Vill inte mera...

[Villeroy]

Här är en första klassens gnälltråd utan direkt syfte annat än att gnälla.

Jag känner att jag inte vill det här med häst längre. Och min häst är utdömd så snart behöver jag väl inte det heller...
Det har varit för mycket genom åren. Hur kan en sysselsättning som ska vara en rekreation bli ett jäkla träljobb?

Här följer min lista:

Jag vill inte ha en häst som är skadad hela tiden så att man inte kan mer än promenadrida (om ens det...).
Jag vill inte vara tvungen att åka till veterinären hela tiden.
Jag vill inte behöva åka till stallet varje dag för att fixa ut- och insläpp (detta är nästan det värsta av allt!) på grund av att min medryttare är rädd och inte vågar ta ut eller in hästarna.
Jag vill inte väga upp hö.
Jag vill inte mocka.
Jag vill inte hämta spån.
Jag vill inte göra kraftfodret.
Jag vill inte åka och köpa foder, mediciner etc.
Jag vill inte klafsa i lera varje dag på väg till hagen.
Jag vill inte leda hästarna i blåst och regn när de går i luften för minsta lilla.
Jag vill inte behöva umgås med stallmänniskor som snackar en massa skit.
Jag vill inte byta till vinterdäck på transporten (nä, jag har inte gjort det ännu...).

osv, osv, osv....in i evinnerligheten...

För att jag skulle tycka att det var roligt med häst igen skulle jag nog behöva ha en helt frisk häst ståendes i ett helservice stall med tillhörande veterinär, equiterapeut, hovslagare, tandläkare, bonde som kunde förse en med BRA hö etc. Alla dessa människor skulle bo inom en kilometers avstånd från stallet så att man kunde GÅ över med hästen om det var något.
Stallet skulle självklart ha manege, väldränerad paddock, bra uteridvägar och trevliga människor!

Vad har ni för syn på hästeriet?
Jag undrar om jag har haft för höga förväntningar på det hela? (Nu mera har jag inga förväntningar alls...lika förvånad varje dag jag kommer ut och hästen inte har akut kolik eller brutit benet eller så...).

Tycker inte ni att det är asajobbigt?
Vad behöver ni få ut av hästeriet för att det ska kännas värt det för er?

Räcker det med att kunna pussa på sin häst?
Jag vill kunna rida! Det är så JÄVLA mycket BESVÄÄR hela tiden!
Är jag överdrivet negativ?

Jag fattar inte hur alla andra orkar...

Det är ju så många här på buke som har skadade hästar. Undrar om ni känner som jag eller om ni rycker på axlarna och tänker "sån´t e livet..."

Dela gärna med er av er syn på saken!!!

 

[nightcrawler]

Sv: Vill inte mera...

ta en paus från hästeriet! gör du det så kommer du att kunna avgöra sen om det är nått du vill fortsätta med eller inte. prova på att vara medryttare eller börja på ridskola om du ändå känner att du vill ha kontakten med hästarna och ridningen men utan ansvar. men som sagt ta en paus, du märker om du har lessnat helt då.

lycka till

 

[KarinStarfighter]

Sv: Vill inte mera...

Jag känner helt och hållet igen mej, höll på så med mina 2 hästar i ca 3-4 år innan den sista togs bort

Flyttade då till annan stad för att plugga, har idag ingen kontakt med hästeriet, tror att allt detta slit var det som gjorde att jag mådde så dåligt under gymnasiet, detta med att oroa sig för hur nästa veterinär besök kommer att gå osv.

Har idag ingen kontakt med hästar överhuvudtaget, men varje gång jag ser någon rida, ser en häst i en hage osv, får jag en klump i magen. Om 3 år är jag klar med examen och då ska jag skaffa en islänning tror jag

 

[tindra]

Sv: Vill inte mera...

en paus från allt...eller medrytteri som någon föreslog är ju ett bra förslag.. då slipper du all nedtyngande ansvar som ligger på dig..

 

[Maya748]

Sv: Vill inte mera...

Ja jag håller med och förstår dig
Men när jag känner likadant så går det över när jag är i stallet hos min häst, jag kopplar bort jobbet (kontorsjobb framför dator hela dagarna) ungarna o "gubben", så det gör inget att man får klampa i lera så stövlarna nästan fastnar
Jag tycker också att det är pest o hämta spån o köpa foder, tungt och omständigt...men när man väl har gjort det så känner man sig så himla duktig
Det känns motigt när man ska ut i mörkret o rida efter att ha borstat bort all lera som hästen har lyckats rulla in i hela sig:smirk:
Ta en paus och känn efter, det är alltid extra svårt när man vet att man måste ta bort sin häst dessutom.
Det är i slutändan bara du som kan bestämma om du fortfarande orkar och har lust att fortsätta med hästeriet och ingen kan dömma dig om du bestämmer för att nu får det vara nog
Hoppas det blir bra i slutändan

 

[Fiatempo]

Sv: Vill inte mera...

Hej! Jag kan inte mer än instämma med föregående talare. Ta en paus! Jag lånade ut min första häst på foder när jag gick de två sista åren på gymnasiet - det var, då jag hållit på med hästar sedan jag var fyra, - JÄTTESKÖNT! Att ha tid för sig själv, slippa oron, ha lite pengar över, kunna träffa familj o vänner o pojkvän, inget pass osv. Sen när gymnasiet var slut fick jag hästabstinens och red andras hästar ett tag. Jag o min pojkvän bestämde oss för att flytta till Göteborg i samband med studier o i samma veva fick min häst tas bort. Bestämde mig då för att aldrig skaffa häst igen.

Trots detta så gick det fem år här i Götet o inte en dag då jag inte tänkte på hästar. Så när studierna var klara köpte jag mig en egen häst igen i examenspresent. En sjuårig halvblodsvalack o tillika min allra bästa vän! Tror att om man är en sann hästvän känner man när man inte orkar/kan längre. Då är det bästa både för häst o ryttare att man pausar. Kanske kommer lusten tillbaka igen!

Lycka till!

 

[timjan]

Sv: Vill inte mera...

Jag förstår lite hur du känner dig. Jag har själv börjat tappa orken och intresset för hästarna. jag vet inte riktigt vad som hänt, förut tyckte jag att det inte fanns ngt roligare än att hålla på me hästarna.
Nu står jag där med två fina tävlingshästar och intresset dalar fast jag egentligen inte vill. Tror att min ork började ta slut när jag flyttat från ett inackorderings stall till ett eget. Det är så fruktansvärt mkt jobb när man måste sköta alllting själv! Har tappat gnistan helt. Nu har jag bestämt att jag ska försöka sälja en häst( trots att det svider i hjärtat! ) Och den andra ska jag skaffa en medryttare till. Jag ska sen och plugga utomlands ett tag bara för att göra ngt helt annat och kanske få tillbaka orken igen. Tror som alla andra här att man behöver en paus ibland, speciellt om man har haft otur med mkt skador osv.

 

[Villeroy]

Sv: Vill inte mera...

Svarar alla:

Tack för era svar! Ni fattar inte hur skönt det känns att höra att ni förstår. Det är ju ingen go känsla det här direkt...

Ja jag ska nog ta en rejäl paus när det här med min älskade vän är över. Så får vi väl se vad som händer i framtiden...

 

[tirnanog]

Sv: Vill inte mera...

visst är det ibland motigt men jag tycker oxå som en annan sa att när man väl gjort det som är tung o slitigt blir man himle nöjd alltså. Att vara med hästarna är avslappnande och stressfritt, alla andra tankar försvinner. Men det klart att det måste påverka mycket om man ofta har problem med skador/sjukdomar och vilket upplägg som finns i stallet helinackordering/eget. Gör precis som du känner, det är ju läge för det om man säger så. Skulle du ångra dig så är det bara att göra det. Lycka till!

 

[susekl]

Sv: Vill inte mera...

Ta det lugnt, ta en paus, känn ingen press att komma tillbaka. Det är inte kul när det bara blir ett himla slit med allting. Själv hade jag inte ridit på 13 år när jag började förra hösten igen. Jag red från jag var 7-18 sen bara tvärtröttnade jag. Jag hade ingen egen häst av ekonomiska skäl men jag kände att jag inget annat gjorde än höll på med hästar. Jobbade på ridskola, red i grupp där, red på en annan ridskola och höll på med kompisars hästar.

Det blev för mycket av det goda helt enkelt och under nästan hela min ridtid så bodde jag mer eller mindre i stallet varje kväll efter skolan, skötte hästar, red när jag hade råd, putsade sadlar och träns, hjälpte till med fodringar, mockade o.s.v. Så i mitt fall var det nog att jag ville prova på livet utanför häst- och stallvärlden som gjorde att jag drog mig undan. Och att jag kände att jag ridmässigt hade nått en punkt där jag hade behövt egen häst för att utvecklas vidare maximalt och inte jämt rida och mocka efter andras hästar. Nu är det bara hur kul som helst att rida och jag skulle vilja rida mer än jag gör så jag letar medryttarhäst och rider på ridskola och går kurser. Be inte om ursäkt för att du tröttnar, stressa inte upp dig över det utan ta det i den takt du känner och kanske vill du någon gång tillbaka och då har man ju kunskaperna kvar!

 

[Luleå]

Sv: Vill inte mera...

Jag vill inte hämta spån.
Jag vill inte klafsa i lera varje dag på väg till hagen.
Jag vill inte leda hästarna i blåst och regn när de går i luften för minsta lilla.
Jag vill inte behöva umgås med stallmänniskor som snackar en massa skit.

Amen, amen, amen och amen.

Min(a) häst(ar) har tack och lov hållit sig friska, så de dyra veterinärräkningarna har jag sluppit. Och mocka tycker jag faktiskt är ganska skönt (!). Det som kan ta knäcken på mig är när man måste ordna med precis ALLT (känns det som) fast man betalar för att få det utfört. Till exempel kan jag tycka att stallägaren kunde ta och laga de fallfärdiga staketen - eller ge mig stolpar så jag kan fixa det själv. Och så kunde han ta och ordna aggregatet så det är nån jäkla ström i tråden. Och är det så mycket begärt att få en utelampa? VA?

För att inte tala om de där *#&% vattenslangkopplingarna som någon ÄTER!? För de är i alla fall inte på plats när jag ska fylla på med vatten.

 

[Villeroy]

Sv: Vill inte mera...

Usch ja det låter värre än vad jag har det...

Jag står i ett helt kollektivt stall så här gör man väldigt mycket själv. Men det ingår ju liksom i kontraktet.
Låter jobbigt att behöva fixa när det inte är du som ska göra det egentligen...
Men man har ju liksom inget val!
Hästarna måste ju ha vatten och el i hagen etc...

 

[arcitccatsgirl]

Sv: Vill inte mera...

nu har jag inte läst igenom alla svaren... Men jag säger som dig, Jag ger upp det här med hästar ett tag nu. Min häst kommer att snart bli till salu, Då jag känner att tiden inte räcker till och jag har en dotter på 1 år som tar upp all min tid.

Hästarna får vänta ett tag tills jag har skaffat hus och stall, Sen får vi se hur det blir!
Rida kan man ju göra ändå om man vill, Har ju en till häst jag kan kajka runt på.. Men just nu ligger det för mycket i luften som gör att jag har valt att avså hästar ett tag.

Synd nog har man värdens bästa stall Men men..

 

[venkan]

Sv: Vill inte mera...

För mig räcker det att bara få snusa på hästen för att jag ska bli glad. Jag älskar allt som har med stallet att göra och ahr alltid gjort. Visst kan det kännas motigt att ta sig till stallet en regnig kall dag men när jag väl är där så är det hur bra som helst!
Jag får en paus från vardagen och kan koppla bort alla tankar som inte handlar om hästen så som barn, vänner, familj och just nu döden.
Det är min plats för sinnesro och där jag kan andas ordentligt.

 

[Luleå]

Sv: Vill inte mera...

Ja, det som jag irriterar mig på är egentligen inte att jag måste laga staket och byta glödlampor. Det som irriterar mig är att jag gör det trots att jag betalar för att få tjänsten utförd. Mutter...

 

[mackan]

Sv: Vill inte mera...

Jag måste säga att jag verkligen känner med dig och att det du skrivit är oerhört välskrivet och utryckligt.
Jag hör inte ens (peppar peppar) till de som haft långvarigt eller ens frekvent skadad häst, (fast jag knappt vågar nämna det för då drabbas jag väl av djävulsförbannelse som straff). Men jag vet ju hur JAG känner det ibland, och att då ovanpå det, som du, ha dragits med skador och andra ledsamheter en långvarig period bör med stor säkerhet ta knäcken på de flesta.

jag kan känna att det blir för mycket ibland. Jobbar heltid, har haft massor med strul med stallplats i år, står i stall 3 för året pga att det inte funkat dit vi flyttade i höstas. skulle i återperspektiv aldrig flyttat från det första stället, för det var himmelriket jämfört med det senare som vi just flyttade från för någon månad sen. Har fullt upp med jobbet, bilen har krånglat, och mitt i alltihop flytt och hela baletten. Hästen behöver ny sadel de kommande månaderna. Han behöver åka till tandläkaren också.

däremellan är det annat, hinna hålla igång med träning, hinna rida efter jobbet i kolsvarta natten regn och rusk, även om det är ridbana eller ridhus. tiden räcker ibland helt enkelt inte till, iallafall inte i den mån att det blir någon vidare avkoppling/rekreation av det hela, som du också skriver. Turer som ska fixas i stallet, tider som ska passas in runt hästen. det kan vara tungt helt enkelt. Plus att jag alltid oroar mig att det ska hända ngt....

det blir TUNGT.

samtidigt skulle jag aldrig kunna vara utan hästen.... känner ibland att jag sitter i en rävsax. Har inte ork och tid alltid, hinner aldrig göra ngt annat eller resa bort och kunna koppla av fullt ut. Men vill inte göra mig av med hästen.

många kramar till dig!
/Mackan

 

[kringla]

Sv: Vill inte mera...

Jag håller med på att bli tokig!
Min "söta" lilla idiot kan man inte ens ställa upp i boxen känns det som Detta har funkat hur bra som helst, men sen vi flyttade till gård just för att jag ska kunna ha mina hästar har allt blivit skit. Vi har ett stall som behövs rustas uoo och allt e murket och dant utom i boxarna, men blir lilla "älsklingen" rädd och backar två steg och vips! där rök en stolpe!!! Det värsta e att det inte eden första stolpen han e inne på utan den trejde!
Vet i tusan vad jag ska göra och e ofantligt sugen på att sälja allt och flytta långt åt helveteoch inte ha nåt med skiten att göra mer.
Det kan väl även tilläggas att under flera månader har jag varit sjuk och fått nån konstig medecin som gör att man blir lite förbannad.
Till alla ni som inte vill rida mer- för mig e det precis tvärtom- jag vill rida, men jag har ingen häst till det, och inte fan heller går det att sälja iväg den ena så att man får pengar till att löpa en ridhäst, nejdå vem har pengarna till en häst i december?
Som det känns just nu har jag barta lust att gå ut och slå ihjäl mina två "gullegrisar"

 

[Luleå]

Sv: Vill inte mera...

J Vi har ett stall som behövs rustas uoo och allt e murket och dant...

He he. Du kanske skulle skaffa inackorderingar och hoppas på att de lagar stallet när de tröttnat på eländet?

 

[Luxi]

Sv: Vill inte mera...

Jag förstår dig verkligen, nu har jag ju inga hästar som är skadade( peppar,peppar låt det aldrig hända) men jag kan känna ibland att " vad fasen håller man på med egentligen?" sliter till stallet varje dag, har utsläpp tidig morgon ibland och så vidare
Speciellt nu när det är så mörkt, dels när man kommer ut på morgonen och även efter skolans slut, har inget emot att rida i mörker, det finns ju pannlampa och reflexer, men ändå, kul att inte se något? Nej! sedan har det blåst konstant här nere hela förra veckan, så det är ingen njutning precis att gå ut med pållen, som ser spöken överallt då.

Visst känner jag att jag gärna vill ha ut en trevlig ridtur eller annat typ tömkörning med hästen, för att bli nöjd, men har bestämt mig för att int e vara så envis, blåser det så låter jag de stå, borstar och pysslar med de i boxen, för mig är det en skön avkoppling att vara md mina hästar, med det där lilla extra om jag får en härlig ridtur förstås

I ditt fall tror jag att du skall göra uppehåll ett tag och verkligen bry dig om bara dig själv och komma ikapp dig, ta reda på vad du egentligen vill?
Blir det hästar igen i framtiden så kommer det visa sig, men det är bara din vilja som bestämmer.

 

[Armani__]

Sv: Vill inte mera...

Hade en period när jag var sååå less på allt som hade med hästar att göra och åkte ut till stallet enbart för att mocka och kolla så allt var bra med hästen. Red max 3 gånger i veckan och då med tvång, typ.
Men det är de små ljusglimtarna som håller en fast... När hästen kommer fram till en i hagen.. När hästen gnäggar när man kommer.. När det går bra när man rider.. När man busar tillsammans i paddocken..
Det var sådant som höll mig fast. Flyttade sedan hästen till ett stall närmare träningsmöjligheter och med mer service, vilket piggade upp mig och min ridning betydligt.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Armani, men förstår din situation. Min häst är en frisk individ, vilket gör det hela enklare.

Lycka till i alla fall, men tycker som någon annan skrev; ta en paus från hästandet och lycka till.

Kramen!