamp) för att få honom tuffare. Jag har alltid drömt om att ha en valp själv från början, och nu hade jag möjlighet & tid till att ha det - och så känner jag såhär :(
 
Sv: Vill inte ha en valp...

Ja det kan vara tufft att vara upplåst med valp. Själv brukade jag lämna bort min till vänner någon helg då och då för att få ett brejk. Det var jätteskönt.
 
Sv: Vill inte ha en valp...

Du kan inte se det som en utmaning? Att komma över den här jobbiga valptiden så att den så småningom blir din drömhund som du har uppfostrat och format alldeles själv. Fyra veckor är ju ingenting! Han är fortfarande bara en liten bebis som flyttat in i en ny flock utan mamma och syskonen, det går att träna bort men det måste få ta sin tid. Min hund ville aldrig bli rumsren men numera kan hon knappt tänka sig att göra ifrån sig i trädgården så visst går det trots att det verkar omöjligt :)
 
Sv: Vill inte ha en valp...

En dag är han plötsligt ett halvår och mycket mycket lättare att ha än som 12 veckors valp.

Å andra sidan har jag haft en lätt valptid, självständig valp och han har varit guld att ha.

Jag kan ju säga att jag tycker att tiden har gått skitfort, jag tittar på vår gamla transportbur och skrattar åt tanken på att han faktiskt fick gott om plats som mindre... :rofl: Idag skulle han komma ut fyrkantig om man pressat honom in dit :p

Så njut av valptiden även om det är jobbigt. Du kan redan nu ensamträna honom, få break i 10 minuter och andas ut lite. Sen tyckte jag att Skogstrollet kom med bra förslag - lämna bort nån helg bara för att pausa lite. Eller som jag o sambon gjorde, jag tog honom på dagarna och han tog honom på kvällarna så på det sättet fick jag lite ledigt.

Håll ut, en dag är han vuxen!
 
Sv: Vill inte ha en valp...

Jag var själv livrädd i början när min lilla kom, jag funderade säkert tusen gånger på att lämna tillbaka honom.. Det tog mig 3 månader för att insée att han var det bästa somn hade hänt mig!!
Det var jobbigt, Man fick inte sova om nättern, man kunde inte lämna honom ensam hemma, han kissade inne, bet sönder saker osv. Jag stog inte ut, och bröt ihop och grät hela tiden!
Men jag hade bestämt mig att det SKULLE gå! Och började sakta men säkert lära känna honom samtidigt som han lärde känna mig.
Låter nog hemskt när jag skriver detta.. men Det kändes så fel, så jobbigt. Jag hade inte tålamodet, men samtidigt var jag så envis..

Det slutade lyckligt iallafall;

Idag skulle jag inte kunna leva utan honom! han är som min bebis, följer med mig överallt, sover med mig, sitter t.o.m utanför duschen när jag duschar, väntar på att lägga sig tills jag lagt mig, myser med mig och är helt enkelt underbar!!

Gör det som känns rätt för dig!! Ibland känns det jobbigt, man är rädd, det gäller bara att våga satsa!

Hoppas att allt löser sig! / Beccahedberg
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej, Vill kanske mest skriva av mig eller få lite tips kanske! Min kille är snart 1 år. Jag tycker vi har god kommunikation för det...
Svar
9
· Visningar
1 195
Senast: inverterad
·
R
Hundträning Jag har en alldeles underbar liten valp, som är glad och lättsam i det allra mesta. De senaste dagarna har vi dock märkt vad vi tolkar...
Svar
15
· Visningar
1 826
Senast: Roheryn
·
Hundträning Jag tog emot en omplaceringshund för två månader sedan, en tik som snart är fem år. Hon har levt hela sitt liv hos uppfödaren och fått...
Svar
8
· Visningar
1 009
Senast: Blyger
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och... 2 3
Svar
58
· Visningar
7 921
Senast: Ragdoll
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp